Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg under maj 2015

Av D - 11 maj 2015 22:27

... Yoghurten i frysen... Och jag ska motvilligt fortsätta äta smörgås. Då den idag nyöppnade osten, har jag hört, inte blir så bra att hyvla efter att ha varit fryst...

 

Uppblåst mage. Säkert 10 centimeter utstående(utåtstående?)...

Idag var ingen bra ätardag...

Nej, det har spruckit nu... Spruckit ordentligt...

Och nu blir det tillbaka till "dagens mat" istället...

Jag orkar inte mer...

Screw the hair!

 

Min mage mår inte bra... Alla mjölkprodukter gör att jag får uppblåst mage och gaser. Ont...

Och att idag ha proppat... Proppat efter att ha ätit regelbundet i flera dagar... Ja, det tär både på kropp och psyke...(Jag kan inte ha någonting hemma, när jag är rädd att äta ihjäl mig..)

... Och jag oroar mig för framtiden... För vad ätandet ska göra mot mig...

Jag vill bara... FUNGERA...

 

Jag drömmer mardrömmar om nätterna.. Härom natten drömde jag om två små chihuahua(hur skriver man det i fler?) som hela tiden rykte ihop. Så att jag satt där på golvet på helspänn hela tiden, för att vara beredd att ta isär dem... Och att lyfta dem... Nej, då gick de sönder. De var så små och benen så sköra...

Och så igår natt(natten som var), var jag VÄLDIGT elak mot en bebis! ... Usch.

Och jag vaknar väldigt varm...

 

Dagen idag.

Jag vaknade några gånger imorse. Men klev inte upp förrän... tolv, tror jag. Åt frukost. Diskade efter mig... Och klädde sedan på mig och gick till bussen. Efter en del funderingar och velanden...

.. Jag kom fram till att jag kanske snart går in i röda veckan och det kanske börjar regna igen imorgon... Så lika bra att ta chansen...

 

... Väl inne i stan... Jag skulle inte handla. Då jag ju för några dagar sedan, beslutade att jag bara skulle ta slut på det jag hade, och sedan... Ja, jag måste komma på en annan lösning. Någonting som fungerar för MIG...

... Så nu skulle jag bara in för ingenting... Och det kändes skönt... Om jag ville, kunde jag bara sätta mig på busstationen och ta nästa buss hem igen...

 

Jag tog mig en promenad. Satte mig vid forsen... Och där satt jag och bara satt.. Tittade på vattnet. Och lyssnade till... Ja, vattnet.

Solen brände mig i ryggen. Och det blev nästan lite varmt. Men jag ville inte klä av mig fleecen. För att, kändes bökigt med den LÅNGA sjalen som jag hade på mig UNDER...

 

Efter en stund, tog jag en kort omväg tillbaka till stationen. Kollade alternativen till bussar. Ifall det kanske fanns någon som gick TIDIGARE än den bussen som jag TÄNKTE ta. Men jag visste ju också, att i såfall skulle det bli en som BARA gick till Trafikplatsen. Så fick jag GÅ därifrån sedan. Men det kändes inte som några problem.

 

Bussen som jag tog, var nästan full.. Men jag fick en plats där ingen satt på det andra sätet... Ja, en stund illafall... Fick en tant bredvid mig, innan vi hade lämnat staden... Lite uppstressande. Då jag skulle kliva av på det enda stället innan sista...

Ja, om man såger så... Bussen gick motorvägen, och med endast ett stopp emellan.. Och där skulle jag av.. Hon skulle av i min barndomsstad.. "slutstationsstaden"... Och jag satt innerst...

 

Men men. När min hållplats kom, kom jag ihåg att plinga. Trots att jag aldrig åker den bussen... Och sedan började jag min relativt lugna, men ändå någorlunda raska promenad hem...

Väl hemma, en timme efter att bussen lämnat stan, gjorde jag iordning någonting att äta... Och så satte jag mig framför tv:n...

 

Allt är bara så blurrigt. Och jag minns inte VARFÖR eller HUR allt sprack idag... Tog orken slut? ... Blev frestelsen för stor? ... Jag minns inte...

Och vilka problem jag har på insidan av mitt pannben just nu, kan jag inte sätta ord på... Men jag VET att dessa får mig att vilja gråta. Att de pressar tårarna mot insidan av mina ögon. Att en droppe kan komma ut...

.. Men jag tillåts inte gråta...

 

... Jag VET att jag inte kan hantera situationen. Att jag inte orkar längre... Och att det är många frågor som behöver svar... Att min stolpe är gjord av sladdrig gummi... Och att min själ SKRIKER efter stabilitet!

 

... Jag har iallafall suttit vid tv:n sedan jag kom hem. Ätit utan att vilja... Ätit tills magen såg ut som en balong...

Disken ligger i slasken... för första gången på LÄNGE...

Och jag har precis i ren hjälplöshet och frustration, försökt GÖMMA mina flingor.. och lagt undan all yoghurt i frysen... Brödet ger mig ångest. Men det ska jag äta ändå. Då jag inte tänker förstöra närmare ett kilo ost...

 

... Dagen har inte bara handlat om mat... Den har handlat om hundar. Funderingar om hur jag ska få livet som jag vill ha. Den har handlat om hur jag ska kunna lösa mina problem... Och om att bli LYCKLIG...

 

... God natt med er <3

 

 

ANNONS
Av D - 11 maj 2015 01:15

... Att äta, känns som ett heltidsjobb... Och jag längtar efter semestern...

Jag trivs inte när jag är mätt... Jag trivs inte när jag är hungrig.. Och hela grejen, betyder ALLDELES för stor tankemöda...

 

... Jag vill ha en paus... En paus ifrån känslor och tunga tankar... Jag vill bara för en dags skull, kunna koppla bort ALLT, helt och hållet...

Eller "för en dag" ... Jag vill koppla bort det, och sedan aldrig koppla in det IGEN...

 

... Men jag vill inte prata om det mer. Inte idag. Vill inte prata om vad som är jobbigt. Om hur tankarna har rört sig i mitt huvud. Och om vad jag har för drömmar och förhoppningar. För behov och visioner...

... Vill inte prata om vad jag VET att skulle hjälpa mig med det, det eller det... Då dessa saker bara tycks glida längre och längre ifrån mig...

 

Så jag hoppar det...

Och när jag hoppar det, finns det inte längre så mycket att säga om DAGEN...

Det har varit en hel del tv. Tänkte åka till stan en snabbis. Men kändes inte värt det. När det öste ner utanför mitt fönster. De svarta molnen gav mig ont i huvudet... Eller dovhet...

.. När jag inte hade någon annan anledning, än att jag ville åka buss...

Nej. Jag stannade inne och tittade på "Hela Australien Bakar" istället..

 

Jag har ätit. Diskat. Ätit... Diskat... Ätit, ätit, ätit.

Och trots att jag inte har...

 

... Nej, jag skulle inte prata om det... Vi hoppar det idag.

 

... Men... Ja-a...

 

Det var nog det..

God natt med er <3

 

 

ANNONS
Av D - 10 maj 2015 01:25

... Visst ska jag väl klara det här? ... Visst ska det väl ordna sig till slut? Till det bättre?

Visst ska jag väl få må bra? Bli kompis med mig själv? ... Finna min väg i livet...

... Visst ska jag väl NÅGON gång få slippa alla inombordsliga krig? All rädsla? .. Alla frågetecken och vassa hinder? ...

Visst kommer jag väl NÅGON gång bli fri och känna att allt bara är som det ska vara?

 

... Idag slog det mig. Det slog mig hårt men vänligt... Jag gör inte längre någonting för att medvetet skada mig själv. Jag kämpar inte för att må dåligt. Jag strävar inte efter att ha det så dåligt som möjligt. Och i framtiden ser jag inte BARA en svart vägg... Nej, jag kan se en möjlighet till en ljusare framtid... Och jag har nu 95-procentigt börjat kämpa mig mot den...

 

Min hjärna vänder sig inte emot mig lika ofta...

Nej, nu kämpar jag rätt.. Jag VILL rätt.. Och DET är ett framsteg.

Men under flera dagar nu, har jag kämpat HELT rätt.. Utan några som HELST tankar på att jag borde eller vill gå åt det andra hållet. Det, där jag får lida. Må dåligt...

Men jag... Ja, haken är att jag inte vet HUR. Jag testar vägar efter vägar. Och trots att jag försöker och VILL.. Trots att jag stundvis känner mig stark och peppad... så är det tufft. Och jag känner inte att jag räcker till. Orkar med. Jag tappar greppet.. Ångrar mig. Undrar och funderar.

Jag gör förbättringar. Justeringar. Försöker finna vad som fungerar bäst för MIG. Vad som gör mig nöjd... Får mig att känna mig RÄTT..

... Jag snubblar över tröskeln. Slår mig... Men ställer mig upp igen... Försöker en annan väg...

 

Ja, jag vet inte vad jag vill säga. Men om jag rabblar min dag, så kanske det visar sig...

 

... Jag vaknade imorse... Nej, jag minns inte. Några gånger, tror jag. Men klev sedan upp när jag fick ett mess ifrån 22åringen..

Åt frukost. Som vanligt. Men idag var det lördagsfrukost. Den enda dagen då variationen på måltiderna är... finns.

Gott... men som jag idag märkte, väldigt rörigt och ostrukturerat. Vilket gjorde att dagens ätande inte slutade särskilt bra. Om man summerar hela dagen..

 

Efter frukosten... Jag minns inte... Måste tänka efter, när jag lämnade hemmet...

Jo, tjugo över elva åkte jag. Vilket betyder att jag precis hann äta frukost och göra mig klar, för att sedan gå till bussen..

 

Väl i stan...

Det började med att jag funderade väldigt mycket. Och tankarna gick snabbt, snabbt... SNABBT.

Jag gick med raska steg. Och visste inte riktigt vart jag skulle göra AV mig själv. Beslutsångest för huruvida jag skulle gå in och köpa ost och yoghurt eller inte...

Men hakarna var.. Ett. Jag hade inga kylklampar. Eller om det heter "frysklampar". Så eftersom att båda är mejeriprodukter, skulle de säkert bli dåliga innan jag kom hem. Vilket betydde att jag inte kunde handla förrän det var en viss tid kvar tills bussen skulle gå.

Två. Den största och mest gnagande frågan.. "Ville jag handla? Behövde jag ha dem hemma? ... Skulle jag ÄTA dem sedan, eller bara må DÅLIGT av dem?" ..

 

Jag bestämde mig trots allt för att strunta HELT i både yoghurten och osten. Tills det kändes okej att köpa dem. Helt rätt.

"Det skadar ju inte om jag får klara mig UTAN i ett par dagar sedan"..

 

Istället gick jag ner till hamnen och satte mig. Funderade på att köpa glass... Men kändes bara obehagligt... Så jag gick vidare. Tänkte gå in på gallerian. Ett fik, och köpa den där "Frozen Yoghurt" som jag hade velat köpa så länge men aldrig vågat. Eller kunnat tillåta mig själv... Beroende på hur mitt sinne har verkat, när..

 

Men det kändes osäkert. Och när jag gick IN där, var jag också beredd på att jag skulle gå ut därifrån lika tomhänt som jag var innan..

Men jag gjorde det. Jag köpte min Frozen yoghurt. Och det enda som störde mig. Förutom att jag inte RIKTIGT kunde finna den klara anledningen till varför jag inte satte mig på fiket istället för tog med glassen ut.. var att det blev typ TRE gånger så mycket i bägaren än vad jag hade tänkt mig! SÅÅ hungrig var jag inte! ...

 

... Dock så var kaffet JÄTTEGOTT. Något av det godaste jag har smakat. Och det tog slut ALLTFÖR fort.

 

Jag satte mig iallafall på en bänk i skuggan. Och åt min glass.. Godisarna som jag hade tagit som topping...

.. Lyssnade på två tjejer som satt på bänken bredvid och pratade finska...

Jag njöt inte av allt folk runt omkring mig. Och anledningen till att jag tog med mig fikat ut, var att jag ville vara lite ifred. Men orkade inte leta mig till ensamheten medans glassen smälte...

Så det blev en bänk mitt på torget.

 

När jag hade ätit upp glassen, promenerade jag lite till... Hamnade vid forsen, i solen... Och lyssnade till fåglarnas kvittrande, bakom vattnets hårda brus..

Det var solsken och jag kände trots allt en lugn och glad känsla inombords...

 

Bloggade lite grann... Bara för att jag KÄNDE för det...

Och sedan satt jag och försökte njuta. Men funderingarna hade kapplöpning innan för mitt pannben... Och när bussen snart skulle gå, drog jag mig tillbaka till busstationen...

 

Jag messade Xsambon, för att jag fick lust att gå på tivoli eller liknande med honom i sommar... Men fick ett svar som gjorde mig besviken... Han har helt enkelt gott vidare. Och han bryr sig varken om att kontakta mig för ROLIGA saker.. eller om han mår dåligt...

Men jag antar att det är rätt... Känns bara tråkigt. Då han är(var) min själsfrände. Den person jag kände bäst. Kände mig TRYGGAST med... Och som visste de mest LÅSTA hemligheter om mig, som jag HAR.

... Och han och jag, har varit "vi"...

 

... Men han har inget intresse av att prata med mig. Träffa mig... Inte om jag inte tjatar... Och så ska det ju inte vara...

Han svarade mig(när jag sa att jag tyckte att det var tråkigt/synd att vi hade tappat kontakten) "Vi kommer aldrig att sluta ha kontakt med varandra. Jag har bara mått väldigt dåligt psykist de senaste"... Eller något sådant...

Men det är inte därför. Inte egentligen. För att han har inte visat något intresse på MYCKET, MYCKET längre än så...

 

Men men..

Jag ska iallafall ringa honom någon dag. Få veta mer om vad som har hänt. Då han verkade må så BRA sist vi träffades. Var SÅ NÖJD med livet och vardagen... Och nu verkade det som om han mådde eller hade mått VÄLDIGT dåligt ett tag...

 

Väl hemma... Då har jag...

Jag plockade undan varorna... Och sedan minns jag inte... vad jag gjorde INNAN jag gick iväg igen för att handla yoghurt och ost...

Men det gjorde jag iallafall sedan.

Köpte även med mig lite soppa. Och några munkar...

 

Hem. Och så har det blivit tv och ätande...

Och jag kan ju säga att idag har varit en YTTERST rörig dag... Känns som om jag HELT har tappat greppet om de rutiner som jag har byggt upp, vad gäller ätandet... Har inte haft kontroll över NÅGONTING...

Och när det var måltid och inte, har jag inte haft någon som HELST koll på...

Vilket har känts både skrämmande och förvirrande... Och vilket resulterade i att jag har ätit ALLDELES för mycket idag!

 

... Och den alltför stora godisskålen gjorde att mitt tidigare så starkt lydande sinne som har uppkommit av dessa strikta rutiner, nu tillät mig att äta MYCKET mer godis än vad jag orkade med eller var SUGEN på...

... Men nu har jag tagit fram en mindre skål. Så nästa gång häller jag bara upp så mycket godis som... Ja, den skålen rymmer..

För att faktum är, att jag har fortfarande godis i skafferiet. Men det godis som stressade mig, var det som låg i skålen och var tänkt att bli uppätet.

 

... Annars.

... Ja, jag vet inte... Det kanske inte VAR något mer...

 

Jag såg på en film.. Två filmer, nu på kvällen. På 3:an...

Och jag har även läst bloggar...

 

Ja, jag minns inte.. Så...

God natt med er <3

 

 

Av D - 9 maj 2015 13:07

Solen skiner. Fåglarna kvittrar.. Och vattnet forsar. Folk är glada. Lugna. Och njuter av den våriga sommarvärmen...

... Men inombords finns dock en viss känsla av stress. Vill gömma mig för barn som leker. Hundar som tassar... Människor som pratar glatt och rör på sig. Men jag sitter här. Vid forsen.. Och njuter av den våriga sommarvärmen.

Fåglarna som kvittrar.. Vattnet som forsar... Lugnar mina nerver en aning.


Jag har precis avslutat min första frozen yoghurt.

… Negativt.. Jag fick ont i magen. Ännu en mjölkprodukt.

Negativt 2.. Det kom typ tre gånger mer i bägaren, än vad jag hade tänkt mig...

Negativt 3.. Den smakade inte yoghurt som jag trodde. Litee besviken.

Positivt. Nu har jag ÄNTLIGEN smakat den! SOM jag har velat det sedan förra sommaren  ;)


… Nu ska jag fortsätta njuta av sol och vatten. Och sedan åka hem.

Hörs ikväll <3

Av D - 9 maj 2015 00:02

... Nej, det här funkar inte. Jag måste vända håll igen... Även om det känns som ett totalt misslyckande. Och ÄNNU ett steg ifrån hoppet... ÄNNU ett steg ifrån en lösning...

Uppgiven.

 

... För att, FÖRUTOM alla mina känslomässiga och PSYKISKA bekymmer vad gäller inköp av mat, matlagning och ätandet, så har jag nu börjat få problem med magen(antagligen alla mjölkbaserade produkter)... och en slags smärta i hela kroppen... Inte så att det gör ont... Men obehagligt liksom...

 

... INNAN jag la märke till det...

... Nej, nu glömde jag vad jag skulle säga. Men det var iallafall något MER som hade slagit mig...

 

... Men men. Rabblar väl dagen idag, lite snabbt... Vill sova sedan.

 

Jag klev upp imorse, efter att ha vaknat några gånger, klockan... Runt... Ja, halv tio tror jag att den var. Och åt frukost...

Sedan satte jag mig vid tv:n och väntade tills bussen skulle gå. Men då jag var UPPE så tidigt(mot vad jag brukar) idag, så var det LÄNGE kvar tills bussen gick... Så därför bestämde jag mig för att gå till trafikplatsen ca 40 minuters promenad bort istället...

Och hamnade där, ungefär en halvtimme innan bussen skulle avgå DÄRIFRÅN...

 

Väl i stan. Jag jag skulle bara... Eller ja. Jag hade ältat väldigt mycket där på morgonen. Då ångesten kom. Osäkerheten. Och tvivlet...

Jag ville inte längre fortsätta äta som jag gör och köpa hem alla dessa råvaror... Nej, nu önskade jag bara bort allt jag hade i skåpen. Så att jag skulle slippa tänka något mer... Och så var planen att BARA köpa lördagsgodiset för nuet...

 

... Men jag var envis. Även tvivlet som berodde på rädsla och ångest, gav mig ångest i sig. Jag ville inte ge upp. Jag VÄGRADE!

