Direktlänk till inlägg 15 december 2015
Det blev injektion igår...
Jag klarade inte av att ta tabletten... när jag räknade med att få sluta med den efter helgen... Klarade inte av att acceptera den.. när jag skulle behöva ta den varje dag i flera veckor till... När jag inte känner av behovet... eller någon skillnad alls från utan...
Men det är något av det värsta som finns... Att bli släpad... utan att kunna slita sig loss... Att skrika.. men inte bli hörd... Att fajtas och fäktas, under frustration, hjälplöshet och panik...
Och att, sedan när man har fått injektionen, inte veta vart man ska ta vägen... Vart man ska göra av sig själv...
Alla dörrar är låsta. Jag kan inte fly...
Drar alltid iväg med snabba och hårda steg, så långt bort i den andra korridoren. Den andra sidan av avdelningen... Och sätter mig på golvet...
Ja, eller igår gjorde jag det iallafall... Andra gånger har de bara släpat mig tillbaka till rätt korridor igen...
Men iallafall.
Efter gårkvällens drama, öppnade jag mig för första gången, för en i personalen...
Vi pratade en stund...
Och sedan bad jag om en tandborste och tandkräm, och gick och la mig...
Idag tog jag min medicin... Men väldigt inombordsligt ovilligt...
Läkaren kommer inte att ångra sig. Mediciner och mat under minst tre veckor, är vad som gäller för att komma hem...
*Suck*... "Hur ska jag orka?"
Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...
Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...
Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...
Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera... ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...
Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
5 | 6 |
||||
7 | 8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 |
|||
14 | 15 | 16 | 17 |
18 | 19 | 20 |
|||
21 |
22 |
23 | 24 | 25 | 26 |
27 |
|||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|