Jag tar en liten sammanfattning om vad min dag har innehållit. Orkar nog inte ta det i ordning, som jag brukar göra..

... Eller jo. Det måste jag nog göra. Annars blir det svårt att minnas. Få med allt.

Inatt sov jag bra. När jag väl somnade. Lite funderingar, med ännu en beslutsångestattack angående bloggkategori. Lite stress angående ätandet...

Hmm. Vi hoppar. Jag minns inte riktigt. Så det är bättre jag går vidare..

Jag sov iallafall bra. Och vaknade sedan av klockan vid kvart i åtta. Då jag ska börja äta frukost klockan åtta varje dag.

Klev upp och började koka gryngröt i micron. En halv portion. Vilken flera gånger, höll på att koka över... Kändes det som! Men var ju tvungen att ta en liten skål. Då våra djupa tallrikar är SUPERSTORA! Och vi inte har något mellanting..

Men det gick bra. 

Däremot blev den rätt så smaklös. Och att ta kanel till, var inte heller någon jättesucce. Då jag knappt kände av att den var där. Men den gick helt klart att äta. Och det var gott att jag "hittade tillbaka till" havregrynsgröten tillslut ;P

Lite mjölk till det. Och sedan upp och lägga sig igen. Men funderingarna gick. Och det kändes återigen som en lite smått dålig idé att bli såhär allvarlig vad gäller maten och min egen hälsa. Då hjärnan burrar upp. Och det blir helt omöjligt att sluta tänka. Pilla på såren. Stressa. Och oroa mig. Undra. Älta.

Den här gången(just då) var det inte det ätbara som gjorde mig kluven och osäker. Orolig. Utan det drickbara. Mjölk och juice. Då jag vill ha ALLT i en balans. Varken mer eller mindre av någotdera. Och "är det ens möjligt?". "Hur hanterar jag den, den eller den situationen?"... "Men tänk om jag vill ha det, det eller det, till det, det eller det..." ... Jag kunde inte få ihop det... Och tankarna for. Ville ju bara kunna äta kravlöst... Men då får jag ingen struktur. Äter för lite. För att sedan äta för mycket. Och efter det, sluta(eller vilja sluta) äta helt.

Funderingar. Funderingar. Ältande. Försök att lösa problem. Komma fram till ett godtagligt(för mig) svar...

Bestämde mig sedan för att jag måste slappna av. Kanske inte sluta upp helt med strukturen. Men släppa oron för vad jag stoppar i mig och när. För vad som hör hit eller dit.. Är bra eller dåligt. För vad som gör det, det eller det, med min kropp och själ... Vad som innehåller det, det eller det... Och vad som kan vara "farligt"...

Ja. Just det. Igår natt. Ont i hela högra armen. Värkte som f*n(!)... Och att ligga sömnlös då, var inte det gottaste precis.

... Ville bara säga det. Nu vidare.. Det berodde på blodprovet, förresten.

Kliva upp ur sängen. På med morgonrocken. För att gå ner och hämta en frukt. Dags för mellanmål nummer ett. Klockan var tio.

Valde att ta ett äpple. Då det var ont om små och lätta frukter. Och jag inte var hungrig. Men äpplet var smaklöst och tråkigt. Vilket iockförsig inte stoppade mig. Jag ska allt vänja in mellanmål ;D

Hade bäddat ner mig igen... Och mitti äpplet, kom jag på juicen. Jag skulle ju dricka apelsinjuice till mellanmålen!

... Ner på nedervåningen. Fylla ett LITET glas med juice. Då jag var "rädd" för de stora. "Två glas juice om dagen... Var det bra?" ... Tankarna gick igång... Och jag var fast.

Tog iallafall min B-vitamintablett och drack min juice. Och låg sedan kvar i sängen och drog mig..

Mamma ropar upp vid tjugo över tio-tiden.. De hade blivit erbjudna att äta lunch på stan, med 23åringen, och titta på hennes nya lägenhet som hon hyr av en kille i stan.

Undrade om jag ville följa med...

Klart jag ville! Behöver ju komma ut ur huset. Och att äta lunh själv härhemma... Vad var DET för kul?! ... Och så blev det ju en liten uppmaning och utmaning för mig, att klara av att frångå mitt matschema. Och att må BRA i det! Acceptera.

Klä på sig kläderna. Och packa sin lilla bruna ryggsäck. Och såå iväg vi for. Mot stan, fiket och 23åringen!

... Vi mötte upp 23åringen vi stationen. Där hon har sin lägenhet. Gick in och kollade.

Jag kände mig till en böjan, lite lätt betydelselös och osynlig. Jag hördes inte när jag pratade. Och jag bestämde mig för att vara tyst tills vidare.

Men jag var på bra humör. Och skrattade när de andra gjorde det. Höll med om deras olika påståenden angående lägenheten..

Sedan åkte vi tillsammans, vidare till fiket. Valde en varsin lunch. Eller, ja. 23åringen valde åt mig. Då det var såå mycket text. Rörigt. Och jag kunde inte riktigt förstå vad som där fanns. Och så stressen som blir när man ska stå där och välja!

.. Det blev iallafall en Pasta Carbonara.. Eller hur det nu stavas. God som f*n, och SJUKT mycket mat! Men jag åt upp. Inte F*N skulle jag slänga någon SÅ god mat... Och ALLRA helst inte när syrran min bjuder!

Men jag blev inte så farligt mätt. Det som hände, var ju som bra var, att aptiten försvann efter det. Vilket är meningen ;D

... Nu hade jag kommit in lite grann i gänget. Men ÄNNU bättre blev det, när mamma och pappa lämnade oss för att gå och skriva kontrakt på husköp! Japp. Nu har de hittat sitt drömhus och även vunnit budgivningen ;) Där ser man. Trodde aldrig att de skulle få något innan de hade gett upp. Då det verkade gå åt fanders för dem hela tiden. Men men. Great =)

23åringen och jag satt iallafall kvar därinne på fiket. Pratade. Pratade. Pratade. Skrattade och diskuterade. Skvallrade lite grann.. Visst kände jag av det där med att längta tills man kan dra sig undan igen. Och man tänkte tanken "hoppas att de snart är tillbaka. Så att vi kan åka hem", ibland. Men det va såå trevligt. Och att få prata en stund med någon som man inte har riktigt tagit sig tillfällen att prata med på länge, var ändå tillredställande. Jag var glad. Mådde bra. Och njöt av att orka vara social för en stund =)

De tog tid på sig, föräldrarna våra.. Men när de väl kom, hade vi precis avslutat våran kopp med kaffe(för min del) och te(för 23åringens del). Som även detta, hon bjöd på.

23åringen följde med oss hem. Hon skulle nämligen åka med pappa en bit, hem till sig, när pappa passerade på sin väg till jobbet.

Ner i källaren för att hon skulle hämta några småsaker. Och sedan vinka av pappa. Önska honom lycka till på jobbet. Och säga hejdå för denna gången, till 23åringen.

Sedan blev det upp till datorn en stund, för min del. Sätta mig och ta det lite lugnt. Och börja bocka av lite saker på WhiteBoardTavlan. Nu när jag ändå mådde såpass bra som jag gjorde..

Jag bestämde mig för att börja med att städa badrummet. Då jag samtidigt kunde fundera ut en sådandära "hälsingsfras" till Verified by Mastercard(bluttibluu... Vad det nu kallades)...

Sagt och gjort. Badrummet städat. Kortet aktiverat. Och... ÄNTLIGEN.. Schampo och balsam(vid hårbottensproblem) hemköpt! DET var på tiden!

... Sedan minns jag inte om jag uträttade något mer. För att jag har ju suddat ut dagens punkter från tavlan..

Men det spelar ingen roll.

Lite bloggläsning. Bloggande. Kolla in på blocket djurannonser... LÄNGE sedan sist. Och så ColourChain.

... Lite mer grubbel och oro, såklart. Men ändå inte i NÄRHETEN av lika intensivt och tungt som igår! Lite tvivel ifall jag ens borde hålla på... Ifall det påverkar min PSYKISKA hälsa så negativt(!)... Men ändå varit fast besluten att klara mig igenom denna, vad jag tror är "första jobbiga biten" innan allt lägger sig tillrätta i min skalle ;)

Satte mig på sängen en stund. Hade tråkigt. Och rev upp lite sår i ansiktet. Lite smått stressad och ångesttyngd...

Så kom 17åringen in på mitt rum. Nyss hemkommen från skolan. Lämnade in ett brev från landstinget. Det var en ny tid till läkaren. Han hade skrivit brevet samma dag som jag var där sist. Om tre veckor har jag tid bokat där. För uppföljning efter i tisdags. Vet dock inte om jag känner att det är nödvändigt att gå dit. Men visar provsvaren illa, så är det klart att jag går... Annars så avbokar jag nog.

Middag.

Lite mer dator.

Men ganska snabbt igen, ner mot soffan. För att sätta mig DÄR istället, och må lite halvdant. Trött efter den intensiva dagen. Och lite skrumpen och orolig inombords, av alla ständigt snurrande tankar i rädsla.

Mamma joinade. Men sov mestadels, efter en hel natt och halv dag, vaken.

Sedan kom 14åringen hem. Och satte sig även han, med oss.

Tankarna snurrade fortfarande. Osäkerhet och orosmoment dök upp, ett efter ett... Och det sista var "grädde". Onyttigt, nyttigt? Äta lite varje dag? Bara äta på helgerna? Nödvändigt att äta alls? Och så skillnaden på fett och socker. Socker är inte bra. Jag vet. Men fett i förhållande till socker(?).. Och att äta lite av allt. Även det onyttiga.. Borde man göra SÅ? ...

Ja, onödiga och besatta tankar... Men det jobbigaste är att det inte är VIKTEN som spelar in(!)... För att upp VILL jag! Utan det är ALLTID, vad som är bäst för mig. Mest hälsosamt... Och det jag inte förstår, har kunskap om... Det blir omöjlgt att hantera i vardagen... Just under sådana här kriser.

Jag åt mitt kvällsmål. Och drack en kopp kaffe gjord på mjölk, till.

... Mamma åkte till jobbet. Och jag och 14åringen blev kvar, sittandes vid tv:n i ytterligare en och en halv timme.

Mosade banan och blandade i lite kakao(älskar kakao) i, till gröten imorgon. Kakao i gröt... Ja, man kan ju alltid testa. Orkade inte mixa äpple eller liknande idag nämligen.

Och nu blir det sängen. God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...