Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg den 5 mars 2015

Av D - 5 mars 2015 22:23

Superstressad. Men det känns inte rätt att gnälla. Det känns rätt så taskigt faktiskt. Men känslorna måste få säga sitt.. Och jag måste ventilera...

 

... Det är kanske inte sådan big deal. Och jag borde inte känna såhär, när det gäller mina syskon.. Familjen... Eller mina vänner HELLER.. Men faktum är att nu gör jag det. Och konstigt nog, är den enda som jag skulle kunna tänka mig regelbunden "kravfylld" kontakt med, Xsambon.. För att där HAR jag inte samma känslor. Jag skulle kunna prata med honom. Messa lite då och då.. Planera att börja umgås...

Ja. Det skulle inte kännas jobbigt..

 

... Men alla andra i min omgivning. Mina andra "nära" kompisar(har ju bara Bästisen).. Familjen... Nej. Jag mår dåligt. Känner mig spänd. Vet inte vad jag ska säga... Jag känner mig helt enkelt stel. Då jag inte riktigt vet(kommer ihåg) hur man umgås med dem.. Vad jag ska säga...

Och alltsom oftast, längtar jag bara tills det ska ta slut. Och bävar för nästa gång.. Ja, iallafall om jag är ensam med dem.. Mer sociala krav.

 

Men det är ju bara osäkerhet..

 

... Men mer gnäll om det, i slutet av inlägget.

Nu tar vi dagen ifrån början.

 

Jag satt iallafall kvar här vid datorn och såg på fler avsnitt av ett Sims4 gameplay. På youtube.. Åt säkert lite mer.. Då jag typ inte GJORDE annat än ÅT, igår.. Ingen skillnad från idag(eller hur man nu säger det)...

 

Gick väl och la mig någon gång på kvällen. Funderade lite innan jag somnade. Efter kontakten med 26åringen, som så intensivt(intensivt) plötsligt återupptogs igår...

 

Hade en orolig natt.. Ja, i sömnen alltså..

Och vaknade sedan och kände mig PRECIS lika konstig inombords, som jag ALLTID gör när jag vaknar nuför tiden..

 

.. Ehmm...

Jag minns inte imorse så väl... Men...

 

... Nej. Tyvärr. Jag kan inte minnas. Men efter det här inlägget, kommer jag att minnas PRECIS..

 

Så vi går vidare.

Klädde iallafall på mig ytterkläderna och gick iväg till bussen.. Idag, i det FINA vädret med sol och allt, kunde jag INTE stanna hemma. Så jag bestämde mig för att ta en dag för att diska och städa, imorgon. Då mamma och pappa kommer någon dag i helgen.

Och så åker jag till stan idag.

 

...Traskade iväg... Och åkte bussen in till stan...

Väl i stan.. Ja, jag hade ju inga planer.. Hade väl ÖNSKAT att jag hade känt ork och lust till att köpa någon växt till lägenheten.. Men det känns så rörigt, hela alltet. "Vad köpa först? Vad är viktigast?.. Och om jag köper DET nu.. Har jag då råd med DET sedan?" ... Ja, så jag tar mig inte riktigt FÖR.. Då jag inte orkar göra upp någon slags plan på vad jag ska köpa först. Och inte orkar RÄKNA på en massa summor i ekonomin!

 

Gick istället en långsam promenad i skinande sol, till hamnen..

Jag kände mig konstig, med mina blå-och vitmönstrade byxor och alla olika färger som jag hade på mig idag... Men inte för någon annan anledning än att det kändes som om några tjejer på en bänk, stirrade på mig när jag var påväg förbi dem, och sedan skrattade när jag precis gick förbi...

Men eftersom att jag inte kollade PÅ dem.. Så vet jag inte om det var så det var..

 

Vilket som. Jag var glad. Solen sken. Och jag kände mig lugn och tillfreds..

