Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg den 4 maj 2015

Av D - 4 maj 2015 23:25

... Jag vet inte vilken mening jag ska använda som förstamening...

 

"Jag önskar att jag bodde med någon"...

 

... "Ett faktum är att detta inte fungerar"...

 

Eller... "Kanske ska man ge praktiken en till chans"...

 

... Men en sak jag VET är att jag inte orkar. Att det känns som om jag har kört fast. Men endast till den grad att jag fortfarande med hjälp av ALLA mina krafter, kan glida lite framåt hela tiden...

Men jag vet inte om jag VILL framåt..

Jag menar. Vore det inte för rädslan för ett fortsatt grovt håravfall... och kala fläckar på huvudet, så hade jag bara gett upp. Backat..

För att jag är inte RÄDD för svälten. Och "dagens mat" fungerade väldigt bra. Jag kände mig trygg. Jag hade struktur. En fast linje... Och jag visste vad som gällde... Det fanns liksom inga frågetecken. Inte större än vilket "skräp" jag skulle välja vid mitt enda mattillfälle...

 

... Jag känner bara att jag inte får grepp.. Jag har stunder då jag känner hopp. Då jag känner att på NÅGOT vis kan jag nog klara det här. Bara jag kämpar. "Jag är stark".

... Men faktum är... att jag känner mig inte trygg... Allt känns väldigt osäkert. Och vägen som jag går på, känns instabil på fler en ETT sätt...

 

... Till en början ligger funderingarna. Osäkerheten.. ÅNGESTEN, i att jag inte kan förstå hur jag ska kunna finna en måltid till varje dag i veckan. Utan att det slutar med att jag äter samma sak VARJE dag. Dels för att jag inte orkar variera mina matvaror i affären. Och dels för att jag inte ork...

 

... Nej. Jag vet inte... Men så, efter att ändå ha klarat det rätt så bra. Att åtminstone hålla på rutinerna och varken hamna i svält eller hets... Ja, till slut tappar man styrkan. Självdiciplinen... Och ja... 

 

.. Jag orkar helt enkelt inte..

Livet betyder för lite för mig för att jag ska kunna finna såpass mycket inre styrka att det känns värt att kämpa emot sina känslor....

Och det värsta ÄR, att jag blir inte besviken på mig själv eller känner mig hjälplös och svag när jag går på svält. Hoppar ÖVER att äta. Utan DET känns OKEJ. Det gör liksom ingenting. "Jag äter nästa gång"... Men när det kommer till att jag hetsar för en gång. Och inte känner att jag vill sluta äta. Trots en ÅNGEST utan dess like, som säger att det är fel... Ja, då... Det är en helt annan sak..

 

Faktumet är... att jag hellre dör av svält än av fetma. Och just nu känns det som om, oavsett vad, är jag påväg åt NÅGOT av hållen. För att jag får inte kontroll. Grepp...

Och jag bor själv. Så inte heller i någon MÄNNISKA, kan jag finna min stolpe.

 

... Jag befinner mig på omöjlighetens väg just nu...

Jag kan inte sluta äta riktig mat. Inte ge upp om att finna mina rutiner och börja äta tillräckligt... För att jag vill, om inte annat för mitt HÅRS skull, bli mer hälsosam...

... Men samtidigt så orkar jag inte riktigt... Allt har blivit så STORT och jag orkar inte ensam. Inte utan någonting att greppa tag i så att jag inte flyger iväg. Inte utan något som ger allt en mening...

 

Jag behöver någon att BO med...

Och jag behöver något att GÖRA om dagarna. Så att jag...

Ja, jag vet inte... Kanske kan det reducera riskerna till att börja hetsa... Eller kanske göra mig hungrig, så att jag kan ÄTA när det väl är tid för det...

... Men just NU, känner jag inget hopp... Vet inte hur jag ska klara det... Och det känns inte heller som om jag VILL.. Det BETYDER ingenting. Om det inte vore för flinträdslan...

 

Undrar om man ska ge praktik en ny chans... Men vad säger att det går bättre DENNA gången? Hur vet jag att jag verkligen VILL den här gången?..

 

... Men dagen idag.

Jag vaknade vid... strax innan elva imorse.. Mobilklockan ringde klockan elva...

Jag städade lite. Bara smått. Slängde skräp och sådär... Och så blev det frukost. Tredje dagen med frukost..

 

Tv, i väntan på att mamma skulle höra av sig. Så att jag visste om mormor och hon skulle komma eller inte...

Mamma hörde av sig vid... Ja, kan det ha VARIT kvart över tolv? ... Ja, men något sådant.

Och så kom de någon timme senare..

 

Vi pratade. Mormor och mamma kollade på mina nya saker. Soffan och gardinerna och sådär... Och så satte vi oss till bordet i köket.. Jag gjorde iordning en varsin kopp snabbkaffe... Ja, det enda jag hade.. Och mamma och mormor hade med sig en varsin mazarin till oss, som de fick från syskonens jobb..

