Livet ur D:s synvinkel

Direktlänk till inlägg 20 oktober 2014

Sele, sele. Sele..

Av D - 20 oktober 2014 22:51

... Ja. Nu får det nog vara bra..

Jag blir så beroende. Vill veta mer, mer, mer. Suga åt mig kunskap. Och anteckna idéer. Skissa. Och bara komma fram till någonting bra. Det BÄSTA!

... Men NÅGON gång måste man ju ta en paus. Släppa det hela, för en stund. Och bara vila. Tänka på annat... Och i det här fallet... SOVA!

 

Jo, jag sitter här, och har efter att ha börjat längta EXTRA mycket efter en hund.. Att få börja träna och socialisera med hundar igen... Ramlat in på att sy eget hundsele. Ett ergonomiskt och skönt sele för hunden att bära. Även när den drar i kopplet. Gärna ett sele(eller säger man "en"?) där man har kombinerat drag-och promenadsele.

Jag slipar på olika idéer. Men jag kan ju aldrig veta vad som fungerar och inte. Eller hur den ska sitta på hunden, förrän jag HAR en hund och lägga tyget mot! Ja, och TYG, såklart :P

 

Paintbilden som jag målade, blev ju bara jätterörig, med en massa olika ideér hit och dit. Frågetecken, och små funderingstexter. Anteckningar med hur jag tänker... Ja, och en massa prickar, streck och ringar, här och där...

Jag vill att den ska vara RÄTT, RÄTT, RÄTT! Min perfektionisthjärna har åter talat :P Och än en gång... Jobbigt att inte kunna testa.

 

Men men. Till dagen.

Ja. Imorse vaknade jag på ett ytterst konstigt sätt.. Mobilen började larma högt som självaste F*N. Ja, TRODDE jag iallafall!

Så det första jag fick i tanken, var att stänga av larmet. Vilket jag direkt gjorde. Även här... "TRODDE jag!" ... Jag kunde inte förstå vad som hände på mobilen. Nyvaken som jag var. Låg bara och stirrade på den, tills jag upptäckte att det tickade tid på skärmen. Och den röda telefonluren! .. 0.11, 0.12 ..

 

"Ahaaa".

*Lur*, och så telenfonen till örat.

Min läkare från vårdcentralen, svarade på andra sidan.

Provsvaren hade nu kommit. Han pratade på, enligt mig, lääänge. Lugnt och sansat. Och talade om för mig, hur allt låg till. Och vad han ville att jag nu gjorde...

 

Värdena såg bra ut. Lite för små vita blodkroppar. Vilket kunde bero på att de tog så mycket blod på en gång, vid förra blodprovet. Och sedan, lite väl lite järn.

... Så. Han skrev ut Duroferon, som jag ska ta en tablett dagligen, i sex veckor. Då jag ska ta ett nytt blodprov.

Och så ville han även att jag tog ett blodprov nu i veckan. För att kontrollera de för små vita blodkropparna...

Ja. Och så ses vi även den 7:e... Om jag nu bestämmer mig för att gå dit. Nu såg ju allt rätt så bra ut. Och något annat har jag ju inte att ta upp med honom =)

 

Klev upp ur sängen vid tolvtiden. Kanske.

Åt lunch. Och satte mig sedan vid datorn.

Kollade det vanliga. Blocket hundar. Lägenheten. Läste bloggarna som jag alltid läser... Och funderade sedan, i princip resten av dagen. En MASSA framtidsdrömmar. Visioner. Planer. Och föreställningar.

En del funderingar om hur jag borde göra. NÄR jag ska åka till stan... Och VAD jag borde göra och INTE göra, av alla de saker som nu har blivit eller MÖJLIGTVIS ska bli aktuellt!

 

Skulle jag börja äta mellanmål... Ja, då blir det ju en vända till affären, för att handla keso, kvarg, frysta bär, och så vidare... Skulle jag än en gång åka och ta ett blodprov, bara ifall ATT det faktiskt är någonting med de där blodkropparna(?) ...

Och så var det ju Duroferon. Apoteket. Ja, det SKA jag ju fixa! För att det var ju DÄRFÖR som jag TOG blodprovet till att BÖRJA med!

... Och sedan så var det. Aktivitet. Gym... Skulle jag passa på att ta DET på en gång?

.. Och NÄR skulle allt detta ske?! ...

"Den här veckan", sa läkaren..

 

Ältande, ältande. Ältande. Frustration åt att inte kunna sätta just det som jag ser fram emot mest, i verket, just nu..

... Men trots alla dessa funderingar, gick jag ut och klippte lite skott, vid halv två.

Även denna gång, en timme.

ÄNNU blötare ute! Regn och rusk. ÄNNU mer småkryp! Och DUBBELT så j*vligt att försöka sprätta bort alla löv som låg i vägen för grenarnas nedre ände!

 

Men det var skönt. Trots att jag var lite mer stressad idag.

Det är ändå en stund att få koncentrera sig på annat. Få fundera utan att riktigt ha någonting att fundera PÅ. Ett tillfälle att få känna att man inte har NÅGRA som helst tankar i huvudet(!), och att det är okej.

 

In igen, för lite dator. Efter ETT färdigt träd.

... Samma funderande. Samma funderingar, igen.

... Något annat minns jag inte om jag gjorde vid datorn.

Gick och la mig på sängen, efter en stund. Jag frös och kände mig lite skrumpen... Antagligen av alla funderingarna.

 

Ner för middag.

Och sedan upp hit...

Det var NU som jag kom in på selar igen! Och SOM jag tänker. Söker info. Funderar. Planerar. Målar och skriver. vårt att slappna av. Och man vill bara, återigen glömma... Släcka intresset och glöden, igen.. Det är lugnare så... Nu när jag ändå inte kan testa. Få utlopp. Mer än inuti mitt huvud...

 

Ner för film tillsammans med mamma och pappa... När jag ÄNTLIGEN lyckades slita mig loss för en stund!

14åringen var med också. Ett till avsnitt av Rapport till himmelen.

... Lite tv tillsammans med mamma. Och sedan ta hand om disken efter fikat, när mamma åkte till jobbet..

Upp hit för att fortsätta försöka komma fram till ett mönster på min sele...

Och nu när jag ÄNTLIGEN, än en gång, lyckades slita mig...(och hoppas ta minst ett års paus) ska jag bädda ner mig och se om jag kan slappna av...

 

God natt med er <3

 

 

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av D - 27 augusti 2018 10:22

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Av D - 2 april 2018 13:56

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Av D - 13 januari 2018 18:19


 

Av D - 22 september 2017 19:23

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Av D - 5 september 2017 13:39

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
<<< Oktober 2014 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards