... Livet är långt.. Väldigt långt...

Och här sitter jag och inte ens vill leva morgondagen...

Ja, tankarna idag, från i går natt, har varit gråa och tunga. Kvava. Och inte alls hälsosamma...

Samtidigt som jag någonstans därbakom.. tänker friskt och förnuftigt...

Ja, läget ser ut så, just nu.. Att jag söker... Söker vägar att gå, som kan få mig själv att må bättre.. Att klara av att hantera saker och ting på ett bättre och mindre... ansträngt. Komplicerat... Ohälsosamt sätt...

... Men jag SER inga vägar.. Inga fungerande sådana iallafall... Och inte heller några vägar som jag skulle orka MED att ta... Kanske inte heller klara av...

... Och det sänker mitt hopp... Ja, jag går under jorden.. Trycks. Pressas nedan golv... Till en platt klump... Får svårt att andas...

Ja, och att fundera döden... Att fundera på vad som är möjligt och inte möjligt...

Jag vet inte vad jag ska göra för att slippa gå ner mig i samma gamla spår, om och om igen...

... Ja, jag vet inte om jag vill skriva någonting mer idag... För att, bara att VETA att det kommer en morgondag och inte kunna se någonting annorlunda med DEN... Ja, det sänker mig...

Jag vill att allt har löst sig imorgon... Att allt inte längre VORE lika komplicerat...

... Eller att jag kunde vakna upp i sängen i mitt bardomshem... "Mamma... Hon tänker för oss alla" ... Ja, man... Jag behövde inte tänka särskilt mycket... Jag saknar den tryggheten...

... Men bara för att NÄMNA vad jag har gjort idag...

En hemsk natt.. Skrek inombords, efter hjälp... Ältade och var rädd... Närapå panikslagen... Uppgiven... Och jag kände känslan av att åter vara beredd att ge upp, jäsa inombords...

Somnade till slut iallafall..

Och vaknade. Minns inte när..

Åkte in till stan, med bussen som gick tjugo över tolv.. Hade tvättstugan idag. Men den struntade jag i...

Behöver man handla VARJE dag för att överleva... Ja, orken går ur mig...

... Jag gick en timme tidigare än vad bussen skulle komma.. Då jag behövde ut. Och tänkte gå till trafikplatsen någon halvtimme bort...

Men halvvägs märker jag att jag glömt tygpåsen till "dagens "mat" ... Så jag tog rundan hem istället.. Hämtade påsen. Och gick sedan en kortare omväg till busshållsplatsen fem minuter härifrån.

... Väl i stan.. En kort promenad till affären.. Köpa det jag skulle ha... Och så tillbaka till busstationen igen. För att sitta och vänta i bussbåset i någon timme... Äta en munk.

... För att fastän jag mår fysiskt dåligt. Och börjar känna mig svagare.. Vilket gör att jag mår dåligt även PSYKISKT... Av att äta godis och onyttigheter som enda måltid.. VARJE dag.. Så gör jag det... För att det är det enda som jag känner att jag orkar med att hantera.. Eller klarar av.. rättare sagt.

... Hem igen.. Och så lite mer att äta, framför datorn...

Och då jag ständigt blir påmind av min fysiska... känsla.. Så har jag idag inte fått en BLUND(vila) ifrån dessa tankar och känslor av uppgivenhet.. Av att ÖNSKA att jag kunde ta mig ur det här.. Att jag inte skulle behöva känna såhär... LEVA såhär, en enda DAG till...

Jag kollade runt lite på datorn.. Blocket och sådär...

Men tröttnade fort. Och gick istället och satte mig i badet. Satt där tills vattnet blev kallt.. och jag redan hade suttit och darrat och rest gåshud av det urriga vattnet...

Sedan duschade jag, motvilligt. Hade liksom ingen ork...

Och efter det, dator en liten stund till.. Något FÖRSÖK till att titta på serier.. Men ingen ork..

Så jag gick och la mig.. Bäddade ner mig i sängen en stund.. Och halvsov..

Det var skönt.. Det behövde jag.

Lite mer dator.. Och sedan vankandes fram och tillbaka mellan badrummet och köket... Ja, och så vardagsrummet såklart... Visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen... Och allt jag kunde göra, var att älta mitt största, livsavgörande bekymmer.. Den sak som jag inte får till.. Och inte längre orkar med...

... Och pilla mina sår.. I ansiktet.

... Som jag skrev i min textsamling förut idag... "Jag vill ha akut hjälp.. som jag inte behöver... För att jag ORKAR inte en DAG till..."

... Ja, den kontrasten("som jag inte behöver") är det jobbigaste av allt... Vilken jag inte tänker prata någonting ALLS om idag...

God natt med er iallafall <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...