Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg under mars 2015

Av D - 13 mars 2015 20:16

... Jag har alltid något att må dåligt över. Något som tar över min hjärna och driver mig till vansinne med all ångest! .. Det senaste har det varit inredningen.. Den har helt enkelt varit för mycket att bära. Och något av ett ALLDELES för stort intresse..

Och det är FORTFARANDE inredningen.. Men nu delar den PLATS med något annat! .. Ett ANNAT stort bekymmer, som nu känns ÄNNU större, tyngre och jobbigare att bära, än vad inredningen gjort! ... För att detta bekymmer klänger sig fast och tynger ner HOPPET också! Det är liksom inte bara JOBBIGT för att det blir mycket att hålla koll på och att UPPNÅ, som inredningen blir.. Utan det HÄR känns som en mycket STÖRRE och LIVSAVGÖRANDE fråga!

 

... Men ärligt talat. Jag orkar inte bry mig.. Jag skrev precis en LÅNG text på ungefär två A4.. Där jag BESKREV precis hu jag SÅG på det hela... Försökte beskriva lite mer ingående, vad jag upplever just nu.. och i många år har GJORT...

Men jag vågar inte lägga ut det här på bloggen... Jag vill inte dela med mig av sådana texter längre... Jag menar. Jag beskriver MYCKET här på bloggen... Men jag känner bara att gränsen på vad jag kan och vill skriva och dela MED mig av, blir lägre och lägre satt...

... För att även om man skriver så bra man kan, så tror jag att det är svårt(kanske till och med omöjligt) för folk att förstå.. Jag menar. Jag är ju jag. Och det är det ingen annan som är..

 

Men det känns tråkigt..

Jag VILL ju blogga..

Men jag har egentligen varken ork eller glädje av det längre... Och när jag väl SKRIVER, vill jag skriva ALLT vad både hjärna och hjärta innehåller! Och det vet ju jag också, att det inte alltid är så lämpligt, ut i vida världen.

... Kanske får bli en vanlig "dagbok".. Korta inlägg om man jag har GJORT varje dag.. Som bloggen var TILL för ifrån början.. Men känns lite fattigt och tråkigt..

 

... Vet inte om jag har någon ORK att dela med mig av dagen idag..

Men lite kort, kan jag väl säga att jag har druckit te.. Ungefär två koppar.. Jag har ätit lite grann..

Suttit vid datorn sedan jag klev upp.. Och jag klev väl upp runt tre, tror jag.

 

Annars så har jag mest ältat och funderat.. Känt mig kluven i två.. Ja, eller hundra!

Och jag har bara haft allmän ångest för att det inte FINNS några vägar att gå just nu.. Och det enda rätta är fel.. Och det enda som är fel... Ja, det är OCKSÅ fel! ... Det som KAN kännas bra, känns bara dåligt.. Och det som BORDE kännas bra, känns lika illa! ... Och jag vill gärna göra det som känns rätt.

 

... Vill fly.. Men det tjänar inte HELLER något till!

 

... God natt med er <3

 

 

ANNONS
Av D - 12 mars 2015 21:08

... Mitt hjärta SKRIKER... Och jag VET att det enda som kan rädda mig nu, är att bli sambo igen! ... Men jag har ingen att bli sambo MED..

 

... Jag behöver någon och leva min vardag med. Någon att diskutera saker med. Och någon som kan föra mina tankar till luftigare och lyckligare platser.. Ge mig framtidshopp-tro- och- drömmar igen..

Någon som kan göra att livet blir MER än bara tankar och känslor.. Att jag kan TÄNKA mig att leva i 60 år till.. Att vakna upp till nästa morgon och veta att dagen inte bara kommer att hanteras.. utan att den även kommer att vara full av värde..

 

... Ja, det där med boendestöd. Det där med stöd till arbetslivet.. Insatser och stöd...

Nej, det har aldrig känts riktigt tryggt för mig och inte heller nödvändigt.. Då jag alltsom oftast "flippar iväg" och inser att jag inte ALLS har några problem.. Att jag KAN allt jag vill.. Och att alla insatser är onödiga insatser.. TROTS att jag faktiskt inte tar mig någonstans.. Och strugglar med mig själv hela tiden!

 

Nej. Jag behöver kärlek.. Någon att dela min vardag med... Och BARA det!

 

... Och nu när jag sitter här och funderar på samma sak som jag har gjort hela dagen, känner jag mig såå hjälplös.. Så ENSAM.. Och såå vilsen och fel...

Vilket håll jag än tittar, slänger sig en bom framför mina ögon.. Jag kan inte göra "det", för att då händer det där... Då känner jag så, så och så... Men jag kan inte heller göra det andra... För att då händer det där istället... Vilket inte HELLER känns bra!

 

Det ena är värre än det andra. Och det andra är så bra att det förstör...

 

... Men det KÄNNS inte bra. Och jag funderar på att ta tag i mig själv nu, EN GÅNG FÖR ALLA! ... Och hantera mig själv som frisk. Agera frisk. Och göra vad som måste göras i min vardag. Det ÄR ju inte så svårt!

Tvättstugan till exempel.. Hur svårt kan det VARA för en frisk människa, att gå några meter bort och vrida om en nyckel för att beställa tid?.. Att sedan sätta igång en maskin med tvätt? ... Att torktumla eller hänga tvätten? .. Och att sedan VIKA den? ... Klart.

 

... Handlingen blir däremot en utmaning.. Då jag inte riktigt får ihop hur man kan handla för flera dagar i rad.. på EN och samma GÅNG! ... Men om det är så, så får jag väl göra min lista.. Handla för kanske..

Ja, eller jag vet inte.. Men får väl köra på den ostrukturerade typen.. Handla för stunden. Och sedan fylla på med vad man behöver allteftersom..

 

... Praktiken har jag OCKSÅ funderat på.. Då jag tror att Jobbcoach vill ha svar snart, på huruvida jag vill pröva på det där slottet eller inte...

Men samtidigt har jag känslan av att "om jag ska kunna VARA frisk, så måste jag också SES som frisk.. Och det känns enklare att AGERA frisk på en plats med friska människor.."

 

... Jag funderade "arbetsförmedlingen" ... Men varför skulle DET gå bättre än det gör där jag är NU? ... Men å andra sidan... Det blir ju inte SÄMRE heller.. Med tanke på att jag står som fastgjuten i betong, som det ser ut redan NU!

... Jag kanske BEHÖVER KRAV på mig, om jag ska ta mig någonstans alls! ...

 

Men kort nu.. Dagen idag.

Jag gick och la mig igår natt, trots allt. Jag var trött.. Och bestämde mig för att gå och vila... Bäddade ner mig under täcket, med alla kläderna på.. Skulle ju ändå duscha imorgon... Och somnade.

Sov inte oroligt.. Eller ja. Jag DRÖMDE inte konstigt iallafall! Och vaknade inte upp äcklig..

.. Så. Japp. Att sova som på dagen, med kläderna på... Det funkade!

 

Vaknade imorse.. Innan klockan ringde.. Men låg kvar... en stund..

Klev upp vid halv tio tror jag, och duschade..

Småplockade sedan lite grann. Så att det inte skulle se... Ja, för att jag inte skulle behöva skämmas när Boendestöd kom.

 

La mig på sängen igen. Vilade.

Och så ringer hon.. Samma tanke som igår.. "Ånej.." ... Men jag svarade. Och hon undrade bara om hon kunde komma om femton minuter.. Vilket var ungefär en halvtimme tidigare än sagt..

Visst. Det gick bra.. Jag vilade lite till.. Men gick sedan och satte mig på golvet i solen.. Jag frös..

 

Väntade..

Femton minuter gick. Även tjugo och tjugofem.. "Varför FRÅGADE hon då?"

... Och så kom hon. Fem minuter tidigare än vad som bestämdes igår..

 

Trevlig äldre kvinna.. Som hade jobbat som boendestöd i fyra dagar, har jag för mig att hon sa.. Var glad och trevlig...

... Men ja-a.. Själv kände jag mig osäker. Otrygg.. Och VÄLDIGT tvivelaktig till hela grejen.. Varje sak som hon räknade upp, kändes bara som en övertygelse om att detta var något av det onödigaste... Det känns bara så FEL. Så ONÖDIGT. Då jag KAN! Jag ÄR kapabel.. Och BEHÖVER inget stöd för dessa saker. "Jag är ju bara dum som inte tar tag i det" ...

 

... Vilket får mig att känna att jag vill ta avstånd från alla stöd och insatser.. Bort med aktisvitetsersättningen, så att folk börjar sätta krav igen! ... För att jag behöver flytta tillbaka ut i verkligheten! ... Göra vad jag MÅSTE göra! Och inte bara backa hela tiden "för att jag kan.." ... För att det är "okej" ..

 

Ehhmm..

Sedan gick hon iallafall. Och vi bestämde att hon skulle komma varannan torsdag.. Och vi skulle ta tag i tvättningen nästa gång...

 

... Sedan dess har jag mest funderat.. Ältat.. Och knytit knutar i huvudet.. Känt mig för stark för det ena.. För svag för det andra...

Jag har suttit en del vid datorn. Sett på någon video.. Jag har lyssnat på musik.. Och så har jag ätit..

Jag har legat och vilat på sängen.. Sovit en sväng... Och jag har sprungit runt, runt i lägenheten...

 

... Ja, det kanske var allt..

God natt med er <3

 

 

ANNONS
Av D - 12 mars 2015 12:23

 

.. Ja, ja vet inte vad jag ska göra... Jag klarar det säkert själv, om jag VERKLIGEN vill..

... Jag menar. Jag behöver nog bara komma in i det.. i min egen takt.. Eller?


JÄTTEtrevlig tant. Ny. Fyra dagar eller vad hon nu sa.. Pratglad. Och FÖRSÖKTE  planera och prata med mig.. Inte så medvillig dock. Då jag i känslan av otrygghet och att det här inte ALLS behövdes "Jag KAN ju!", hade jag i princip redan bestämt mig för att det inte skulle funka..


... Jag har VÄLDIGT svårt(kan inte) göra saker som jag inte litar på. Helt enkelt. Och jag litar inte på min hälsa.. Mitt mående.. Mina behov... Mig själv... Eller andra heller.


Men vi får se. Mer om det ikväll <3

Av D - 11 mars 2015 23:27

Hmmm..

 

Klev upp igår natt vid ungefär två, igen.. Satte mig vid köksbordet och bara stirrade. Kunde inte sova..

Och så medans jag SATT där, kom jag på ÄNNU en sak som fick mig att börja gråta..

Men jag tänker inte gå in på det mer NU.

 

Vaknade imorse. Alldeles kallsvettig.. Ja, jag vet inte vad det är just nu.. Orolig sömn.. Och vaknar nästan ALLTID äcklig.. Tappar saker hela tiden.. Ja, jag känner mig klumpig.. Men hjärnan kaske bara har ställt in sig på det nu, för att det har hänt för mycket/ofta på senaste..?

 

Klev upp.. Minns inte när. Men satte mig i köket och gjorde mig en kopp te.. Lyssnade på musik på youtube.. Och fick sedan för mig, efter att ha sett en reklam på en ny film, att jag skulle beställa hem den där tv:n.. STRUNTAR i hur lite jag kan.. Hur osäker jag känner mig på den fronten.. Och bara kör.. Den tv:n kan ju inte vara sämre än Xsambons och min TJOCKTV som vi levde med alla våra fyra år tillsammans!

 

Ja-a.. Kollade runt lite på internet först.. Det vanliga. Blocket. Mailen... Bloggar... Ja, men allt det där.. Och sedan gick jag in till den tv:n som jag för ett tag sedan, sparade bland mina "bokmärken" ..

Och efter lite osäkerhet och(knappa) försök till att kolla om det fanns någon bättre, beställde jag hem den. Betalade den.. Och nu är det bara att vänta!

 

... Sedan minns jag inte så mycket vad jag gjorde.. Jag lyssnade iallafall på musik på datorn. Genom högtalarna den här gången.. Har alltid hörlurar annars.. Men trots att det är obehagligt att känna att man(jag) gör ljud ifrån sig(mig) och har så tunna väggar.. Eller kanske tak/golv.. Så måste jag lära mig att våga.. För att när tv:n kommer, måste jag ju känna att jag kan titta med ljud om jag vill :)

 

Jag har sprungit omkring i lägenheten.. Skrivit på WhiteBoardTavlan. Och bokat in mig att åka till 26åringen på tisdag nästa vecka..

 

... Jag har suttit vid datorn. Suttit vid datorn... Suttit vid datorn.. Vad jag har GJORT vid datorn, har jag dock glömt! ... Men måste ha VARIT en del.. Då jag har suttit här hela dagen!

 

... Skrev mail till mamma.. Svarade på det hon skickade till mig igår..

Boendestöd har ringt.. Vilket jag egentligen inte orkar säga så mycket OM. Men inlägget innan, beskriver det iallafall lite kort.

.. De ringde. Jag svarade.. Och efteråt kom tvivlet direkt.. Känner inte riktigt att jag BEHÖVER dem längre.. Eller ja. Kanske till VISSA saker.. Men känns ändå som om... Ja, på något sätt kommer jag att...

Äsch. Jag vet inte hur jag ska förklara.. Eller så vill jag helt enkelt inte att ni vet hur jag känner och tänker angående det, just nu...

 

... Men det känns ändå som om "tanten" kommer att komma hit imorgon.. Vi pratar lite... Och min ångest och självklara bild i huvudet om att detta inte kommer att funka och att det är HELT onödigt, kommer att göra att jag inte vill att de kommer hit igen.. Samtidigt som jag kommer att må väldigt DÅLIGT, för att jag då står på samma ruta som innan! ...

 

... Men hon får komma imorgon. Känns det som om det är överdrivet eller onödigt, så får jag helt enkelt lösa det hela på egen hand.. För att "är det "onödigt", så borde jag väl klara det själv? ... Annars är det väl "nödvändigt?"

 

... Resten av dagen.. Ja-a.. Lite te.. Lite mat...

... Och en HELT klart MYCKET lugnare dag inombords än igår!

 

.. Jo. Jag har diskat också! KAN bara inte släppa in folk när det ligger disk i diskhon! Eller jag HAR gjort det.. Och det har varit en ren soptipp(bokstavligt talat) i min och Xsambons lägenhet när vi bodde tillsammans.. Och då kom folk in till oss.. Men det var ju å andra sidan akut. Och jag kunde inte bry mig mindre om vad andra tyckte!

 

.. Nu på kvällen, har jag sett på en serie på webben..

Och ska väl antingen ta en kopp te och sedan gå och lägga mig.. Eller ta en kopp te och sedan sätta mig här igen. Då jag skulle behöva DUSCHA innan hon kommer! .. Och går jag och lägger mig, vet jag inte om jag orkar upp och göra det innan elva imorgon!

 

... God natt med er <3

 

 

Av D - 11 mars 2015 15:49

... Min första tanke var, när jag fattade att det ringde, "Å nej.." ... Förstod att det var de. Och det kändes inte riktigt okej att strunta i att svara då. Så det var bara att trycka på luren och svara..

 

Men det gick bra. Jag tar det där bättre nu än förr. Sålänge som det inte förväntas för mycket av mig...

Fast egentligen har jag nog överlag, enklare för att svara i telefon, än att ringa själv.. Och det handlar nog om svårigheterna att leda ett samtal och få fram sitt budskap.. Vad man vill.

 

... Min andra tanke var dock.. Eller KÄNSLAN var ångest.. "Är jag redo för boendestöd?" ... "Är det nödvändigt? Eller klarar jag mig bra utan?" ..

 

Mer om det och resten av dagen, ikväll <3

Av D - 10 mars 2015 22:58

Ingenting mot min mamma nu(hon skrev ett underbart mail)... Men allt blev just MYCKET jobbigare! Nu finns det en ny möjlighet att fundera över. Älta och ha ångest för... Ett nytt beslut att ta.. "Och drar jag INTE tillbaka köpet.. Är jag då onödigt dum mot mig själv.. Som struntar i det av ren brist på ork(eller att jag inte vågar gå dit)?" ... Det kommer jag ju inte HELLER kunna släppa!

 

Brast i gråt.. Men det känns bättre nu... Vet dock inte hur länge till jag orkar.. När jag samtidigt har en hjärna som vägrar ta paus...

 

Av D - 10 mars 2015 20:59

... Jag tror att jag ska gå och lägga mig nu.. Innan jag sliter håret av mig...

 

Jag orkar INTE.. Ingenting kan vara enkelt eller iallafall ge mig en YNKA LITEN medvind att kämpa i..

Skruvar som sitter får hårt... Fastlimmade kanske.. Flagnar(flagar?) bara när man försöker mejsla bort den..

Telefonnummer som bli fel... Flera gånger i rad.. Misstag som blir gjorda.. Efterkloka tankar.. Ångest på det... Och hela jävla skiten, som man trodde att skulle bli såå kul, känns nu mer som en mardröm med lite förkärlek i..

... Och för att inte TALA om all osäkerhet och beslutsångest!

 

Nej. Det blev inte kul.. Jag TRODDE att det skulle bli det.. Men jag, precis som de flesta andra, är inget fan av att jobba i motvind och att hela tiden bli fälld av en det ena, en det andra...

 

Härom natten, när jag låg vaken.. Så önskade jag bara att jag hade flyttat in i en redan möblerad lägenhet... För att... Ja, jag ÄLSKAR att hålla på. Att bolla idéer med mig själv och att göra snyggt omkring mig. Då jag har så lätt för att se en inre bild framför mina ögon...

Men mitt huvud är ärligt talat så fullt av precis ALLT och ingenting, att jag inte orkar BRY mig! ...

 

Ja, jag lever i en mardröm. En mardröm som jag inte vill ta mig ur. Eftersom att det samtidigt är ett stort intresse..

... Men jag önskar.. Jag ÖNSKAR det inte var det.. För att min hjärna behöver vila BIGTIME... Men det tillåts inte. Då den inte kan släppa inredningen... Alla vakna timmar av dygnet, tänker jag inredning.. Springer omkring som en yr höna och försöker komma fram till vad jag ska göra härnäst.. Ältar och stirrar... Oroar mig... Och blir helt plötsligt osäker. Efterklok.

... Ingenting blir någonsin bra... Och även om det BLIR det, så kan jag inte riktigt acceptera och släppa taget för ett tag..

Inredning. Inredning.. Och inredning. "Men", "kanske" och "om"...

 

... Men jag vill inte gnälla. Inte egentligen..

Men då jag är så nära bristningsgränsen i det mesta i mitt liv. Inklussive bloggen. Då orken är slut.. Så bryr jag mig inte om vad jag inte vill.. Jag skriver vad som faller mig in. Och de som inte vill läsa en massa överflödigt gnäll, får väl backa..

 

Men jag ska rabbla dagen idag också. Så kommer det nog mer gnäll på vägen.

 

Natten var jobbig. Japp. Kunde inte sova. Ont i huvudet. Jättetrött. Bränner i ögonen... Men nej. Bara vred och vände mig... Kunde inte blunda. Inte koppla av..

Så jag klev upp.. Klockan var två.. Gjorde mig en kopp te.. Och satt och funderade lite.. Minns dock inte vilket rum det gällde den här gången. Men inredning var det iallafall.

 

Gick och la mig igen vid tre. Eller strax därinnan. Och låg vaken med samma bekymmer och problem att sova, som innan..

... Men somnade ändock till slut..

 

Vet inte när... Men jag klev iallafall upp.. Fick för mig att hänga upp gardinstängerna här i vardagsrummet. Trots att jag inte har några gardiner än.. Bara för att testa..

Ja, och just nu, är ju varenda motgång, en förödande motgång för mig..  Jag tror att hoppet tynar och tålamodet tar slut efter ett tag.. Helt enkelt.

 

Men ja-a... Först så var tre av gardinstängerna för korta.. TROTS min noga mätning och tejpning av stängerna för några veckor sedan! ... Så. Det var bara att göra om..

... Och så stötte jag på ett problem när jag skulle... Ja, dessa dubbla gardinstångfästen som finns till de svarta, runda stängerna i metall.. Där sticker man ju igenom den ena av stängerna genom ett par hål...

Och problemet HÄR, var att stången var för lång, även när jag hade gjort den som kortast, för att kunna träs igenom hålet. Då väggen intill, var för nära... Ja,  kanske förstår ni. Kanske inte.. Men JAG förstår :)

 

... Jag satte mig på golvet.. "Nej, nu räcker det.. Jag ger upp. Det spelar ingen roll" ... Ja, det kändes faktiskt som om allt bara fick vara nu. Och jag var inte särskilt ledsen över det heller.. Jag önskar ju ÄNDÅ att jag inte brydde mig!

 

... Men jag kunde inte släppa det ändå. Stirrade på stången. Stirrade på fästena och väggen...

...Och kom på ett sätt att lösa det på!

Så. Då var DET problemet löst. Jag hindrade mig själv från att falla.. Denna gången.

 

Ja-a...

Jag minns inte riktigt vad jag gjorde sedan.. Sprang omkring som en yr höna och stirrade på vad jag hittills gjort, antar jag...

För att när klockan blev närmare ett, klädde jag rent impulsivt, på mig ytterkläderna och gick iväg till bussen... "Jag skulle INTE orka vara hemma idag!" ... Visst. Tankarna och ångesten. Osäkerheten och hela skiten... finns ju fortfarande när man är hemifrån... Men den är såå mycket lugnare! .. Och inte alls lika "nära" ...

 

Väl i stan... Ja, egentligen hade jag bara tänkt sätta mig på busstationen och vänta. För att sedan ta nästa buss hem igen. Då jag inte hade ork/lust med någonting annat..

Men jag fick ändå för mig att jag skulle kolla efter de kökslampor som jag ville ha... Och jag hoppades på ClasOlssons. Då jag kände mig rätt så trygg med den butiken...

 

Men jag hittade ingenting intressant där... Dock så hittade jag dricksglas och jag kände att det var dags att köpa det nu. Då jag bara har(hade) koppar hemma..

 

... Efter det, bestämde jag mig för att gå tillbaka till busstationen.. Jag var trött och ville åka hem igen...

Men råkade i förbifarten, se en lampaffär.. Eller det var en inredningsaffär. Men de hade i princip bara lampor...

 

Jag gick in där. Trots att jag kände att det var mäkta obehagligt att gå in i en butik med MASSOR av saker! Och där JAG och personalen skulle vara de enda därinne! .. UPPMÄRKSAMHET.

... Började kolla lite lampor. Sökte specifikt efter "min" lampa.. Gick långsamt mellan hyllorna... Stirrade på lamporna... Fram och tillbaka gick jag..

 

Och till slut frågar den unga kvinnan, ifall jag hittar det jag söker..

Och ja-a... Jag kan ju säga att jag förstår mig själv rätt så... inte alls.

För att i denna situationen, med en ny tjej som jag aldrig har träffat. I en butik med en MASSA saker.. Ja, jag kände mig trygg.. Ja. Relativt iallafall.. Jag menar. Jag är ju fortfarande jag.. Men henne kunde jag svara när hon tilltalade mig.. Till och med med glädje i rösten.. Och utan att gå omkring och hoppas på att hon ska backa undan eller att hon inte ska säga någonting till mig, som kräver svar..

 

Nej. Jag kände mig som "mig".. Som den person som jag är mot andra människor när jag är med Xsambon. Och BARA Xsambon..

Visst. Jag kände att jag inte visste hur jag skulle röra mig. Vart jag skulle titta när hon höll på med min beställning.. Vad hon förväntade sig att jag skulle göra... "Skulle jag kunna gå härifrån nu?" .. "Eller är det någonting hon BEHÖVER av mig innan jag går?" ... "Är vi klara här?" ... Men jag vågade inte fråga.. För att "Borde jag redan veta?" ...

 

Och ja-a.. När jag hade pekat ut lampan som jag ville ha, så visade det sig att hon inte hade den hemma just nu.. Men att hon kunde göra en kundbeställning.. "Ja, men visst. Jag har inte bråttom!" ...

Och så går jag omkring, lite smått osäker och "inte vet", medans hon gör beställningen... Och bra att jag stannade kvar. Det var rätt!

För att sedan behövde hon mitt namn och telefonnummer.. Namnet.. Ja, DET har jag ännu inte hunnit blanda ihop med något annat!

 

... Jag ger henne mitt telefonnummer och lämnar shoppen.. Och efter ungefär TIO meter, tvärvänder jag tillbaka. Då jag kom på att siffrorna jag sa, inte ALLS var mitt telefonnummer! ... Det var mitt GAMLA nummer! Det nummer som jag ABSOLUT inte kunde komma mig att minnas, när jag försökte IGÅR!

 

... Jahapp. Tillbaka in.. "Det blev fel nummer ändå" ... Och så ändrade vi på det... Och jag kunde inte låta bli att rabbla mina båda nummer i huvudet, HELA vägen hem sedan! ... Jag var såå osäker på vilket jag egentligen hade NU, och vilket som var gammalt!

 

Sedan gick jag iallafall tillbaka till busstationen. Osäker och dann.. Då jag hade köpt lampor som jag EGENTLIGEN inte visste om var de rätta för MIG.. "Men det var ju dessa som jag hade TÄNKT köpa" ...

 

Grubbel. Grubbel.. Grubbel.

Kommer hem.. Och då ÄTER jag nog någonting, tror jag... Eller det var nog FÖRE stan, förresten..

Datorn..

 

... Ja-a... Ska man MINNAS det här?

... Ja, jag säger det jag MINNS iallafall.

 

... Jag började istället beställa hem köksfönsterlampan som hon inte tycktes ha i sin butik, på internet.. Och så hittade jag samma lampa som jag precis köpt! Men MYCKET billigare! ... Dock var den utan ljus... Ja, nu kommer jag inte ihåg vad det heter. Men står i inlägget före detta.. Jo, ljuskälla.

... Så kanske var därför.. Lugnade min ångest med det iallafall.. Så räddade jag mig själv från att falla, för TREDJE gången idag! Ett "gardinstången". Två "mobilnumret" ... Och tre "kostnaden" ... Dock med en hel del tung och skärande ångest.. Men den sitter typ i, nuförtiden. Ständigt. Förutom när jag sover eller promenerar :)

 

... Men så kommer jag på att jag skulle ha FÅTT lamporna så mycket tidigare, om jag bara hade gått därifrån och köpt dem på internet istället! .. När hon ändå inte hade dem inne!

.. Och DET, tillsammans med att jag kanske hade betalat onödigt mycket... PLUS alla andra ständiga krasanden! ... Ja... Det blev för mycket..

 

Bestämde mig till slut för att skriva ett mail till mamma.. Ja, enklare än att messa.. För att jag behövde VERKLIGEN dela åtminstone DAGENS med någon! Blir ju en roman, om jag ska ta upp ALLT.. Och ALLT vill jag inte heller att hon vet... Men jag känner väl att jag vill ha någon slags bekräftelse. En lugnande hand, vad gäller lamporna... Nu när allt blir så tungt att bära..

 

Sedan har det blivit lite middag.. Lite funderingar angående 26åringen.. Får väl åka dit på torsdag eller fredag. Så att jag inte sviker henne..

Och så har jag lyssnat på radion.. Kollat blocket hundar...

 

Och.. Ja-a...

 

... Just det! Jag har även räknat ut hur mycket pengar jag har kvar till inredningen. Och skrivit en lista på vad jag ska prioritera nu. Så har jag LITE koll iallafall! Dock svårt ändå... Då alla saker inte kostar lika mycket.. Men men..

 

... Jag har glömt det sista jag skulle skriva... Hade det precis i tankarna.. Men det försvann.. Så var nog inte så viktigt..

 

God natt med er <3

 


Kom på det sista. Så tar det innan jag sparar... Skruvj*veln...

Tänkte att jag skulle skruva fast dessa dekorationer som finns till de svarta gardinstängerna, i köket. Då jag köpte sådana till den stången...

Men då kommer NÄSTA problem och motgång! ... Skruven sitter jättehårt! Inskruvad så den omöjligt kan sättas fast på en gardinstång.. Den ena av dekorationerna, satt skruven halft ute på.. Så att den var lätt att skruva på. Både in och ut... Men inte den andra! Den rörde sig inte en halv MILLIMETER! ... Och skruven bara flagade och blev vass..

 

... Ja. Jag är övertygad.. Det är inte meningen att jag ska inreda.. Men jag fortsätter ändå. Det VET jag redan.

 

 

Av D - 10 mars 2015 18:46

Den här till köket

 

... Och den här till vardagsrummet

 

.. by the way..

 


(Båda är ifrån Cottex, har jag för mig)

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27
28
29
30 31
<<< Mars 2015 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se