Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg under augusti 2015

Av D - 22 augusti 2015 17:33

 

... Jag känner av lite lätt ångest.

Men det är nog bara för att min syster kommer imorgon. Eller det ser iallafall ut så NU.. Och tiden är än sålänge osagd. Så känns lite ovisst.

Men åker jag ifrån föräldrarna så att jag är hemma vid elva imorgon, så kan ju hon komma i princip när hon vill, efter det...

Men jag har u som tidigare nämnt, svårt med ovisshet vad gäller tid för händelser..


... Det löser sig nog :)

Av D - 21 augusti 2015 19:41

... Jag har städat idag.. Och DET är ju positivt!

Men något som INTE känns lika positivt, är vad jag känner och tänker...

Och just nu, har jag bara lust att proppa...

 

... Jag känner mig stressad. Orolig. Tyngd...

Och jag har ångest över... allt. Mig själv... LIVET.

"Vad är meningen?"...

 

Jag känner bara att jag vill komma VIDARE nu. Men när jag ser till mig SJÄLV.. Vem jag ÄR... Och hur jag HANTERAR allt...

Ja, då känns ingenting särskillt hoppfullt...

 

... Jag kommer ALDRIG att kämpa mig vidare. Tillåta mig själv att ta mig dit jag vill, med de medel jag behöver...

Men inte heller med de medel.. Den STYRKA som jag redan HAR...

För att det KÄNNS inte som om det är det jag VILL... Även om jag ÖNSKAR att det var det!..

 

... Och att gå runt hela dagarna och känna som jag gör... Tänka det jag tänker... Dessa tankar och känslor som blir så mycket mer INTENSIVA när jag börjar känna av något slags LIV... Eller PÅMINNAS om det! Om vad jag missar... Vad jag kunde ha... Uppleva... Vad jag hade kunnat känna...

 

... Det TÄR på mig. Allra helst när jag ständigt påminns om... Övertygas av mig själv, att någonting annat än det här, aldrig någonsin kommer att ske... "Inte med MIN tillåtelse!"...

... Det känns så deprimerande. Ensamt... Till intet.

... Och jag blir arg på mig själv... "Det är ju så ENKELT!"..

 

... Och det säger jag inte bara för att klanka ner på mig själv. Utan för att jag KÄNNER det... Jag KAN och jag ORKAR. Men NÅGONTING inom mig, säger alltid ifrån... Någonting som jag inte tänker nämna här på bloggen. Då det är ALLDELES för privat...

Fast jag TROR i och för sig att jag har "pratat" om det, tidigare i bloggen...

 

... Det är inget kul att ha "bra dagar", när jag alltid ska känna såhär... Vilket inte GÖR dagarna särskilt bra i slutänden...

... Jag tänker. Jag ältar... Jag funderar... Grubblar... Och får ångest...

Jag blir trött. Sliten... Deppig...

 

... Men IDAG tror jag ju i och för sig att det handlar mycket om att VERKLIGHETEN kom så mycket NÄRMARE igår... Och att då även SKULDKÄNSLORNA pressar sig inpå...

Jag menar. Från och med nästa år, ska jag bli vuxen. Alltså, ÄNNU mer vuxen än vad jag redan lyckats bli!

 

... Jag har växt en del, det senaste halvåret. Sedan jag flyttade hemifrån för andra gången... Och jag börjar sakta men säkert, få ihop någon slags vardag...

Men då har den ENDA sociala pressen kommit från FAMILJEN. Att träffa och ha kul med... Prata med DEM...

 

... Annars har det bara varit att få till ätandet. Att tvätta kläder... Handla... Planera för inköp...

Ja, men det är det som jag har börjat jobba på i vardagen...

 

... Men från och med nästa år, så måste jag finna ett sätt att göra RÄTT för mig i samhället. Jag måste TJÄNA... Eller FÖRTJÄNA mina pengar. Min "inkomst"...

Och jag måste komma ÖVER min rädsla och MOTVILJA till att gå ut på praktik. Att börja söka jobb... Plugga.. Eller vad jag nu vill göra...

 

... Och även om jag VET att jag är redo... Så vågar jag inte... VILL jag inte slänga mig ut...

... Och DET ger mig dåligt samvete!

"Jag kan jobba. Göra rätt för mig i samhället, likväl som någon ANNAN kan det. Och jag har PRECIS samma skyldighet att GÖRA det, som alla ANDRA!"...

... Men jag vet inte hur det ska gå...

 

... Och även det faktum att allt är så OVISST just nu... Att jag inte VET hur ekonomin kommer att se ut. Vartifrån jag kommer att få pengar att LEVA för... Ifall jag kommer att behöva flytta...

... Och ifall jag kommer att kunna samarbeta med någon ALLS... och inte bara sätta mig på tvären... "Inte orka... Inte vilja.."...

".. Då är jag inte VÄRD pengar!"...

.. "Då förstör jag mitt liv. Sänker mitt hopp.. ÄNNU mer!"...

 

... Ja, jag KÄNNER verkligen att jag gör ALLT för att rubba mitt eget liv, just nu. Slå ner mig själv... Och göra det OMÖJLIGT för mig att ställa mig upp igen och börja klättra...

Och... Ja-a... ÄNTLIGEN börjar jag iallafall REAGERA på det ordentligt!.. "Då kanske jag snart tar tag i det"...

... "Eller så dör jag olycklig... Fortfarande i samma situation"...

Fast å andra sidan... Förstör jag för mig själv mycket längre, så vet jag inte om jag orkar LEVA med mig själv särskilt länge till...

 

... Men jag mår bra.. annars.

Idag har varit en bra dag. Jag har ätit..

Jag har dragit ett varv med sopborsten(istället för att damma). Jag har dammsugit... Och så har jag slarvtvättat toalett och handfat.. (Orken tog slut)...

 

.. Förutom det, har det bara blivit tv...

Jag har ätit oregelbundet.. Antar att dessa gnagande tankar och känslor...

.. Ja, jag vek för dem... Kändes inte värt det att inte äta när jag var sugen...

 

... Vilket har fört med sig viljan... Begäret att "äta, äta, äta..."..

.. Vilket jag tror att jag ska ta och göra...

Även om det tar emot... Men jag känner BEHOVET...

"Och KANSKE har jag ny styrka till nästa vecka"...

 

... Nu blir det mer tv...

Och sedan, sängen.

 

... Imorgon åker jag till stan, vid åttatiden.. Blir där i ett par timmar. Köper kanske en chokladask eller något, att ge 14åringen i handen när jag kommer... Och så åker jag till föräldrarna.

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 20 augusti 2015 20:29

Okej. Nu ska jag försöka få ihop ett positivt inlägg, om en positiv dag.. Det är svårare än vad man kanske kan tro. Då det alltid finns problem och bekymmer i vardagen. Alltid osäkerhet eller ångest. Gnagande funderingar, INBAKADE i dessa positiva och mer LÄTTA dagar...

 

... Men jag ska försöka. Såklart kommer jag inte att hoppa ÖVER det negativa. Jag hoppas bara på att det positiva ska VÄGA mer denna gången ;)

 

Ja men..

Jag vaknade. Åt frukost...

... Nej, just det. Det VAR faktiskt annorlunda idag!

Jag tänkte liksom "Ah, vad jobbigt. Rabbla SAMMA sak idag IGEN...".

 

... Men idag klev jag upp till klockan. Åt frukost... och fixade iordning mig..

Funderade på ifall jag skulle hinna DUSCHA innan jag gick iväg till bussen..

Men kom fram till att HÅRET inte hinner torka på tio minuter...

 

Så. Fastän jag kände mig äcklig och ofräsch.. Och därav trött.. Så satte jag mig istället vid tv:n... Eller jag TROR att jag gjorde det iallafall...

Men jag MINNS också att jag höll mig sysselsatt med någonting NÄSTAN hela tiden...

 

Jaja. NÅGONTING gjorde jag iallafall..

Satt vid tv:n en stund. Tills det var dags att gå till bussen. Klockan var strax efter nio...

 

... Nu har skolungdomarna börjat åka igen. Vilket märks på bussarna. Stressigare och inte ALLS lika luftigt och harmoniskt, varken på busstationen eller i bussen...

Men jag KLARAR det. Bara inget jag föredrar..

Det är ju trots allt EN sak nu när jag kan VÄLJA vilka tider jag vill åka och vilka bussar jag vill undvika, varje dag... Det blir ju ANNAT sedan när jag börjar praktisera. Får tider att passa...

 

Väl i stan, hade jag börjat känna mig orolig och nervös...

Jag tyckte inte om tanken på att närma mig huset där Jobbcoach satt. Tyckte inte om tanken på att bli sedd. Känna mig övervakad...

Bara en känsla jag FÅR, när någon väntar mig...

Då vill jag helst bara försvinna. Dra den svarta manteln över mig... och hoppas att de inte SER...

Jag vill varken höras eller synas.. Inte finnas till för någon som känner igen mig...

 

Men det var inte BARA att närma sig den "obehagliga byggnaden", som gjorde mig orolig och nervös... Utan OCKSÅ det faktum att DENNA dag inte skulle bli någonting annat än någon ANNAN dag.. vad gäller mötena med Jobbcoach...

För att inte heller IDAG, hade jag några vidare idéer om vad jag ville göra.. Eller planer på hur jag skulle lyckas...

"Det var ett dödläge"...

 

Jag hade en halvtimme på mig.. Nej, fyrtio minuter. Bussen blev tidig...

Och jag visste inte hur lång tid det skulle ta att promenera igenom stan...

Men jag valde trots det, att gå långsamt.. För att i det HÄR läget var "bättre sen än tidig" min synvinkel...

Jag ville vara så KORT tid som möjligt inom synhåll för "det där huset...".

 

... Men trots att jag gick långsamt, hade jag ungefär tjugo minuter på mig att nervöst sitta och vänta bakom hörnet.. Så att jag INTE blev sedd...

 

Men jag tröttnade. Började gå bortåt.. "Jag går en vända runt huset.. Så är det kanske lagom sedan", tänkte jag..

Började gå... Och så händer det där som jag brukar se på film..

Jag ställs näsa mot näsa, med en kille.. Försöker gå åt det ena hållet. Båda åt samma håll.. Står och tvekar en stund. Båda två... Och försöker sedan igen... Båda åt samma håll!

... Vi stannar upp. Skrattar till, båda två... Och så går vi förbi varandra :P

 

... Jag kan ju säga att, bara att TÄNKA på det.. Att SE bilden FRAMFÖR mig sedan, gjorde att jag skrattade inombords...

Det var en sådan konstig upplevelse :P

 

Jag var ungefär tio minuter tidig, när jag kom fram till "huset"... Jag undvek till 99%, att titta in... Ville inte råka bli sedd. Inte råka möta hennes blick...

Jag kände mig spänd och osäker...

.. Men av att stirra åt ett annat håll eller rakt ner i mobilskärmen, kunde jag ändå känna mig RÄTT så lugn...

 

Ja-a... Lite tidigare än sagt, ropar hon på mig... Och jag går mot dörren. Blir insläppt...

Med en stark obehagskänsla.. Nästan så att jag ville FLY.. Gick jag in och satte mig i fåtöljen...

... Och så började hon prata. Fråga...

Vilka svar jag nästan inte kunde ge... Ja, de var halvdana...

 

Men det bestämdes iallafall att hon skulle kontaka det där slottet som vi var på studiebesök på för några månader sedan... Och att det kanske var enklast att de bara körde förbi mig(de åker tillsammans i en liten minibuss till arbetet) och hämtar upp mig... Och sedan får vi ta det DÄRIFRÅN..

.. För att skulle HON och jag ge det en till chans, så skulle jag nog inte klara av att stanna.

 

... Så hon skulle iallafall höra av sig när hon hade pratat med dem.. och berätta om de hade någon plats kvar till mig...

 

Efter ca tio minuter, var vi klara... Och jag tog mig en relativt långsam.. eller rask.. Vet inte riktigt... promenad... För att få tiden att gå.. "En timme kvar till bussen går"...

 

... Jag var hungrig.. Kände mig kroppsligt svag...

Men jag hade tankar som stoppade mig ifrån att köpa någonting...

Och efter att ha varit inne på butiken och kollat ifall jag ville ha någonting att äta. Kunde KÖPA någonting, gick jag därifrån tomhänt...

 

Men jag funderade på att åka in igen, efter att ha varit hemma och ätit lunch... ".. Så DÅ kanske jag köper något"...

 

... Istället gick jag tillbaka till busstationen. Väntade på bussen. Och åkte hem...

 

Väl hemma.

Jag hade fått post ifrån försäkringskassan.

Ett brev som förklarade att min aktivitetsersättning går ut efter januari 2016.. Och att jag, om jag ansåg att jag av medicinska skäl, inte kunde jobba eller vara arbetssökande, måste göra en ny ansökan och få ett läkarutlåtande av min läkare...

 

... Jag tänkte bara... "Jag TRÄFFAR ju ingen läkare... Klarar inte AV att träffa någon läkare... Är inte säker på att jag BEHÖVER träffa någon läkare...".

Nej, jag tror helt enkelt att det är dags att ta tag i arbetslivet nu... Jag är inte värd ersättning en gång till... "Inte om jag har en chans på MILJONEN, att tvinga mig själv ut i arbetslivet".. Nu måste det gälla...

 

Dock så känner jag mig stressad...

För det första... "Om spärren ALDRIG släpper. Jag ALDRIG tar mig ut i arbetslivet... Och att det skulle hända att jag inte kände mig VÄRD några pengar då... Ja, det osar bara "min tid i H*vetets stad".. Det vill säga... INGA pengar."..

Och för det andra... "Har jag råd att bo KVAR? Vad kommer att KRÄVAS av mig på arbetsmarknaden.. för vilken summa pengar? Och vart KOMMER dessa ifrån?"...

 

... Ja-a.. Jag vet inte..

Men jag kontaktade iallafall Personligt Ombud. För att fråga ifall jag kunde prata med HENNE om det. För att få lite klarhet. En liten förberedande plan för min tid efter aktivitetsersättning. Så att jag vet UNGEFÄR hur det kan komma att se ut...

 

Men vi får se. Annars får hon skicka mig vidare. JAG vet ju inte vem jag bör prata med om sådant...

 

... När jag kom hem och såg det brevet, blev jag först lite deppig. Verkligheten börjar komma ikapp mig. Och den tycks springa fortare och fortare...

Jag har ju alltid varit beredd. Medveten om att det kommer att hända... Men jag fortsätter hela tiden skjuta det framför mig... Och även så nu...

Men det är dags att åtminstone FÖRBEREDA mig för det oundvikliga.

 

... Så jag var lite...

Ja, mina tidigare planer på att åka in till STAN igen efter lunch. De kändes för en stund, inte så lockande längre...

 

Men trots det, hade jag lugnat ner mig tillräckligt när tiden väl var inne, för att ändå åka in en vända till stan..

Alternativet. Att stanna hemma nästan en HEL dag... Nej, DET kändes inte så lockande.

 

... Så jag åkte in igen. Promenerade i solen ett tag... Och gick sedan in på affären igen... För att se om jag ville, kunde.. orkade köpa något litet att äta. "Bara för njutningens skull"...

 

... Jag gick runt, runt, runt i affären. Fram och tillbaka. Kollade och funderade. Tvivlade och ältade... "Ja, men nej".. "Varför inte? Men varför?"...

Men så lyckades jag ändå köpa mig en munk och en Pucko... Gick och satte mig i solen. Stressåt, utan att knappt hinna smaka...

Blev lite missnöjd. Tankar som nästan exploderade. Men ändå på en rätt så LUGN nivå...

 

Och så tillbaka till busstationen..

Vänta på bussen... Och åka hem.

 

Idag fick vi ROPA i bussen. För att chauffören var VÄLDIGT borta, kan man ju säga. Vet inte om han GLÖMDE fort.. Eller ifall han var väldigt ofokuserad och inte ens HÖRDE att det plingade...

Men jag ropade. Högt... Hade nog ALDRIG hänt om det inte hade varit för att det bara var jag och någon till, på bussen. Annars hade jag nog åkt med enda upp till slutstation. Vilket bara blir knappt tio minuters promenad. Men ändå...

 

Klev av...

Och just när jag kommer innanför dörren, plingar min mobil till, två gånger...

Jag blev väldigt fundersam... "Jag har väl ingen påminnelse på IDAG?.."

Kollade... "Tvättid?.."

 

Jag var tvungen att fundera en stund. Jag kunde inte placera att jag hade en tvättid på mitt schema idag.

Kollade WhiteBoardTavlan. För att jag trodde att jag var helt virrig...

OCH.. så kom jag på..

"Ja, just det ja. Jag SKULLE ju ha tvättat idag. Men så kom ju mötet ivägen."..

Snacka mycket i tankarna. Hade HELT glömt bort den. TROTS att jag har försökt tjata på mig själv att jag skulle OMBOKA den :P

 

... Jag kollade på klockan. Tvekade en stund.. "Orkade jag?"...

Och så började jag slänga ihop tvätten i tvättpåsen. Väga den... Och dosera tvättmedel...

Ja, och så tog jag bara tag i det. "Det behövde ju göras"..

.. Började känna mig stressad för att jag använder så mycket kläder utan att tvätta... "Och nu behövde jag inte ens vänta på ledig tvättid ;D"...

 

Ner i tvättstugan. Tvättmaskinen visade ÅTERIGEN en annan vikt på kläder, än vad JAG hade vägt det till!

Grubbel på det. Försöka med minnet av tvätten, i ögonmått, väga tvätten i efterhand. Där jag satt i vardagsrumssoffan och oroade mig för illaluktande kläder igen...

"Men det MÅSTE vara rätt. Jag kan inte ha vägt tvätten till sex kilo.... och att det sedan skulle visa sig vara TOLV!"...

 

... Men när jag slängde över tvätten till torktumlaren sedan, så doftade de gott. Så BLEV nog rätt ändå ;D

 

... Jag hade även glömt en tröja som skulle tvättas skonsamt på trettio grader... Som jag kunde ha lagt i den andra maskinen, istället för hälften av den mörka fyrtiograderstvätten... Vilket gjorde att jag ÄVEN kom på att jag hade kunnat tvätta VIT tvätt(alernativt trettiograders) i den maskinen... FASTÄN det bara var ett plagg...

 

... Så jag började grubbla på DET en stund. Tills jag hade löst kriget... Och kommit på en lösning på trettiograderströjan... "Då jag i princip bara HAR den, så kunde jag lika gärna slänga in den i en extra maskin IDAG, som att låta den vänta flera tvättdagar TILL..".

 

Så jag slängde på en ny maskin med BARA tröjan i... Och trodde IGEN att jag hade doserat tvättmedlet fel. Då maskinen visade mer vikt än vad JAG hade doserat för... Även om jag DENNA gången, tänkte fel när jag doserade. Och inte vägde fel...

 

Men även DEN, blev ren ;)

 

...  Tvätten var helt klar vid halv åtta. Eller det var iallafall då som jag hämtade upp den. Vet dock inte hur länge torktumlaren hade varit klar...

Så dumt när det inte står tid...

 

... Jag har haft lite tankar som har bråkat med mig idag. Sådana som får mig att känna mig dum, och gör mig frustrerad...

... Men annars har det varit bra. Förutom oron för nästa års ekonomi, och arbets-och livssituation, såklart..

 

Men ljust ändå... Och en i stort, lättare dag än på senaste :)

Och för att inte TALA om, PRODUKTIV!

EFTER två vändor i stan. Ett möte.. Tvättning. Vikning av tvätt... Så tog jag även tag i DISKEN som hade legat och växt till sig genom lunch, middag och kvällsmål!.. FASTÄN jag egentligen var helt SLUT!

 

Produktiv dag. Vilket fick mig att undra om jag egentligen skulle orka MED en SCHEMALAGD produktiv dag IMORGON. Idag blev ju lite oförutsett...

 

... ÅTMINSTONE hoppas jag att jag orkar DUSCHA imorgon. Det MÅSTE jag orka. För att på lördag ska jag till föräldrarna. Fira 14åringens 15årsdag.

 

... Just det. Jag planerade veckans... En DEL av dess måltider, idag, också. Så att jag kunde avgöra när jag måste handla nästa gång. Och vad jag ska köpa då...

Var nog mest för att se så att jag inte skulle behöva handla IDAG. Vilket jag INTE orkade...

... Och det gick ihop sig till slut.

Efter mycket funderande fram och tillbaka, verkar jag ha fått pusselbitarna att klaffa. Någorlunda iallafall ;)

 

... God natt med er <3

 

 

Av D - 20 augusti 2015 13:25

 

... Jag visste ju redan... Men nu börjar det alltså bli dags...

Jag måste ta reda på hur det funkar med ekonomi och boende, om jag inte får aktivitetsersättning. Vilka krav som sätts på mig... Och ifall jag ens kommer att ha råd att bo KVAR i lägenheten...

 

... För att, aktivitetsersättning igen, är nog inget alternativ. Ingen anledning att söka... Och inte heller MÖJLIGT..

För att, för att kunna ANSÖKA, måste jag ha kontakt med läkare... Och DET vet vi ju hur DET har gått!

... Och ett läkarutlåtande. Vilket är näst intill omöjligt. Då det inte finns någonting att säga...

 

... Nej, jag har nog ingen anledning till att fortsätta aktivitetsersättningen. Jag måste helt enkelt kämpa mig ut på arbetsmarknaden nästa år...

 

... Men ja-a... Det oroar mig...

... Därför är den här praktiken som jag hoppas klara påbörja, extra viktig just nu...

Och så ska jag kolla upp hur min ekonomi kan komma att se ut nästa år.

... Men då måste jag först veta vart pengarna KOMMER ifrån, som arbetssökande.

 

Vem ska jag prata med?

Kontaktar nog Personligt ombud, och hör om hon vet.

Av D - 19 augusti 2015 22:03

Jag är trött. Sliten...

 

... Jag kvällsbloggade aldrig igår. Eftersom att jag hade en rätt så jobbig dag. Minns inte riktigt HUR. Men antagligen som vanligt. Men med lite mindre ork till att hantera det, kanske..

Så jag skrev bara av mig i min textsamling. Såg på tv... Och gick sedan och la mig...

 

Vet inte hur mycket jag kan SÄGA om gårdagen. Då jag inte MINNS så mycket...

Men jag var iallafall i stan i någon timme...

Hoppade på fel buss hem. Med flit. Jag var bara stressad. Hade gått orolig och spänd... för en egentlig småsak... Och kunde därför inte komma hem snabbt nog..

 

Så jag hoppade medvetet på en buss som endast körde till trafikplatsen.. Tänkte att "en promenad klarar jag av.. Bara jag kommer härifrån... NU!"..

... Men så ångrade jag mig. Jag kollade på klockan och insåg att min egen buss skulle gå om bara tio minuter... och att det då var inte annat än ONÖDIGT att ta en buss som innebär tidstillägg och stressig promenad... innan jag kunde lösa det bekymmer som gnagde sönder mig till pulver inombords...

 

... Så jag plingade... och klev av på nästa hållplats. Men då nästa hållplats var ganska LÅNGT bort, så blev jag osäker och stressad...

... klev dock av ändå... Och hoppades på att hinna till närmaste hållplats som MIN buss skulle avgå ifrån. Innan den redan hade passerat...

 

Jag gick fort. Fort...

Och så fick jag vänta i nästan tio minuter på bussen. Ja, promenaden tog nog bara tre-fyra minuter, kanske...

 

... Ja-a...

Sedan VET jag inte riktigt...

Det första jag GJORDE, var att kolla upp mitt nervöst, oroligt och ångestfyllt gnagande dilemma...

... Och insåg sedan att jag inte behövde oroa mig längre...

Jag kände en viss lättnad. Och kopplade sedan bort...

 

Mer VET jag inte...

 

Så jag går vidare till dagen.

.. Dagen idag.

 

... Jag klev upp vid åtta. Åt frukost... Och gick och la mig igen...

Sedan klev jag upp igen, när jag vaknade...

... La mig på soffan och såg på tv...

 

... Lunch...

En bra lunch. En bra frukost...

Middagen bra, likaså...

... Men känslorna är ju en annan sak...

.. Dock så har just IDAG, varit lite mindre av dessa känslor. Nu börjar det mer bero på hur PÅTAGLIG jag tycker att mättnaden känns... Än det faktum att jag blir MÄTT.. Så DET är ju bra, iallafall...

 

Men iallafall... Hela förmiddagen, satt jag och försökte komma på hur jag skulle lägga upp dagen för att orka...

Jag kände mig tung och grå. Stressad och pressad.. Det fanns måsten som behövde göras... Saker som jag kände att var nödvändiga...

Men MÄNGDEN saker att göra, gjorde också att det kändes extra tungt att göra någonting alls...

Och det faktum att jag är såå trött, både fysiskt och psykiskt just nu, gjorde det hela ÄNNU kämpigare...

LATHET.. känns det som... Och kanske ÄR det, det, också...

 

... Jag var orolig. Tung... Det som låg framför mig, kändes för svårt... För rörigt att utföra.. En gröt i min skalle... Och inte ens att DUSCHA, kände jag att jag skulle kunna klämma in i min stressade skalle... ÄVEN om jag så tog bort varenda PUNKT på schemat!

 

... Jag försökte med halva min koncentration(halva på tv:n) komma fram till ifall jag bara skulle åka in till STAN idag, istället. För att få koppla av... Fly vardagen, antar jag...

Men jag kände mig skyldig. "Jag jobbar inte. Jag har fritid hela dagarna, varje dag... Och ÄNDÅ orkar jag inte ta tag i de få saker som behöver göras i vardagen"...

 

... Men faktum är, att det KÄNNS inte som om jag är ledig varje dag. Det känns som om jag jobbar 15 timmar om dygnet... Och hela min själ SKRIKER efter att få ta en paus och bara LEVA för en stund. Gå på moln... Sväva...

Ja, jag undrar hur LYCKA känns. Att vara nöjd och tillfreds... Och jag undrar hur det känns att på riktigt "bara vara". LEVA...

Och vissa stunder, undrar jag hur DÖDEN känns. Om jag då får känna mig lätt och fri.. Sväva på moln...

 

... Men när jag börjar jobba... DÅ kanske jag kan känna att jag är LEDIG på min fritid :)

 

... Jag bestämde mig iallafall för att åka iväg. Redigerade på WhiteBoardTavlan.. och flyttade hela DAGENS schema, till på fredag.. Med argumentet ".. DÅ ska jag ju laga mat. IDAG tar jag ju ur frysen. Så då kanske är en mer PASSANDE dag att vara hemma hela dagen"...

 

Och så gav jag mig iväg..

Satte mig på busshållplatsen... Och bloggade ett kort inlägg...

Och väl i stan, gick jag en långsam promenad. Satte mig i hamnen... Och sedan en kort omväg tillbaka till busstationen...

 

Eller jag klev av bussen på ett annat ställe idag. Då jag kände att jag behövde lite OMBYTE. VARIATION. Istället för att utgå ifrån busstationen varje gång som jag åkte till stan...

 

Men annars. Jag gick till busstationen. Satt och...

STOD och väntade på bussen...

Och åkte hem...

.. TRÖTT.

 

... Väl hemma...

Då började jag koka makaroner till min köttfärssås...

Åt maten... MYCKET mat. Jag ska börja fylla matlådorna lite mindre, har jag konstaterat. Visst för att äta mig mätt... Men jag tar ju hellre någonting TILL sedan, än att känna mig tvungen att äta mer än vad som gör mig nöjd.. Fysiskt nöjd. För att psykiskt nöjd är jag nog efter första tuggan...

 

... Efter det...

Jag har faktiskt förberett lite inför fredagens städning..

.. Förberett lite grann för vilka filer från datorn, som jag behöver.. VILL kopiera och inte...

 

... Och.. annars har det bara blivit tv och diskning. Vad jag minns...

 

Jag har känt mig VÄLDIGT trött. Tung...

 

... Och jag har sett fram emot mötet med Jobbcoach imorgon...

Jag är i BEHOV av någonting att göra. Av att ge livet något utav VÄRDE.. UTÖVER den vardag jag har IDAG...

 

.. Och KONTAKT. Kanske är det just det som inte FUNGERAR... Men det är samtidigt det ENDA som kan ge mitt liv det där lilla extra... Eller rättare sagt, få mitt liv att RÖRA på sig!

 

... God natt med er <3

 

 

Av D - 19 augusti 2015 14:05

… Jag valde att åka hemifrån ändå...

Solen sken utanför mitt fönster. Jag var trött och deppig. Tyngd av allt som skulle orka göras. Av alla dagars schema... Orolig över den säkerhetskopiering som jag måste göra för att datorn har börjat bli seg och gammal...


…Och så ville jag bara koppla av...

Men att prioritera rätt, var svårt... Jag behövde ju även GÖRA alla dessa saker som står på schemat...

… Jag flyttade problemet tills på fredag... Då MÅSTE det bli en hemmadag!

Av D - 18 augusti 2015 02:59

Jag har ätit för mycket. Och jag mår illa...

… Från och med imorgon, MÅSTE jag äta mig mätt och få ordning på rutinerna! Åtminstone DET vill jag få ordning på!


Jag känner mig deppig... Så jag åt godis, glass.. i två omgångar.. Utöver kvällsfikat...

Av D - 18 augusti 2015 01:20

... Jag behöver prata med någon. Men ingen känns rätt...

… Jag behöver prata med någon som kan stötta, ge råd och leda mig rätt...

… Jag behöver svar. Mod att fortsätta framåt. Att våga sikta mot mina drömmar...

… Och jag behöver kärlek...


... Men allt känns fel. För krävande eller skrämmande...

… Och jag vågar inte satsa...

Trots att, just nu skulle det släcka törsten efter ett stort begär... Fylla ett mörkt tomrum...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22
23
24 25 26 27 28
29
30
31
<<< Augusti 2015 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards