Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg under augusti 2014

Av D - 8 augusti 2014 22:31

En dag full av stress, osäkerhet. Nervositet. Men även lycka, glädje och stolthet... En dag som nu, såå skönt nog, är över!

 

Japp. Jag orkar typ inte. Jag orkar inte med livet som jag lever här. Det liv som jag egentligen så gärna skulle vilja ha. Ett liv bland vänner och hundar. Ja, vännerna är väl egentligen inget problem. Jag behöver ju inte vara särskilt social om jag inte vill. Även om jag lite smått längtar tillbaka till ensamheten igen..

 

Men det som jag spänner mig som mest för och som jag lägger som störst krav på mig själv i, är vovven. Hundar är mitt liv. Bokstavligt talat. Finns de i närheten, så är dessa de enda jag ser. Jag skulle göra precis VAD som helst för de mest underbara varelser jag känner. De mest kärleksfulla och välvilliga djuren jag vet... VAD som helst!

 

... Och det är ju just det som är problemet. Jag vill den FÖR väl. Och när jag inte lyckas hjälpa dem tillräckligt snabbt. Lyckas få dem att känna sig tryggare och lyckligare än vad de redan är, så blir jag osäker på mig själv. Söker lösningar. Och tvivlar på den insats jag redan gör...

Men det är ju även det faktum att jag inte kan SE någonting annat, TÄNKA på någonting annat... ÄGNA mig åt någonting annat än just vovven...

Ja, och NÄR jag väl gör det, ligger ångesten och gnager lite lätt i bröstet. Typ som nervositet eller oro...

 

Men trots det, så har det gått bra idag. Det är mitt dåliga självförtroende och mina skyhöga krav som ställer till det. För att, trots allt SER jag klart och tydligt att just Vovven och jag, har kommit MYCKET närmre varandra än vad vi någonsin varit, under dessa få dagar som jag har varit här! Och idag kände jag även, under en kort stund mitt på dagen, att hon vände sig till mig och sökte bekräftelse när hon såg någonting "misstänkt" ute på gården.

 

... Men som sagt. Osäkerheten, de höga kraven, och det faktum att jag stressar upp mig själv till nervositet utan att egentligen behöva det... Utan att ens TÄNKA på det, gör att jag blir helt utmattad av en dag med hund! ... Så har det inte alltid varit. Jag var lugnet själv framför hundar, fram tills "Jordens Undergång" när allt brakade samman för mig för några år sedan...

Min och min Älsklingsvovvens relation... Min och min Xsambos relation... Våra liv... Ja, allt brakade samman, sådär tio gånger om. Innan jag bestämde mig för att "fly" tillbaka till familjen... Och där står jag nu...

 

Men. Dagen idag.

Första delen av dagen. Sådär fram tills halv ett, spenderade jag sittandes ute på stentrappan. Eller i vardagsrumssoffan i tystnaden. Brorsan bestämde sig för att sjusova. Så Vovven och jag, tråkade lite grann sålänge. Jag kände mig lite stressad, och obekväm i att göra någonting annat.

Men vi hade allt att göra ändå!

 

Jag pratade lugnt och lugnade Vovven från onödigt stress. Lyckades hålla mig väldigt lugn och trygg till en början. Ja, det gick faktiskt jättebra. Och det var vid det här tillfället som Vovven vände sig till mig för bekräftelse och beröm, när hon såg dessa misstänkta ting.

Vi(hon) låg eller satt(på mitt kommando) och flåsade(inte mitt kommando :P) högljutt och snabbt, när hundar gick förbi. Och jag satt bredvid och lugnt sa till henne och sitta kvar. Flera gånger om. Och berömde sedan mjukt och lugnt. Glatt. När hon hade klarat det. Satte bestämt men vänligt, ner henne igen, om hon ställde sig upp för att börja stressa ännu mer.

 

Ja, vi jobbade på. Det kom värre tider. Då hon "högg" efter mig och grymtade till, i stressens och osäkerhetens(hennes) stund. Vare sig det var barn eller hundar som passerade.

