Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg under maj 2015

Av D - 6 maj 2015 00:02

... Jag saknar energi.. Även till att blogga..

 

Jag har varit mätt och förstoppad hela dagen... Eller ja. Halft iallafall... Och jag känner fortfarande av den där spända och fullproppade magen. Trots bara två måltider...

 

... Men jag har ingen lust att PRATA något mer om vad jag känner om mat. Och alla mina bekymmer och problem kring det... För att jag säger SAMMA SAK VARJE DAG... Och det känns bara... Nej, jag orkar inte idag...

 

Men jag ska rabbla dagen lite snabbt. Innan jag går och lägger mig och hoppas på att inte behöva fika på stan imorgon...

Ja, jag har ingen större ork... Fastän jag samtidigt sitter här och känner att jag inte GÖR annat än sitter vid tv:n hela dagarna.. Och att jag verkligen BEHÖVER ett liv...

Men återigen... Det sociala kravet. Och att ha en tid att passa... Inte så populärt just nu...

 

Idag...

Ja, inatt... Det var ingen bra natt för magen. Och jag sov så HIMLA konstigt.. Täcket låg både högt och lågt. Och jag var jättevarm... Ja, inte febervarm alltså..

Vaknade... Ja, jag minns inte när... Men när jag klev upp, blev det iallafall tv:n. Ingen frukost idag... Jag kände väl... Ja, just det. Jag skulle inte prata mer om det...

Men kan väl säga att jag har velat kring hur jag ska lösa det hela, även idag...

 

Tv.

... Det har blivit lite mat. Toalettbesök... Mer tv. Diskning i omgångar... Efter varje gång som jag har ätit eller tillagat något... Vilket inte kan ha blivit så många gånger idag...

Och så blev det lite dator. Läsa bloggar och sådär... Men inte så mycket mer än så...

 

Ännu mer tv... Och en del tankar kring...

Ja, det stör mig att sitta vid tv:n hela dagen. Har inte varit utanför dörren sedan i förrigår. Då jag uppslukas så mycket av.., och de drar så mycket energi... mina problem...

 

... Ja. Jag förde iallafall in alla siffror i budgeten idag... Så nu vet jag ungefär hur jag ligger... Men jag känner mig dock osäker. Så måste orka mig in på internetbanken någon gång snart. För att se hur mycket som finns på kontot. Då det känns fel i min uträkning på något sätt...

 

... Vi får se hur jag hanterar morgondagen... Men jag befinner mig... Ja, på en läskig plats just nu...

Jag är rädd... Men inte för spöken och monster... Utan för livet och mina egna demoner...

Orken tynar...

 

God natt med er <3

 

 

ANNONS
Av D - 5 maj 2015 02:06

Nyss skrivit lite...

 

ANNONS
Av D - 4 maj 2015 23:25

... Jag vet inte vilken mening jag ska använda som förstamening...

 

"Jag önskar att jag bodde med någon"...

 

... "Ett faktum är att detta inte fungerar"...

 

Eller... "Kanske ska man ge praktiken en till chans"...

 

... Men en sak jag VET är att jag inte orkar. Att det känns som om jag har kört fast. Men endast till den grad att jag fortfarande med hjälp av ALLA mina krafter, kan glida lite framåt hela tiden...

Men jag vet inte om jag VILL framåt..

Jag menar. Vore det inte för rädslan för ett fortsatt grovt håravfall... och kala fläckar på huvudet, så hade jag bara gett upp. Backat..

För att jag är inte RÄDD för svälten. Och "dagens mat" fungerade väldigt bra. Jag kände mig trygg. Jag hade struktur. En fast linje... Och jag visste vad som gällde... Det fanns liksom inga frågetecken. Inte större än vilket "skräp" jag skulle välja vid mitt enda mattillfälle...

 

... Jag känner bara att jag inte får grepp.. Jag har stunder då jag känner hopp. Då jag känner att på NÅGOT vis kan jag nog klara det här. Bara jag kämpar. "Jag är stark".

... Men faktum är... att jag känner mig inte trygg... Allt känns väldigt osäkert. Och vägen som jag går på, känns instabil på fler en ETT sätt...

 

... Till en början ligger funderingarna. Osäkerheten.. ÅNGESTEN, i att jag inte kan förstå hur jag ska kunna finna en måltid till varje dag i veckan. Utan att det slutar med att jag äter samma sak VARJE dag. Dels för att jag inte orkar variera mina matvaror i affären. Och dels för att jag inte ork...

 

... Nej. Jag vet inte... Men så, efter att ändå ha klarat det rätt så bra. Att åtminstone hålla på rutinerna och varken hamna i svält eller hets... Ja, till slut tappar man styrkan. Självdiciplinen... Och ja... 

 

.. Jag orkar helt enkelt inte..

Livet betyder för lite för mig för att jag ska kunna finna såpass mycket inre styrka att det känns värt att kämpa emot sina känslor....

Och det värsta ÄR, att jag blir inte besviken på mig själv eller känner mig hjälplös och svag när jag går på svält. Hoppar ÖVER att äta. Utan DET känns OKEJ. Det gör liksom ingenting. "Jag äter nästa gång"... Men när det kommer till att jag hetsar för en gång. Och inte känner att jag vill sluta äta. Trots en ÅNGEST utan dess like, som säger att det är fel... Ja, då... Det är en helt annan sak..

 

Faktumet är... att jag hellre dör av svält än av fetma. Och just nu känns det som om, oavsett vad, är jag påväg åt NÅGOT av hållen. För att jag får inte kontroll. Grepp...

Och jag bor själv. Så inte heller i någon MÄNNISKA, kan jag finna min stolpe.

 

... Jag befinner mig på omöjlighetens väg just nu...

Jag kan inte sluta äta riktig mat. Inte ge upp om att finna mina rutiner och börja äta tillräckligt... För att jag vill, om inte annat för mitt HÅRS skull, bli mer hälsosam...

... Men samtidigt så orkar jag inte riktigt... Allt har blivit så STORT och jag orkar inte ensam. Inte utan någonting att greppa tag i så att jag inte flyger iväg. Inte utan något som ger allt en mening...

 

Jag behöver någon att BO med...

Och jag behöver något att GÖRA om dagarna. Så att jag...

Ja, jag vet inte... Kanske kan det reducera riskerna till att börja hetsa... Eller kanske göra mig hungrig, så att jag kan ÄTA när det väl är tid för det...

... Men just NU, känner jag inget hopp... Vet inte hur jag ska klara det... Och det känns inte heller som om jag VILL.. Det BETYDER ingenting. Om det inte vore för flinträdslan...

 

Undrar om man ska ge praktik en ny chans... Men vad säger att det går bättre DENNA gången? Hur vet jag att jag verkligen VILL den här gången?..

 

... Men dagen idag.

Jag vaknade vid... strax innan elva imorse.. Mobilklockan ringde klockan elva...

Jag städade lite. Bara smått. Slängde skräp och sådär... Och så blev det frukost. Tredje dagen med frukost..

 

Tv, i väntan på att mamma skulle höra av sig. Så att jag visste om mormor och hon skulle komma eller inte...

Mamma hörde av sig vid... Ja, kan det ha VARIT kvart över tolv? ... Ja, men något sådant.

Och så kom de någon timme senare..

 

Vi pratade. Mormor och mamma kollade på mina nya saker. Soffan och gardinerna och sådär... Och så satte vi oss till bordet i köket.. Jag gjorde iordning en varsin kopp snabbkaffe... Ja, det enda jag hade.. Och mamma och mormor hade med sig en varsin mazarin till oss, som de fick från syskonens jobb..

 

Vi satt och pratade. Inget speciellt EGENTLIGEN. Men jag höll mig fokuserad. Och pratade ungefär lika mycket som de själva gjorde...

Ungefär en halvtimme innan de gick, började jag tröttna och ville bara börja med min mat. Köttfärssås skulle jag göra..

 

Väntade. Pratade lite mindre. Men höll mig ändå engagerad...

Och så, när de gick, började jag direkt med maten... Tog väl... Ja, jag kollade aldrig klockan. Men närmare en timme kanske... Och mitt mål att få den att smaka som mammas, men med exra ingredienser... Ja, det blev faktiskt förvånansvärt bra..

 

Jag åt... Och sedan blev det tv igen...

... Och där blev jag sedan sittandes resten av kvällen. Med några pauser för hämtande av något att äta, och diskning efter diverse förberedelser...

 

Och ja-a... Jag har hetsätit... Och jag vill bara äta mer...

Mer... Och mer.

... Och allt jag BER mig själv om, är lite självrespekt och STRUKTUR.

 

... Jag orkar inte HANDLA någon mer mat nu... Så får väl se om jag gör slut på det jag HAR och sedan återgår till tryggheten igen...

Men i den bästa av två världar, BLIR det inte så...

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 4 maj 2015 00:17

... Jag går omkring hela dagarna. Med en ångest. Rädsla. Osäkerhet...

Går omkring, med en lätt huvudvärk. Men med ett samtidigt glatt och ibland relativt lätt sinne...

Jag känner mig bara så STRESSAD. Tankar som stör. Frågetecken. Och fast beslutsamhet... Jag rör mig hela tiden framåt. Mot någonting som jag hoppas ska bli mitt mål... Med den ständigt återkommande känslan av att jag bara vill avsluta. Ge upp... ¨Tillåta mig själv att ÅTERIGEN backa... För att det är vad jag behöver...

... Men det är det inte... För att hade det VARIT det, så hade jag också GJORT det.. Men jag står fast besluten... För att bakom all denna ångest och press.. All rädsla och osäkerhet.. gömmer sig lättnad och glädje.. Stolthet och framgång... Ett hopp om ett LIV...

 

... Det är tungt... Och när jag tänker på morgondagen... Morgondagens risk för huvudvärk och stress. Ångest och osäkerhet... Morgondagens risk för att ge upp...

... Ja, jag vill inte säga det... Men jag önskar jag ville dö... Det vore så mycket enklare... *säger jag, som har varit där... och vet att det inte ALLS var mycket enklare... FRUSTRATION och hjälplöshet. Desperation.. var nyckelorden då..*

... Men ändå. Då hade jag ett rakt streck att gå på... Nu vet jag inte ALLS vart jag är påväg. Och varje steg jag tar, blir tyngre än steget innan...

 

... Men. Dagen idag.

Jag vet inte. Idag börjar jag från när jag vaknade imorse. Då jag inte orkar fundera ut gårnatten.

Jag vaknade iallafall imorse klockan halv tolv. Så "morse" vet jag inte om det var..

Klev upp direkt och åt frukost. Japp. Frukost idag också. Dock vet jag inte hur jag ska få ihop det med måltiderna, om jag inte är hemma 24timmar om dygnet..

Men kommer till det snart.

 

... Efter frukosten... Ja, då stressade jag mig iväg till bussen. Eller ja. Det blev inte så mycket stress, rent praktiskt. Jag KÄNDE mig stressad. Men fick trots det, sitta och vänta i tio minuter på bussen sedan.. Så. Inte så bråttom..

 

Väl i stan, springer jag in i 23åringen, påväg till affären... Båda blev vi väldigt glada. Att vi nu börjar stöta in i varandra lite rätt som det är. Hon jobbar nämligen inte lika mycket nu. Så hon finns där jag finns :P Typ så.

 

Jag blev överraskad.. och konstigt nog, glad. Konstigt, för att jag brukar bli stressad och få ångest när jag överraskas med social kontakt. Men inte idag. Jag kände mig öppen i sinnet. Och småpratade i ett par minuter. Innan jag gick vidare mot affären.. Och för det andra, var jag inte heller för STRESSAD för att stanna och prata lite idag. Skönt.

 

... Jag bestämde mig för att ta en sväng in på ÖoB innan jag gick in och handlade mat.. Då jag hade en speciell kopp som jag ville köpa... Jag och koppar alltså :P

Gjorde det. Och även lite andra småsaker...

 

Japp. Ekonomin. Känner att jag tappar greppet. Men det är mest för att jag småhandlar så många gånger hela tiden. Och inte har fört in siffror i budgeten på hur många dagar som helst... Vet inte hur jag ligger till... Och orkar inte hålla på... Men ska se om jag orkar ta tag i det imorgon...

Känner nämligen att jag behöver veta hur jag kan handla utan att det blir ekonomiskt ohållbart... För att DET är ÄNNU en sak som gör det hela jobbigt just nu, bakom allt annat... EKONOMIN. Jag vet inte hur jag ska handla för att ha råd...

 

... Sedan var det iallafall in på mataffären.. Jag handlade en del... Men jag kände mig för stressad.. För blockerad för att till en början ens kunna URSKILJA alla varor på hyllorna ifrån varandra...

... Ja, jag gick som i en grumlig och tung. Tjock DIMMA... Och jag kunde inte tänka klart. Inte komma på vad det var jag hade tänkt handla... Och allt blev bara kaos inombords..

 

Men jag fick som sagt en del handlat. Samlade på mig lite mat. Frukt och grönt... Lite yoghurt och sådant...

Och sedan betalade jag och började gå mot busstationen...

... Men nu hade jag bråttom!

 

... Jag hade några få minuter på mig innan bussen hem skulle gå... Om jag inte skulle behöva vänta i flera TIMMAR på nästa! Och det hade INTE mina kylvaror tyckt om!

Så jag gick. Snabbare än vad mina ben kunde bära mig. Och med VÄRLDENS sämsta uppdelning av varorna!

 

... Stressad. Bråttom... Och väldigt slutkörd...

Men jag hann fram dit. Precis när bussen kommer, kommer jag. Det var på håret! "Pjuh" ... Och den stressen vill jag ALDRIG uppleva igen! Anledningen till att jag går till bussen en timme innan den går! DET, och att jag är för rastlös. Har för lite att göra, för att INTE göra det...

 

Åkte hem. Konkade hem kassen med mat, de meter som var från busshållplats till lägenhet... Och så plockade jag undan varorna. Delade upp köttfärsen som jag hade köpt, och la hälften i frysen...

Och då jag diskar DIREKT efter att jag har använt någonting, nuför tiden, så har det blivit mycket diskning idag..

 

Sedan blev det tv...

Så småningom, lite grönsaker med yoghurt att dippa i, framför tv:n. Istället för middag. Då jag var för trött för att börja laga middag när jag kom hem... Hade inte tänkt äta någonting alls. Men då jag var sugen, så tänkte jag att det var lika bra...

 

Ja, jag har i princip BOTT framför tv:n idag! ... Ätit lite grann. Och så gick jag och tog mig ett bad. Då mamma och mormor eventuellt kommer över imorgon en snabbis. Och då vill jag vara ren.. Allra helst i håret...

 

På talan om det. Det stör mig. Inte för att jag inte vill att de kommer. Det skulle vara jättetrevligt.

Utan mer för att det gör mig stressad. Jag vill bara koppla av. Ha hela dagen för mig själv. Och få i lugn och ro, försöka få livets pussel att gå ihop. För att ALL min tid.. ALL min tankekraft... Det känns som om jag vill ha den tillgänglig till... att jobba på mina bekymmer...

 

... Och så bestämde jag fika med 23åringen. På onsdag... Känns också pressigt... Men det var ju trevligt förra gången... och jag mådde inte ALLS dåligt av det... Så kanske ska försöka låta bli att må dåligt och lida av det, även INNAN, denna gången.

 

...Ja-a... Annars har jag bara funderat en del. Känt mig svag. Och bråkat med tanken att jag inte vill fortsätta äta på det här sättet. Och kontra med tanken att jag inte vill börja äta på något ANNAT sätt.. Att jag inte kan acceptera att ge upp nu.. När jag äntligen har lyckats börja... Lyckats FÖRSÖKA!

 

Det är läskigt. Det är svårt. Det blir inte särskilt bra... Och varje dag riskerar jag att ge upp. Avsluta, på grund av att jag inte får grepp... Men det är inte idag...

 

... Jag tog lite yoghurt... på en tid som inte står på schemat... Och det var nästan förödande.. Jag BEHÖVER mina rutiner. Mina ramar att klamra mig fast vid. För att känna mig trygg... Men samtidigt. Hunger är kroppens sätt att prata.. Och jag måste lyssna... Iallafall i vissa fall...

Men jag hoppas väl på att lyckas få in rutiner ordentligt. Så att jag blir hungrig vid rätt tider... Och förhoppningsvis ÄTER vid de utsatta tiderna också! ... För att hoppar jag över, så blir jag såklart hungrig vid annan tid istället.

 

... God natt med er <3

 

 

Av D - 3 maj 2015 00:04

...

 

När jag tänker på morgondagen, vill jag helst slippa...

Men det har faktiskt gått relativt BRA idag :)

... Det är nog mest det faktiska problemet i mitt huvud och bröst(hjärtat)... Mer än det praktiska problemet, som spökar...

För att det känns bara så jobbigt just nu... Svårt. Krångligt... Lite lätt omöjligt.. Ja. Svårt att orka MED, helt enkelt..

Samtidigt som jag faktiskt KLARAR det här rätt så bra. Med vissa förhinder, såklart. Och allt går inte jättebra... Men för vem gör det egentligen DET, när man ska komma in i någonting nytt?

 

Jag har ju faktiskt inte riktigt LEVT det vuxna livet förut. Jag hoppade ju direkt ifrån det trygga livet hos föräldrarna, med nästan noll kunskap... och faktiskt noll erfaranhet av livet som skulle komma efter.. Direkt till ett icke fungerande liv tillsammans med Xsambon. Där jag inte HELLER lärde mig hur det skulle vara att vara vuxen.. Lämpade bara över allting på min kille. Någon som inte HELLER kunde hantera det självständiga livet...

 

... Det var tryggt. Men inte vuxet. Och jag fick inte andra erfarenheter av det, än hur det kändes att vilja dö och samtidigt vilja framåt. Hur det kändes att svälta sig själv. Och att våga ta sig an konflikter med andra människor... Ja, jag lärde mig hur det kändes att ge upp.. Att det inte var så farligt ändå. Som jag hade gått omkring och trott i över tjugo år...

 

Men jag lärde mig INTE hur det var att vara vuxen. Hur man hanterar DET. Utan det är först nu. Andra gången som jag flyttar hemifrån, som jag ens har FÖRSÖKT klura ut hur man lever självständigt. Hur jag lägger livets pussel...

Och det är svårt.. Ännu svårare nu. När jag tycks VILJA så mycket mer. NU. Då den sidan av mig som inte såg tjusningen i livet, börjar tyna bort. Och lämnar mig kvar med den starka viljan att kämpa... mot alla odds... Det är DÅ det blir svårt.

 

... Men dagen idag.

Jag sov JÄTTEGOTT igår natt.. Ja, natten som var. Jag minns inte när jag la mig. Men jag var jättetrött hela dagen igår. Somnade nära bums, när jag hade lagt mig... Och vaknade sedan inte förrän kvart i tolv på dagen.. SKÖNT =)

 

... Jag klev upp direkt. Åt frukost. Japp. Idag blev det frukost iallafall. En klar förbättring mot när jag åt halva mitt näringsintag i godis... Och INGENTING annat på hela dagen!

... Idag blev det riktig frukost.. Och så lördagsgodis till kvällen... Men då jag inte var hungrig på hela dagen därimellan, så kändes det trots allt bäst att inte äta någonting då heller... För att bespara mitt sinne en del hårt arbete.. Likaså hjärtat..

 

Jag såg iallafall på lite tv efter frukosten... Då jag hade en massa tid att vänta, innan jag skulle gå till bussen.. Lördagar alltså. Bussarna går såå dåligt!

... Idag skulle jag handla lite godis, tänkte jag... Då det var lördag. Och SKA jag införa lördagsgodis, så ska jag också ÄTA lördagsgodis den dagen. ÄVEN om det inte har gått en vecka sedan sist(denna gången).

 

... Ehmm...

Ja, jag gick iväg till bussen, klockan... Ja, en halvtimme innan bussen skulle gå.. Den skulle gå halv tre, tror jag..

 

Satt och väntade på bussen... Och ja.

När jag kom till busstationen, gick jag direkt till affären. Köpte det jag skulle ha. Gick igenom hela affären. Tur jag valde en liten butik :P Och kollade noga på varorna... Eller ja. Vissa av dem ;)

.. Jag tänker liksom att, kollar jag igenom alla varor lite snabbt varje gång jag handlar, så får jag nog med mig någon LITEN vara som kan gå till mat i skafferi, frys eller kylskåp varje gång. Behöver ju fylla på, om man säger så..

Och att handla när man är mätt, som man brukar säga att man ska göra... Nej, jag ska nog vara hungrig, tror jag. För att problemet blir att jag går igenom alla hyllor utan att vilja handla någonting alls.. Hellre handla några oviktiga saker till, i så fall.. Kanske.

 

... Ja-a... EFTER att jag hade handlat... Dum som jag var.. hade jag tre och en halv timme kvar innan bussen hem gick! ... Det var LÅNG tid att vänta! Och eftersom att jag hade handlat lite grann ändå, så orkade jag inte förflytta mig från busstationen... PLUS att det REGNADE! Ville inte förstöra min fleecejacka...

 

... Så först stod jag och bara stod. Då det såg ut att vara upptaget i varenda bussbås... Men efter en stund.. när jag trodde att det var ledigt, gick jag och satte mig..

Lugnt till en början... Men så kommer konstiga människor.. Vet inte om de har missbrukat för MYCKET.. OFTA... Eller ifall de var påverkade även nu... Men de pratade. Högt. Konstigt... Och jag kände mig bara så trängd in i ett hörn. De var trevliga. Tillmötesgående. Men väldigt otrevliga vissa gånger. Högljudda. Bärska... Emot VARANDRA.

 

... Det kändes jobbigt. Och jag hoppades bara att de skulle GÅ snart. Att de skulle finna ett sätt att ta sig därifrån på. Tidigare än vad bussen gick..

Ja, de hade gjort en tabbe när de kollade bussarna. Och nu hade de missat den enda buss som skulle gå inom de närmaste TIMMARNA!

 

... Men tills slut så gick de iallafall och satte sig i väntsalen sålänge... VILA. LUGN OCH RO... SKÖNT.

... Själv satt jag kvar, de närmaste två timmarna. Väntade. Långdraget.. Lyssnade på musik en stund. Ville ge mig själv en STOR eloge, om jag lyckades vänta hela den tiden, på bussen... Trodde ALDRIG tiden skulle gå!

 

Väl hemma iallafall...

Jag har suttit framför tv:n... HELA kvällen! Sedan jag kom hem vid sjutiden!

... Ätit lite godis. Druckit kaffe. En kopp te... med honung i...

 

... Ja-a...

... Jag tror inte att jag vill SÄGA något mer nu. Min hjärna känns överarbetad och seg. Och ja-a... Som sagt. Jag ser inte fram emot morgondagen. Trots att det känns som om det mesta löser sig...

... Jag klarar mig ju iallafall.. Det går kanske inte JÄTTEBRA... Saker kunde bli MYCKET bätte och mer optimalt. Jag VILL MER än såhär...

Men ja. Saker funkar. Det går framåt... Får ju vara glad för det lilla =)

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 2 maj 2015 01:36

... Jag går igenom en jobbig period. En kris med inslag av glädje och framgångar... Och jag vet inte om jag ska känna mig lättad eller tyngd... Glad eller ledsen... Uppgiven eller hoppfull..

Har svårt att avgöra vad jag känner... Vilken känsla som väger tyngst...

Men det ÄR en jobbig period. En kris... Med inslag av glädje och framgångar...

 

Igår morse...

Ja, om vi börjar med onsdags natt...

Jag tror att det var den natten som jag...

Nej, jag minns inte...

Undrar om det VAR den natten som jag...

 

Äsch. Jag tror inte att jag kommer så långt i DEN tanken.

Men jag vet iallafall att jag somnade väldigt sent på natten. Och att jag sedan vaknade vid fyra på morgonen. Kände mig pigg.. Men nyvaken. Att jag klev upp och drack vatten. För att sedan somna om igen...

 

..Vilket inte hände. Utan istället låg jag kvar till klockan fem. Och klev sedan upp och satte mig vid tv:n.

Med ett leende på läpparna. Och en ovanligt fri och glad känsla inombords. Lätt.. Satt jag där och såg på tv. Den där "Ellen.." vad hon nu heters - show.

 

... Klockan sex fick jag istället för mig att gå på en morgonpromenad... Och så fort jag kom utanför dörren, blev min känsla, om möjligt, ÄNNU lättare, friare och gladare.

Luften var frisk och fuktig. Men långt ifrån tung. Fukten låg fortfarande och vilade mot bilarna, som små droppar... Och jag svär att jag nästan kunde flyga. Lyfte ifrån marken...

Jag kände hur leendet växte på mina läppar. Och utan att ha någon att visa det för, fortsatte jag att le. Utan någon anledning..

Jag kände mig så fri som jag inte har gjort på... Ja, jag vet inte om jag har gjort det förut... Men den känslan går nog alltid att toppa. Liksom känslan av tyngd och dovt mörker...

 

Jag tog mig bara en kort promenad. Då jag trots allt var väldigt trött...

... När jag kom hem igen, började jag kolla efter en matta till vardagsrummet.. Tänkte köpa en shoppingvagn. Nu när jag ska börja handla MAT istället för "dagens mat"... Men jag fastnade i matträsket istället..

Jag hittade en som jag ÄLSKADE! Och nu började den oändliga mätningen av golv. För mattstorlekens skull..

Mäta, mäta... Mäta. Försöka föreställa sig en rund matta på ett fyrkantigt golv. Utan att kunna göra en cirkel i rätt storlek, på golvet...

Stirra. Stirra... Stirra... Sitta på golvet och mäta... Fundera. Fundera.

 

Åt lite choklad från dagen innan.

Ja, för trots mitt proppande den kvällen(kvällen innan), hade jag för ovanlighetens skull, lyckats avböja från ätandet INNAN det var slut! Lite stolthet i det :)

 

... När klockan blev kvart i nio, messade jag mamma och frågade om jag kunde komma tidigare. Då jag hade vaknat vid fyra.. Blir lite långt att vänta tills fyratiden(på eftermiddagen). Då pappa skulle ha hämtat..

Så. Klockan halv tio. Eller om den var kvart i.. gick jag iväg till bussen..

 

Väntade på busstationen...

Nej, nu ljög jag..

Väntade på tågstationen. Då jag klev av DÄR istället. För att vara säker på att hinna med nästa buss..

Väntade LÄNGE.. Ja, eller ungefär tjugo minuter :P

 

Väl hemma hos mina föräldrar...

Ja, tänka efter.. Vad hände då?

Säkert så pratade...

Ja, just det ja. Mamma hade lite saker att göra... Hon skulle fixa med tvätten i tvättstugan...

Men förutom det, så åt vi lunch framför tv:n, mamma och jag. Vi pratade. Småpratade...

 

... Och sedan åkte vi iväg för att besikta hennes bil och handla mat... Ja, mamma skulle handla.. Själv köpte jag bara en liten yoghurt, och en choklad som jag ville att syskonen skulle smaka...

