Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg under augusti 2015

Av D - 11 augusti 2015 19:58

Jag tog ALLDELES precis upp mobilen och tänkte messa Xsambon. Och fråga om han lever...

... Fast egentligen BRYR jag mig inte ens..

 

Jag menar. Det är ju klart att jag bryr mig ifall han lever eller är död... Men anledningen till att jag tänkte messa och försöka få upp kontakten med honom igen, var... Är.. att jag känner att jag behöver kontakt.

Jag vill inte vara ensam. Inte BO ensam. För att jag känner inte att jag får kontroll. Jag känner att jag behöver en hand att hålla i. Någon att PRATA med när saker känns svåra eller osäkra. Någon som LYFTER situationen lite...

Ja, någon som Xsambon. En avslappnad person som låter livet ha sin gång... Som egentligen inte BRYR sig...

 

... Men faktum är... Att jag la ner telefonen igen...

För att han är inte värd det. Han har inte brytt sig. Inte haft något intresse av mig på flera, flera år... Och jag kan förstå honom. Jag var inte enkel att leva med... Inte alls. Och jag tvingade honom att genomgå...

Ja, mycket. Helt enkelt.

 

... Och att han ALLTID när jag uttrycker att... Eller UTTRYCKTE att jag saknade honom. Att jag ville UMGÅS med honom... Ja, även när vi BODDE ihop.. Så tycktes han inte ens kunna SE att vi höll på att glida isär...

Och inte heller NU... Eller ja. För några veckor... Ett par månader sedan, när vi på riktigt tappade kontakten... Inte heller DÅ, kunde han erkänna att vi höll på att tappa det...

Vet inte om det var för att vara snäll.. Eller VAD det var...

... Men då lät det.. "Nejdå. Vi kommer ALDRIG att tappa kontakten..."..

 

Men ja. Och när jag skrev och frågade, för några månader sedan, om han fortfarande levde... Ja, inget svar. Inte heller när jag sa upp kontakten... Ingen respons...

Men nog LEVER han väl.. Annars hade nog hans mamma.. eller Brorsan ringt...

 

Men nog om det..

Anledningen till att jag ens tog UPP detta, var egentligen att...

Ja, jag vet inte... Känner mig nog bara ensam...

Eller egentligen känner jag mig bara hjälplös och uppgiven. Jag behöver någonting som jag inte kan få... Samtidigt som en enda stark tanke från min egen sida, kan vända på hela situationen...

 

Haha. Säger jag. Så VET jag att det inte är..

Visst vänder jag på steken alltid. Gång på gång... på gång. Men den lyckas alltid hoppa tillbaka igen... Och så går jag i gamla spår...

Och vad gäller den sociala biten... Där tycks det hopplöst...

.. Jag hade bara Xsambon... Japp.. Hade...

 

Jag HAR ju andra också. Min familj. Jag har mina föräldrar.. Syskonen oftast på distans. Men kan träffa dem någon gång. Om de råkar vara hos mina föräldrar tillexempel...

Men annars. Nej...

 

... Praktik... Komma ut i arbetslivet... Skaffa hund... Barn. Ja, men sådana där andra...

.. Det tar i att skriva... Att ens NÄMNA "framtidsdrömmar". Då jag inte vet om jag vågar drömma.. Framtiden är så OVISS, efter så många år... Ja, egentligen hela mitt vuxna liv... Och inte heller barndomen var väl något som jag skulle vilja leva om...

 

... Och ja-a... Framtiden finns inte på min världskarta... Jag antar att jag inte ens är säker på att den kommer att upplevas... Eller IALLAFALL inte att den kommer att vara någonting annat än min nutid..

 

Men nog om det..

 

Egentligen hade jag inte tänkt blogga idag. Då jag inte riktigt vet vart jag står. Och därför har svårt med vilka tankar och känslor jag ska förmedla...

Så detta kanske blir lite halvdant...

 

Ja, det blir det.. För att jag orkar inte gå igenom HELA min dag.

Får bli lite här och var, istället...

 

Kan ju börja med att säga att dagen började som vanligt.

... Ångest vid frukosten... En vilja att äta mer... En missnöjd gnagande känsla, för att vissa saker i kylskåpet blir DÅLIGA om jag inte äter dessa...

... Och... Ja, en ANNAN dålig känsla, för att jag VET hur dum jag är när jag inte äter fastän jag både vill HA och fortfarande är HUNGRIG... "Vad vill jag uppnå?"...

 

... Annars som vanligt...

Gick och la mig igen.. Men idag, bara i en timme. För att sedan behövde jag duscha. Skulle ju möta 24åringen för en fika på stan idag...

 

Efter duschen. Tv.

Lunch... Med lite ångest därtill..

Ett mess ifrån 24åringen... Och en lättnadens suck, efter det...

 

Ja, hon kunde inte träffas. Var tvungen att åka tidigare... dit hon skulle. Ja, hon far runt som en vante, den där. Kan inte vara på samma plats i över en dag.. Men jag BEUNDRAR det hos henne.. Hon LEVER.

Klara motsatsen till mig.. Och med DET sagt, vill jag ju såklart inte påstå att man måste fara omkring med myror i ändan varje dag :)

 

... Ja. Och där försvann mitt problem med att jag inte skulle få ihop att både handla OCH fika i stan på samma dag.. Rätt så skönt ändå. Och nerverna slappnade av en aning...

Inte för att säga att jag hade haft störtångest för att träffa henne denna gången. Nej, det kändes rätt så okej ändå...

Jag visste nog MED mig att hon skulle ha för mycket att säga, för att göra det hela svårt och jobbigt för mig :)

 

... Så. Jag stannade hemma en timme extra, och såg på andra avsnittet av "House"... Och sedan åkte jag in till stan ändå...

 

Jag gick en promenad. En långsam... Eller snabb. Både ock...

... Och så blev det ingen handling. Behövde egentligen köpa bananer... Då det typ är hela min lunch nu...

Och så håller min Granola på att ta slut...

 

... Men ja-a... Jag hoppar mina tankegångar om det, idag. För att jag minns inte så väl...

 

... Satt vid kanalen en stund... och gick sedan tillbaka till busstationen...