Ja. Vovven är en osäker hund... Lugnt sagt. Men hon är helt klart fixbar. Om man orkar hålla på! Vilket mitt psyke inte tycks tillåta just nu... Är ju tillräckligt uppstressad och osäker i mig själv ändå! ... Men så är man ju jag. En hundvän som inte kan hålla sig borta. Jag dras till hundträning helt enkelt. Dras till hundar som behöver "fixas". För att det är vad jag älskar allra mest. Att "fixa" och hjälpa hundar.

 

Ja. Vi väckte iallafall Brorsan vid halv ett. Varpå han slog på tv:n och försvann in i sovrummet igen. Datorn antar jag...

 

Jag själv gick mellan tv:n och stentrappan. Då Vovven satt bunden i långlina ute på gården. fäst i huset. Och hon stressade ju upp för saker som gick förbi, vart femte minut typ. Kanske testade hon mig bara. Om jag skulle finnas där för henne varje gång som hon såg någonting misstänkt. Jag vet inte. Men vid det här laget hade hon börjat skälla ifrån ordentligt när andra hundar gick förbi. Från att ha kommit glatt när jag ropar in henne, samtidigt som en hund går förbi.. Japp. Anledningen vet jag inte. Men kanske för att jag inte SATT där med henne längre. Utan satt inomhus i soffan istället(?)...

 

Det blev iallafall en promenad till Mamman(Brorsans)... Hon jobbade ju. Men vi skulle bara plocka lite fler röda vinbär som Brorsan gör saft av, innan dessa blev övermogna.

Hem igen. Osäkerheten fortsatte för både Vovven och mig. Men min lugna och trygga(Ja, så gott det gick) hantering vid hennes rädsla, stress och osäkerhet, fortsatte. Och trots en del motgångar, känner jag ändå att hon har funnit en viss trygghet i mig =) Det är orken som nu sätter stopp. Egen hund, blir det nog aldrig igen. Inte om jag inte mår bättre i mig själv först. Inte blir så besatt av allt... och kan sluta bry mig för mycket...

 

Ja. Annars har det i princip bara varit tv för mig idag. Någon kvällspromenad tog vi inte heller. Kände inte att jag orkade det idag... Försvinn ångest. Försvinn. Den bottnar i det förflutna... Kunde den inte stanna där!? Den tiden är förbi!!!

 

Nu blir det sängen iallafall. Kanske kan jag vakna upp som en lugnare och tryggare. Gladare och lättare människa imorgon.

God natt med er <3

ANNONS
Av D - 7 augusti 2014 23:12

Okej. Jag vet inte hur mycket jag vill säga om vad som stör mig och får mig att må dåligt just nu, här på bloggen. Då det känns väldigt tungt att bära på ändå. Känslor som jag VISSTE jag skulle få när jag kom hit. Känslor som blir tyngre och tyngre att bära, ju längre tiden går. Känslor som beror till största delen på dåligt självförtroende...


På sätt och vis, känns det som en mardröm att veta med mig att jag har nästan två veckor till, att orka med och klara av... Flera DAGARS fler utmaningar, hinder och kamper, att vinna och ta mig över...


Och jag vet inte hur jag ska orka... Det känns bara som om jag har FÖRSÖKT så många gånger. GETT det så många chanser, att jag snart varken har kraft eller förtroende för att våga eller orka försöka igen. Jag tappar ytterligare lite gnista för vart gång jag blir rädd. Orolig... Osäker...


Men samtidigt är jag VÄRLDENS envisaste! Vilket gör det hela ÄNNU värre. Jag försöker och försöker och försöker. Låter självförtroendet tynga ner mig, och självkänslan krympa sig allt mindre... Samtidigt som jag gång på gång kämpar för att lyfta upp mig själv... Och söker bekräftelse på att jag KAN. Med ångesten i bröstet. Osäkerheten i kroppen, och envisheten i hjärnan...


Men ska väl försöka ta dagen idag, då. Trots att livet just nu känns hårt att leva... Ja, jag orkar inte mer...


Idag, precis som igår, har det blivit mycket tv. Hela första delen av dagen, satt Brorsan vid datorn. Syrran jobbade.

Men till slut, bestämde jag mig för att gå ut och sätta mig på stentrappan utanför huset. Vovven satt med. Eller låg.

