… Imorgon klockan 19, är jag tillbaka på avdelningen. Åter bakom lås och bom... Och jag vet inte hur jag ska hantera det...

Egentligen vill jag ju bara hem. Slippa hantera det alls...

Jag vill inte väga mig för dem någon mer gång. Inte behöva höra någonting om det. Inte sjölv behöva känna och tänka om det...

Jag vill inte ta den nya medicinen. Då jag inte på något sätt, kan godta att läkaren ser det såå fel. Någon depression lider jag inte av..

... Inte heller är jag längre särskilt säker på att jag vill ha någon vårdplanering. Då hjälp.för någonting som jag inte själv upplever eller kan se... Kanske inte ens vill.. ofta.. Alltid gör alla de symtom som ändå finns stundvis, mycket värre. Jobbigare att hantera...

Jag tänker fel. Vet inte vad jag vill. Vad som tar mig dit jag kanske ändå önskar...

Och det gör att jag inte heller vill försöka prata med dem... De som ändå tror att de vet. Att de har erfarenhet... Dessa envisa...

Kanske är ändå vögen hem direkt, det enda rätta...

Att åka hem. Strunta i vårdplaneringen. Ansöka om boendestöd, och ta nya tag...

Men jag vet inte... Och nu har jag ångest. Vill inte dit alls igen. Då läkaren knappast kommer att tänka som jag... Förstå, eller godta min önskan... Och jag vet inte hur jag ska hantera det... Inte heller det sätt jag tänker och känner på...

… Men att åter bli inlåst.. Om än så för en stund.. är oundvikligt...

Jag vill bara blunda hårt... Önska mig bort...

… Rädda mig... Låt mig slippa...

 

T :)

25 december 2015 23:44

Aww förstår verkligen dig käraste D och lider med dig.
Att vara inlagd är inte kul, jag som bara varit inlagd i en vecka tyckte att det var hemskt.
Men du klarar det.
Hur länge var du inlagd sist?
Tror att du kommer att komma hem snart faktiskt :) Du äter ju och tar dina mediciner vilket är jättebra :) !
Tusen kramar!

http://lev-i-nuet88.bloggplatsen.se

D

26 december 2015 13:43

Tack, käraste T!

Sist var jag inlagd i runt halvåret. Men mådde mycket sämre då.
Nu räknar jag med att komma hem senast i mitten av januari. Det känns som det..
Mest tankarna och hur jag känner, som är jobbigt nu... Och att varken bli förstådd eller förstå mig själv... Känner mig förvirrad..

Tusen kramar tillbaka!
Hoppas att du har haft en underbar jul, älskade bloggvän!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...