Jag ÄLTAR bara...

Och det driver mig till VANSINNE!

Det känns som om smärtan runt hjärtat, överbeträffar sig själv för var DAG som går...

Och ju mer jag hinner fundera.. Ju LÄNGRE jag hinner BEFINNA mig i den här verkligheten.. Desto MER OMÖJLIGT KÄNNS allt...

Min desperation just NU, säger mig. "Backa undan. Backa tillbaka till början.. Börja om på nytt..."...

Och jag funderar på om jag bara ska lägga NER all dokumentation om mina dagar...

"Kanske blir det LUGNARE så?"...

Kanske behöver HELA mitt fokus ligga på LIVET... Istället för på DOKUMENTATIONEN och ÄLTANDET om livet...

PLANERANDET...

... Men jag vet inte...

Just NU, är allt bara skit...

Har lust att slänga DATORN i golvet...

Banka PÅ den ORDENTLIGT...

För att.. Det är DÄR all smärta samlas. Dokumenteras... DÄR den ligger och nöter...

... Och så skriver jag bara när jag har någonting POSITIVT STARKT att skriva(?)...

*Kaboom*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...