Sedan fick jag nog, och ville ta en promenad. Lossade Vovven från långlinan och satte på korta kopplet istället. Då långlinan sitter fast i huset.

Och då det var jag som skötte det idag, så blev det ingen nosgrimma. Hämtade Brorsan vid datorn och drog med oss honom på promenad...


... En jobbig vovve har vi haft med oss idag. Jag vet inte. Antingen har det varit en maktkamp mellan mig och en hund som aldrig behöver vika sig för någon.. Eller så är hon bara väldigt osäker på allt. Men ett faktum är iallafall att hon var VÄLDIGT styrig idag! Och kampen innebar att hålla henne lugn när människor och andra hundar gick förbi.

Det kommer att bli en kamp den första tiden. Då Syrran och Brorsan bara sätter på henne en nosgrimma och låter henne "bryta nacken av sig" vid hundmöten. Istället för att lugna ner henne och få henne att "lyda" och känna sig trygg. Vilket nu på något sätt, blivit MIN kamp.


Men vissa gånger går bättre än andra... Vet bara inte om jag orkar hålla på. Tiken har ju separationsångest och kontrollbehov jämtemot sina ägare, så att det står HÄRLIGA till, också!


... Annars. Vi kom iallafall hem igen. Såg på lite mer tv. Syrran kom hem. Mer tv. Och sedan blev det en promenad ner till sjön, med fiskespöna.

HÄR blev Tiken som allra jobbigast! Hon blev helvild och gruffade och hade sig, när andra hundar gick förbi... på andra sidan sjön! Men tror att hon vaktade Syrran... Stressad var hon iallafall!


Hem igen. Mer tv. Och nu vil jag BARA sova. Ångest som få. Och oro i hela kroppen. Vill helst slippa vakna imorgon. Då det känns som om det kräver för mycket av mig... Vill inte behöva vara rädd imorgon också. Behöver lugnande eller seriös terapi, om jag ska orka leva ett sådant här liv. Det liv som jag såväl vill ha...


God natt med er <3

ANNONS
Av D - 6 augusti 2014 23:40

Okej. Nu blir det en snabb bloggning. Ångesten har varit lite smått närvarande hela dagen. Jag har känt mig trött och grubblande. Lite smått missnöjd och orolig, hela dagen...

 

Ja, det är jobbigt. Det här med att byta miljö igen. Komma till den bekanta levnadssituation som jag så väl känner till. Stökigt i huset. Vilket gör att man varken orkar laga mat eller äta. Stökigt till den grad att man inte ens orkar STÄDA. Att man inte vet vilken smutsig tallrik eller vilket halvdrucket glas, man ska plocka undan först. Eller hur man ska organisera för att ens ha en MÖJLIGHET att få det rent!

Det skitiga köket och vardagsrummet, gör att det känns som en ren omöjlighet att laga mat. Det orkar man liksom inte! Och att äta när smutsen ligger som lager på bord och golv. Kläder och prylar som högar på golv, stolar och bord...

 

Ja. Ni kanske förstår. Men detta visste jag redan. Så har det alltid varit i detta huset.

När jag träffade Xsambon för första gången, minns jag hur dåligt jag mådde av hur det såg ut härhemma. Jag som är van att bo rätt så rent...

 

Ja, vidare. Dagen idag.

Jag har typ inte gjort någonting. Jo, jag vaknade imorse och gick direkt ut på gräsmattan. Brorsan kom ut och vi pratade lite grann. Sedan bestämde jag mig för att gå till affären och handla frukost.

Så det gjorde vi. Brorsan och vovven joinade.

 

Hem igen. Och satte mig/oss vid tv:n... Satt där och kände hur jag blev tröttare och tröttare.

Ingen lust till frukost. Men äta behövde jag ju. Vilket kändes rätt så ofräscht. "Hur rent VAR skål och sked?" ...

 

Ja, NÅGONSTANS där, ville jag ta en till promenad. Så vi tog med oss hunden, och gick över till Mammans hus. Där plockade vi röda vinbär som Brorsan gör JÄTTEGOD saft av.

 

... Och sedan tillbaka hem igen.

Mer tv... Ut på gården en stund och låta hunden leka för en gångs skull! Japp, för mycket koppel och för lite lek för denna vovven. Och nosgrimma. Något annat som jag lider av att se...

 

Lunch någon gång där under dagen. Någonting som jag inte heller riktigt kunde njuta av. Fastän jag åt samma rågkuse och ost och salami, precis som jag BRUKAR göra! ...

 

Tv. Tv... Tv.

Halvsova. Och så kom Syrran hem från jobbet.

Mer tv. Och sedan ut på gården för att bara hänga. Tråka lite grann. Undrade lite smått, hur jag skulle orka med hela två veckor här, utan Xsambon! Och med en vovve som sätter igång både hjärna och hjärta! Japp det snurrar på rejält i skallen! Och ångesten stör mig lite lätt. Känner mig ängslig... Saknar min vovve... Rädd, orolig... Låg. Ja-a. Osäker.

 

Sedan vid ungefär... Ja, strax efter åtta, tog vi oss en promenad i kvällsluften. Jag, Syrran, Brorsan och Vovven.

Satte oss på ett berg och (halv)njöt medans Brorsan fiskade.

Gick vidare till andra sidan kanalen/sjön och bara var...

Och promenerade sedan hem igen...

 

Lite mer tv-häng. Hämtade ner täcke och kudde, och vilade en stund framför tv:n...

Och nu blir det sängen. Hoppas på mindre ångest och osäkerhet imorgon..

God natt med er <3

Av D - 5 augusti 2014 22:52

Okej. Nu blir det en snabb bloggning innan jag ska sova... Jag är såå trött. Har inte ätit sedan klockan elva i morse och har rest hela dagen...


Japp. Låter kanske inte jättepositivt. Men första delen av dagen, ville jag äta. Men när jag stod där på stationen och skulle köpa någonting, så kände jag mig bara så obekväm. Jag kände mig utstirrad och övervakad... Och så hade jag beslutsångest på det.


Ja, så jag hoppade det. Iallafall för då, tänkte jag.

Skulle ta någonting på nästa station. Men där... Ingen kjosk!

Tar någonting när jag kommit fram istället... Men nej. Då kände jag helt enkelt inte för det. Ville inte ta någonting ur skafferiet eller kylskåpet HÄRHEMMA. Utan det måste ju vara någonting som jag betalar för eller köper själv...

Inte för att Brorsan har någonting emot att jag äter av hans mat, men har bara inte känt mig bekväm i att ta för mig...


Men imorgon så. Då ska jag se om jag kan handla lite att äta. Frukost och lunch, är ju iallafall inga problem. Middagen är annat. Där slår ångesten till. Hur GÖR man? Vad ÄTER man? Och hur är det med matlagningsmöjligheter i det här huset? LAGAR han någonsin mat?!


... Men iallafall. Dagen idag.

Jag klev upp imorse i samma tid som vanligt. Åt frukost. Samtidigt som jag försökte förstå mig på min nya dator. Den som jag skriver på nu...

Det gick bra till slut. Och jag ÄLSKAR den! Enkel att skriva på. En fröjd för fingrarna... och jag ÄLSKAR ljudet som blir av tangenterna! Helt underbar!


Ja-a.. Efter det, blev det att springa omkring i huset och fixa det sista. Packa ner datorn och lite smågrejer... och se till så att någon vattnade mina blommor när jag var borta.


Sedan bara en massa oro. Oroade mig för huruvida jag skulle hinna till det första tåget eller inte. Stressade upp mig i rädslan för att behöva känna mig panikartat stressad när jag väl kom till stationen... Litade inte fullt ut på att pappa skulle ha planerat rätt eller FÖRSTOD hur bråttom vi hade. Hur stressad jag var.


Men resan gick bra. Jag hade god tid på mig på alla stationer. Och det var bara två byten på hela resan. Jag hade mina reserverade platser. Och väskan var lagom tung att bära ;)


Väl här, mötte Brorsan, Syrran och hunden, upp mig. Jag hade haft en del kontakt med Xsambon under resans gång. Så han såg till att syskonen visste när jag skulle vara inne... Själv har jag inte ännu någon av deras nummer!