 

... Ja-a. Jag har inte så mycket mer att SÄGA om det, tror jag.

Men jag kan ju säga att HELA den dagen, kände jag en äcklig känsla i magen.. Egentligen i hela kroppen. Det berodde säkert mycket på hur onyttiga saker... Hur mycket SKRÄP jag har ätit på sistone. Och att jag inte hade sovit mer än ett par timmar på natten. Och därför var övertrött..

 

Efter att vi kommit hem igen, åt jag min yoghurt. Och sedan tog vi en promenad. Mamma har en jättebra och lagom lång promenadrunda som hon tydligen går VARJE dag. Och igår blåste det som f*n och rundan kändes JÄTTELÅNG! Ansträngande.

 

Sedan blev det tv för mig. Vid det här laget hade jag börjat bli så trött att, att SITTA upp var en ren utmaning. Jag la mig på soffan. Frös. Och orkade inte prata för fem öre... Ja, jag blev väldigt osocial.. Och när man ligger ner... Ja, man blir ju inte piggare.

 

Pappa kom hem... Ja, vid fyratiden kanske. Och 14åringen hade precis kommit hem när vi kom in efter våran promenad..

Det blev middag. Och sedan.. Ja, undrar om jag inte satte på tv:n igen då...

 

När kloc...

Nej, nu höll jag på att ljuga.. Jag gick och la mig i gästrummet efter middagen. Pappa hade lagt sig och vilat i vardagsrummet. Och för att garantera mig själv att slippa någon som HELST kontakt, valde jag att vila i gästrummet istället..

 

Jag somnade aldrig. Men det VILLE jag ju inte HELLER. Ville gärna kunna sova på natten istället.

... Klockan halv sju... eller liknande, gick vi iallafall iväg, i blåst och kyla... Jag, mamma, pappa och 14åringen. För att titta på majbrasan..

Det var kallt. Och jag såg inte KLOK ut, med regnjacka, och fleecjacka uppdragen över hakan. Och en stor fleeceluva på huvudet..

 

Vi stod och frös ett tag. Hade nog allmänt tråkigt. Och det som skulle komma att bli brasan, var fyra gånger så liten som brasan vi brukade gå till som små...

Vi visste inte när den skulle tändas... Och ja... Vi frös..

Så vi bestämde oss för att gå hem istället. Vi hade ju iallafall varit där :P Och så skulle vi ta en fika och titta på film.

"Men det var ju roligt det där :P"

 

Ja-a.. Det blev fika. Glass. MASSOR! För typ fyra personer... på MIN tallrik!

Och så blev det till att se på film med en längtan efter slutet, från första början... Ja, för MIN del då. Som var såpass trött att jag kunde somna där och då.. Om det inte vore för att jag inte KAN sova framför tv:n.

 

... ÄNTLIGEN slut!

Och min konstiga mage. Jobbiga känsla inombords, gjorde att jag tog lite yoghurt och en banan. Och la mig i sängen och åt.. Innan jag somnade bums. I gästrummet. Det rum som jag har sovit högst tre timmar i. Utspritt på alla gånger jag FÖRSÖKT sova där!

Somnade DIREKT.

 

Vaknade sedan, vid åtta på morgonen. Av att mamma och pappa kom in i köket. Utanför gästrummet...

Åt frukost tillsammans med dem. Men sådär trött och smått osocial. Och direkt jag ätit klart, däckar jag i gästsängen igen. Frysande. Så att jag bara kunde halvsova...

Men det räckte.

När jag kände mig tillräckligt pigg, klädde jag på mig min scarf och fleecejackan. Och så satte jag mig framför tv:n. Klockan var halv tio... Eller om det var halv elva...

 

Sedan blev det lunch..

23åringen kom hem. Och likaså 18åringen... Som jag by the way inte har sett hemma på HUR länge som HELST! ... Jag kommer ju inte så ofta. Och NÄR jag har varit där så har hon oftast det inte.

Så det var trevligt.

 

Klockan tjugo i ett går hon och jag till bussen. Hon skulle till sin kompis. Och jag skulle och handla och sedan åka hem..

Det kändes lite jobbigt att ha sällskap på bussen. Då jag var såå trött. Och inte hade någon lust att lyssna. Eller ORK till en social kravkänsla.. Ville inte hålla igång någon konversation... Eller behöva hålla på några bra svar... Nej, det kändes spänt.

 

Hon klev av. Och jag åkte vidare.

Väl på busstationen, gick jag direkt, med raka raska steg mot affären. Skulle handla mat... Japp. MAT. Och det kändes osäkert och nervöst... "Men nu gällde det!"...

 

Jag hade ont i huvudet... Trötthet. Press. Stress... Jag vet inte. Kanske vädret...

Men faktumet VAR... Jag hade ont i huvudet.. Och kände mig osäker.

... Beslutsångest i affären. Och ALLDELES för många varor. För mycket som man inte orkade titta på eller fundera över. Mycket som man kanske ville ha, men inte orkade ta... För att det blev för mycket i korgen. För mycket att hålla reda på...

 

Men jag tog mig ut därifrån. Med en del varor. Ingen fullbordad handling. Men tror jag fick ihop till iallafall minst en måltid. Det fick räcka...

... På vägen dit, tänke jag "Varför storhandla NU? Bara för att jag ska börja äta MAT... Borde ju kunna fortsätta handla varje dag. Även om det bara är för kompletterings skull" ... Så. Jag får väl handla igen snart. Helt enkelt.

 

Ut därifrån. Och sedan sitta och vänta på busstationen, på att bussen skulle komma...

Hem. Och då blev det att skära grönsaker... Hälla upp lite naturell yoghurt i en skål... Och dippa grönsaker, framför tv:n... GOTT.

Men redan DÅ, började jag känna av pressen... ORKADE jag detta? Denna förändring... Det kändes bara så mäktigt. Så krävande... Rent psykiskt utmattande... Även om jag samtidigt TRIVS...

 

... Kort därefter började helvetet... Eller ja. Det kanske är att ta i... Men nu när jag sitter här. Känner mig flygande uppgiven... Inte riktigt vet vad jag ska tycka om VAD. Och ifall jag ska retirera eller fortsätta kriga. "Hur goda är mina odds?" .. Ja, då vet jag inte om jag ska kalla mitt liv i kaos och framgångar, för helvete eller paradis... Kanske något mitt emellan?

 

... Det blev iallafall tv hela kvällen. Ja, jag satt såpass länge att tv:n för första gången, ville stänga av sig själv idag! ...

Jag lagade mat... Vilket... Ja, det var där någonstans som jag återigen började tvivla. Ja, tvivla sådär på riktigt. Så att jag funderar på att slänga all mat. Bara för att få börja med "dagens mat" igen.. Enkelt. Lätt. Inte alls krävande. Bara skita i allt. Retirera. Ge upp.

Men blotta TANKEN på det, gjorde att jag kände att jag svek mig själv. Jag vill INTE!

 

... Jag tänker inte retirera igen. Jag vill aldrig mer SE "dagens mat". Aldrig mer VIKA för min hjärnas svaghet och mitt hjärtas tyngd. Måste vara modig nu. För att annars. Om jag alltid viker för rädslan och smärtan... Ja, då kommer jag ALDRIG att nå äkta framgång och må bättre! ...

... Och en framgång som jag faktiskt HAR nått... Jag VILL må BÄTTRE!

 

Jag skrev lite i min textsamling. Och sedan satte jag mig framför tv:n igen... Och PROPPADE i mig smörgås! Efter smörgås... Efter smörgås... Och.. Jag mådde bara sämre och sämre...

Trots allt, fast besluten att jag INTE skulle slänga allt och ge upp. Jag skulle KLARA det här! Jag skulle visa mig själv STARK. Och jag skulle kämpa vidare... För att jag KAN.

 

Film...

Och nu bloggandet...

 

... Ja-a...

... God natt med er <3

 

 

Av D - 1 maj 2015 20:01

... Jag har såå mycket att berätta. Positivt.. Liksom negativt..

Men det tar vi i kvällsinlägget.

 

Nu tänkte jag bara lägga ut en text som jag precis skrev... Tänkte först inte lägga ut den... Men den känns som en viktig del, på något sätt.

 

... Att handla maten, gav mig huvudvärk.. Om det inte var vädret. Möjligheten finns...

Att ha den hemma, gör mig stressad och... Ja, jag har fortfarande ont i huvudet. Men kan fortfarande vara vädret...

Och att TILLAGA den... Eller i och över huvud taget ÄTA av den(!)... Ja, det blir alldeles för rörigt..

Kanske är bekvämligheten också, i att bara ha kunnat äta direkt ur paket i flera månader nu...

 

... Jag är nog ovan... Men det är ÄNDÅ alledels för tungt...

SAmtidigt som jag känner att... Denna gången är det rent FÖRBJUDET att backa och ge upp! ... Det är DAGS nu.

 

Vi hörs ikväll <3

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13
14
15 16 17
18 19 20 21 22
23
24
25
26
27
28
29 30 31
<<< Maj 2015 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se