 

Jag hade.. Har.. väntat mail från Jobbcoach hela dagen idag. Men tänker inte skriva mer om DET, än att det inte kom.. Jag får vänta vidare, helt enkelt..

Hon brukar ta rätt så god tid på sig...

.. Och varför man inte hinner med ett(eller tjugo, om det nu vore så) "Jag återkommer"... Det kommer jag nog alltid ha svårt att förstå..

Men jag får anta att "hon återkommer" :)

 

Väl hemma...

Jag var JÄTTEHUNGRIG, och hade så varit i säkert två-tre timmar... Slut i kroppen. Trött... Inte så mycket i sinnet. Mest... trög i kroppen..

Så jag...

 

Nej, jag tänker inte berätta mer om hur jag hanterar ätandet.. Inte just idag...

... Däremot ska jag säga att jag fick en ljus glimt tidigare ikväll...

Jag uppdaterar ju fortfarande min WhiteBoardTavla med matlistan, med jämna mellanrum... Eller ojämna..

.. Eftersom att jag vill hålla mig på banan, vad gäller min plan om vilka näringskällor som faller ihop med vilka, och så vidare... För att schemat löper ju i min kalender, när det ska vara fisk och potatis. När det ska vara fisk och risk, pasta och kött. Och så vidare. Så även då jag INTE lagar mat.. Som nu, i över två veckor... Så vill jag komma in på de aktuella näringskällorna sedan...

 

Imorgon skulle det...

.. Då faller det på "övrigt".. Vilket i mitt fall brukar innebära soppa av något slag. Men som egentligen kan vara i princip vad som helst.. antar jag...

 

... Men just det. Det jag skulle säga, var iallafall att jag fick en liten glimt av ljus. Jag uppdaterade matlistan. Och kände mig för några minuter, stark nog för att orka börja laga mat igen. Imorgon hade jag tänkt göra spenatsoppa...

... Men jag vet inte... Det blir helt enkelt för rörigt. För stort alltihop...

 

... Ska väl försöka.. Men jag måste bara orka BÖRJA...

Och för att orka BÖRJA, måste jag vilja SATSA... Och DÄR vet jag inte om det spricker...

 

... Den största utmaningen jag känner NU, är väl att planera några middagar i sträck... och sedan att orka, utan ångest, köpa HEM allt som BEHÖVS till dem... Jag menar. Jag orkar ju inte ens kolla RECEPT, på grund av för många maträtter att välja på... Och ofta för många INGREDIENSER.

 

... Resten av kvällen. Tv. Äta kvällsfika...

 

Och ja-a.

Det var min dag.

God natt med er <3

 

 

Av D - 10 augusti 2015 20:58

... "Andas djupt. In och ut...".

Det är vad jag säger till mig själv just nu...

 

Jag har ångest. Jag fortsätter få finnar eller vad det nu är, i ansiktet. Antagligen på grund av stress... Men jag vet inte... De är inte MÅNGA... Men när man är besatt av att riva sönder allt som märks på huden... Ja, då räcker en eller två..

 

... Men det är inte DÄRFÖR jag har ångest.. Varför, VET jag inte riktigt. Är nog en blandning av allt jag upplevt, känt och tänkt under hela dagen...

 

Så jag tar det ifrån början.

Min dag..

Jag klev...

 

Äsch. Jag orkar inte rabbla samma sak varje dag..

Har egentligen ingen större lust att blogga.. Mer än att jag känner att jag vill skriva av mig ångesten... och sedan.. kanske gå och lägga mig...

 

Förmiddagen spenderades iallafall framför tv:n. Jag satt och kollade mailen varannan minut. Nästan.. För att jag hoppades att Jobbcoach skulle vara tillbaka från semestern, och då höra av sig idag...

Kollade som besatt. Fokuserade med HALVA ögat, på programmet som jag såg på tv..

 

Åt lunch...

Och vad gäller ätandet...

Rent känslomässigt och psykiskt, var det ingen förändring... Jag känner FORTFARANDE att jag jobbar emot mig själv...

Men jag TROR att jag åt lite bättre idag, iallafall...

Inte så att jag blev mätt... Det var nåra dagar sedan jag blev det... Varav jag blir hungrig VÄLDIGT snabbt sedan... Vilket jag, innan svälthjärnan kom tillbaka, inte hade upplevt ALLS på några veckor.

 

... Jobbcoach hörde av sig vid... ettiden, tror jag. Ja, kvart över någon gång..

Skrev att hon var tillbaka. Och frågade mig vad jag hade tänkt mig att jobba/praktisera med...

Och sedan försvann hon... Men jag tror väl att hon återkommer imorgon eftermiddag eller något...

 

... Sedan... Ja-a...

Jag tror att hela förmiddagen.. Hela eftermiddagen... Ja, de spenderades nog sittandes framför tv:n.. Om jag inte har glömt något...

Men typ hela min dag är en stor minneslucka... Så det är ju lätt hänt... Att jag har glömt något.

 

... Vid halvfemtiden ringer min syster. 24åringen. Hon ville höra efter ifall jag var i stan. Så att vi kunde fika...

Men nej. Jag satt och såg på tv...

Pratade en stund. Mest hon. Vilket var skönt. Bra när man pratar med någon som har mycket att säga. Man varken HINNER eller BEHÖVER säga särskilt mycket själv ;D

 

Jo. Det kändes faktiskt mycket ENKLARE idag, att få ett oföreberett samtal. Och att se FRAM emot en fika tillsammans med ett SYSKON!

Ja, det kanske inte låter så märkvärdigt. Men jag brukar alltid... Och gör det lite nu i efterhand också, känna mig pressad och osäker. Orolig... Ja, men helt enkelt OTRYGG och STÖRD i känslan, när jag ska ut på sociala aktiviteter... ÄVEN om det är med någon jag känner väl.

... Dock inte längre med mina föräldrar.. Om det är mamma och pappa, eller bara mamma...

Och Xsambon är den enda som jag har... ALLTID har känt mig HELT trygg och naturligt lugn med.

... Förutom när jag var liten... Då var SYSKONEN min enda och absolut ENDA trygghet :)

 

Okej. Nog om det.

 

Vi bestämde iallafall fika imorgon. En snabbis. Kanske en timme.. Innan hon åker iväg igen.

Det passar mig bra. För att då åker jag hemifrån i normal tid. Då jag BRUKAR åka.. Och sedan så åker jag antagligen HEM i samma tid som jag brukar, OCKSÅ.

 

... Nu var det dags att tvätta kläder. Jag drog med textilsaker lite här och var i lägenheten... Och så sorterade jag det i två olika påsar. Vägde tvätten.. Och doserade tvättmedlet...

Väntade in tvättiden... Och gick ner i tvättstugan...

 

Men nu blev det fel. Jag VISSTE det blev fel... Men jag valde att köra ändå. Stressad som jag är, ville jag inte gå tillbaka upp hit. Hämta mer tvättmedel.. och sedan gå ner igen och sätta igång maskinen...

Så... Det blev fel.

 

Jag ältade det. Oroade mig... Det gnagde inombords... "Skulle tvätten blir ren?"

... Tv medans tvätten tvättades. Tittade på timern som skulle säga till när tvätten var klar, stup i ett. HELA tiden... Sneglade mot mobilen i soffan...

 

Ner för att hämta tvätten... Vilken var klar...

Över med ALLT i torktumlaren bara. Även de saker som jag VISSTE stod "ej torktumling" på... För att jag orkade inte bry mig...

 

Hälften av tvätten luktade konstigt. Den som fick för lite tvättmedel.. "Tråkigt..."

Men men...

 

Tv medans tvätten torktumlades...

Otålig. Otålig... Hungrig...

... Otålig och hungrig...

Jag ville bara HÄMTA den där tvätten. Vänta på att klockan skulle bli åtta... "Eller strax efter halv åtta funkar också".. Och så ville jag ÄTA. Jag var trött och kroppsligt svag...

 

... Och ja... Jag BLIR nog ändå lite frustrerad på mig själv för att jag tvingar mig själv att lida för någonting som jag faktiskt kan göra ANNORLUNDA...

Men frustrationen är så knapp... Och viljan att inte äta...

 

... Nej, den borde inte ens finnas där... DET borde vara frustration i sig.

 

Men iallafall...

När jag kom upp med tvätten igen. Den var torr och...

Hälften luktade konstigt. Lite var fortfarande fuktigt... Och ett par saker hade fått en konstig struktur...

 

INGEN lyckad tvättning idag...

Vilket OCKSÅ fick mig...

Ja, jag tror att det gav mig ångest...

Och efter att jag hade ätit kvällsfika, började jag trots motvilja, vika ihop tvätten och lägga den i sina respektive skåp...

 

... Sedan var det DISKNINGEN kvar.. Jag hade samlat på mig disk under dagen. Det var bara frukostens disk som jag hade orkat ta mig an direkt...

.. Och det tog emot. Men att ha disk på diskbänken tills imorgon... Nej, det kändes inte okej...

Så det var bara att börja jobba...

 

... Någon matlagning blev det inte HELLER idag, förresten...

Jag tänker bara så fel just nu... Och jag kan inte riktigt förstå hur jag kan vända mig emot mig själv av dumma anledningar. Konstiga... eller av ingen anledning ALLS.. Bara sådär helt plötsligt... Och sedan, utan någon förvarning vänder jag mig rätt igen. Och kan kämpa rätt... Ja, på obestämd tid...

.. Innan det plötsligt vänder igen...

 

Nu kämpar jag fortfarande rätt... Men min hjärna säger någonting HELT annat... Eller iallafall halva delen...

Jag ÄR ju... och kommer säkert alltid att FÖRBLI väldigt kluven... Vilket jag kan tänka mig att ALLA är till viss del...

 

.. God natt med er <3

 

 

Av D - 9 augusti 2015 20:17

Det har verkligen GNAGT inombords idag. Nu har jag vänt mig emot mig själv igen... Eller jag KÄNNER hur jag BÖRJAR göra det.. Hur jag VILL en sak. Känner att jag MÅSTE, BORDE... Och även VILL en HELT annan...

Och jag har svårt för att acceptera NÅGON av vägarna...

 

Men jag VET att imorgon måste jag försöka ta TAG i allting igen. Från och med imorgon, måste jag försöka börja planera middagar. Inköp... Försöka börja LAGA mat igen... Försöka komma ÖVER den där nya känslan av... Ja, att svälthjärnan är påväg tillbaka...

 

Jo. Jag känner den. För att, hur mycket jag än ÖNSKAR att allt fortfarande var som för några dagar sedan. Att jag bara åt tills jag var mätt... Och sedan ändå kunde känna mig rätt så nöjd. Jo, visst. Osäkerhet och en del frågetecken på mina känslor före, vid och efter ätandet... Men ingen hjärna som direkt sa TILL mig att jag inte vill äta längre.. "inte egentligen..".

 

Nej, jag hade haft en PAUS ifrån det. Sådär som jag BRUKAR få... Men den här gången KÄNDES det verkligen som om det var över. Att det enda jag NU skulle behöva kämpa med, var att få till vardagen, och allt rumtOMKRING ätandet. Det vill säga. Inköp, matlagning... Och att hålla kreativiteten och upptäckarglädjen, vad gäller matlagning, vid liv...

 

Men nu när allt till slut blev för mycket att orka med.. och jag började ruckla på tider och så vidare... Slutade laga mat...

Ja, då tycks hjärnan börja bråka på gamla plan igen...

... Jag BEHÖVER dessa rutiner. klart slut.

 

... Men iallafall. Jag ska berätta om min dag idag, också.

 

Jag klev upp även imorse, till klockan. Vid åtta. Men jag hade redan VAKNAT några gånger tidigare. Om jag inte minns fel.

Åt frukost. Diskade efter mig... Tror jag. Men jag kan inte SVÄRA på det. För att även DISKNINGEN är någonting som jag börjar tappa greppet om nu. Jag orkar liksom inte under alla dessa tankar och känslor jag upplever runt måltider. Och så den stress jag bygger upp i att alltid vilja iväg till stan... Antagligen för att koppla av i solen...

Så disken får oftast stå några måltider. Innan den tas.

 

Sedan gick jag och la mig igen. Sov vidare en stund...

Och så klev jag upp... Minns inte när.

Åt lunch... Men "gick ifrån lunchbordet", fortfarande hungrig... Japp... Det tar emot att göra så. Nu när allt har gått så BRA i några veckor... Men jag ska... ta tag i det.

 

Sedan, när klockan blev närmare halv ett, satt jag och med halv koncentration, halv beslutsångest, och tittade på RolfLassgård på tv:n...

Jag VILLE verkligen åka iväg till stan. Så att jag kunde koppla av en stund. Komma hemifrån... Och slippa rastlösheten. Ältandet... Det gråa..

Men samtidigt slutade den där JÄTTESPÄNNANDE berättelsen om RolfLassgård, fem minuter EFTER att bussen hade gått.. Och... Nästa buss skulle inte gå förrän flera TIMMAR senare.

 

Jag hade alltså att välja på att se klart dokumentären och sedan sitta hemma.. RISKERA att må dåligt av för lite att göra och för mycket ältande tankar... ELLER att åka iväg, och missa tjugo minuter av dokumentären.. som jag hade såå fäst mig vid!

... Men å andra sidan... Hur mycket UPPFATTADE jag under alla tankar fram och tillbaka i beslutsångesten :P

 

... Jag bestämde mig iallafall för att åka iväg. Trots att jag inte visste vad jag skulle GÖRA i stan i en och en halv timme. JAG ville ju bara åka buss. DET var MITT begär idag..

... Förutom det, hade jag också i bakhuvudet att jag kunde bli väldigt HUNGRIG av att åka till stan, när jag slarvade så med lunchen...

 

Men men. Iallafall.

När jag kom in till stan, efter att ha väntat på bussen som var tio minuter sen, gick jag direkt en långsam promenad...

Genom torget, promenerade jag... Jag satte mig på en parkbänk mitt på torget, en stund. Tills jag sedan bestämde mig för att promenera vidare. Över en timme hade jag kvar tills bussen gick hem igen..

 

Jag kom fram till glassbodarna. Men gick aldrig in bland folksamlingen... Utan bara förbi. Och så satte jag mig på andra sidan kanalen. Och tittade på folket som rörde sig mittemot.

Satt där en stund och bara... Jag vet inte om jag vill säga "smälte bort i värmen"... Eller att jag NJÖT av det härliga vädret..

Men jag kan ju säga att jag njöt av vyn, iallafall..

 

... När klockan blev lagom att gå tillbaka till busstation... Ja, då gjorde jag det. Långsamt gick jag.. Ja, till en början iallafall.. Hade en halvtimme på mig... Men ifall jag hade beräknad tiden för "promenad utan stress" rätt eller inte.. DET kan jag ju aldrig vara säker på.

 

Väntade på bussen. Åkte hem..

Och när jag kom hem var jag såå hungrig. Jag drack ett glas citronvatten, som jag satte i halsen. TVÅ gånger :P

Och så satt jag vid datorn och kollade lite...

.. Ja, vad kollade jag?..

 

... Det minns jag inte..

Men sedan blev det middag. Några pannkakor ur frysen...

Jag tror helt enkelt att viljan börjar krascha, vad gäller att ta tag i situationen igen... Jag menar. Jag VILL inte laga mat. Jag VILL inte äta.. Inte egentligen... Och det MÄRKS så väl...

Jag börjar bara tappa uppfattningen om när det är orken och när det är viljan som tryter... Tror att dessa går IHOP väldigt mycket.

 

... Jag har legat på soffan och lyssnat på musik. Jag har känt mig ensam.. VÄLDIGT ensam... Och jag har desperat längtat efter en hund... Även om jag inte vågar ta hand om en... Inte för hundens skull... Och ALLRA helst inte för min egen!..

 

Jag har kommit underfund med känslan att livet inte är VÄRT något. Och att jag bara vill att det tar slut. Eller att det tar en ny början. För att även om jag bara lever på. Mår bra stundvis.. Så innerst inne så VILL jag inte ha det såhär... Och hade jag varit... någon annan, hade jag med största sannolikhet, redan för länge SEDAN, tagit tag i det och gjort förändringar.. Kommit FRAMÅT..

Då hade jag inte ACCEPTERAT livet som det är. Jag hade inte kunnat VARA glad i ett sådant här liv. Ett ensamt och... innehållsfattigt liv...

 

Men nu är jag "jag".. Och jag vet inte VARFÖR jag inte kommer igång. VARFÖR jag... KÄNNER för lite för att bry mig om att puscha på...

Men jag antar att jag försöker... Och jag HOPPAS att mina små snigelsteg, kommer att göra märkvärd skillnad, INNAN jag ligger på dödsbädden om sådär... Ja, hur många år det nu kommer att ta...

 

... Annars...

Jag har suttit vid tv:n...

Och så har jag ätit kvälls"fika"... Inte HUNGRIG ifrån "bordet"... Men inte heller mätt.. En rätt så BEHAGLIG känsla ändå..

 

... God natt med er <3

 

 

Av D - 8 augusti 2015 20:15

... Jag ska försöka blogga på en timme nu.. Ja, det brukar TA så lång tid, med kategoriseringen av inlägget...

.. För att då börjar en film som jag vill se. Hoppas att jag orkar se KLART den, bara.

 

Eemmh...

Idag har varit en seg dag. En grå och tung dag. En dag då lusten har varit på noll, och ångesten har ekat inombords... Bara av ingen anledning alls...

Vilket har gjort att även APTITEN har varit på noll.. eller strax däröver.

 

... Jag ÅT frukost imorse. Även om jag hade funderat på att STRUNTA i det, innan jag gick och la mig igår...

Men grejen är ju... Börjar jag SLÄPPA på något av målen. Börjar äta FÄRRE mål... Eller MINDRE vid de mål jag äter... Ja, då kan jag tänka mig att det inte dröjer länge förrän jag sitter och hetsar eller tvingar mig själv att svälta, sedan...

 

Men jag gick som vanligt och la mig efteråt... Och klev upp lagom till lunch. Precis som jag brukar...

 

... Lunchen. Ja, här hade bristen på matlust, satt in...

Men jag skulle ÄNDÅ äta...

 

... Vet inte om jag har så mycket om DET...

Har nog inte så mycket att säga ALLS idag. Förutom en hel del antagligen, lite längre FRAM i det här inlägget..

 

Så jag hoppar en bit.

Jag tyckte iallafall att allt bara var skitjobbigt. Jag kände mig tung och grå... Och livet var svart...

Så jag kunde helt enkelt inte sitta hemma längre.

 

.. Så även fast jag VISSTE att jag skulle få ALLDELES för lång tid i stan, om jag åkte på en lördag. Inga bussar.. typ. Så bestämde jag mig för att åka ändå..

"Riskera att lida DÄR... Eller garanterat lida här".

 

Gav mig iväg till bussen när klockan blev... Ja, runt halv tre, tror jag.

Väl i stan, tog jag mig en kort promenad..

Jag visste inte vad jag skulle göra. Men jag hade tre och en halv timme att slå ihjäl. Innan första bussen hem, skulle gå...

 

... Och även om jag funderade en del på att ta en promenad till AFFÄREN idag. Och få HEM de där varorna som jag har behövt i snart en vecka nu, så var det för TIDIGT att börja gå på en gång..

 

Så jag gick där och funderade. Jag visste jag behövde ÄTA något för att sedan orka gå till affären...

Så jag gick in på närmaste affär... Funderade på vägen DIT, på ifall jag bara skulle SKITA i att det var dyrare där, och handla DÄR istället. Slippa gå den där långa stressiga promenaden...

Men då var problemet... "Om tre timmar kunde jag handla".. Eftersom att kylvarorna inte ville vara i värmen så länge...

 

... Och jag orkade inte vänta.

Men jag gick in där iallafall.. Gick rundor i affären några gånger. Fick med mig en ProViva-flaska ut... Men inte NÅGOT ätbart kunde min aptit tillåta mig... Jag var inte sugen. Ville helt enkelt inte HA något...

 

Så, dryck fick räcka.

Satte mig på en bänk en bit bort, och drack...

Och sedan bestämde jag mig för att LÅNGSAMT, LÅNGSAMT, gå mot affären... "Kanske skulle det bli rätt så lagom då. Tidsmässigt"...

 

... Men jag hamnade på busstationen... Ångesten och bristen på aptit, gjorde att jag inte hade vare sig någon ork att gå DIT.. eller att köpa hem någonting som jag kanske ÄNDÅ inte skulle vilja äta...

... Samtidigt som jag diskuterade med mig själv... Och mådde dåligt över att inte kunna ta något beslut. Att inte varken vilja ha HEM varorna... äta, eller svälta... Att BÅDE känna att jag MÅSTE handla... Och känna att jag inte alls ORKAR eller VILL...

 

... Men då jag hade över två timmar kvar att vänta på bussen, fick jag VÄLJA på pest eller pina...

Så jag började gå mot affären, ändå... Med tvivlet i högsta hugg, över ifall jag ens skulle klara av att gå IN på affären...

 

Gråtfärdig. Trött... och uppgiven... promenerade jag mot mitt suddigt blurriga mål...

Satte mig på en bänk efter vägen... Ångrade mig... Eller inte...

Jag visste inte riktigt. Jag visste bara at jag varken ville gå dit eller tillbaka...

Jag ville helt enkelt inte KÖPA någonting när aptiten låg på noll... Ville inte KÖPA någonting när jag kanske inte ville äta det...

 

... "Men samtidigt VILLE jag"...

Jag började gå mot mitt mål igen. Tjatade på mig själv. Rabblade förnuftiga meningar. Om och om igen. Diskuterade...

Samtidigt som jag gick med raska och bestämda steg mot mitt mål.

 

Jag sa till mig själv, där jag gick. Att "om jag inte vill svälta, så måste jag äta. Och då måste jag handla".. "Om jag vill leva.. Om jag vill må bra, måste jag äta ordentligt. Och då måste jag handla"..

.. Och detta gjorde att beslutet måste stå klart. Jag behöver få hem dessa varor. Och jag behöver kämpa med rutinerna...

 

Ja, nu får det helt enklet BLI så. Jag måste HA mina dagar då jag BARA åker in för att handla. Jag måste ÄTA mina speciella tider. Vilket låser mig till hemmet väldigt mycket... Och jag måste, de dagar som jag handlar, nöja mig med att "bara vara", här hemma i byn.

... För att det har ju bara kraschat mer och mer. Och jag har tappat mer och mer ork...

Och jag VET inte om det beror på att jag har släppt på tider och rutiner... Men VILJAN har iallafall blivit svagare...

 

Men dessa "förnuftiga meningar"... Att rabbla dessa på vägen dit, gjorde att jag inte vände om. Och jag slutade älta att jag egentligen inte ville handla.. Även om ÅNGESTEN fortfarande kändes inombords..

 

Jag kom dit. Handlade det jag skulle ha. ALLT som stod på listan..

Och så gick jag tillbaka till busstationen..

VARMT! Riktigt jobbigt VARMT!

 

Åt en liten Snickers som jag köpte med mig, då jag inte hade ätit någon middag. Och så väntade jag på bussen hem. Den skulle komma kvart över sex.

 

... Väl hemma...

Jag satte mig och förde in siffror i min budget...

Och sedan så åt jag lite kvällsfika...

Men mådde INTE bra utav det...

Det är antagligen så det få kännas nu ett tag...

Vet inte om svälthjärnan håller på att sätta in... Men jag KÄNNER samtidigt att svälten inte ÄR någonting som jag vill ge mig IN på igen...

 

Det är väl SÄKERT bara tungt, allt runtomkring, just nu...

Jag har ju FORTFARANDE ingen plan för hur jag ska orka börja laga MAT igen... Ingen DIREKT plan på hur jag ska få mig själv att må BRA av att äta igen.. Om det inte bara HÄNDER, såklart. "Plötsligt vänder det".