... Så jag bestämde mig återigen för att jag skulle handla de saker som jag hade bestämt mig för. De saker som fanns på listan... Och varken MER eller mindre... Jag skulle inte tänka. Inte fundera... Inte något mer...

 

För att grejen är den, att någonting... En "diet" som jag började med för att SLIPPA ångest och en massa osäkra funderingar... SLIPPA känna mig utom all kontroll... och rädd...

... Ja, det hade nu blivit något så STORT igen... Jag funderade ÅTERIGEN för mycket. Och "kraven", frågetecknen... Funderingarna... De blev för stora. För intensiva... För överväldigande och skrämmande för att orka med...

 

... Men detta skulle vara kravlöst. Jag skulle ju gå på känsla HELT...

"Vad hände med DET?" ... Vad händer ALLTID med det? ALLA försök till olika sätt att äta på(ELLER andra saker, för den delen), slutar så... Med för intensiva, gnagande frågetecken och funderingar.. Krav...

.. Varför?

 

Men iallafall.. Jag blev vän med mig själv igen. Och lyckades på NÅGOT sätt lugna ner mig. Åkte in. Och gick direkt till affären... Funderade en del, på bussen, om ifall jag skulle kliva av vid en billigare, större butik idag... Men jag ORKADE inte. Och gav mig själv, ÅTERIGEN dispans(stavning) att gå till en för mig, TRYGG butik.

 

... Gick in på ÖoB först. Köpte lite gott till lördagen, som jag by the way INTE har ätit av ännu. Nej, när det gäller småätandet och suget, har dessa fasta rutiner fungerat väldigt bra. Och jag har lyckats HÅLLA på dem ;)

 

Efter det. In på matbutiken, för att komplettera för det som inte FANNS på ÖoB... Och sedan skynda tillbaka till busstationen. För att ta nästa buss hem...

Fick vänta ett tag. Men inte så mycket mer att säga om DET...

 

Väl hemma... Ja, jag hade redan kommit på att jag GLÖMT EN sak som jag skulle köpa till lördagen... Och att jag även ville HA en annan sak... som jag efter mycket om och men, hade blivit kompis med mig själv om att köpa...

... Men dessa skulle jag köpa här på butiken i byn istället... Ja, antagligen dyrare. Men...

 

In. För lite att äta. Och en kopp kaffe... Och sedan dess har jag typ suttit vid tv:n hela dagen. Ätit. Och diskat. Som vanligt, alltså...

Jag var även in på datorn en snabbis. Började försöka mig på en till uträkning. Mängd, åtgång... Ekonomi... Men orkade aldrig göra klart...

 

Bloggade lite grann...

Och sedan har det bara varit tv, tv, tv... Och ju närmre slutet av kvällen jag har kommit, desto mer säker har jag blivit på att jag måste finna en annan väg. För att när denna mat är slut...

Ja, jag köper inget mer... Inte utan en fungerande plan... En plan som fungerar för MIG. Så att jag SLIPPER lida både fysiskt och psykiskt...

... Skulle gå tillbaka till "dagen mat", om det inte vore för håret... Men någon annan idé HAR jag inte... Inte just nu...

 

Känner att min sista utväg är att kontakta någon...

Vill inte vara dum mot mig själv... Men kan inte heller fortsätta med någonting som smärtar...

Jag behöver lära mig att äta på... Ja, ett HÄLSOSAMT sätt... Så att JAG mår BRA... Men att ta emot hjälp, känns som en fälla i sig... Då jag VET jag backar när hjälpen kommer... Så varför sträcka sig efter en hand? ... Men vad GÖR jag när maten är slut och jag inte har någon plan?

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 8 maj 2015 18:48

... Skrivit lite i min textsamling...

 

... Men faktum är att jag inte vet om det går bra eller dåligt... Vet inte riktigt vart jag befinner mig... Rymden är stor...

... Framgångar och bakslag. Stilla stampande... Smälter lätt ihop...

 

Mer om det, ikväll <3

Av D - 8 maj 2015 02:58

Ja, jag KANSKE har vänt på dygnet. Vi får se...

Jag TRIVS bara med att gå upp vid ett på dagen... Det känns som om dagarna blir kortare då. FASTÄN man sitter vaken halva natten sedan.

 

Men nu ska jag, trots sedan någon timme, trötthet, försöka blogga några rader.

 

... Jag VILL minnas hur dagen började. Hur dagen har sett ut... Och hur den slutade... Ja, DET är ju inte så svårt. För att det är ju NU :P

 

... Men jag klev iallafall upp någon gång... Ja, vid halv ett eller ett. Med en HELT annan känsla i kroppen... Ja, jag kände mig inte längre sådär tung och mätt. Förstoppad... Nej, nu hade ÄNTLIGEN kroppen kommit ikapp sig lite och reaktionen av det hastiga kostbytet, hade nu lagt sig... Det var skönt.

