Livet ur D:s synvinkel

Direktlänk till inlägg 17 april 2015

Det är så det känns...

Av D - 17 april 2015 21:01

Ja, jag tror att det var sockerkoma...

 

... Idag har varit en... låt oss säga, hemsk dag.. Önskar jag inte ville säga det... Men det är så det känns just nu..

Det händer liksom inte mycket upplyftande just nu. Och min lilla kvava bubbla, blir bara mindre och mindre. Tätare och tätare... Och jag inser bara mer och mer vad jag har och vad jag går miste om... Ja, verkligheten kommer ifatt mig.

 

... Igår natt... Ja, igår i och över huvud taget... Jättejobbigt... Önskar jag inte ville säga det heller... Men än en gång. Det var så det kändes... Även om jag ÖNSKAR att jag ville... Att jag ORKADE vara mer positiv.. för min egen skull.. Men sanningen är... Livet. Det... Jo, det kanske FINNS en mening. Men den är inte närvarande just nu... Jag kan inte SE den... Inte NÅ den... Och allt blir bara mer och mer tröttsamt..

 

Men iallafall.. Gårnatten. Frustration.. Oro, och ångest i MASSOR.. Allt som jag behöver göra.. Ta tag i... Allt som jag gör så gott jag kan med, men som inte går framåt... Och alla frågetecken... Allt tvivel.. och allt MISSTRO som hänger i luften och tynger min själ...

Ja, jag kände mig väldigt känslig...

 

Och så ligger jag där. Nerbäddad. Och håller NÄSTAN på att somna ifrån ångesten... NÄSTAN...

Och så hör jag "Vad fan är det frågan om!?" uppe ifrån lägenheten ovan mig... Och igen.. "Vad fan är det frågan om!?" ... Han lät påverkad... Och hans röst kunde inte skära vassare i mina öron.. "Håll käften", viskade jag irriterat och frustrerat.. "Kan ni bara hålla KÄFTEN!" ... Han blev tyst däruppe... Jag började koppla av och "njuta" av min ångest. Den skärande smärtan som försökte slita upp min böstkorg så att hjärtat kunde hitta ut...

 

... OCH... så började det knarra. KNARRA.

Jag vet inte VAD de gjorde.. Men det lät som om de stod en FLOCK människor däruppe och gungade fram och tillbaka för att knarra det där golvet i hopp om att väcka ALLA grannar!

... Nej, men det lät nog inte så högt... Men det störde... Det störde EXTRA mycket igår. Dessa småljud från grannen ovan...

 

Frustrationen och ångesten. Oron och tvivlet... Ovissheten. Och att behöva leva flera dagar till... Grannarnas knarrande...

Ja, jag klev upp igen. Klockan var mellan tolv och ett.

Jag tände ljusen i köket. Och så satte jag mig och bara stirrade. Fortsatte försöka skriva av mig alla känslor, i mina anteckningar på mobilen... Och skrev ett kort inlägg på bloggen...

 

Jag hoppades att grannarna nu skulle ha lugnat ner sig... Och så gick jag och la mig igen...

Jag tror att jag efter en stund, satte på mitt favoritnaturljud som jag har på mobilen. Den som får mig att bäst koppla av... Och så vilade jag. Och när jag kände mig tillräckligt trött.. Stängde av ljudet.. och somnade någon gång därefter...

 

... Grannarna var tidigt uppe.. Och jag vaknade igen, redan... Ja, jag minns inte när. Men kan tänka mig att den var runt sex någon gång...

Men jag låg kvar. Jag messade dock butiken som jag gjorde kundbeställningen av lamporna... och betalade i förskott för några veckor sedan. Då jag såg att de även hade ett MOBILnummer och inte bara mail.

... Mailen svarar de ju inte på... Men KANSKE mobilen(?)...

 

... Ja, meddelandet gick fram iallafall... Så NÅGON mobil tog emot mitt mess...

Så nu vilade jag lite till.. Rätt så avkopplad. Då det nu fanns en CHANS att jag kunde få svar på min fråga och låta en av alla tyngder lätta från min bröstkorg...

 

Somnade om. Och vaknade... Ja, egentligen hela tiden..

Men då jag inte skulle åka in till stan idag. Ja, inte med tio i nio-bussen som jag BRUKAR göra. Eftersom att jag idag skulle handla "dagens mat" i den lilla affären här i byn.. Ja, då låg jag istället kvar.. Jag klev inte upp förrän halv elva.

 

... Och inget svar från lampbutiken...

Inget svar från soffnissarna... Och egentligen ingen framgång på NÅGONTING. Dagen skulle bli ÄNNU en dag i mängden..

*Suck* ... "Vill bara gråta.. Slänga mig ut.." ...

 

Jag gick iväg till affären, där vid elvatiden... Handlade det jag skulle ha. Och gick i vanlig ordning, hem. För att sätta mig vid datorn, göra mig en kopp kaffe. Och börja äta vad jag hade köpt.. Medans jag blint stirrade på den händelsefria skärmen...

 

Läste sedan alla bloggar som jag följer.. Kollade blocket husdjur..

Vilket påminner mig.. Kanske ska skriva vad det var kvällen slutade med igår, som gjorde att den blev nästintill ohanterbar.

HUND.

Jag hittade MIN hund. Jag blev så KÄR och hon kändes så RÄTT för mig. Det var så att jag till och med började PLANERA för vad jag behövde skaffa hem. Hur mycket jag behövde ha i hundbudget. Och hur resan för att hämta valpen, skulle gå till..

 

... Men det var ju såå TUNGT att bära. Hela grejen. Eftersom att det inte KÄNNS HELT optimalt. Jag har ju STORA cravings för kärlek. Ett STORT behov att att väcka livets mening och den sovande lyckan, till liv. Ett STORT begär av att få någonting... Ja, att LEVA för, helt enkelt..

Jag behöver ÄLSKA. Och jag behöver en anledning till att andas. En anledning till att kämpa mig igenom allt skit...

 

... Ja. Men allt måste ju stämma. Och jag vågar inte slänga mig in i någonting som KAN komma att smärta mitt liv ännu MER än vad det gör UTAN dessa 24-timmars krav och kärlek. HUR mycket det än smärtar att INTE våga göra det!

 

... Men iallafall..

På något sätt fick jag tiden att GÅ här framför datorn.. Jag vet jag...

Ja, jag är tillbaka till dagen idag, nu.

.. Jag vet att jag var, även idag, frustrerad.. Då jag sminkade mig.. Och det gör jag ju aldrig annars. En ren(ny) frustrationssyssla..

 

Men jag skickade iväg ett mail till soffnissarna.. Igen. Som jag senare fick svar på. Messade några mess med mamma... Och beställde sedan hem soffan.

Fyllde i budgeten som hade blivit. Det vill säga. Drog fram alla kvitton ur min bruna lilla ryggsäck. Och började fylla i alla summor. Inklussive summan för soffan..

 

... Och så blev klockan halv ett... Jag kom på att ifall jag skulle åka med fem över ett-bussen till stan idag, behövde jag gå snart..

Men vädret var tråkigt. Ingen lust till promenad i stan.. Det kändes onödigt att åka in för att bara sitta på busstationen.. och sedan ta nästa buss tillbaka igen...

 

Jag kollade klockan lite då och då.. Tvekade. Och velade..

Och så blev klockan.. fem minuter innan bussen skulle gå. Och jag kommer på en anledning att åka in! ... Om nu mina föräldrar skulle komma någon dag i helgen, för att hänga upp min tv.. Vilket de ska. Så är det ju lika bra att jag åker in till stan och köper "dagens mat" för DEN dagen, redan NU.. För att det skulle jag inte våga pressa in just då. Eftersom att jag inte vet riktigt när de kommer..

 

Så. Jag drog på mig en keps. Och så min bruna lurvfleecejacka.. Grabbade åt mig min lilla bruna ryggsäck... och så SKYNDADE jag mig iväg till bussen!

Jag var inte SÄKER på ifall den skulle ha gått redan när jag kom dit. Men då fick jag ta nästa i så fall..

 

... Det regnade ute. Det var kallt... Och jag valde HELT fel kläder, i all hast. Då jag inte hann kolla ut genom fönstret ordentligt.. Men det fick gå ändå.

 

Väl i stan. Ja, jag gick till butikerna som jag skulle in på. Handlade den "mat" jag skulle ha.. Och sedan, under funderingarna på ifall jag borde gå till lampbutiken och slänga frågan direkt i ansiktet på dem istället, gick jag tillbaka till busstationen..

Bussen skulle gå tillbaka hem om fem minuter...

 

Väl hemma igen. Ja, jag tog omvägen hem. Så att jag fick promenera lite. I vetskapen om att jag med största sannorlikhet skulle proppa idag. Och jag redan hade ätit..

 

... Satte mig vid datorn igen. Med en kopp kaffe. Och lite av det som jag hade köpt... Minns inte vad jag gjorde. Kanske kollade jag bara det gamla vanliga en gång till.. Kanske stirrade jag stint på "min" valp som jag bara LÄNGTADE efter att få hem om knappt två veckor... Kanske lät jag bara ögonen falla på en icke rörlig och helt ointressant skärm...

 

Jag minns inte så mycket mer...

Jag har kollat igenom lite kläder på BonPrix.. som jag har gjort de senaste dagarna. Sedan jag fick deras katalog i brevlådan.. Men nu kollar jag på deras webbutik.

Och så har jag kollat fram en sele till Vovven(som jag antagligen inte ska köpa.. Vovven alltså... Och inte selen heller, såklart).. och en långlina. Jag har redan hittat koppel och en liten expander, tidigare...

 

... Jag gick och la mig på sängen... Jag hade proppat.. Ätit MASSOR. Och felet med när JAG äter MASSOR, är inte att jag just äter mig SPRÄNGANDE FULL! Utan det är att jag äter JÄVLIGT FEL också! ... Socker. Socker i massor. Blev man inte illamående av att låta magen spänna sig likt en balong, då man fortsätter proppa fastän både lusten försvunnit.. det har blivit ÄCKLIGT... och det faktiskt inte finns en KUBIKMILLIMETERS yta kvar att fylla... Ja, då blir man iallafall illamående av allt ÄCKLIGT SOCKER!

 

Jag bestämde mig för att promenera av mig lite illamående... Promenera bort den proppade känslan... Och ta mig BORT ifrån den "mat" som jag nu mådde så DÅLIGT av att bara SE, att jag hade den goda lusten att(återigen) SLÄNGA den. Den mat som jag köpt...

 

... Jag promenerade långsamt, långsamt. Jag mådde dåligt. Inte bara fysiskt. Utan även psykiskt och känslomässigt..

Jag var olycklig.. Ja, just DEN känslan har inte riktigt gått UPP för mig förut. Visst. Jag tror inte att jag har varit lycklig på så, så länge... Men det är först NU som jag faktiskt REAGERAR på det. Att det är DET som mitt hjärta försöker säga mig..

 

Väl hemma igen...

Ja, jag tror jag satte mig vid datorn.. Men bara  några få minuter. För att jag hade ingenting att göra.. Så jag gick istället och bäddade ner mig igen..

Kände mig desperat. DESPERAT. Jag kände ett EXPLODERANDE behov av att PRATA med någon. Jag behövde VERKLIGEN PRATA! Men vem jag än funderade på, så var det aldrig passande. Jag HAR ingen nära som kan hjälpa mig.. Stötta mig i den här livets stora fråga.. "Hur skulle jag bli lycklig? ... Hur mycket borde jag chansa och riskera för att nå lyckan och ett värdigt liv? ... Och borde jag följa mitt hjärta... Eller "fegt" lyda förnuftet?"

... Ja, det var det stora frågetecknet om hundens inverkan på mitt liv... Var det rätt att chansa? ... Eller borde jag motvilligt kämpa mig vidare och hoppas på att även en ANNAN väg till slut kan göra mig lycklig och berika mitt liv med kärlek?

 

... OCH vad skönt att jag somnade!

Ja, jag somnade. Klockan var sju när jag la mig.. Jag var säkert smärtande olycklig och desperat i en halvtimme.. Knappt. Och sedan fick jag somna ifrån en stund... Och DET var skönt!

 

Vaknade strax innan nio igen... Öppnade ögonen vid nio. Och såg att det nu hade blivit nattsvart ute...

Kom på mig själv med att ha sovit i nästan två timmar och började då bäva inför natten..

 

.. Men så klev jag iallafall upp... Satte mig här... Och bloggade. Då jag hade fått en första mening till mig...

 

God natt med er <3 ... Nu blir det nog Ack Värmland :)

 

 

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av D - Måndag 2 april 13:56

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Av D - Lördag 13 jan 18:19


 

Av D - 22 september 2017 19:23

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Av D - 5 september 2017 13:39

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...

Av D - 23 augusti 2017 16:25

... Det känns som om jag drunknar. Som en tjock, tät och kvav tyngd inombords, som bara växer och fyller min själ...   ...   Jag är trött. Utmattad... och mer lättfrustrerad än på länge... Jag är nästan aldrig ensam, längre. Och jag börjar,...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24
25
26
27 28 29
30
<<< April 2015 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se