Bilder tagna med min(21åringens) systemkamera. Lite testbilder. Helt oredigerade. Och än sålänge tycker jag att det fungerar bra. Även i sin fulla storlek, är bilderna klara och tydliga ;)

Nu ser jag fram emot att blogga. Så att jag kan göra slut på den här dagen..

Jag har precis suttit och beställt hem fodral till bärbara datorer, härhemma. Hittade på Fundiq, en massa olika fodral till bärbara datorer. I en massa olika färger och mönster. Vadderade och sydda i dykarutrustningstyg. Ja, det verkade superbra. Och det var ju inte det enklaste att välja! Men jag gjorde det enkelt för mig. Ställde två stycken emot varandra och tog bort den mindre fina, varje gång. Tills jag bara hade två kvar att välja mellan. Och så gick jag på känsla ;)

Det svårare... Eller rättare sagt. Det som känns i hjärtat just nu, är att jag även beställde hem till 13åringen och 17åringen. Och dessa chansade vi bara på. Då vi inte var säkra på storleken. Och så var det lite tråkigt också, att det inte fanns särskilt mycket passande mönster och färger för KILLAR att välja på! Stackars 13åringen. Men jag tror att han blev nöjd med den han valde iallafall :)

... Så jag ska nog släppa det hela, nu. Det ordnar sig nog till det bästa, till slut ;)

Annars. Dagen idag.

Imorse låg jag bara kvar och drog mig, ovillig att kliva upp, fram tills klockan halv tio. Sedan klev jag trots allt upp för att äta frukost. Vill ju inte riskera att ramla ner i någon ätvägrarsvacka igen, nu när jag precis tagit mig upp.

Åt iallafall frukost, sittandes vid matbordet tillsammans med mamma och pappa. De nämnde ingenting om flytten till H*vetets stad.. Vilket kändes befriande och skönt. SOM jag oroat mig! Och bävat inför detta... Och nu behövde jag inte gå igenom det.

Men så. När jag stod och tog hand om disken efter frukosten, så kom det. Pappa ställde frågan som jag hade vikt mig inför... Han... Ja, jag vill ju inte ta upp vad jag har sagt för anledning till flytten, här. Eftersom att den inte är sann. Så vi skiter i det.

Men det blev iallafall en halvjobbig diskussion, och jag kände mig illa klämd. Nertryckt... Men samtidigt så viktig och älskad... (lögnen kom inte fram alltså. Utan endast en diskussion om flytten).

Ja, därefter började jag tänka om. Undra. Och komma fram till att jag kanske ändå BORDE stanna här. Här där jag har folk som bryr sig. Som stöttar och älskar mig. Och inte flytta iväg 35mil bort till H*vetets stad. Där allt alltid har varit skit, och där inte ens personen som jag planerar att bo med, vill spendera tid med mig!

Så. Ångesten som jag känt. Kluvenheten... och att vara vilsen. Ja, den försvann... Efter att ha legat nerbäddad i sängen. Spänd i kroppen, och med ångesten och skuldkänslan högt upp i halsen.

Jag skrev av mig lite grann på min tredje blogg...

Jag har kollat blocket. Läst bloggar. Kollat mailen då och då...

Jag har även fotat en del med systemkameran idag. Testat den lite och lärt mig mer... Och jag tror faktiskt att jag gillar den! Kanske att jag köper den av syrran nu då. Men ska kolla bilderna på datorn först.

... På talan om bilder... Jag ÄLSKAR min nya header! Det gör jag. Jag tycker att den passar så bra in på bloggen...

Ja-a... Vad har jag mer gjort idag?

... Ja, det kanske inte var något mer. I så fall har jag ändå glömt det nu.

Men ett faktum är. Ska jag flytta ihop med Xsambon i H*vetets stad, får det bli om ett år eller så. När jag vet att jag klarar dessa livets påfrestningar. På tisdag den 2:a, ska jag på visning här i närheten. Och hoppas på vinst ;D

God natt med er <3

Lite känslor... Nu när det återigen börjar kännas okej att bo här i närheten...

Ja, chocken när jag börjar tänka på nya sätt... ändrar mina planer, försätter mig på en dålig plats, rent psykiskt.. Men nu känns det som om jag har ställt mig upp igen ;)

Från min tredje blogg. Skrivet för någon timme sedan.

Nu får klockan vara dags att blogga. Ångesten klämmer sönder mitt hjärta... och allt jag vill göra, är att sova.

Jag har skrivit och skrivit idag. Men det tycks inte hjälpa. Herr Ångest bråkar, och huvudet känns tjockt och tungt... Vart jag än tittar, ser jag grumligt och grått... och framtidens dörr som var såväl synligt öppen, har nu slagit igen framför mina ögon...

... Ja, jag befinner mig inte på någon god plats.

Dagen idag.

Jag vaknade tidigt imorse. Låg kvar i sängen. Kollade min mail på mobilen, några gånger. Men låg fortfarande kvar...

Klockan halv tio... Eller om den var halv elva. Åkte mamma och pappa iväg på ännu en husvisning. Då passade jag på att smita ner och äta frukost. Så att jag kunde hinna upp på rummet igen, innan de kom hem.

Ja, jag undviker all kontakt med dem, just nu. Jag bävar mig inför att behöva prata med dem om en eventuell flytt till H*vetets stad. Det orkar jag inte. Jag har inte den psykiska styrkan till att diskutera och försöka stå upp för min sak. Att försöka övertyga dem om att jag kommer att klara mig bra och att detta är det bästa för mig just nu... Inte när jag inte kan lita på det fullt ut själv.

... Plus att jag orkar inte ljuga. Rädd att det ska spricka. Rädd för ytterligare konfrontation...

Sedan, efter frukosten låg jag iallafall kvar i sängen... Ja, länge.

Hade inte lust med någonting. Inte ork med någonting. Jag bara grubblade. Kände mig ensam, vilsen och kluven...

"Kan jag inte ta mig framåt, vill jag inte leva alls..." - "Hade jag inte haft så ont, hade jag trott att jag redan vore död..."

Men jag behövde iallafall kliva upp till slut. Tvinga mig själv att möta mamma och pappa, bara för en liten stund. Då jag behövde iväg till posten och hämta mitt paket. Som redan har legat där i två veckor och väntat på mig...

Iväg jag for. I spöregn och rusk. Utan någon jacka. Proppfullt på bussen...

... Ja-a. Hämtade ut mitt paket, köpte ett par mjölkpaket till mamma... och tog sedan första bästa buss hem.

Efter det, har jag mest legat på sängen. I fosterställning. Lyssnat på lite musik... Halvsovit. Slumrat till då och då. Funderat, funderat, funderat. Jag har ett såå stort behov av att prata med någon! ...

Jag har spelat en del Bejeweled. Kollat blocket. Läst bloggar... Ja-a. Plockat ur min resväska. Och messat fram och tillbaka med Xsambon.

Det var nog min dag... Ser INTE fram emot imorgon!

... Jo, jag har ju gjort en ny header också ;)

God natt med er <3

Okej. Ny header igen. Alltid jag att ha mörka, trista headers. Men denna är hur jag känner just nu.  Så kanske blir till att byta sedan igen. När hjärtat lättar :)

Jag har gjort någonting som jag aldrig trodde att jag skulle göra! ... Jag har ljugit för att... Ja, det räcker väl med att säga "för min egen skull"...

Jag vet inte om jag vill gå in på det mer. Men jag kan ju säga som så, att samvetet tryter och ångesten pressar just nu... Jag känner bara att det är så fel... Jag ska inte behöva komma upp med lögner för att kunna göra egna val i livet. Andra oroliga själar som måste lägga sig i för att skydda mig. Nej, jag vet vem jag är. Och jag vill själv komma fram till vart jag hör hemma och med vem. Göra mina egna misstag och framsteg... Jag vill testa för att märka...

... Och just nu vill jag bara prata med någon opartisk. Någon som egentligen inte bryr sig om vilket. Någon som inte vet så mycket... Som inte varit med från början. För att jag vill tillåtas lita på mig själv. TRO på att även jag kan bli bättre och göra framsteg. Klara vad jag tidigare inte klarat...

...Och tvivlet från min egen sida, är det värsta...