Det var JÄTTEKUL att se dem! Mindre kul att gå på dessa gator igen... Men mycket gos med vovven, har det blivit. SOM jag har saknat DET! Kel och mys. Och nu när jag kom hit som en helt ny människa. Istället för den där halvaggressiva, överstressade och irriterade... Så var även VOVVEN, BRA mycket mysigare och mer tillgiven mig! Visst. De flesta hundar tyr sig mer till mig, om jag finns att välja på... Men idag kändes det ÄNNU bättre, även med DENNA hunden!


Häng och halvsov vid tv:n, tillsammans med Syrran, och Brorsan som sprang förbi lite då och då. När han skulle... Ja, vad han nu gjorde i köket hela tiden :P


Bestämde mig iallafall för att ta och sova nu. Ny dag imorgon. Nya utmaningar. Har ju ett ätande att ta itu med då! Kan ju inte gå på noll energi i två veckor framåt!


God natt med er <3

Hmm... Nu har jag inte den där "hjärliga hälsningar"bilden som jag brukar använda. Glömde det... Får se om det går att fixa... Men för nu... God natt <3

Av D - 4 augusti 2014 22:56

Snacka stress just nu! Yttre stress!

 

Det är inte ofta som jag upplever yttre stress. Då mitt liv alltsom oftast innehåller typ ingenting... Men just nu känns stressen överväldigande! Det händer någonting HELA tiden! Och att få tiden att gå ihop, känns väldigt tajt. Eftersom att det inte bara är JAG i den här familjen! Mammas och pappas schema, måste gå ihop med mitt schema, när det har gällt och gäller idag och imorgon...

 

Ja-a. Babbel. Men jag tar det ifrån början... Ja, om jag nu kan komma att minnas vad jag gjorde INNAN den värsta stressen kom! Men jag gör mitt bästa ;)

 

Jag klev som vanligt upp vid halv nio i morse. Den här gången, när klockan ringde.

Kände mig lite smått stressad över dagen som komma skulle. Då jag hade saker som jag skulle hinna med. Nu när resan imorgon, kom så plötsligt! Jag skulle hinna packa...

Hmmm... Minnet alltså. Det var iallafall en del som jag skulle hinna med under dagen idag. Då jag reser imorgon, och inte kommer hem förräns på Tisdag om två veckor.

 

Men då jag är bortskämd med att få gå och lägga mig igen och sedan sova fram tills elva, tänkte jag även IDAG, ta ledigt fram tills efter lunch.

Klev iallafall upp klockan elva, och började, vad jag minns, direkt att plocka iordning alla mina saker och bocka av listan.

 

Hmmm. Vad gjorde jag sedan?

Vi struntar i det.

Under dagen har jag iallafall sedan suttit vid datorn en del. Jag har bloggat. Kollat det gamla vanliga. Redigerat ett foto på bästisvovvarna... Eller tre.

Jag har kikat in på lägenhetsköerna, utan framgång... Och så har jag kollat blocket.

Sms:at med sambon, har jag också gjort. Minns inte vad jag ville honom. Men jag minns vi messade fram och tillbaka...

 

... Ja, och så när vi efter lunch, märkte att min nya dator inte reagerade på någonting, utan var HELT död, började jag även må ÄNNU sämre än vad jag redan gjorde! Den inre stressen byggdes på, och ångesten tyngde ner mig till lättare depp.

Så jag gick ut och satte mig på stentrappan på framsidan i skuggan.

Fick sedan för mig att sjunga till mina favoritlåtar, medans mamma och pappa var på husvisning. Och jag väntade på att vi skulle äta middag. Så att vi kunde åka iväg till NetOnNet sedan. Pappa och jag.

 

Det var HÄRLIGT att sjunga! Det var så LÄNGE sedan nu. Och jag hade typ glömt BORT hur befriande det var för det annars så tunga hjärtat, att verkligen få sjunga ut så högt man bara KÄNDE för...

 

Middag på det. Fortfarande rätt så jobbigt inombords. Inte så konstigt kanske. Eller så är det det. Jag vet inte. Men det är ett faktum iallafall... Resan imorgon och stressen inför den, har gjort dagen idag, till en halvren mardröm...

Oron för datorn... Oron för att komma försent till första tåget... Den nyaste oron för att pappa tog på sig för mycket imorgon för att hinna med vad han hade lovat... Att köra mig till tåget, ca en timme bort.

Men jag får ju lita på honom. Att han kan planera sin tid rätt ;)

 

Efter middagen, mådde jag iallafall lite bättre. Fortfarande lite tung inombords... Men gladare och lite mer fri ändå.

Och att inse att mamma trots allt skulle följa med på våran ca timmelånga resa till NetOnNet idag, fick mig att lätta lite ytterligare. Hon och pappa kunde vara sociala med varandra och jag själv kunde skjunka in i mig själv ett tag och inte bry mig om någon eller något.

 

Att byta dator, gick smärtfritt. Och killen kollade också så att denna fungerade den här gången... och konstaterade att den som jag kom tillbaka med, var HELT död. Såg ut som om den redan hade varit öppnad en gång tidigare dessutom. Så var väl en dator som redan blivit tillbakaskickad en gång!

Men denna ska nog fungera. Ska testa att slå igång den imorgon. För att det hann vi aldrig idag. Fullspäckad dag. Men laddar gör den iallafall ;D

 

En film till kvällen. Och nu blir det sängen. Orolig inför morgondagen. Men så fort som resan är överstökad, har jag semester. Så då ska jag försöka slappna av och bara LEVA!

God natt med er <3

Nästa gång jag skriver, sitter jag i "H*vetets Stad" :P ... Ja, den får heta så, här på bloggen. Då det var där jag upplevde den absolut värsta delen av mitt liv... Men den här gången, ska den bli en av de bästa ;) Min bästa sommar upplevdes ju trots allt OCKSÅ i den staden! Nykär i min Xsambo =)

Så God natt igen <3

 

 

Av D - 4 augusti 2014 16:10

u-umm...

 

Men den närmaste huskyn kommer jag att få träffa imorgon =) ... Den andra var min och Xsambons lilla älskling...

     

Av D - 3 augusti 2014 21:49

Nej. Nu är det dags att blogga. Sedan blir det sängen.

 

Just nu sitter jag här. Har nyss lagt på telefonen efter att ha pratat en stund med Xsambon. Trygghet. Ett försök till lite lugnande. Tänka på annat. Sådär.

Känner stressen inombords. Nervositeten i bröstet. Nu går allt såå fort!

 

Dagen idag.

Jag klev upp imorse klockan... Ja, strax innan halv nio. För att det minns jag. Då larmet ringde när jag satt och åt frukost.

Jag var lite stressad redan då. För att jag var halvskitig i håret och skulle hinna duscha innan vi skulle åka. Idag var det dags att köpa en minilaptop. En liten bärbar dator som skulle göra det möjligt för mig att åka på en minisemester till min gamla hemstad. Utan att behöva avstå kvällsbloggningen.

 

Efter frukosten, gick jag direkt för att duscha. Och satte mig sedan vid datorn... Vad gjorde jag där? Jo, jag kollade vidare lite grann på alternativ till schampo. Ja, jag tänkte ett ekologiskt schampo. Det kanske vore något. Men vilket?

Kollade lite grann. Läste omdömen... och funderade sedan lite över ifall jag kanske borde köpa ekologisk tvål också. Men varför? Hur viktigt är det? Och hur stor skada tar jag egentligen av det vanliga produkterna som jag har NU?

Fundering, fundering. Fundering. Kunde inte riktigt besluta. Stressen blommade. Och pappa knackade på dörren. Dags att åka.

 

Så jag lämnade sidan uppe och skulle titta på det igen när jag kom hem.

Packade ihop oss i bilen. Pappa, jag och 13åringen. Och iväg vi for.

Åkte först för att köpa min dator. Gick nästan vilse i NetOnNet. STOR butik. Med både genvägar och omvägar! Pappa gick vilse när han letade efter 13åringen och mig, som gick för att få fram rätt dator. Medans pappa letade våffelgärn. Och vi sprang omkring och letade efter pappa, från VÅRT håll :P

 

Vidare till Elgiganten i en annan stad. För att 13åringen skulle köpa headset till sin ps3.

Och sedan vidare till ClasOlsson. Där pappa skulle köpa en ny högtryckstvätt.

 

13åringen och jag, har jättekul nuför tiden. Och har kommit såå mycket närmre varandra, sedan jag flyttade hem! Vi tappade ju kontakten helt, när jag flyttade 35 mil bort. Vilket var synd. Då jag faktiskt hade JÄTTEBRA kontakt med honom när vi var små. Eftersom att han är tio år yngre än mig. Och jag både bytte blöja, matade med flaska, klädde på honom, gick ut på barnvagnspromenader ensam med honom, och cyklade till affären med honom i en stol bak på cykeln, själv, när vi var små =)

Nu busar vi. Driver med varandra. Och man verkligen KÄNNER att han ser tryggheten i mig igen! Liksom 17åringen också gör! Och pappa och jag har ALDRIG haft en sådan här bra kontakt förut! Verkligen ALDRIG! Jag som alltid har känt mig otrygg i hans sällskap! Allra helst ensam med honom!

 

Hem vi for. Åt mat istället för lunch. Klockan var någon gång vid halv tre kanske, när vi kom hem.

Efter maten, hade jag INTE lust att sköta disken! Men vem skulle annars göra det! Så med ögonen nätt och jämt öppna, och stressen i hela kroppen. På grund av snubben och min nya dator, bland annat, tog jag mig an den förb*skade disken.

 

Sedan direkt upp hit för att maila lägenhetsägaren och tala om att snubben som bor i lägenheten, inte svarar. Får till svar att det var väldigt många som hade hört av sig och att hon hör av sig till mig, om det skulle bli aktuellt...

Kunde han inte ha sagt det då, när jag har frågat och frågat... utan svar?!

 

Jaja. Sedan beställde jag hår-och hudvårdsprodukterna. Trots osäkerhet. Vilken skada GÖR det liksom? Hallå. Tänk efter :P

Bloggade om det. Och kollade det vanliga på datorn. Typ bloggar, blocket. Lägenheter. Mailen...

 

Sedan fick jag för mig att ta den där resan till min fd hemstad. Nog för att det var där jag levde den hemskaste och jobbigaste tiden i mitt liv! Och att jag flydde hit för att orka leva. Men nu känner jag att jag behöver en paus HÄRIFRÅN... Och flyr därför DIT igen ;D Det går säkert bra =)

 

Höll på att stressa ihjäl mig av osäkerhet och nervositet, när jag skulle beställa biljett. Och sprang upp och ner för trappan, mellan föräldrar och dator, likt en yr höna, för att finna trygghet.

Pratade ett par gånger i telefon med Xsambon. Messade fram och tillbaka med honom. Och fick höra att jag var efterlängtad hos Brorsan. Xsambons bror ;) Kul att höra. Och ska bli kul att träffa Brorsan, Syrran(Xsambons), och Vovven igen. Även Xsambons Mamma, såklart. Xsambon själv, jobbar. Så vi kan bara ses under en helg. Men ändå...

 

Sedan blev det film. Tillsammans med mamma och pappa.

Och nu är jag stressad. Snart ska jag resa 35 mil med tåg och buss. Sedan ska jag bo i en halvrisig villa tillsammans med Brorsan, Syrran och en hund... Men det blir nog bra ;) Hoppas att jag kan få träffa A-K också. Min älskade gamla socialsekreterare *Tack för allt*...

 

Med det, säger jag god natt. Imorgon blir det packning! Åker på Tisdag.

God natt med er <3

 

 

Av D - 3 augusti 2014 17:17

Trög i huvudet just nu... Men vad är väl inte livet P: Finns ju mycket gott också ;)

 

Iallafall. Skrivet på min andra blogg precis:

 

Vi hörs ikväll <3

 

 

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

Vill du följa mig? :)

Följ Livet ur D:s synvinkel med Blogkeen
Följ Livet ur D:s synvinkel med Bloglovin'

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8
9
10
11 12 13 14 15
16
17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28
29
30 31
<<< Augusti 2014 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se