... Och hela LIVET känns väldigt meningslöst och tomt, just nu...

 

MEN. Jag fick ju ÄNTLIGEN hem mina tetror med mjölk och yoghurt bland annat, idag ;D DET var ju iallafall ett framsteg! Efter fyra eller FEM tidigare försök!

 

Med det, säger jag god natt.

God natt med er <3

 

 

Av D - 7 augusti 2015 19:02

... Jag tänker bara.. "Jaja. Jag fick ju må bra i några veckor iallafall"...

... Och egentligen. Det är ganska mycket, för att vara jag. Jag kan ju inte sticka under stolen med att dessa veckor har varit hårda och en viss kamp. Men jag klarade det. Och för en stund. En ganska lång sådan, fick jag känna att jag hade kontroll över mitt liv. Att jag tog mig framåt... Och att jag kunde hantera min vardag... Jag kände mig vuxen...

 

... Men nu...

Nej, det KÄNNS verkligen som om jag håller på att tappa det. Och jag kan inte AVGÖRA ifall det är av vilje eller inte...

Det enda jag VET med säkerhet, är vad jag KÄNNER..

Jag är trött. FYSISKT trött. Ligger gärna på soffan... Och strugglar med att orka diska... Jag orkar inte promenera en längre tid... Och de stunder som jag TÄNKER mycket...

 

... Ja, jag...

Jag blir bara så VARM och utpumpad, nuför tiden...

 

... Men förutom tröttheten, så vet jag också att jag börjar misstrivas mer och mer med ätandet... Jag mår inte bra av mättnaden. Känner inte för att äta för ätandets skull...

Jag är oftast sugen när jag börjar äta... Men efter första tuggan.. är det bara för att det ska ätas...

Visst, det är GOTT... Men... Ja.. jag vet inte.

 

... Men summan av det hela, är iallafall att allt börjar kännas så mycket HÅRDARE nu...

Jag är ju van. Det är ju såhär det ALLTID går... Att jag känner mig stark. Börjar.. Trivs med min nya vuxna känsla... Jag känner kontroll... Saker rullar på...

Och så sakta.. sakta, börjar det vända... Tills det slutligen bara fallererar...

 

Men jag tror inte att det har kommit till det stadiet då det fallererar ännu. För att den här gången, har jag hela tiden FÖRHINDRAT det... Jag håller mig kvar på att jag sakta men stadigt, ser golvet sjunka undan under mina fötter... Och orken... Ja, den tynar...

 

... Jag VILL... Det VILL jag...

Men jag känner mig VÄLDIGT liten i en stor situation, just nu...

 

Dagen idag.

... Jag klev upp till klockan, vid åtta på morgonen. Åt frukost. Men mindre än vad jag brukar. Lusten...

Diskade efter mig.. Och klev i säng igen...

 

Sov antagligen en stund till...

Och klev upp.. La mig framför tv:n... Och åt sedan lunch... Mycket mindre än vad jag brukar.. Lusten, igen...

 

Sedan tog jag bussen in till stan. Kände för en stund, ett visst ljus inombords... Jag bestämde mig nu för att jag skulle handla idag. Jag hade ju mat i frysen. Både "strö-saker" som kan tillagas, och några få matlådor kvar... Och "det fanns ju ingen direkt ANLEDNING till att jag skulle börja fundera på svält eller att sluta KÖPA YOGHURT och sådant redan NU.. Ingen anledning att ta ut krisen. Bekymren i förväg"...

 

Jag skulle åtminstone kämpa på som vanligt, tills jag verkligen KROCKAR i problemen. Stöter PÅ hindret...

För att, visst. Jag har slutat laga mat. Slutat göra matlistor... Och därmed slutat göra inköpslistor till matlagning.. och köpa mat... Men... jag kan ju fortsätta köpa det jag klarar av, fram tills maten jag har hemma, tar slut.. iallafall.

 

... Så att, idag skulle det handlas!

Den där mjölken. Den där naturella yoghurten... Och den där juicen, som har stått på listan under TRE dagars försök!

 

... Men ja-a...

Nu har jag iallafall LÄRT mig...

Åker jag in till stan.. Allra helst en varm dag. En unken dag... Eller en GRÅ dag...

Promenerar. Njuter i solen... Eller bara av naturens sköna...

... Ja, då ORKAR jag inte vidare till en affär sedan.

 

Det hände idag. Jag vill ju gärna LEVA mina dagar. Det är något nytt. Men så ÄR det. Jag vill inte HA dessa uppstakade dagar längre. Dessa tider att passa. Dessa egenuppställda regler. Tänka, tänka. Tänka. Stressa.

 

Utan jag vill bara VARA för en stund. Men att KOMBINERA att "bara vara" och att få någonting GJORT sedan... Nej, energin är redan slut efter en timmes "bara vara"... Och sedan vill jag hem igen... Och "bara koppla av"...

 

... Jag tog mig en promenad ner till forsen. Skrev ett kort blogginlägg här på bloggen... Och tog sedan en omväg, medans jag funderade på vilken TID jag skulle behöva... Eller som vore LAGOM att börja gå till affären, om jag skulle kunna ha KYLVAROR i påsen, utan att de blev förstörda.. Men samtidigt inte skulle behöva stressa utav H*VETE..

 

... Och inte heller hade jag lust att jäkta iväg för TIDIGT. Sådär "hinna med nästa buss", eller så... För att jag var inte färdig med att "bara vara"...

 

Själva ältandet inombords, tog ju bort själva NJUTNINGEN i min "bara vara-stund"... Då jag hela tiden försökte PLANERA. Samtidigt som jag tyngdes av det faktum att jag var FYSISKT slut. Varm... Och rent PSYKISKT slut till den grad att jag inte skulle orka med STRESSEN som en promenad mot ett visst mål, brukar innebära för mig..

 

Så varken fysiskt eller psykiskt, kändes det okej att gå till affären idag...

Jag funderade på att handla på en NÄRMRE affär. Men förutom att det blir dyrare med min strama ekonomi, så innebar det OCKSÅ att jag precis skulle missa min första buss.. Och därmed måste VÄNTA med att handla, så att kylvarorna klarar sig. Och alltså behöva strosa omkring ÄNNU längre.. med noll energi...

 

Nej, jag bestämde mig efter mycket om och men, för att åka hem istället...

Väl hemma, åt jag matlåda.. som jag bara kokade pasta till...

Mådde dåligt efter maten. Är nog mycket PSYKISKT... Men det är FYSISKT som jag känner AV det. Jag TRIVS helt enkelt inte...

 

Jag minns inte riktigt vad jag kände IDAG av ätandet... Men det var INTE positivt...

 

Förövrigt, har jag rivit upp dessa sår i ansiktet... Tårögd..

Jag har funderat fram och tillbaka, på hur jag ska ta mig vidare. Orka FORTSÄTTA...

... Känt både hopp och förtvivlan. Ljus och mörker. Klarhet och tvivel...

 

... Energin... Energin och motiveringen. DET är nyckelorden, just nu. DET är vad jag saknar och behöver...

Och jag känner bara att det är DAGS nu. Jag vill ha ett liv som jag TRIVS med. Älska och bli älskad... Jag vill sluta kämpa under ångest och tvivel...

 

.. Men SKULLE det vara så, att det är SÅHÄR livet ser ut. Att det HÄR är vad ett LIV innebär... Ja...

... Jag vet inte...

 

... Men perioden var ju ganska lång.. Då jag gick från förtvivlan och hopplöshet, till framgång och kontroll... Iallafall några VECKOR lång.. Och kanske blir nästa gång ÄNNU längre :D

Jag trivs bara inte i denna berg-och dalbana...

 

Jag vill ha stabilitet. Och jag vill UPPNÅ någonting. Men då JAG står vid rodret.. ser jag inte att det skulle hända.

Jag behöver en vän. En kärlek som skjuter på.

 

Nu blir det mer tv... Och sedan ett kvällsmål...

Och en till dag imorgon...

God natt med er <3

 

 

Av D - 7 augusti 2015 13:49

... Nu sitter jag här vid forsen...


Jag har bestämt mig för att, idag ska jag handla. Köpa den där mjölken. Den där yoghurten som snart tar slut...

Jag har bestämt mig för att, jag måste fortsätta. Iallafall tills maten i frysen tar slut. Tills jag har tillagat på ett eller annat sätt, de frysta råvaror jag redan har...

Jag ska inte ta ut krisen. Problemet... Bekymret i förväg...


Men när det väl kommer... Ja, då vet jag inte...

För att jag vill aldrig svälta igen...

Ja, DoctorPhil kan vara nyttigt att se på. Man får SE med egna ögon, de farhågor jag haft varenda svältperiod. Och det blir så verkligt, vad jag utsätter mig själv för...

Jag vill inte dra på mig NÅGRA livsbestående skador.. Än mindre utsätta min familj för det...


Dock behöver jag fortfarande finna motivation, för att orka hålla fast... Och jag behöver hitta en strategi...


... Ja-a...

Detta med rutiner... Just nu STRUNTAR jag lite grann i dem.. Trots oro. För att jag känner för att bara VARA för en stund... MÅSTE ju gå att kombinera detta... Måste ju gå att få ihop vardagen ändå...

Av D - 6 augusti 2015 21:58

Äntligen, säger jag bara!

Det är nog ett tvång som många har.. Att man måste se klart på programmet som man börjat se...

Nu, den senaste halvtimmen har jag bara suttit och LÄNGTAT efter att programmet ska ta slut, så att jag kan blogga av mig och sedan gå och lägga mig...

 

Visst för att jag har bloggat några gånger idag. Men det har varit så korta och ofullständiga inlägg. Inlägg för stunden...

Nu kommer dräneringen ;)

 

Jag bloggade aldrig igår kväll. Då jag hade ont i huvudet. Lite lätt. Och kände mig... Ja, konstig. Nästan illamående. Eller så att jag behövde dricka något... men det hjälpte inte...

Jag fick för mig att det berodde på att jag hade råkat få i mig av det där medlet som jag baddar ansiktet med. Jag tar det nämligen för nära munnen ibland... Och nu har jag lärt mig hur det smakar :P ... Och det är INTE gott.

 

... Men... Ja-a...

Mina känslor och tankar får bäddas in i inlägget.

Och då jag inte MINNS gårdagen så väl, börjar jag från idag istället...

 

... Igår bestämde jag mig för att jag skulle vara HEMMA idag. Då jag behövde hinna duscha.. Och INTE kunde tillåta mig själv att lämna hemmet en gång till, i samma kläder som jag har haft i flera DAGAR...

 

... Och ja-a.. Jag vet inte. Det är väl bara stressen som gör att jag inte känner att jag kommer att hinna ta en dusch på en halvtimme, om jag sedan ska till stan.. Eller orken kanske. Lathet.. Eller en ren felprioritering..

Jag menar. Min händelselösa vardag innehåller för många saker som jag inte vill avvika ifrån för att ta en dusch... Meningslösa saker. Men som ändå är såpass innötta att jag inte vill byta ut dem...

 

... Jag vaknade imorse. Åt frukost... Och gick sedan och la mig igen...

Vaknade igen lite senare... Klev upp och la mig framför tv:n...

 

Jag åt lunch... Såg klart på programmet jag följer. Men bara ett avsnitt.. Orkade inte se ett till... Minns inte varför.

Men jag gick och satte mig i badet istället. För att få koppla av. Bara vara...

 

... Och så, när jag sitter där, kommer jag på att jag kanske hinner med nästa buss in till stan, om jag duschar och klär på mig fort.

 

... Så det gjorde jag. Ingen stress. För att DET orkade jag inte. Men jag skyndade lite grann..

Kollade klockan när jag kom ur duschen... Och satsade på att hinna med bussen, på busshållsplatsen här ovanför...

 

... Men jag stod och väntade med blött hår ett tag... Och konstaterade sedan, efter ett tag.. Ca tio minuter.. Att den nog redan hade åkt förbi...

Men ovissheten störde mig. "Ibland är den ju faktiskt ÖVER tio minuter sen"..

 

Så jag gick hem igen. Tog en glass.. som frångick matrutinerna. Och sket FULLSTÄNDIGT i att det var enligt mig, fel.

... Sedan skrev jag lite till bloggen... Och satte mig vid tv:n...

 

Jag bäddade rent i sängen. Då den började kännas ofräsch... Och så satt jag och glodde vid tv:n...

 

... Och så åt jag lite mannagrynsgröt till middag...

Diskade efter mig... Satt vid datorn lite grann...

... Och så fick jag för mig att ta nästa buss till stan...

 

Jag tog med mig min isflaska ifall att jag skulle få för mig att handla något.. Den mat som jag behövde. Eller rättare sagt. De tetror som jag behövde. Som tar slut imorgon...

 

... Men ja-a...

*Suck*...

Jag är slut. Jag känner bara hur det hela glider mig ur händerna. Den styrka som jag för... Ja, till en början kände. När jag precis hade lyckats vända på det hela... Den veknar alltmer hela tiden... Och nu känns det som om halva jag har gett upp...

 

Det känns som om både VILJAN och orken tryter... Som om jag inte längre är SÄKER på ifall jag vill lyckas. VARFÖR jag skulle vilja göra det... Och det hela känns helt MENINGSLÖST, så länge som jag inte har någon klar anledning... Något MÅL att ta mig till...

 

Jag känner att jag behöver motivation. Jag behöver veta vart jag vill... Och jag behöver känna en KLARHET i huvudet...

För att just nu vet jag ingenting...

Jag ser min familj i huvudet. Det gör jag. Men det känns ändå inte som om det räcker. Jag har ett stort behov. Ett gnagande sådant, att få känna att jag gör det för MIG... För att orken den finns inte, att kämpa mot min svaghet... Inte utan en ljusare framtid...

 

Samtidigt som jag fortfarande har mitt förnuft närvarande. Jag VET vad jag borde göra. Och jag VET vad jag borde vilja...

Jag VET vad som händer om jag väljer "det"... Och jag VET vart jag hamnar(känslomässigt) om jag gör "så"...

Jag VET vilka problem som uppstår av vilken hantering...

 

... Och det är ju DET som gör det hela så himla svårt...

Hjärnan och hjärtat drar inte åt samma håll... Vilket ger beslutsångest. En SVÅR sådan. Där jag SJÄLV kan SE svaret... Ett svar åt BÅDA hållen. Där jag VET vad jag borde välja... Men ÄNDÅ är lika osäker på beslutet...

 

Jag gick iallafall omkring lite i solen. Satte mig. Bloggade..

Och kände mig VÄLDIGT stressad för att jag under tidsbegränsning, nu skulle försöka komma fram till detta självklara, omöjliga beslut.. "Handla eller inte handla". Samtidigt som jag BARA ville sitta. Gå omkring och njuta av solen. Av naturen... Av SOMMAREN..

 

Ja, jag tror att problemet är att jag börjar prioritera LIVET nu. Jag börjar prioritera VARDAGEN. Lägger NER min perfektionism. Mina tvång.. lite grann nu...

Vilket gör att jag känner att jag måste KOMPROMISSA på någonting annat.. som då inte längre få PLATS i varken hjärna eller vardag...

Och att inte ORKA både njuta lite grann av livet... OCH hålla ording på vardagen... Ja, det ger prioriterings-och beslutsångest.

 

... Visst är det BRA att vilja njuta av livet. Men förutom haken ovan, så har det ju OCKSÅ fått mig att börja FUNDERA väldigt mycket igen. Att tänka ÖVER hur jag har det. Vad jag SAKNAR. Vad jag inte känner att jag kan UPPNÅ... Och vad jag tvingar mig själv att NÖJA mig med..

Jag PÅMINNER mig själv STÄNDIGT, om att jag inte HAR det värdiga liv som jag vill ha... Och hur min vardag ser ut.. och alltid har sett ut... Det talar om för mig att detta är vad jag har att erbjuda mitt liv... För att längre KOMMER jag inte...

.. Och det är mest socialt, just nu... Som jag känner.

 

... Men ja-a... Jag bestämde mig för att inte handla idag, iallafall. Under en del ångest... Jag BEHÖVDE ju handla...

.. Men jag kände bara att jag behövde hem och fundera på.. Fundera UT en bra och självklar.. En STARK anledning till att jag ska fortsätta kämpa. Ge mig IN på det där JOBBIGA måltidsplanerandet.. Inköpsplaneringarna... Matlagningen... Och att tänka, tänka, tänka igen...

Finna STYRKAN till att få allt att fungera...

 

Jag behövde finna motivation. Glädje i någonting...

Och jag VISSTE.. En kärlek vore svaret. Kärlek som i hund... Eller kärlek som i vän eller sambo...

 

... Men än sålänge har jag inte ens orkat fundera. Jag KÄNNER mina tankar snurra i huvudet. Men jag kan inte.. ORKAR inte riktigt ta TAG i dem. Utan dessa lämnar bara efter sig en unken känsla av ångest och ängslan.. En OTRYGG känsla, där JAG är boven i dramat... Där jag KÄNNER att jag börjar göra fel igen. Glida mot någonting som knappast kommer att gynna mig...

Och skuldkänslorna. Det dåliga samvetet... Ja-a...

 

... Och sedan.. Att jag har bloggat så många gånger idag, stressade mig. Rörigt.

 

Men jag åkte hem. Åt kvällsfika.. Och såg på tv...

 

... Hoppas väl på att orka hinna motivera mig själv och komma fram till ett klart beslut IDAG innan jag lägger mig. För att imorgon måste jag handla mat om jag ska fortsätta kämpa.. Jag har redan åkt till stan TRE gånger utan att ha lyckats köpa dessa saker. Och imorgon BEHÖVER jag dem. Så.. Ja-a..

.. Ingen beslutsångest imorgon, tack.

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 6 augusti 2015 20:36

 

... Vet dock inte hur jag ska orka ta sats, när inte känner någon direkt anledning...

Jag behöver finna en mening som känns tillräcklig. Väger upp mot kraftansträngningen... Och jag behöver en plan.

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22
23
24 25 26 27 28
29
30
31
<<< Augusti 2015 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards