Gjorde precis dessa till min blogg. Tänkte ha den ena som bakgrund och den andra som header.. Men grejen är den. Att anledningen till att jag vill förändra hela tiden, är för att bloggen tynger mig. Att SE på den.. Och det beror ju inte på för tunga budskap i bloggens karaktär.. Utan det beror på de tunga färgerna.. Eller rättare sagt. FÄRGLÖSHETEN!

... Jag gjorde den i och för sig mörkblå, den ena av dem... Men känns ändå för mörk..

Nej. Nu får det inte bli mer svart. Inget mer grått.. Eller andra dystra färger..

Bloggen får vara som den är sålänge. För att helgen blir ju som sagt upptagen. Och nu måste jag sova. Men sedan ska jag knåpa på en LJUS och UPPLYFTANDE header och bakgrund! Man ska bli GLAD av att se den!

Kanske något liknande som denna.. Men finare, mer arbetad och ljusare?

... Har precis suttit och stirrat på en massa olika roliga arga lappar på "argalappen.se". Skrattat lite grann. Och även sökt efter bilder med budskap om livet. Pepp, ni vet. Så att jag ska få upp ögonen lite... Eller försöka iallafall. Fungerar ju alltid för stunden.

... Men nu är jag trött. Seg i skallen. Och jag kände att det nog var färdigtittat då ångesten blev mer intensiv. Kommer ändå inte att kunna hålla reda på alla texter... Men min vision är att någon gång kunna göra en fullbordad "tavla" med en blandning alla ALLA för mig betydelsefulla pepptexter!

Annars. Jag jag går väl rakt på sak. Dagen idag.

Men egentligen känner jag bara... Ja, en enda röra. Jag vet inte vad som är fel just nu. Om inte allt är fel. Hjärnan hakar upp sig... På allt. Jag får ångest. Oroar mig... Över allt. Varenda liten tanke som går förbi min hjärna... vänder tillbaka och kör några varv till, innan den försvinner och låter mig vila...

Ja, till och med dessa PEPPtexter blev för mycket för hjärnan att hantera till slut!

Men ja. Det finns nog många logiska anledningar till det. Liksom ätarproblemen var hjärnans fokus för någon vecka sedan, har nu precis allt annat tagit dess plats!

För lite aktivitet i vardagen? För dålig och onyttig kost? ... För lite social gemenskap? ... Eller kanske bara fel sätt att se på sig själv? Fel inställning? ...

... Ja, jag vet inte. Men det är iallafall givet att jag GÖR alldeles för lite! Inte lever. Nästan aldrig pratar med folk. Jag har ingenting i livet som ger mig styrka och värme... Ingenting betydelsefullt att fylla mina dagar med... Och jag vet att den ENDA personen som kan ändra på det, är jag själv! Jag sitter vid mitt livs enda roder...(Och jag styr i cirklar. Svajiga cirklar)

Ja, DET har varit en ständigt återkommande tanke idag. Varför sökandet efter peppande budskap.. För att jag är, precis som säkert många andra, en MÄSTARE på att glömma vad jag egentligen kan göra för mitt liv och uppnå för positiv förändring bara jag SATSAR på det. Jag glömmer vad jag vill, och att livet någon gång tar slut... Vilket är inom en begränsad tid...

Ja, ni kanske förstår.

Men nu var det ju dagen idag. Vad jag har GJORT, som jag skulle "prata" om.

Så. Jag minns inte riktigt vad jag gjorde igår kväll efter bloggningen... Eftersom att jag inte minns NÄR jag bloggade! Men det kanske inte är så viktigt..

Klev iallafall upp imorse... Kanske..

Nej men GUD vad jag inte minns! Vad har jag GJORT idag? Hur har dagen VARIT?

Jo. Det skulle ju iallafall vara en vilodag idag. FULLSTÄNDIG vila! Vilket jag uppnådde. Men man kan ju säga att.. Min vision.. eller FÖRHOPPNING om denna dagen, var ju att jag skulle få koppla av och må bättre... Och visst kopplade jag av FYSISKT. Då jag bara har suttit på ändan och löst korsord hela dagen.. Men psykiskt har jag varit PRECIS lika stressad. Eller ja. Lite lugnare har det nog varit. Jag har haft ångest. Känt mig orolig. Pressad inför morgondagen och de kommande dagarna som hör helgen till...

Ja, jag är allmänt stressad inför helgen. Den känns verkligen JÄTTESTOR och jag känner hur jag hela tiden bygger upp en mörkare och tyngre bild av den...

Det är bara för att jag har krav. Jag kommer att ha andra att ta hänsyn till och bry mig om. Andras åsikter kommer att göra mig orolig. Då jag alltsom oftast inte VET vad de tycker. Vad som förväntas av mig!

Visst. Xsambon. Inte så mycket kanske. Men vad vi ska göra under helgen... Ja, jag vet inte..

Det var bara en känsla jag fick NU, att det kan ha varit en del i det som tynger mig...

Men vad som VERKLIGEN tynger mig OCKSÅ.. Som gräver hål och nöter gropar i mig... Ja, det är att det är så mycket att UPPNÅ under helgen! Det är så mycket som ska HÄNDA. Imorgon ska jag städa, diska(inte mycket dock), pumpa upp madrasser... Och så ska jag duscha.

... Sedan ska jag in till stan för att möta Xsambon. Varpå VI ska gå på restaurang(min idé), då bussen inte går hem förrän en timma och fyrtio minuter efter att han har kommit!

Hem och sova. För att sedan vakna till våran enda heldag tillsammans. Därvar(om det är rätt ord) pappa och mamma ska komma. Hänga upp lampor och en gardin åt mig.. Och sedan går vi på fik tillsammans. Här i byn.

Lördagen kommer efter(eller innan) det, att bestå av... Matlagning. Kanske äta godis :P Och så ska Xsambon hjälpa mig att försöka välja ut en tv. Och kanske även ge smakråd på möbler. Om jag vågar dra upp den frågan igen. Och inte fastnar i en beslutsångestens och röran-i-huvudets cirkel.

Flyttar in sängen i sovrummet, kanske vi också gör ... Och sedan, på söndagen åker vi nog härifrån ganska tidigt. För att lämna tillbaka Xsambon på busstationen :P

.. Men nu hoppade jag ifrån dagen igen :P Har ingen ordning alls idag.

Men skit samma. Vart var jag.

Jo, jag hade nog precis klivit upp. Jag åt frukost iallafall. Även idag, en rätt så stor sådan. Och sedan började jag direkt lösa korsord.

Jag var lite spänd inför att pappa skulle komma och lämna över luftmadrassen. Då jag bara ville få det avklarat. Så att jag kunde slappna av sedan.. Fråga mig inte VARFÖR, att gå ut och hämta en madrass på parkeringen och sedan gå in igen, gjorde mig stressad och ängslig..

Mera korsord. Mera. Mera. Men jag mådde inte lika bra av korsorden idag. Då hjärnan var tung och seg. Inbillade mig att det var för att jag bara satt hemma... Och det kan det säkert ha varit(vara)! ..

Ja. Pappa kom till slut. Ut och hämta kartongen som han hade plockat ihop sakerna i.. Och sedan in för att bara lämpa in den i sovrummet... Och så. Mer korsord.

Jag har druckit te... Ett ANTAL gånger! Och jag har känt av det där behovet av att bara äta, äta, äta igen... Ja, som sagt. Blir man av med det ena, får man besök av det andra igen..

Men det har inte blivit mycket till att hetsäta idag. Har ätit lite mer än de senaste dagarna. Men då vet jag ju å andra sidan inte ifall jag har ätit för lite DE dagarna.

... Ja-a...

Vet inte om det VAR så mycket mer.

Fler funderingar kanske det har varit. Men dessa minns jag inte just nu... Så det får vara..

.. Jo. Jag fick en lapp från arbetsförmedlingen idag. Där det stod att jag skulle på något slags infomöte. Då jag hade aktivitetstöd eller utvecklingsersättning. Och därför behövde göra vissa saker för att fortsätta få min ersättning..

Men grejen är den, att jag har INGA av dessa ersättningar. Jag är inte arbetssökande på något sätt just nu...

Så jag ska väl maila dem... Antingen det, eller bara strunta i det. Aktivitetsersättningen har jag ju fram tills januari nästa år. Den försvinner ju inte utan en ny utredning/utvärdering.

Emhh...

Ja, med det säger jag nog god natt. God natt med er <3

... Ja-a..

Idag har huvudkänslan varit ångest och ängslan... Vilket jag tror att beror på uttråkning. För mycket korsord och för lite aktivitet...

Fast jag har ingen aning..

Funderar dock på att försöka börja praktisera ändå. Då jag känner att jag mår väldigt dåligt av att gå hemma.

... För att, som sagt. Mår jag inte dåligt av det ena, så gör jag det av det andra... Så varför då inte ge en möjlig lösning en chans? Även om den så skulle ge mig något NYTT att må dåligt över.

... Kanske har jag inte tid med bekymmer då?

Men mer om det(kanske) i inlägget ikväll. Nu ska jag nog ta mig en kopp te och lugna min ångest inför bloggningen(Japp. Presskänslor. Frivillig press).

... Jahapp. Ska väl försöka knåpa ihop NÅGOT slags inlägg idag också. Innan internetet går ut. Vilket säkert blir vid tolvslaget..

Även om jag skulle kunnat sitta några timmar till, vid mitt korsord. Tror säkert att jag satt idag, med SAMMA korsord i över en timme! Japp. Tålamod är något jag har, när det är något som jag vet att jag kan lösa.. Men detta.. Ja, det var en utmaning(men jag löste det)!

... Jag kan inte det där man ska komma på ord utifrån ett annat(eller vad man nu säger)... Men jag är rätt så bra på dessa med ordlista. Där man själv bygger sitt korsord.. Typ.

Ja, ni förstår säkert inte. Då jag inte vet om dessa finns i ALLA korsordsböcker.. Men ändå.

Nu tar vi dagen idag.

... Ja, jag kan ju börja med att säga att den huvudsakliga känslan idag, har varit beslutsångest.. VAD jag än kommer att tänka på... VAD jag än VILL eller behöver fixa... Vad jag än SER fram emot eller funderar på att göra... Ja. Beslutsångest.

Jag kör fast helt. Tvärnit. Huvudet blir alldeles för stressat och rörigt av alla val. "Tänk om". Eller "varför inte"... "istället", "Rätt och fel", "bra och mindre bra", "Bättre?" ...

Ja. Världen... Tillvaron är FULL av beslut. Och dessa val som jag nu har i vardagen. Enkla val, som att välja en filt till gästsängen eller vardagsrummet. Att bestämma sig för att köpa den där koppen eller inte... Och att välja vilken filt som ska få bli gästfilt till gästsängen och vilken som ska hamna i vardagsrumssoffan...

... Ja, DET är vad som har varit idag.

Men grejen är den, att när jag stressar upp och helt plötsligt ser TJUGOTUSEN alternativ. Om och måste. Kanske och istället... Och "VARFÖR"! ... Ja, då blir hjärnan rent utav MOS! Jag kan inte tänka alls och känner mig bara som ett nervöst vrak... Och beslutet blir såå mycket jobbigare och svårare att ta!

Idag när jag kom hem från stan och hade fått NOG av att få beslutsångest för precis ALLT som passerade min skalle(!)... Ja, då hörde jag mig själv tänka... en tanke som jag inte tänkt sedan... Ja, LÅNG tid tillbaka iallafall! ... "Jag önskar att jag inte VILLE någonting. Inte HADE några förväntningar, drömmar och visioner.. Då hade jag SLUPPIT allt det här" ...

Ja, jag var trött i hjärnan. MINST sagt.

Men vi tar dagen ifrån början.

Igår natt. Minns inte riktigt. Men det blev inget korsord iallafall. Men mig minnerligt, var dagen igår, likaså, en rätt så intensiv dag.. Så jag gick nog och la mig.

... Vaknade imorse.. Någon gång rätt så tidigt. Och klev upp. Började kolla möbler. Lite soffbord och sådär... Men jag åt även frukost. En bra sådan, även idag..

Och så fick jag för mig... Eller rättare sagt. Jag tog det kloka beslutet att diska resten av disken IDAG, innan jag åkte till stan. Då jag helst ville ha en dag HELT ledig! Det vill säga. Imorgon ska jag inte göra NÅGONTING. Inga krav. Inga innerliga förväntningar(HOPPAS jag kan hålla mig borta från beslutstagande och grubblande!)... Och INGEN DISK! ... Även duschen tänker jag vänta med tills på fredag!

Så. På fredag blir det Dusch och städ. Och så ta disken som blivit idag och imorgon. Imorgon blir det att hämta upp luftmadrassen från bilen när pappa kommer. Inget annat! Såå skönt med fullständig vila! Ser jag fram emot :)

Så. Diskade iallafall upp precis ALL disk idag! Såå skönt att bli av med! ... Ett pussel dock, att få allt att få plats på två diskställ :P Och att torka rent diskbänken var nästan omöjligt. Då det stod diskställ ivägen.. Men ska ta det samtidigt som jag städar på fredag, ordentligt. Få bort allt kalk.

Sedan höll jag på att missa bussen. Då jag satte mig vid datorn och försökte komma fram till det där beslutet med soffbord... TROTS att jag intalar mig själv gång på gång, att jag VÄNTAR med soffbordet. Skjuter det framför mig, tills jag har fått in alla saker som jag redan VET att jag ska ha. Då kanske det blir ENKLARE att välja..

Men det är svårt att slappna av. Koppla bort.

Reagerade när det var en kvart kvar tills bussen skulle gå. Stressad som jag blev, SLÄNGDE jag på mig alla kläder. Och gick med raska, långa steg till busshållsplatsen... Och gissa vad... TIO minuter för tidig! :P

Japp. SÅDAN är jag. Stressar. Men blir tidig. Precis som i skolan. Tio minuter kvar tills lektionen börjar. Bästisen och jag går omkring. Och jag ser klockan. SPRINGER framför bästisen, som säger. "Men det är LUGNT. Vi behöver inte springa. Det är ju tio minuter kvar". ... Och då befann vi oss alltså i en korridor intill den vi skulle ha lektion i :P

Ja, jag vet inte om jag har problem med tidsplanering. Eller tidsuppfattning... Eller om jag bara är allmänt orolig och stressad. Konflikträdd.

... Men. Ja, så jag hann iallafall till bussen.

Åkte in. Och promenerade sedan min väg mot ÖoB. Det var där jag tänkte BÖRJA med att leta kudde och täcke till gästsängen... Hittade även lite annat. Köpte, under en del stress, rörig men samtidigt seg hjärna, två koppar... Några småburkar att lägga mat i. Tänkte mig till riven ost eller uppskurna grönsaker... Ja, eller något. Och så köpte jag en plåtburk formad som ett hjärta, med mimmi och musse pigg på. Med choklad i. Tänkte ge den till sambon när han kommer. Bara för att den var så söt :D

Ja, och så köpte jag TVÅ olika filtar! Kunde inte besluta för vilken. Och bara att försöka komma fram till DESSA, var en utmaning! Det fanns ju att välja på, om man säger så! ... Ja, och så kudde och täcke.

... När jag kom ut från affären sedan, slog mig en tanke(HÅRT), att "skulle dessa filtar ens passa IN i INREDNINGEN?!" . Det hade jag ju inte ens TÄNKT på innan jag köpte dem! ...Och så en till(tanke alltså)... "Vilken skulle jag nu ha som gästsängsfilt.. Och vilken... Eller VAD skulle jag ha den andra till!? Vart?" ...

Ja, dessa funderingar blev en timmarslång fundering. Gnagandes i huvudet, tyngde nu dessa mitt bröst. Jag fick inte ihop NÅGONTING. Och tankarna kändes som gummi..

Något beslut gick inte att ta... Och jag började önska efter att ge upp om all trivsel. Livet och alla drömmar och visioner...

... Bara för att tankarna ger mig träningsvärk i hjärnan... Gör mig trött och kräver vila..

... Jag fick ett mail från min jobbcoach idag.. Frågade om jag hade funderat något över ifall vi skulle fortsätta gå på studiebesök..

Och... Nej, det tror jag att skulle kännas ALLDELES för mäktigt just nu! Visst, det kanske kan hjälpa mig att slappna av och koppla bort. Genom att tänka på annat en stund. Men jag vill ju gärna få en chans att klara av livet på hemmaplan först..

Det blev ett "nej" sålänge iallafall. Men kanske ändrar jag åsikt när jag väl börjar släppa på allt vad som suger musten ur min hjärna just NU.

... Hem iallafall. En konst att bära alla dessa tjocka kassar med stora mjuka kuddar, filtar och täcken i. Än mer att sitta med dem på en nästintill full BUSS sedan!

Men det gick. Och jag kom hem till slut.

Väl hemma... Ja, vad har jag GJORT? Jag har ältat och funderat ÄN mer. Jag har kollat lite möbler och sådant, på internet.. Ätit lite grann. Druckit någon kopp te, ur min nya kopp...

Ja-a... Det kanske var det..

Jo, jag har pratat med Xsambon också! Ett relativt kort samtal. Och jag har nog inget mer att säga om det.

Och nyss satt jag och löste korsord och drack ännu en kopp te..

Ska nog fortsätta lösa lite korsord nu. Och hoppas på ett förbud(från mig själv) att kolla varken möbler eller något annat till lägenheten imorgon. Inte heller fundera filtar eller lakan.

VILA.

God natt med er <3

Den får mig att önska att jag inte ville något.. Inte såg fram emot något...

Inte hade några visioner...

... Men det är ju iallafall ingenting man dör av :)  

...Jag VET inte om dagen idag..

Jag bäddade ner mig vid sjutiden. Då jag kände att dagen REDAN hade varit för mycket. Och jag behövde ta en paus..

Och en tanke som passerade min trötta hjärna, var "Jag är ledig hela dagarna.. Men det känns som om jag jobbar 24 timmar om dygnet.."

... Och så ÄR det. Jag känner mig verkligen UPPTAGEN. Och det, HELA tiden! Min hjärna går i ett, och allt är superviktigt. Livet som vuxen kräver mer av mig än vad jag varit tvungen att prestera på BRA länge!
... Var dag känns som en kamp. En kamp emot mig själv. Och inte minst en kamp mot livet..

Jag går omkring hela dagarna och känner mig orolig och spänd. Känner hopplöshet, krav och ångest.. För saker som egentligen inte är mer än normala.. Och KNAPPAST någonting som förstör något om man inte gör på ett visst sätt!

Att orka med vardagssysslorna. Ja, visst. Det är jobbigt. Krävande... Men INGENTING mot vad dessa krav som kommer inifrån min egen osäkerhet, är!

Jag menar. Handla mat. Det är inte FULLT lika jobbigt att ta sig till affären, plocka alla varor... och sedan SLÄPA dem hem på bussen! .. Som det är att bestämma mig för VAD jag ska handla. HUR jag ska handla. Vad som ska handlas när... Och varför just det, det eller det ska handlas. Och inte istället det, det eller det! ... Och hur man handlar för mer än en maträtt åt gången... Ja, det är inte HELLER någonting som jag behärskar! ... Eller rättare sagt. Det BEHÄRSKAR jag inte! Resten behärskar jag säkert. Men mår onödigt dåligt av medans... Och därför stoppar upp mig själv...

Men idag var det inte maten som var problemet. Inte inhandlingen. Då jag, efter att ha legat mitti natten och finjusterat min handlingslista för femtioTREDJE gången! Utan att kunna känna mig det MINSTA mer trygg och säker! Efter att ha ältat och funderat... Utan några som helst svar på framgångar(om man nu kan säga så)... Ja, då RADERADE jag ALLA varor från listan! Förutom vad vi skulle till att behöva i helgen. Listan blev kortare.. Och ångesten försvann i ett nafs. Samma ångest som jag gick och bar på HELA dagen... Ja, den försvann.. TÄNK vad mycket några bokstäver kan väga.

... Men jag tror att det är dags att rabbla dagen ifrån början. Så att jag får med allt...

Efter att ha skrivit det där inlägget igår... Ja, jag HADE ju tänkt gå och lägga mig. Då jag inte ville HA mer dag nu! ...

Men jag gjorde mig en kopp te. Och tror jag tog mig en smörgås. Och så la jag näsan i korsordsboken...

Ja-a.. Och där satt jag fast ett tag sedan. Jag var TRÖTT i huvudet efter gårdagens intensiva tankemaraton... Och egentligen var jag färdig att sova, BRA mycket tidigare än vad jag kände mig redo för!

Jag satt kvar. Löste korsord efter korsord.. Ja, jag har hittat ett PAR sorters kryss som jag faktiskt klarar AV att slutföra! Vilket känns UNDERBART! Då når man iallafall en VISS framgång på NÅGON punkt!

... Tröttheten blev mer och mer påttagande. Men jag trivdes där jag satt. Tankarna fokuserade på annat. Och jag tänkte inte längre på det som tyngt mig hela dagen.. "Ja, så varför gjorde jag inte SÅ, tidigare?" ... Jo, för att tidigare hade jag inte den tiden. Nu hade jag gjort kväll. Avslutat dagen "för idag" ... Ingenting skulle fixas. Och nästa fajt... Alla bekymmer. Allt som måste tas omhand och lösas... Ja, det vilade på morgondagen.

Blev till slut spänd i nacken. Fick spänningshuvudvärk. Inte så att det gjorde HISKLIGT ont. Men ändå så att det störde...

Så. Trots rädslan för ångest innan insomning, klev jag till slut i säng.

... Det var nu jag funderade sönder mig själv till att radera handlingslistan och bestämma mig för att ta mig igenom den här veckan... Och sedan leva på SVÄLT om det så krävs! För att detta orkade jag INTE... (Är dock fortfarande inställd på att NÅGON gång få grepp om det hela... Om ALLT det vuxna livet innehar!)..

Vaknade imorse... Ja, tidigt. Minns dock inte när.

Klev upp och åt frukost. En bra sådan. Med både yoghurt, musli och smörgås... Ja, de värsta är iallafall över, med ätarproblemen. Känner KNAPPT av dem :)

Men vet inte. Idag önskade jag att efter denna veckan, skulle hjärnan rikta in sig på DESSA igen istället.. Om den nu vill ha NÅGOT att störa sig på! ... För att nästa vecka ska bli en händelselös vecka, utan yttre krav. Helst utan inre också! ... Tänkte väl kanske försöka beställa hem något till lägenheten.. Och tjata på internetsnubbarna...

Minns inte vad jag gjorde...

Jo, just det! DAGENS bekymmer. Japp, det har ju funnits ett IDAG också..

Det var lakan. Sängkläder. Jag minns inte sådär exakt(utan att tänka efter. Och det orkar jag inte), men det var gästsänglakan. Täcken och kuddar. Jag försökte reda ut hur jag skulle lösa allt med luftmadrassen...

Ja, det är krångligt att förklara när man inte minns...

Men det var ett HIMLA ältande! Jag sökte på internet. Kollade olika alternativ. Och försökte komma fram till ett beslut som kändes bra. Som skulle funka... Ja, som kändes tryggt..

Men då jag höll på att försöka kriga fram ett vinnande i GÄSTBÄDDSdilemmat, så ramlade jag ju såklart in på lakan till mig SJÄLV också! Vad skulle JAG ha för lakan... Hur VAR nu storlekarna? Vad var skillnaden mellan de olika lakanen? Och hur skulle jag veta ifall ett specifikt skulle vara till resårbotten eller till bäddmadrassen? ... Och VAD var fel med dessa som jag köpte, som stod i min sängs storlek... Men som var VÄLDIGT för stort?!

Försökte förstå lakanens värld... Samtidigt som jag ältade vad jag skulle köpa när.. Hur jag skulle lösa underlakansproblemet till bäddmadrassen... Då den är i HELT fel storlek mot vad gästsängen sedan kommer att vara!

... Ja-a... På NÅGOT sätt fick jag det där kriget. Dessa funderingar, att hålla min hjärna upptagen i princip HELA dagen! Ja, fram tills jag skrev den sista avgörande anteckningen, vid fyra, när jag hade kommit hem från stan!

... Och det känns fortfarande inte hundra!

Men iallafall. Klockan ett, till stan.

Idag skulle jag handla mat.. Till helgen. Det var inte mycket. Och det borde jag klara av.

... Det var en relativt lång promenad, i kyligt väder, till Willys, där jag ville handla.

Men jag gick den. Plockade de varor som stod på listan, från hyllorna. Utan större beslutsångest. Ja. Fanns inte så många beslut att ta. Dessa hade jag redan tagit mig igenom.

Betala, och sedan konka på kassarna, som inte var alltför tunga, till busstationen..

Och gissa vad! ÅTERIGEN var det NÅGON som läste mina tankar och visste att jag skulle vara redo att åka hem nu! .. För att PRECIS när jag kommer till busstationen, ska bussen ha gått för sju minuter sedan. Förbereder mig på att vänta i en halvtimme... Men så kommer bussen! EN MINUT hade jag stått där!

Den var försenad. Snacka tajming!

Väl hemma...

Ja, jag skrev ju lite fler anteckningar och trygghetsplaner... Det vill säga struktur gånger tio, typ.. Och lyckades till slut lugna ner mig lite angående lakan, lakan... LAKAN! Lite grann lyckades jag släppa det...

Alla lakan får helt enkelt bli ett senare problem. Och jag köper BARA kuddar och tjocktäcke till gästsängen imorgon!

... Sedan jag kom hem, har jag även ätit lite. Druckit desto mer. Ja, mjölk då.

... Och så har jag suttit vid datorn och låtit hjärnan haka upp sig på ÄNNU en sak! Efter sak, efter sak... Ja, just nu är den på hugget!

VARJE litet intryck.. VARJE liten sak som passerar mina ögon eller tankar... Ja, det etsar sig fast. ..BETYDER allt så himla mycket för mig just nu?!

Kollade lite på det som för tillfället borrade sig genom min hjärna...

Och ja. Vid sju. Efter att precis ha ätit den där korven till middag, bäddade jag ner mig. Då kände jag mig slutkörd för dagen. Och längtade desto mer efter nästa vecka. Då livet kan bli tråkigt, betydelselöst och hjärnan kan älta mindre "rädslerelaterade" saker.

Efter en stund, fick jag för mig att tända lite ljus. Började diskutera lite tavlor med mig själv. Försöka se mitt vardagsrum framför mig... Ja, låta hjärnan arbeta ÄNNU mer!

... Ljusen är fortfarande tända. Och jag passade på att ta mig en kopp te. JÄTTEGOTT. Verkligen. ÄLSKAR verkligen det blåbärstet!

... Och även om jag inte mindes allt jag HADE velat minnas, i dagens inlägg. Så känner jag iallafall att bloggen har fått en inblick.

Så nu säger jag god natt. God natt med er <3

... Jag bloggar nu, för att jag mår väldigt dåligt idag... och dagen har inneburit mer ångest. Mer stress och oro... En tjockare och mer fullproppad skalle... Och mer hjälplöshet och uppgivenhet i själen... Ja, jag vill nästan säga "än någonsin" ... Jag känner... Ja, jag tror mig inte kunna hantera livet, helt enkelt.. Och känner mig rädd.. Liten... Och jag vet inte hur jag ska hantera nästa dag.. Dagen efter den... Och nästkommande efter det..

Kan inte tänka på annat. Vet inte hur jag ska prata, om jag skulle få tillfälle att prata med någon.. Då min hjärna känner sig stressad. Pressad till att tänka på de saker som just nu känns "livsnödvändiga"...

Men som vanligt, tar jag det från början. Börjar med gårnatten. Och så...

Även om jag egentligen inte har lust att blogga något mer. Då jag alltid känner att jag bara gnäller. Vill inte "smitta av mig"... Vill inte heller få det att verka "mer synd om mig" än vad det egentligen är..

Nej, jag formar ju mitt liv. Jag väljer vad som är tillräckligt viktigt för att stressa upp för. Vad som får bli "omöjligt"... Och vad jag bara kan ta som det kommer(Vilket inte är mycket just nu) ...

Det är JAG som sitter vid rodret! ... Och jag har tyvärr en tendens att vara ALLDELES för hård mot mig själv! ... Och därför bara snurra runt i cirklar istället...

Igår natt. Ja, jag gick och la mig vid tjugo i åtta.. Somnade någon timme senare...

Och vaknade sedan... Ja, ganska tidigt imorse...

Men klev nog inte upp förräns... Minns inte...

Jag kan typ inte minnas dagen idag. Mer än all oro över att handla mat. Ja, jag skulle ha åkt till stan idag, för att göra min första runda av shopping på mataffären. Nästa skulle bli på onsdag. Ja, och så fram tills jag hade allt jag behövde för två veckor framåt. Ja, med "möjlighet" till att småhandla något litet på butiken här i byn...

Men jag ältade och ältade. Stötte på bekymmer efter bekymmer. Och frågetecken efter frågetecken..

"Vad skulle jag köpa?" "Och hur mycket? ... Och om jag delar upp listan.. "Varför just DET idag.. och inte det? ... "Och är verkligen listan fullbordad?" ... "Hur vet jag att det inte felas något? Är någon sak för mycket?" ...

... Och mycket, mycket mer.. Och när jag sedan kom att fråga mig... Ja, den STORA frågan! ... Jag kom att tänka på att om jag nu handlar för 14dagar... Ja, då vill jag ju kunna äta OLIKA maträtter dessa 14dagar! "Och HUR handlar jag för DET!?" ...

Jag satte mig vid datorn. Började skriva upp hur mycket av pasta, ris och potatis. Kött, kycklig och korv. Grönsaker, rotfrukter och baljväxter... Ja, med mera. Som skulle gå åt på ett ungefär under två veckor!

Tog LÅNG tid att göra denna alltför utförliga lista, som bara gav denna redan spända och nervöst oroliga, studdsande själ, ÄNNU mer ångest!

... Ja, FÖR mycket struktur... FÖR många bokstäver och siffror.. FÖR mycket att uppnå... Ja, jag blev bara än mer uppgiven och säker på att jag inte skulle klara det här... "Efter denna veckan, kommer det inte att BLI mer shopping! Jag får må extra dåligt, de gånger som det ska komma folk istället. Då jag MÅSTE ha saker i skåpen!" ...

Jag får helt enkelt inte grepp om shoppingen. Och jag förstorar upp det mer och mer, ju fler dagar som går. Det är helt enkelt ALLDELES för mycket råvaror! Man måste även veta hur mycket. Vad man redan har hemma... Och när man kan köpa nytt ÄVEN om man har det hemma... Bara för att få en annan sort!

... "Och hur får jag varation?" ...

Så. Jag har väl suttit HÄR i princip hela dagen!

Har diskat lite av disken. Och ska försöka ta resten på torsdag. Då jag ska försöka mig in till stan och handla imorgon(Stressad när jag säger det. Då hela den här veckan går åt.. Och internetsnubbarna har inte varit här ännu! Det internet som jag fortfarande betalar! Utan att kunna använda!) ..

Och så har jag messat några mess med Xsambon. Då han ville ha pengarna insatta. Bad honom att ringa mig...

Men då jag ändå var för spänd för att prata(Hade tänkt lugna mig själv genom att prata av mig om alla bekymmer), bestämde jag mig efter mycket om och men, för att gå till affären. Bara här i byn..

Hade flera gånger idag, intalat mig själv att "Jag kommer inte att DÖ av det" .. Och att "Snart kan jag få stöd i det här och "lära mig" hur man handlar. Finna trygghet.." ..

Handlade de ibockade sakerna från min lista... Och ja-a.. Ingen förändring i känslor. Lika förvirrad, uppgiven och ångesttung.. Så att det blev inte värre iallafall ;)

... Men det där var typ en bråkdel av allt. Och värre blir nästa gång jag ska handla. Ju närmre slutet av listan jag kommer. Desto mer osäker kommer jag att bli, på ifall jag gör rätt. Skulle kunna göra saker annorlunda. Behöver mer eller mindre. Andra saker... Inte alls behöver det jag köper... Hade kunnat göra det bättre... "Felas det något?" ...

Så. Jag åt middag. Varmkorv med bröd och tillbehör...

... Och nu ska jag gå och lägga mig!

Känner inte för att se dagens ljus imorgon... *Orkar inte mer* ...

God natt med er <3 

... Man kan ju liksom aldrig bli NÖJD. Nu sitter jag här och känner ångest och oro inför veckan som komma skall. Jag är stressad... Och jag önskar bara att jag kunde få ännu en sådandär TRÅKIG vecka av ingenting. En vecka då jag sitter, timme efter timme, och bara stirrar ut genom fönstret. Stirrar på brinnande ljuslågor... Eller ligger i sängen. Nerbäddad under filten. Och lyssnar på musik. Stirrar ut i tomma intet. In i väggen. Blundar...

Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska HANTERA veckan som kommer. Att städa allt som ska städas. Visst. Inte så svårt. Men tungt. Att diska all disk.. Jo, inte så svårt... Om man nu hade hållit efter!

Men min största utmaning till veckan, känns nu att vara att fixa en sovplats till Xsambon. Luftmadrassen kommer ju på torsdag. Pappa lämpar över den.. Men så kommer ju utmaningen med att fixa sängkläder. Drar mig för att köpa nya. Då jag inte vet vad det är jag ska köpa... Och vad det är jag vill ha. Då jag helst ska kunna/vilja använda det SJÄLV sedan! Storlekar och sådant är viktigt... Men även för mig, funktionaliteten..

Förutom den utmaningen, har jag även utmaningen att HANDLA inför att han kommer! Jag känner bara "usch" *suck och stön* ... Det är för mycket. Och sanningen att säga... så kommer det ju inte att bli ENKLARE ju längre tiden går!

... Men grejen är den, att jag har ju internetsnubbarna att invänta också... "När behöver jag vara hemma? ... Vilka dagar" ...

Och så vågar jag inte beställa hem möbler och sådant(även om jag nu har kunnat förövrigt). Då jag även då, känner att jag måste vara hemma... och invänta leveransen...