 

... Jag åt frukost...

Och så blev det... Ja, jag TROR att jag...

Nej, just det ja. Jag satte mig i tv:soffan och bara stirrade ut genom fönstret. På pilträdet mot himlabakgrunden... Och bara NJÖT. Bilden var så fin. Men tyvärr hade INGEN av mina bättre kameror något batteri... Typiskt.

 

Slog igång tv:n när det var ungefär tjugo minuter kvar tills jag skulle gå till busen... Och avbröt sedan mitt tv:tittande, under ett väldigt intresseväckande program... Men det gjorde ingenting. Det betydde mer för mig att komma ut en stund. Hemifrån...

 

... Jag kollade min väderapp innan jag lämnade lägenheten... "Övervägande molnigt" ... Och så drog jag på mig mina vanliga "ut-och-gå-i-vårvädret-kläder" ...

Och det fungerar jättebra till en början... Men precis när jag lämnar bussbåset för att kliva på bussen, så börjar det REGNA... HELT fel kläder alltså!

 

... Men jag stressade mig på bussen... och funderade sedan, hela resan, på ifall jag skulle använda paraplyt när jag kom fram eller inte... Japp. Det GNAGDE i mig. Då jag inte tycker om tanken på att sedan ha ett blött paraply som jag inte vet vart jag ska göra av. Hur jag ska hålla det när det inte längre används...

Visst för ett torrt... Men hur... med ett blött?

... Så. Det ligger alltid fint i botten av ryggsäcken... Och själv oroar jag mig för blöta kläder när det regnar :P

 

... Väl i stan... Ja, jag hade inga planer. Tänkte bara ta en kort promenad. Och sedan ta nästa buss hem igen...

... Men i samma veva som jag kom fram, kom jag också på vad jag kunde göra istället... In på ClasOlssons och köpa mig en konservburksöppnare... Och om de hade, en kapsylöppnare...

Jag fick en del beslutsångest och därmed stressade känslor, när jag kollade bland alla de prylar som kunde vara bra att ha, men som ändå inte är livsnödvändiga...

... Och med MIN ekonomi...

 

... Några saker fick jag trots allt med mig hem... En konservöppnare... En kapsylöppnare... Och så någon sak som skulle vispa grädden väldigt enkelt... Vet inte vad det var och har inte testat den... Men...

Ja. Visst. Den var väl inte "nödvändig".. Men den kändes rätt... Och för att undvika ångest, köper jag helt enkelt allt som känns "rätt"... Har ju stenkoll på ekonomin... Så det går nog bra ;)

 

... Sedan gick jag tillbaka till busstationen... Väntade på den buss som skulle gå om en... Ja, tjugo minuter kanske... Och så åkte jag hem...

Musik i mina öron. Som DÅNADE i huvudet... Med gammelgubbarnas höga prat, några säten bakåt...

 

Egentligen hade jag inte så HÖG musik... Men jag var bara extra känslig... Jag ÄR det nuför tiden... Har inget direkt svar på VARFÖR... Men det spelar nog inte så stor roll, HELLER... Bara att acceptera ju...

 

Väl hemma...

Ja, ätandet går relativt bra just nu... Och jag börjar känna av fett(hälsosamt) på kroppen, som jag inte har kunnat känna på... Ja, jag vet inte... LÅNG tid iallafall...

Jag får liksom i mig flera mål om dagen, och att hålla på tiderna går relativt bra... VAD jag äter, är väl det som jag känner mig som mest osäker på... Det enda som jag skulle vilja ändra på...

Och vad jag behöver göra för ytterligare inköp i matväg, är en annan sak...

 

Men annars går det relativt bra... Helt enkelt.

... Ekonomin, och ifall jag kommer att ha RÅD att leva såhär, är ju fortfarande ett ältande orosmoment... Men det kommer det ju också att FÖRBLI tills jag får svar. Inga konstigheter liksom.

 

... När jag nu talar om mat och inköp... Jag tror att jag har hittat en butik som kommer att passa mig bra, vad gäller både pris och gångavstånd... Nu behöver jag bara köpa en "dra-maten". Så kan jag försöka våga mig dit snart... Men den vagnen jag ska köpa, kostar en del... Så vet inte när jag kommer att släppa loss på DEN... Och så vet jag inte heller hur stora...

Eller jo förresten. Ska jag leva på mycket mejeriprodukter och liknande... Det väger ju en del.

... Men vi får se. Dyr, som sagt.

 

.. Men jag har på min nya "mål"lista på WhiteBoarden, att jag ska våga besöka den matbutiken snart... Det känns bara ovisst att gå av bussen på en helt ny busshållsplats.. Ett HELT nytt ställe... Och sedan gå på en HELT ny väg... Mot ett HELT nytt mål...

