Hmmm..

När jag tänker på min vardag. Ser tillbaka.. Då känns allt väldigt hektiskt. Som om jag lever i en bubbla av stress... Utan utrymme för vila...

Men i själva verket, händer det egentligen inte mycket alls... Och jag har fler lugna och harmoniska stunder än vad jag sammanfattningsvis.. Heldraget, kan se...

... Men det ÄR mycket stress. Det kan jag inte komma ifrån. Neka till.. Se förbi...

Dagarna, timmarna, minuterarna.. De går åt till mycket funderingar på hur, när, vad och varför.. Mycket tvivel och uträkningar. Avvägningar hit och dit... Mycket bollande fram och tillbaka i huvudet, såpass att jag blir stressad från kropp till knopp..

Men, dagen idag.

Jag vaknade till klockan imorse.. Klev upp och försökte vakna, medans jag plockade fram min frukost..

Jag åt... Och sedan gick jag och la mig igen. Jag skulle sova fram till... Ja, när jag vaknade. Vilket brukar vara runt elva, halv tolv.

.. Och så klev jag upp. Satte mig vid tv:n.. Och väntade sedan på att äta lunch. Och när lunchen var uppäten och mitt tv:program slut.. så var det dags att ta tag i tvätten. Bara välja ut vad av ALLT i min jättehög av tvätt som samlats under månaderna som gått, jag skulle tvätta IDAG..

För att tvättiden var inte förrän klockan fem..

Igår trodde jag ju.. BÄVADE jag inför att det skulle bli för mycket att TÄNKA på idag. För stressigt... Och ett sinne utan någon som HELST ro...

Det BLEV inte så illa. Jag funderade och räknade lite grann.. Skrev upp tider och mängd tvättmedel... Oroade mig en SMULA över sorteringen av tvätten.. Vilkens osäkerhet gav mig lite ångest...

... Men det BLEV inte så illa. Inte om man jämför med TIDIGARE tvättningar...

Nej, idag var det mer TRÅKIGT. Långrandigt att vänta. Att bara sitta hemma och försöka få tiden att gå, framför tv:n. Att inte kunna åka iväg en stund på dagen, som jag BRUKAR kunna göra...

Visst hade jag kunnat DET.. Men DÅ däremot... DÅ hade det nog blivit ett rent kaos inombords. Stress.

... Så det blev ett HIMLA väntande. Stirrande på klockan... Och idag på "tvättklockan" mer än matklockan... Som OCKSÅ ringde under dagen, såklart.

... Men jag har suttit vid tv:n. Jag har, trots att jag tycker att det är jobbigt att passera balkongerna påväg till tvättstugan, njutit av det fina vädret under dessa korta sträckor. Bara känt mig en GNUTTA lyckligare av solen, och vuxnare av att tvätta kläder...

... Dock så kände jag mig inte tillräckligt avslappnad för att ta ut soporna som står och väntar i hallen och egentligen stod på schemat idag... Men det kan jag göra när som. Det är bara retursopor..

... Annars så har jag stött på bekymmer och problem, gällande inköp... Gällande val av vad som känns tillräckligt nödvändigt att köpa för mat... och vad jag egentligen har RÅD med.. Hur SNÅL ska jag vara?..Ja. Och så finns ju såklart funderingen kring hur mycket av maten jag ska göra SJÄLV.. Hur HÅRD jag ska vara mot mig själv, vad gäller halvfabrikat och så vidare...

Att hela tiden FUNDERA såhär mycket, gör att jag bara vill "fly" ätandet igen, för att kunna slappna av för en stund.. Allt känns så KAOTISKT.

Jag trivs inte med att ÄTA, helt enkelt. Det ger mig ångest. Och jag känner inte riktigt att jag tillåter mig själv att NJUTA av det, HELLER. Då jag är så självkritisk.. och stressad..

Men iallafall. Efter LÅNG väntan vid tv:n, gick jag ner till tvättstugan. Tog beslut om uppdelning av tvätt eller inte... Doserade maskinerna... Och satte sedan mobilen på larm när maskinerna skulle vara klara...

Och så blev det lite dator.. och en MASSA tv!

... Ner och flytta tvätten till torktumlaren.. Och så mer tv...

Middag. Maten som jag lagade igår... Vilken hade blivit väldigt tjock och avdunstad.. som jag hade förutspått... Men god ändå...

... En LÅÅÅÅNG väntan.. Iväg till affären för att under tvivel, ett rörigt sinne och en hint av ångest.. men ändå ett bra mående... och ljus tillvaro, handla några småsaker och hämta ut ett paket på posten.

... Och sedan var det dags att hämta upp kläderna från tvättstugan.

... Och ÄNTLIGEN rena lakan! Och fler kläder att byta bland ;D ALLTID skönt.

... När jag väl började vika ihop alla kläder, fick jag problem med ett örngott.. Jag vred och vände på det... Men jag KUNDE bara inte fatta hur det var GJORT. Det såg ut och in ut, VAD jag än gjorde...

.. LÄNGE satt jag där och frustrerade mig över det... TILLS jag såg att ETT av dessa "ut och in" inte ALLS var ut och in. Det SKULLE se ut så. *Pust*..

.. Jag tog en promenad vid niotiden, för att få andas in det härliga vädret i lugn och ro...

Men jag funderade väldigt mycket och kunde inte riktigt slappna av... "Behöver mat att äta imorgon"... Och "vad borde jag köpa till pappa i present?"... Och INGENTING kändes rätt.. Vågar inte handla någonting... I matväg får jag bara ångest för VAD som är värt att köpa... och för ekonomin.. Vad jag har RÅD med... Och när det gäller pappa... Ekonomin såklart... Men även... Vad KÖPER man? ... Jag har ingen ANING.. Men att komma TOMHÄNT, känns inte bra...

... Och nu har det varit lite tv...

... Sängen nästa.

God natt med er <3