HATAR att inte veta!

... Men jag börjar från början. Dagen idag.

Sov JÄTTEBRA inatt! Jättebra.

Minns dock inte gårnatten. Men jag vet jag såg en massa möbler i huvudet enda tills jag somnade. Efter gårkvällens möbelsök..

Vaknade vid närmare tolv imorse, tror jag.. Och klev sedan upp, någon timme senare..

... Jag TROR att jag satte mig här vid datorn nästan direkt... Nej, jag började nog plocka med soporna. Tänkte försöka ta tag i saker och ting. Boka tvättid och slänga soporna. Ja, för det STANK i köket imorse! Och jag vet inte riktigt om det var disken eller soporna..

Drog på mig ytterkläder. Gick stressad och orolig. Spänd i hela... Ja, själen. Och slängde dessa sopor, vid huset bredvid...

Det var något av det jobbigaste jag har gjort. Och ångesten i bröstet. Den osäkra känslan inombords... Ja, den levde kvar ett BRA tag därinne!

Skrev direkt av mig i min textsamling. "Skrek" lite grann. Och beklagade mig. Kände bara att det där skulle jag ALDRIG göra om igen! Nu kunde jag helt enkelt inte köpa NÅGONTING som skulle innebära några hushållssopor! Nej, nu fick jag klara mig på att bara slänga retursopor.

Tog iallafall tag i lite av disken idag. Under VÄLDIGT stressade och pressade känslor. Gravt motvillig till detta vuxna livet som jag nu måste tvingas leva.

... Men diska KAN jag. Så det var ingen fara SÅ. Var lite hungrig och slut medans, bara.

... Minns inte riktigt dagen.. Men jag har iallafall suttit en del vid datorn. Försökt hitta nya sängkläder... Men som vanligt kört fast i min osäkerhet. Så. Inga lakan köpta.

Tv och tv-bänk har jag inte ens försökt mig PÅ idag. Då det känns för övermäktigt. Och nu när jag i efterhand kommit på att jag inte vet hur jag ska möta min VECKA, om det kan tänkas komma en LEVERANS närsom helst(!)... Ja, då har jag inte ens haft en TANKE på att fundera tv! ... Eller jo. Tv. Jag har funderat lite och haft ångest. För att jag tror att den ENDA tv:n som jag har hittat, kan vara fel tv för mig. Något som jag inte kommer att trivas med...

Men nu har jag ju bestämt att trots allt vänta med den.

Tvättstugan var by the way upptagen hela veckan. Fram tills på lördag... Och då tänker jag INTE tvätta!

... Så där fick jag ju tänka om! Vilket fick mig att tänka. "Köpa nya... Det är det enda alternativet" ...

... Nästa vecka ska städas. Handlas. Det ska hängas upp lampor. Och jag får besök... Och jag har en MASSA problem att lösa, känns det som!

... Men det jobbigaste är att känna att jag hellre vill få min önskan om att Xambon ska komma, ogjord. För att tanken slog mig idag... Iochförsig mest av ren brist på ork, och desperation! Att jag genomlider allt detta NU, för att sedan ta emot ett besök av någon som JAG har tjatat hit, som varken brukar vara särskilt rolig att umgås med och som jag inte PRATAR med ALLS om dagarna!

... Men även DET, var ju en desperationens handling! ... Jag var ensam. Behöver honom att prata med.

Jag har trots allt ätit lite grann. Rätt så bra ändå. Med tanke på att jag inte har någonting hemma! Har blivit lite pyttipanna. Och så en portion kokta makaroner efter det. Att glas apelsinjuice och en banan har det också blivit.

... La mig under filten en stund, efter att jag hade letat sängkläder på internet.. Stressa ner lite. "Ge upp" för en stund, på mitt eget lilla vis. Vila hjärnan...

Ja, jag kan säga att idag hade varit en dag då jag bara hade velat ge upp. Gräva ner mig.. Deppa ihop för en stund... Men jag har liksom inte TID med det just nu! Samtidigt som jag inte heller kommer till skott med att göra de saker som jag VERKLIGEN skulle behöva göra! Veckan som kommer, känns extra kort... Och ja... Mer stressad?... Nej.. Jag befinner mig på kanten till brytningspunkten..

Gick en vända till affären.. Trodde JAG. Tänkte bara köpa någon smörgås eller något.. Men oroade mig på vägen, för hemsk beslutsångest. Då jag skulle handla imorgon. "Vad behövde jag IDAG?" ... Men den ångesten slapp jag. Då affären redan hade stängt. Så det blev bara en kall promenad istället..

Ska väl försöka strukturera upp veckan som kommer, för FEMTIOELFTE gången! Men det känns som att det är rätt så kört. För att listorna finns. Dagarna utplacerade... Allt uppskrivet...

... Det är i mitt HUVUD som det är rörigt!

"Mer näring" tänker jag. Kan vara det som gör allt så förvirrande segt. Eller så ÄR det bara jag som person! Överspänd och osäker.. Perfektionistisk.

... God natt med er <3