Jag har ingen lust att BÖRJA inlägget med gnäll, idag. Så jag går direkt på att beskriva min dag. Så bakar jag in gnället i inlägget istället :)

Jag vaknade av klockan imorse. Men tror att jag, liksom igår, sov rätt så oroligt på morgonen.

Klev upp.. Och åt frukost. En frukost som idag gav mig en MASSA jobbiga funderingar och ältanden. Frågetecken och ängslan...

Jag hade nu... HAR nu bytt ut en del av frukosten mot någonting annat. Och gjort en del förändringar. Vilket jag också kände AV när jag åt. Mättnaden blev annorlunda. Och precis som ALLTID när jag gör förändringar, så frågar jag mig om det var bättre eller sämre INNAN... Känner efter lite extra mycket. Och blir stressad när jag inte kommer fram till något bra och rimligt svar. Ett LOGISKT svar... Ett "DÄRFÖR"...

Jag... TROR att jag diskade iordning efter frukosten...

Jo, det gjorde jag. Funderade på att INTE göra det.. Men kom fram till att, slarv föder mera slarv. Till slut brakar allt samman. Det vill säga. Disknedslag på bänken. Med högar av skräp...

... Sedan klev jag i säng igen. Medans jag fortsatte fundera över hur jag skulle äta min frukost. VAD jag skulle äta...

Ja, sådant ältande.. Sådan ängslan och osäkerhet som föder fram tanken "Kanske borde jag sluta äta igen...". Men som stoppas lika snabbt av tanken "Nej, det kan jag inte... Det VILL jag inte... Vilket NEDERLAG".. Så. Alltså. Det är inget alternativ ens när det hela känns som jobbigast.. SÅ långt har jag kommit :)

Vaknade sedan vid tio, tror jag. Minns inte varför eller av vad.. Men jag minns att jag klev upp...

Jag la mig framför tv:n...

... Minns inte så väl...

Men vid tolvtiden började jag iallafall göra iordning lunch...

... Hmmm..

Dagen blir lite grumlig nu. Men jag tar det som jag minns. Och lämnar resten ;)

Jag tror att jag har spenderat hela min dag framför tv:n. Förutom när jag skrev ihop recepten för de dagar som jag vet vad jag ska äta till middag på.. Skrev in de varor som jag behövde KÖPA till dessa middagar... Och rensade lite grann i min app för matinköp...

Men DET var på kvällen...

Nu måste jag hoppa tillbaka lite. Höll ju på att glömma att jag lagade BLOMKÅLSSOPPA idag!

Jag väntade och väntade framför tv:n, på att klockan skulle bli tillräckligt mycket för att jag skulle kunna börja med maten utan att behöva återuppvärma den...

Men jag var rastlös... Kunde inte sluta FUNDERA på hur den skulle bli och vad som skulle GÖRAS... Bråttom med att få se resultatet... Och att få denna "aktiviteten" därframme, ur vägen. Avklarad.

Så eftersom att det snurrade i huvudet och sprätte i fingrarna, så kunde jag inte FÖRMÅ mig att ta fram blomkålen och börja "bukettera" den. Och när jag hade börjat med första steget, kunde jag ju inte VÄNTA med NÄSTA... Så. Fram med löken och börja hacka den... Och sedan...

Ja, maten var ju i full gång. Så jag bestämde mig för att laga den tidigare istället.

... Jag skrev ju i förra inlägget idag, att det jobbigaste med att laga mat, är stressen...

Idag var jag faktiskt inte så stressad, om man jämför med hur jag BRUKAR känna mig. Jag tog det hela med ro. Lite osäkerhet, såklart.. Men det faktum att jag hade TRE kastruller på plattan samtidigt, gjorde mig inte så mycket...

Var nog grejen att alla stod på medelvärme. Och det enda jag behövde göra, var att röra om lite då och då.

.. Dock så var jag lite orolig och nervös för att använda stavmixern... Och väldigt osäker på NÄR det var dags att mixa... Och kryddningen är ju inte HELLER någon lek...

Men jag lyckades. Och jag lyckades FÖR bra för att kunna må sådär PRIMA bra som jag BORDE ha gjort av upplevelsen.

... Jag menar. Den blev så GOD att jag skulle kunnat äta den VARJE dag i flera dagar framåt. Så GOD att jag befarar att jag ska få seperationsångest när den tar slut, i oron för att jag aldrig ska få smaka på den igen...

Ja, ett ynkligt problem :P Men det är så jag fungerar. Stöter jag PÅ någonting BRA, så blir jag orolig för att gå MISTE om det i framtiden.. Att sakna det... Glömma BORT det... Eller bara se FÖRBI det...

Ja-a.. Helt enkelt rädd att inte lyckas igen...

Men den här lilla, lilla känslan av ängslan, dunstade bort ganska fort...

Jag NJÖT till FULLO av soppan, när jag väl hade tagit mig igenom den timme som återstod emellan matlagningens slut och matklockans ringande.

Ja, jag vet jag tänkte att "detta var något av det GODASTE jag NÅGONSIN ätit!".. En enkel soppa. Men...

Ja-a...

... Ja, just det.

Iallafall..

Senare till kvällen, började jag försöka planera för de närmaste dagarnas middagar. Skriva i min inköps-app.. Försöka strukturera upp lite...

Jag kollade recept...

Och ja... Jag fastnade. Körde fast... Och kände inte riktigt att jag kunde HANTERA det här med att pussla ihop fulla middagar till alla dagar som ränner in, en efter en hela tiden... Allt går för snabbt. Och att hela tiden försöka tänka... Vet inte om jag vill säga "logiskt".. och försöka pussla ihop rätt näringskällor med varandra i variation... Och sedan SAMTIDIGT få till någonting GOTT och HEMLAGAT. Känna pressen att allt ska bli PERFEKT. Och oroa mig för vad som händer med maten om jag gör det, det eller det.. Borde jag göra så eller så.. Och passar det eller det... "Men om jag vill ha DET till, istället?.. Nej, det är inte den dagen idag..".

... Min hjärna blir DÖV av att hålla på och tänka efter.. en två.. TUSEN gånger hela tiden. Och att få ångest eller känna ängslan när jag funderar på att tillfälligt.. eller permanent justera i mitt mönster.. I rutinen...

... Och jag funderade bara över.. Gör det lite rätt som det är. Både när jag hakar på känslan i kroppen efter måltid... VAD jag äter... HUR jag ska få tiden att gå ihop till inköp och så vidare, när jag äter vart fjärde timme... Eller om det handlar om hur jag ska orka laga hemgjord mat varje dag...

... Ja, jag ramlar ständigt in på tanken att jag bara vill koppla bort, koppla av... Sluta. Ge upp.. Bara svälta igen. För att jag har för mycket att tänka på, för att orka fortsätta.. För mycket att göra varje dag, för att orka titta framåt..

... Och att nu den sociala pressen börjar bli mer påtaglig... Ja, det gör inte levnadsångesten desto mindre...

.. Men jag ska inte ge upp. Det känns inte som något alternativ.

Nu har jag kommit igång, och jag får hantera ångesten.. och försöka kämpa mig igenom den hårdaste tiden, tills jag kanske har vant mig och växer in i uppgiften som vuxen :)

.. Men jag ser INTE fram emot morgondagen. Shopping ger ångest. Men ska jag kunna laga mat de närmaste dagarna, måste jag KÖPA den först..

Men "Vart?", "Hur hinna?". Och "Varför?..

Ja, det kommer att bli ältande frågetecken och diskussioner imorgon...

.. Och sedan blir det att laga korvstroganoff.

En dusch tryckte jag iallafall in..

Och nu ska jag snart försöka sova...

Men det blir nog lite tv först. Känner mig... Ja, antagligen ängslig INFÖR morgondagen och EFTER idag... Så behöver varva ner först..

.. Men god natt med er <3

Det roligaste med att laga mat, är att man kan lägga i precis vad man vill :)

... Det jobbigaste är stressen under tiden och oron innan. Och det tråkigaste är att det med största sannolikhet aldrig kommer att bli EXAKT likadant nästa gång man gör det.. Ja, om den nu blev GOD det vill säga. Annars kanske det bara är BRA att den blev olik den första ;P

Den här blev iallafall jättegod. Första gången jag gjorde soppa... I HELA mitt liv :P

Såklart lite tråkigt att jag är för stressad och rastlös. Orolig, för att orka vänta tills det är lagom att börja laga maten. Nu blir det uppvärmd soppa, TROTS att jag gjorde den samma dag. Så den blir nog mer som gröt :P Men smaken är ju det viktigaste =)

Vi hörs ikväll <3