Låååångsamt... Lååångsamt... Smäääärtsamt... och frustreeerande...

Det är vad jag tycker om den här skiten, just nu...

Det känns bara så segt. Trögt... Och jag vill vara vart som. Utom här, just nu...

Jag har inte varit utanför Ytterdörren sedan jag kom hit... onsdagen för två veckor sedan..

Jag längtar ut... Tittar på fönstret, och önskar att det ploppade ut... Lyssnar till ljuden ute pp avdelningen... och önskar att alla försvann. Bara jag kvar...

Vistelsen här, tycks bli lång. Tre till fyra veckor, vill de observera att ätandet fungerar, innan de släpper på LPT:t...

Och jag som fortfarande känner att utmaningen här, är större... Mycket större än vad den hade varit hemma. Chansen att svälten vänder... Försvinner. Vilar...

Inte har jag ännu bett om tandborste och tandkräm, så att jag kan borsta mina tänder... Inte ännu har jag duschat eller bytt kläder...

Mina växter står därhemma och dör...

Jag har inte utan att fråga(vilket jag inte gör), tillgång till att betala mina räkningar...

Och både tvångsmedicinering och sondsättning, är dagliga hot...

... Nu känns allt hopplöst..!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...