... Jag känner bara att det är för SVÅRT att få livet att gå IHOP just nu... För KRÄVANDE att uppnå mina egna förväntningar. Att hålla mig inom de linjer som jag själv ritar...

Mina krav och inre visioner om hur jag vill ha det. Min entusiasm och mitt stora behov av stabilitet och logik...

... Jag vet inte hur länge jag ska orka leva med att känna såhär. Att göra små saker till stora och viktiga, övertänkta ting...

... Jag vet inte.. Men jag ska ta dagen ifrån början.

Imorse vaknade jag till klockan, vid åtta, tror jag. Om jag inte vaknade tidigare än så också.

Åt frukost och klev sedan i säng igen. Som vanligt.

.. Lite senare, fick jag ett mess från min bank. Vaknade till.

Och några minuter senare, messar 22åringen. Undrar om de eller hon får komma över snart, på besök. Undrar när jag har tid.

Vaknar igen.

Men jag svarar inte på messet. Inte än. Utan istället somnar jag om...

Och vaknar av klockan vid TOLV! Lunch.

Det blev lite stressigt. Nu skulle jag göra iordning lunchen. Fixa och trixa.

Och när DEN väl var färdig, åt jag som vanligt framför tv:n. Och när tillfälle kom.. I pauserna av programmet som jag såg, tog jag tillvara...

Nej, det stämmer inte. Jag hann aldrig diska idag efter lunchen, innan jag skulle gå till bussen.. Vilket störde mig en del. Då rutinen är "förbereda mat, äta, diska"...

Men den fick vara tills jag kom hem igen..

Jag svarade på 22åringens mess. Lite lätt motvilligt. Då just NU, i denna stressens tillvaro, inte välkomnar social kontakt i min vardag. Känns inte som om jag har TID med det, nu när jag äter regelbundet...

.. Vilket för mig till dagens STORA fundering...

Jag KUNDE bara inte få ihop dagarna. Tiderna mellan måltiderna. Jag menar. Jag äter vart fjärde timme. Och för att inte bli nervös eller locka fram frågetecken om VARFÖR jag helt plötsligt ska äta en annan tid.. eller NÄR jag nu borde äta NÄSTA gång när jag bröt från mönstret "IDAG".. så vill jag äta just DE tiderna VARJE dag. Ja, så gott det GÅR iallafall..

Men problemet ligger för det FÖRSTA i att jag har för KORT tid mellan måltiderna, för att hinna uträtta ärenden under dagarna, när bussarna går som de gör. Jag hinner antingen knappt TILL affären, HANDLA och sedan TILLBAKA till BUSSEN igen... om jag ska kunna gå till en butik som EKONOMIN tillåter... ELLER så har jag ALLDELES för LÅNG tid på mig i affären... och ingenstans att vänta på BUSSEN i en timme... om jag ska gå till en billigare butik...

... Och om jag åker senare eller tidigare hemifrån.. Senare eller tidigare tillbaka... Ja, då rubbas mina mattider ORDENTLIGT.

... Jag funderade på det faktum att jag ju kan laga maten en dag TIDIGARE varje dag... Men då kom tanken att jag ju faktiskt skulle känna att det var lite TRÅKIGT att äta "avdunstad" och UPPVÄMRD mat VARJE dag...

Men jag vet inte...

Jag har funderat och funderat och funderat...

Jag är bara glad att jag lyckades komma fram till vilken affär jag skulle gå till IDAG. Det var ett HIMLA dribblande fram och tillbaka, innan jag fann ett alternativ som jag orkade chansa på... Ett alternativ som trots det, innebar en HEL del stress. Och en osäkerhet på ifall jag ens skulle nå någon FRAMGÅNG med det. Eller om dagens stolpar skulle rasa samman helt..

Jag klev iallafall av bussen. Och svängde av mot den affär som jag skulle försöka hinna till. Stressa mig igenom de hyllor där mina varor låg.. och sedan jäkta tillbaka till busstationen med en ALLTFÖR tung och i händerna skavande påse.

... Men jag klarade det. Jag blev jättevarm. Äcklig... Och jag blev trött i hela kroppen. Men jag lyckades ta mig tillbaka till busstationen innan jag missade bussen. Den buss som idag var tio minuter sen... Hmm. Stress i onödan...

Grannen här ovanför, pratade lite grann med mig, där jag satt och väntade på bussen... Han brukar GÖRA det ibland. Men själv är jag väl inte så mycket FÖR att prata. Känner mig inte särskilt trygg med honom. Och jag hoppas ALLTID på att han ska ha någon ANNAN att prata med när vi "tvingas" befinna oss på samma ställe..

Men han är schysst...

Åkte hem. In med varorna...

Och så bestämde jag mig för att inte laga mat idag.

Eftersom att jag bara har tjugo minuter PÅ mig när jag kommer innaför dörren, så passar det bättre att laga maten dagen innan, och sedan äta en matlåda istället...

.. Men då kom problemet.. "vad?"...

Jag har ju fastnat i det här med "variation" igen... Det ska vara uppdelat i kategorier om "ris, pasta, potatis och "övrigt", och sedan så ska inte heller köttprodukterna bli bulle på bulle, två dagar i rad... Helst ska det vara jämna mellanrum mellan varje näringkälla...

... Ja-a. Suck. Men nu fick det ÄNDÅ bli "övrigt" två dagar i rad. Då det blev ärtsoppa ur frysen IDAG, och så ska jag laga blomkålssoppa imorgon. Och nya pannkakor. Tog den sista idag.

... Sedan så gick jag bort till min WhiteBoardTavla och började skriva om min matlista. Planera för hur jag ska hantera matlagningen. När jag ska handla VAD, för veckans mat. Och vilken DAG jag ska laga vilken MAT, till vilken DAG.

... Tänkte stanna hemma hela dagen imorgon. Så att jag slipper stressa med matlagning. Då ska jag laga blomkålssoppan och steka pannkakor.

Och sedan på onsdag, ska jag handla mat för så många dagar som jag VET vad jag ska äta på.. Och så även laga onsdagens mat. Då den tydligen ska gå snabbt att göra. Och då kan jag nog känna att jag hinner det när jag kommer hem...

På torsdag sedan, så stannar jag hemma igen. Då ska jag nämligen tvätta kläder och sådär. Och passar då även på att laga torsdagens mat. Och antagligen även fredagens mat. Så att jag slipper det DÅ. För att då kanske jag ska hemifrån igen. Det vet jag ju inte nu...

Hmm.. Ja-a. Vad har jag MER gjort idag?

.. Jag har skrivit en gång i min textsamling. Då jag känner att livet är ALLDELES för mycket av ett pussel just nu... Och så har jag funderat lite grann över det faktum att jag numer får magknip och uppblåst mage varje gång jag äter. Uppblåst mage VAKNAR jag ju med på morgonen OCKSÅ. Den sjunker YTTERST sällan undan HELT nuför tiden. Om den ens gör det ALLS!

... Är säkert överkänslig mot någonting...

Jag har ätit när klockan har ringt... Och annars har det blivit mycket tv... Bara tv...

... Hmm... Jag vet inte om jag har GLÖMT något... Men i så fall... Ja-a..

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...