... Jag är trött... Har känt mig stressad hela dagen. Dribblat fram och tillbaka, ifall jag ens skulle orka GÖRA de två saker som stod på listan idag.. Eller om jag bara skulle strunta i det...

Känt mig TVUNGEN att ändå hålla mig till rutinerna. Till mitt schema...

... Och ja... Allt blir gjort. Det är så det ser ut just nu... Allt blir gjort... Problemet ligger inte i det praktiska. När jag har bestämt mig och.. Ja. Kommit UR den där jobbiga perioden då jag inte fick någonting ALLS GJORT... Då KAN jag faktiskt saker.. Och får dessa gjorda... Och ofta med väldigt noggrannhet och en toutch av entusiasm...

Men det ligger i det psykiska... Och det emotionella... Jag är ständigt stressad eller osäker... Och skulle det vara så att jag inte ÄR det för en stund.. Mår BRA... Ja, då är det någonting ANNAT som nöter inombords... Och... ger mig ångest...

... Det faktum... att jag inte är nöjd.. Kräver MER...

Jag vaknade imorse, till klockan. Klev upp och åt frukost.. Och gick sedan och la mig igen..

Fick ett mess från 22åringen.. som sa att de tänkte grilla tillsammans med mamma och pappa någon helg framöver. Och om jag var intresserad... Ja-a...

... Drömde konstigt. Minns jag gick omkring på en båt eller något. En STOR båt. Såg en massa människor... Och blev jagad och retad. Nerbrottad av ett gäng killar. Eller män.

Jag minns att jag letade efter mitt rum. Hittade det många gånger. Men varje gång som jag lämnade det igen, så... Ja, till slut så HITTADE jag det inte. Sprang bara omkring och ryckte i handtag efter handtag.. HELT vilse.

Jag brukar kunna drömma LIKNANDE drömmar som då utspelar sig på skola eller sjukhus. Och detta var nog en blandning mellan skola och båt.. För att där fanns lärare..

... Men iallafall.. Det slutade iallafall med att jag blev attackerad av en av dessa killar, med kniv. Vilken jag, under ren panik, lyckades rycka ur hans hand och hugga honom fyra gånger i ryggen. Väl utspritt och bara ytliga jack. Medvetet ytliga. Då jag inte ville göra honom illa...

... Och ja-a.. Efter det, sprang jag bara omkring, paranoid.. Med en lärare och många andra människor efter mig... Jag, med en kniv i högsta hugg...

Ja-a.. Vad konstigt man kan drömma..

Klev iallafall upp för andra gången, vid... Ja, det minns jag inte. Men mellan tio och elva, kanske...

Och nu blir det grumligt. Men jag satte mig nog vid tv:n. Och framför tv:n, rullade jag tankar om ifall jag bara skulle STRUNTA i matlagningen idag. Då jag inte visste vad jag skulle GÖRA av kycklingen och potatisen. Jag visste bara att det var dags för dessa två matkällor idag...

... Jag funderade och funderade.. Men jag ORKADE bara inte försöka komma PÅ hur jag skulle tillaga dessa, för att vilja ÄTA dem... Kändes såå ointressant...

... Men att äta någonting annat. Något lätt... Ja, det kändes inte HELLER bra. Rädsla för att tappa greppet som jag nu har funnit. Greppet kring mig själv, som gör att jag inte längre varken hetsar eller svälter. Självkontrollen och... Ja, att det helt plötsligt har blivit så ENKELT att äta regelbundet och lagom mycket..

Jag var rädd att, om jag började slarva med VAD jag åt... Slarva med att ANSTRÄNGA mig lite för maten... Ja, så skulle jag snart tappa rutinerna.. Då man aldrig mår lika BRA av att äta näringsfattig- eller snabbmat varje dag...

... Och så var jag också orolig för att det skulle bli DYRARE för mig om jag åter började slarva med matlagning. Då det man TILLAGAR, oftast är BILLIGARE än... Ja, allt det där snabba...

Och ja-a... Ekonomin blir ju OCKSÅ lidande, om jag...

... Nej, jag vet inte. Jag går vidare.

Jag låg iallafall där på soffan och funderade. Gruvade mig även en del över dagens tvättning. Jag hade ju bokat tid i tvättstugan... Sett fram emot det de flesta av dagar... Men INTE idag..

Det känns bara som om jag blir tröttare och tröttare.. Och samtidigt som jag VILL mycket... och känner att jag blir STARKARE. Mer VUXEN.. Så känner jag också att ju fler dagar som går, desto närmare att ge upp av brist på ork, KOMMER jag...

... Men att fundera på att strunta i matlagningen. Att skjuta UPP på tvättningen. Nej, rädslan för att börja slarva... Känslan av att svika mig själv... Perfektionismen och de höga kraven inom mig själv... "Jag MÅSTE utföra detta!"..

Så när tiden blev inne... Efter att ha tvivlat... och känt mig LITE mer uppgiven än på länge och en GNUTTA frustrerad... Så satte jag ändå igång med maten. Fram med potatis och kyckling. Skära lite grann. Och sedan steka dessa. Fram med pulversåsen och göra iordning den... Och sedan avnjuta en fet men ändå relativt god middag...

Kände mig lite...

Jo, det var nog ångest, över känslan av att äta skräp.. Men det var ju iallafall halvt hemlagat.. Och det var ju dagens mål...

Sedan blev det att lägga in en massa mat och sådant i frysen. Diska all disk. Göra rent den fett-sprätta spisen...

Och så blev det tv igen...

Klockan fem, gick jag ner i tvättstugan med all tvätt. Hällde i det redan för flera dagar sedan, färdiguppmätta tvättmedlet i maskinerna. Satte igång dessa.. Och gick sedan upp till tv:n igen och otåligt väntade på att alarmet om att tvätten var klar, skulle ringa...

... Och SÅ fortsatte det sedan. Ner i tvättstugan. Över med tvätten till torktumlaren... Upp för att otåligt vänta... Och sedan till sist, ner för att hämta tvätten..

Äta kvällsfika framför tv:n. Ångest och ängslan... En unken känsla... Och stress som kom av regnet som smattrade mot rutan, och det faktum att jag nu känner STOR social press, på grund av alla som jag ska till att träffa inom den närmaste tiden... Och så maten såklart..

... Efter en stund, fick jag för mig att börja vika tvätten, framför tv:n...

Och efter det, blev det bara mer tv...

... Imorgon ska jag laga egna köttbullar och stuvade makaroner. Och så ska jag svara på 22åringens mess... Annars har jag inget annat på listan...

... EFTER imorgon, vet jag dock inte vad jag ska äta för mat. Matlistan tar slut efter det.

Och i skrivandets stund, vet jag inte ens om jag vill "plåga" mig själv något mer genom att köpa hem ÄNNU mer mat.. Mat som ska smärta varje gång som jag TÄNKER på hur många DAGAR jag måste hålla på rutiner och ständigt grubbla. När allt blir som jobbigast..

Så jag vet inte... Jag kan ju inte ge UPP, HELLER... Kan ju inte ens TILLÅTA mig själv att sluta laga mat NU.. Att backa när jag nu äntligen funnit min styrka... och hamnat i något slags vuxet "kämpar-spår"...

Ska snart försöka koppla av i sängen. Men först bli RIKTIGT trött framför tv:n..

God natt med er <3