Jag had jättedåligt samvete.

Känner nu att jag har gjort fel... Kände det även INNAN jag gjorde det..

... Men...

Jag var hungrig...

Och TROTS att jag inte orkar... Inte vet HUR eller NÄR jag ska orka handla mat igen...

Alltså. Handla mat till det sätt att jag kan börja äta regelbundet och ORDENTLIGT igen...

Äta det jag BRUKAR äta.. till VARJE mål...

TROTS att jag inte vet när... eller OM jag kommer att klara det igen...

Inte LITAR på att jag kommer att orka ens börja ÄTA regelbundet!

... Så kände jag att jag behövde tillåta mig själv att köpa EN måltid idag...

... Men. Dåligt samvete.

För att... "SKA jag äta, borde jag äta RIKTIG mat. Och jag borde äta REGELBUNDET och flera gånger om DAGEN"...

"OCH.. Jag borde laga mat SJÄLV. Så att det inte blir så DYRT"...

... Det jag KÄNNER, är väl att jag bara "tar den enkla vägen"...

Och då vill jag hellre "ligga som jag bäddar", om man säger så...

"Orkar jag inte ta RÄTT väg, vill jag inte heller ta en GENVÄG"...

Men nu BLIR det inget mer med DET!

Nästa gång jag handlar, ska det bli frukost, lunch, middag och kvällsmål...

... Även fast jag VET att detta är mest ett sätt för mig att få SVÄLTA "fram tills jag orkar handla ordentligt igen"...

... För att. Jag mår inte BRA av att ha ätit idag. Även om det bara har varit EN gång...

Känns för MYCKET...

... Men samtidigt så vill jag inte SVÄLTA...

Förvirrad..

Antar att jag vill kunna äta på ett sätt som jag inte orkr UPPNÅ.. ".. Eller så vill jag inte äta ALLS..."...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...