 

Vi satt och pratade. Inget speciellt EGENTLIGEN. Men jag höll mig fokuserad. Och pratade ungefär lika mycket som de själva gjorde...

Ungefär en halvtimme innan de gick, började jag tröttna och ville bara börja med min mat. Köttfärssås skulle jag göra..

 

Väntade. Pratade lite mindre. Men höll mig ändå engagerad...

Och så, när de gick, började jag direkt med maten... Tog väl... Ja, jag kollade aldrig klockan. Men närmare en timme kanske... Och mitt mål att få den att smaka som mammas, men med exra ingredienser... Ja, det blev faktiskt förvånansvärt bra..

 

Jag åt... Och sedan blev det tv igen...

... Och där blev jag sedan sittandes resten av kvällen. Med några pauser för hämtande av något att äta, och diskning efter diverse förberedelser...

 

Och ja-a... Jag har hetsätit... Och jag vill bara äta mer...

Mer... Och mer.

... Och allt jag BER mig själv om, är lite självrespekt och STRUKTUR.

 

... Jag orkar inte HANDLA någon mer mat nu... Så får väl se om jag gör slut på det jag HAR och sedan återgår till tryggheten igen...

Men i den bästa av två världar, BLIR det inte så...

 

God natt med er <3

 

 

ANNONS
Av D - 4 maj 2015 00:17

... Jag går omkring hela dagarna. Med en ångest. Rädsla. Osäkerhet...

Går omkring, med en lätt huvudvärk. Men med ett samtidigt glatt och ibland relativt lätt sinne...

Jag känner mig bara så STRESSAD. Tankar som stör. Frågetecken. Och fast beslutsamhet... Jag rör mig hela tiden framåt. Mot någonting som jag hoppas ska bli mitt mål... Med den ständigt återkommande känslan av att jag bara vill avsluta. Ge upp... ¨Tillåta mig själv att ÅTERIGEN backa... För att det är vad jag behöver...

... Men det är det inte... För att hade det VARIT det, så hade jag också GJORT det.. Men jag står fast besluten... För att bakom all denna ångest och press.. All rädsla och osäkerhet.. gömmer sig lättnad och glädje.. Stolthet och framgång... Ett hopp om ett LIV...

 

... Det är tungt... Och när jag tänker på morgondagen... Morgondagens risk för huvudvärk och stress. Ångest och osäkerhet... Morgondagens risk för att ge upp...

... Ja, jag vill inte säga det... Men jag önskar jag ville dö... Det vore så mycket enklare... *säger jag, som har varit där... och vet att det inte ALLS var mycket enklare... FRUSTRATION och hjälplöshet. Desperation.. var nyckelorden då..*

... Men ändå. Då hade jag ett rakt streck att gå på... Nu vet jag inte ALLS vart jag är påväg. Och varje steg jag tar, blir tyngre än steget innan...

 

... Men. Dagen idag.

Jag vet inte. Idag börjar jag från när jag vaknade imorse. Då jag inte orkar fundera ut gårnatten.

Jag vaknade iallafall imorse klockan halv tolv. Så "morse" vet jag inte om det var..

Klev upp direkt och åt frukost. Japp. Frukost idag också. Dock vet jag inte hur jag ska få ihop det med måltiderna, om jag inte är hemma 24timmar om dygnet..

Men kommer till det snart.

 

... Efter frukosten... Ja, då stressade jag mig iväg till bussen. Eller ja. Det blev inte så mycket stress, rent praktiskt. Jag KÄNDE mig stressad. Men fick trots det, sitta och vänta i tio minuter på bussen sedan.. Så. Inte så bråttom..

 

Väl i stan, springer jag in i 23åringen, påväg till affären... Båda blev vi väldigt glada. Att vi nu börjar stöta in i varandra lite rätt som det är. Hon jobbar nämligen inte lika mycket nu. Så hon finns där jag finns :P Typ så.

 

Jag blev överraskad.. och konstigt nog, glad. Konstigt, för att jag brukar bli stressad och få ångest när jag överraskas med social kontakt. Men inte idag. Jag kände mig öppen i sinnet. Och småpratade i ett par minuter. Innan jag gick vidare mot affären.. Och för det andra, var jag inte heller för STRESSAD för att stanna och prata lite idag. Skönt.

 

... Jag bestämde mig för att ta en sväng in på ÖoB innan jag gick in och handlade mat.. Då jag hade en speciell kopp som jag ville köpa... Jag och koppar alltså :P

Gjorde det. Och även lite andra småsaker...

 

Japp. Ekonomin. Känner att jag tappar greppet. Men det är mest för att jag småhandlar så många gånger hela tiden. Och inte har fört in siffror i budgeten på hur många dagar som helst... Vet inte hur jag ligger till... Och orkar inte hålla på... Men ska se om jag orkar ta tag i det imorgon...

Känner nämligen att jag behöver veta hur jag kan handla utan att det blir ekonomiskt ohållbart... För att DET är ÄNNU en sak som gör det hela jobbigt just nu, bakom allt annat... EKONOMIN. Jag vet inte hur jag ska handla för att ha råd...

 

... Sedan var det iallafall in på mataffären.. Jag handlade en del... Men jag kände mig för stressad.. För blockerad för att till en början ens kunna URSKILJA alla varor på hyllorna ifrån varandra...

... Ja, jag gick som i en grumlig och tung. Tjock DIMMA... Och jag kunde inte tänka klart. Inte komma på vad det var jag hade tänkt handla... Och allt blev bara kaos inombords..

 

Men jag fick som sagt en del handlat. Samlade på mig lite mat. Frukt och grönt... Lite yoghurt och sådant...

Och sedan betalade jag och började gå mot busstationen...

... Men nu hade jag bråttom!

 

... Jag hade några få minuter på mig innan bussen hem skulle gå... Om jag inte skulle behöva vänta i flera TIMMAR på nästa! Och det hade INTE mina kylvaror tyckt om!

Så jag gick. Snabbare än vad mina ben kunde bära mig. Och med VÄRLDENS sämsta uppdelning av varorna!

 

... Stressad. Bråttom... Och väldigt slutkörd...

Men jag hann fram dit. Precis när bussen kommer, kommer jag. Det var på håret! "Pjuh" ... Och den stressen vill jag ALDRIG uppleva igen! Anledningen till att jag går till bussen en timme innan den går! DET, och att jag är för rastlös. Har för lite att göra, för att INTE göra det...

 

Åkte hem. Konkade hem kassen med mat, de meter som var från busshållplats till lägenhet... Och så plockade jag undan varorna. Delade upp köttfärsen som jag hade köpt, och la hälften i frysen...

Och då jag diskar DIREKT efter att jag har använt någonting, nuför tiden, så har det blivit mycket diskning idag..

 

Sedan blev det tv...

Så småningom, lite grönsaker med yoghurt att dippa i, framför tv:n. Istället för middag. Då jag var för trött för att börja laga middag när jag kom hem... Hade inte tänkt äta någonting alls. Men då jag var sugen, så tänkte jag att det var lika bra...

 

Ja, jag har i princip BOTT framför tv:n idag! ... Ätit lite grann. Och så gick jag och tog mig ett bad. Då mamma och mormor eventuellt kommer över imorgon en snabbis. Och då vill jag vara ren.. Allra helst i håret...

 

På talan om det. Det stör mig. Inte för att jag inte vill att de kommer. Det skulle vara jättetrevligt.

Utan mer för att det gör mig stressad. Jag vill bara koppla av. Ha hela dagen för mig själv. Och få i lugn och ro, försöka få livets pussel att gå ihop. För att ALL min tid.. ALL min tankekraft... Det känns som om jag vill ha den tillgänglig till... att jobba på mina bekymmer...

 

... Och så bestämde jag fika med 23åringen. På onsdag... Känns också pressigt... Men det var ju trevligt förra gången... och jag mådde inte ALLS dåligt av det... Så kanske ska försöka låta bli att må dåligt och lida av det, även INNAN, denna gången.

 

...Ja-a... Annars har jag bara funderat en del. Känt mig svag. Och bråkat med tanken att jag inte vill fortsätta äta på det här sättet. Och kontra med tanken att jag inte vill börja äta på något ANNAT sätt.. Att jag inte kan acceptera att ge upp nu.. När jag äntligen har lyckats börja... Lyckats FÖRSÖKA!

 

Det är läskigt. Det är svårt. Det blir inte särskilt bra... Och varje dag riskerar jag att ge upp. Avsluta, på grund av att jag inte får grepp... Men det är inte idag...

 

... Jag tog lite yoghurt... på en tid som inte står på schemat... Och det var nästan förödande.. Jag BEHÖVER mina rutiner. Mina ramar att klamra mig fast vid. För att känna mig trygg... Men samtidigt. Hunger är kroppens sätt att prata.. Och jag måste lyssna... Iallafall i vissa fall...

Men jag hoppas väl på att lyckas få in rutiner ordentligt. Så att jag blir hungrig vid rätt tider... Och förhoppningsvis ÄTER vid de utsatta tiderna också! ... För att hoppar jag över, så blir jag såklart hungrig vid annan tid istället.

 

... God natt med er <3

 

 

ANNONS

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13
14
15 16 17
18 19 20 21 22
23
24
25
26
27
28
29 30 31
<<< Maj 2015 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se