Satte mig vid forsen en stund.. Men tröttnade i princip lika snabbt som igår. Och fortsatte min väg mot hamnen.. 

Där satte jag mig och stirrade på vovvarna som lekte i hagen, samtidigt som jag dagdrömde, visionerade och fantiserade om hur det skulle vara om JAG hade hund.. Japp. Saknar det. Men jag känner mig inte redo. Känner mig feg och rädd.. Så det får vänta.

 

... Efter en stund, gick jag tillbaka till busstationen. Var egentligen inte bråttom hem. Men jag visste inte heller hur länge jag skulle orka vänta på bussen. Om jag inte tog någon av de bussar som går någorlunda tätt..

 

När jag kom till busstationen, så gick bussen.. Med mig på, såklart. Jag hann bokstavligt talat, precis med den! ... Men det konstiga, jobbiga är att det stod fel namn på bussen idag.. Men rätt nummer! Hur ska jag veta? ORDNING! Tack.

 

... Väl hemma. Ja, jag åt. Mycket. Resten av plättarna och en del smält glass.. Och underskatta INTE smält glass! Jag bara ÄLSKAR det! Supergott.

 

Sedan blev det direkt in på datorn, för fler avsnitt av Sims4... Vilket har varit vad HELA MIN DAG hemma, har bestått av! Ja, jag har BOKSTAVLIGT talat suttit här sedan jag kom hem vid halv fem! Förutom när jag åt plättarna och när jag "lagade mat".. Ja, jag köpte, min födelsedag till ära, färdigmat på påse. Bara att blanda med vatten och sedan koka.. Och varför DET är "lyxigt", är för att jag inte ÄTER mat härhemma.. Då jag inte riktigt har KOMMIT så långt ännu...

 

Och.. Så hörde 26åringen av sig igen.. Jag frös till is. Och kände bara "inte nu igen.."... Inte för att jag inte tycker om henne. Utan för att jag känner att det blir för mycket kontakt, helt enkelt. Jag orkar inte försöka forma ett svar och säga någonting som uppskattas av någon annan, gång på gång på gång, under loppet av ett par timmar.. Och allra helst inte två dagar i rad!

 

Det kräver såå mycket av mig. Och jag orkar bara inte känna det kravet.. Och hon är ju, som jag sa i förra inlägget, VÄLDIGT intensiv och har många känslor att förmedla.. Och jag känner bara att jag ÄR inte sådan.. Jag delar inte så mycket känslor. Och...

Ja, jag känner bara att jag har slut på svar, när man får så många "Jag älskar dig" och "tack för att du finns" ... Och "Det kommer att bli så bra det här.. Jag är så glad att du är tillbaka i mitt liv!" ... Jag älskar dig" "Jag saknar dig" .. Och "du betyder jättemycket för mig" ...

 

Ja, jag får slut på svar..

Men det är ju även det faktum att jag inte riktigt känner att jag kan slappna av, när jag VET att det snart kommer att komma ett mess. Att jag snart behöver ha någonting att säga... "för att inte såra eller verka otrevlig" ...

 

Och så att jag har lovat att börja umgås med henne.. Det blir bara så mycket på en gång nu. Och mitt liv känns jättestort.. Huvudet exploderar.. och mitt hjärta vet inte riktigt VAD det ska känna!

Jag älskar henne. Hon är ju min syster. Och allt kommer säkert att ordna sig till slut. Och det kanske blir lättare att hantera det hela med tiden... Men just nu... Nej.

 

Vi växte upp som "bästa systrar"(vet inte om alla brukade säga så?)... Men hon var inte samma person då.. Hon mådde, vad JAG kände, bättre då.. Var speedad som få. Och rätt så udda... Men... Annars helt normal :) ... Och så var jag ju van vid kontakt. Med sex lekande syskon omkring mig ;)

 

... Det ordnar sig nog. God natt med er <3

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27
28
29
30 31
<<< Mars 2015 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards