... Efter mycket research på hur man gör hollandaissås, och vilken grad det var bäst att ungsbereda fisk på, så satte jag ÄNTLIGEN, men nervöst igång med maten som jag planerade igår.. Utan någon ANING om hur saker skulle sluta! "Lät ju JÄTTESVÅRT att göra hollandaissås utan att den skulle SKÄRA sig!"..

Diskbänken som ett bombnedslag. Kladd och disk överallt. Kastruller som användes till olika saker i alltför kort tid... Och plattor som puttrade från alla håll och kanter.

Ett huvud som nästan snurrade på halsen, av att försöka hålla koll på allt på en gång. Och för första gången i hela mitt liv, som jag separerar äggulan från äggvitan!

... Men såsen blev superbra. Den skar sig inte. Och det enda jag ska ändra till nästa gång(om jag nu gör den igen. Var ju typ bara smör :P), är att ha i lite mer citron, och kanske även lite mer peppar...

Och kom på nu, att jag glömde saltet helt :P Men ingenting jag saknade ;P

... Det SVÅRASTE var dock att panera fisken. Men det berodde ju på att jag inte kollade upp hur man skulle göra. Jag gick bara på minnet. Dvs. mjöl, ägg och ströbröd... Kanske skulle ägget ha vispats... Kanske skulle det vara hela ägg och inte bara äggvitan(hade ju separerat ägg)...

Ja, jag vet inte. Men det blev typ panerat.

... Jag tror ju iockförsig att de hade fått bättre yta, om jag hade stekt dem i pannan. Men jag hade ju REDAN tusen saker för mycket att hålla koll på!

... Ja. Och så glömde jag både salta och krydda fisken.. Men den var SUPERGOD som den var ;D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...