Ja, men ni kanske förstår... Det finns en liten spärr... En spärr av emotionell och psykiskt lathet...

 

Ja-a... Sedan jag kom hem... Äta. Diska. Äta... Diska. Och äta...

Tv. Dator...

Jag har betalat elräkningen, och så har jag mailat Vattenfall. Då jag vill veta mer om det där med "Mitt pris", som de skickade ut info om... KORT tidsgräns(eller vad man nu säger) som jag har på mig att anmäla intresse!

 

... Jag har läst bloggar. Kollat blocket husdjur...

Och jag har känt mig konstig i huvudet. Nästan så att jag hade ont. Konstig i hela kroppen... Men jag kollade mot pilträdet utanför mitt fönster, och såg en svart himmel... Så jag skyller på vädret :P .. Alltid så enkelt att skylla på det :P

 

... Ja-a. Jag har FÖRSÖKT planera lite inför ytterligare inköp av mat.

Jag har fört över siffror i budgeten... Och jag har... Ja, låtit hjärnan älta.. älta... och ÄLTA.

... Det har känts bra. Samtidigt som jag inte har kunnat släppa alla funderingar... Vilket leder till oro, osäkerhet och ångest. Stress.

 

Men jag mår bra. Bättre idag än tidigare dagar.

... Handlar jag imorgon, så hoppas jag på en smärtfri... eller näst därtill smärtfri, process.

.. Och så hoppas jag att jag på något sätt kan utveckla detta sättet att äta. Så att jag orkar fortsätta. Just nu är det bara smörgås och yoghurt. Fruktdrycker och havre/sojadrycker...

 

God natt med er <3

 

 

Av D - 7 maj 2015 01:32

... Idag har jag vänt håll igen... Eller jag TROR att jag har gjort det iallafall.. Det KÄNNS som det. Då jag inte kände att jag orkade hålla på... Tankarna gick alltför konstant... Och jag kände mig väldigt osäker. Orolig... Och allt kändes så ovisst...

 

... Så nu funderar jag på någonting som egentligen inte känns så mycket enklare DET HELLER... Men som ändå kan(möjligtvis) bespara mig lite av all ångest... Eller reducera en DEL av den stress som jag känner... Kanske göra osäkerheten LITE mindre rumplande...

 

Men samtidigt känns det inte ALLS bra. Det är egentligen bara, just nu, ekonomin som spökar.. Alltså, jag har inte brist på pengar. Inte för tillfället. Men eftersom att jag har levt som jag har levt, och rätt så snabbt ändrat på mitt levnadssätt, så finns det INGEN som helst möjlighet för mig att veta vad jag har råd med under en månad, och inte..

 

Jag har FÖRSÖKT räkna, men det är svårt... Orkar liksom inte lägga ner hela min själ i det... Och så är det svårt att veta hur mycket man kommer att göra AV med per månad också. I ätarväg, menar jag...

... Och även det faktum att jag närsom helst kan vända håll IGEN... Vilket gör att jag helst inte vill köpa hem någonting alls...

 

... Men ja-a...

Jag känner mig mätt. Väldigt mätt... Och jag har inte varit hungrig sedan... Ja, några dagar tillbaka... Vilket stör mig. För att jag försöker få in måltider härhemma... Försöker äta med ungefärliga mellanrum... och tills jag blir mätt... Vilket är svårt... om man redan är mätt...

 

Men. Dagen idag.

Jag vaknade många gånger imorse... Första gången, klockan åtta... Men jag klev inte upp förrän ett...

Jag var osäker på ifall jag skulle behöva åka in till stan och fika med 23åringen... Vilket jag INTE kände att jag orkade med efter gårdagen!

 

... Men jag klev upp. Åt frukost...

Och sedan satte jag mig vid tv:n och väntade på att klockan skulle bli närmare två, så att jag kunde gå till bussen...

För att jag ville in till stan. Fastän jag kände mig rätt så uppgiven och väldigt osäker... Fastän jag fick ÅNGEST i rena TANKEN. Då jag inte visste hur jag skulle hantera eventuell handling av mat... Jag menar. Jag BEHÖVER ju fylla på skåpen. Iallafall om jag ska kunna äta något SÅNÄR varierat...

 

Men nej... Det kändes pressigt. Det kändes osäkert. Och hela sinnet fylldes av ångest...

Jag kan inte... ORKAR inte hantera hela skiten... Och att köpa mat som man sedan inte vet vad man ska göra MED eller ifall den kommer att bli uppäten sedan... Och att dessutom STÅ där i affären och må dåligt...

 

... Nej. Bara TANKEN på det...

... Men jag åkte in. En promenad i det fina vädret, kunde jag ju iallafall ta... När jag inte hade varit ute på ett par dagar. Och då jag var såå mätt, kunde det ju inte heller skada ;)

 

... Väl inne i stan... Jag tog mig en VÄLDIGT kort promenad.. Satte mig nere vid forsen... Och klädde av mig till bara t-shirt... Ja, jag behöll byxorna på, såklart :P

Det var såå skönt ute! Men jag kunde inte riktigt njuta... Vet inte om jag TÄNKTE något nämnvärt... Men jag var nog lite spänd...

 

Bestämde mig sedan för att gå och köpa en glass... Det kunde jag unna mig själv. Något väldigt litet sött på Onsdagen. Och så "fredagsmys" på lördagen... Ja, det var ju inte för mycket. Om man jämför med att LEVA på godis ;P ...

 

Men ångesten fanns ju såklart där. Då jag fortfarande kände mig mätt... Och helst inte äter när jag är mätt... Men som jag nämnde här ovan... Jag har varit konstant mätt i flera dagar. Svårt att inte äta när man är mätt då... Har ju inte viljan att hoppa över något mål, som det ser ut nu... Vilket jag ANTAR är positivt..

 

In på affären... Lite skeptisk. Då jag VISSTE att "affärsångesten" skulle överrumpla mig då...

Men jag tog mig en korg. Och gav mig själv en chans. Blev ångesten för stor... För tung. Så fick jag helt enkelt gå ut därifrån med enbart glassen. Som det var tänkt ;)

 

... Jag började kolla. Gick igenom de flesta av hyllorna i affären. Tur jag valde en liten butik... Och så började stressen. Ångesten. Och min syn(psykiskt) blev grumlig. Tankarna tröga... Ja, osäkerheten gjorde att jag kände mig tryckt in mot väggen...

 

Jag började plocka ett par varor. Ett te som jag ville ha... Och så tog jag en ketschup som är slut härhemma... Och en dressing... som OCKSÅ har tagit slut...

Men ångesten sa mig att jag skulle lägga tillbaka dem... Vilket jag gjorde...

 

Och så hittade jag inget mer... Förrän jag kom till yoghurt och juicer...

Då började jag plocka på mig. Och det kände mer rätt än något annat... Ja, inte jätterätt. Fortfarande osäker ångest... Men det kändes okej.

... Och jag funderar på om det beror på hur ENKELT det är att bara ÄTA dem. Utan att behöva TILLAGA innan. Jag behöver inte FUNDERA över VAD jag ska göra med den, den eller den råvaran... Och jag behöver inte pussla...

 

... När jag kom ut därifrån sedan, åt jag min glass, påväg tillbaka till busstationen... Funderade på ifall jag kanske skulle börja leva på BARA yoghurt, frukt"saker", och smörgås med pålägg... Och det känns ju bra. Iallafall relativt... Jag menar. Det är ju klart att jag vill kunna äta mer varierat än SÅ... Men det är ju iallafall bättre än en godisbaserad kost...

 

Men då kom ju priset... Jag började räkna på ifall jag skulle ha RÅD att leva på det, ifall jag skulle äta tillräckligt mycket varje dag... Men då kom ju problemet att jag inte visste hur mycket det VAR. Och att jag inte heller orkade kolla upp varornas kostnad fullt ut...

Och jag är VÄLDIGT osäker på ifall man skulle ha råd med det...

 

... Och dessa funderingar. Att ha en relativ plan... Men samtidigt ha några "om" och "ifall"... Några "ibland kan jag göra det. Och den dagen kan jag ju alltid göra så eller unna mig det" ... och "detta är ju inget tvång. Utan ibland kanske jag får för mig DET istället" ... Och så lägger man då TILL funderingarna på kostnader och att äta fastän man är mätt... Kanske äter man för MÅNGA mål eller för STORA...

 

... Ja. Helt plötsligt har det som skulle förenkla, blivit lika stort som det föregående...

 

... Jag kom iallafall hem efter en stund. Plockade undan alla varor. Och satte mig framför datorn, med en kopp kaffe...

Började skriva upp min nya "matstrategi". Då den kändes väldigt gnagande och förvirrande. Vill ha koll liksom. Nedskrivet i trygghet och struktur..

 

Och sedan läste jag lite bloggar. Kollade lite vanliga saker... Och gick för att kolla på tv...

Och där har jag sedan legat deckad resten av kvällen. Med pauser för att fixa "mat" och diska efter mig... Längtat efter nästa mål... Hoppats på att få känna av hunger... Då det inte har funnits något annat att göra...

... Dags att ta sig ut på någon slags aktivitet?

 

God natt med er <3

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13
14
15 16 17
18 19 20 21 22
23
24
25
26
27
28
29 30 31
<<< Maj 2015 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se