Jag önskar personligt ombud fanns tillgänglig... Men semester, ni vet.

Ja. Som ni kanske märker, är jag väldigt kluven just nu. Väldigt vilsen i mig själv. VILL en sak, men sviker.. Samtidigt som jag inte riktigt vågar... Kanske inte ens vill...

Men vi tar dagen idag, istället ;)

Jag klev upp imorse klockan sju. Mötte Brorsan i hallen, väntade in att han skulle "nosgrimma" Vovven, och så traskade vi tillsammans iväg till bussen. Japp. Idag skulle jag åka hem.

... Han satt kvar med mig och väntade tills bussen kom, och sedan skildes vi åt. Jag på bussen och han hemåt till sig igen.

Resan gick jättebra, och jag var faktiskt inte orolig eller nervös en enda gång. Jag hade väl för mycket annat att tänka på, antar jag. Allt det här med flytten till H*vetets stad, som kommit så plötsligt, och alla oenigheter mellan A-K och mig, har gjort att DET är det enda jag kan tänka på. Ja, det och en massa framtidsdrömmar- och syner om hur det kan komma att se ut OM nu Xsambon och jag skulle flytta ihop igen! Oron över hur jag ska berätta det för mamma och pappa. Vad de ska säga... Ångesten över att svika och göra mina närmaste oroliga... De som betyder allra mest för mig...

Men annars gick resan jättebra. Förutom att det regnade oavbrutet. Det blåste och var kallt. Men det var ju bara under väntetiderna som det var någonting som jag kunde lida av.

Väl hemma, klockan tre, gick jag direkt upp hit på övervåningen. Gladdes(ett ord?) åt att mina växter fortfarande levde, och blev ännu gladare av att de hade växt som självaste F*N :D

Jag har suttit vid datorn. Skrivit av mig på min tredje blogg. Läst bloggar. Kollat blocket. Och så har jag spelat lite Bejeweled. Ja, och jag har gjort en plus-och minuslista över att flytta inom detta området respektive H*vetets stad. H*vetets stad vann konstigt nog. Men det var ju det jag satt och hoppades på. Så det måste väl betyda något.

När jag väl tog mod till mig för att prata med mamma, så tog hon det PRECIS som jag hade trott. Hon blev tystlåten och "deppig"... Antagligen av oro. Hon sa att hon tyckte att det var en väldigt dum idé... Och ja... Men det är ju mitt beslut. Samvetet kan dock inte låta bli att värka... Men vem lever jag för? Dem eller mig själv? ...

Idag har jag även testat 21åringens systemkamera, för att se om jag ska köpa den... Den låg på min säng när jag kom hem. Men än sålänge, efter en liten "testrunda", fattar jag inte mycket alls. Jag förstår inte hur man får fram bilden på skärmen. Jag kan TA foton, men jag kan inte se bilden på displayen innan jag knäpper av ett foto. Utan jag får kika i "hålet" eller vad man nu ska kalla det...

Ja, men jag lär mig nog ;) Hade bara inte ork att joxa för mycket och för länge idag...

Nu till kvällen, såg jag på lite musik på tv:n och åt godis som krymt till hälften så mycket medans jag har varit borta i två veckor. Ja, men jag får skylla mig själv. Lämnar jag det i kylskåpet där vem som helst kan se det, får man räkna med att gottegrisarna norpar :P Ingen skada skedd. Jag har allt råd att köpa nytt om det skulle vara så ;P

Nu säger jag god natt. God natt med er <3

Ja, jag tror vi bloggar nu. Det har varit en långkort dag idag... Och imorgon reser jag hem. Hem till mina föräldrar igen..

Ja, jag kan ju säga som så, att allt inte är som det borde vara inom mig just nu...

Ja-a... Jag vet inte om jag kan säga mer än så. Jag KÄNNER inte så mycket. Tänker inte så värst heller... Jag är bara svävande vilsen. Jag har ingen aning om vart jag hör hemma, och vad mitt nästa steg i livet bör bli. Inte om jag fick välja helt fritt... Och det FÅR jag ju! Jag menar. Jag är vuxen.

... Jag vet ju mycket väl vad andra omkring mig tycker. Att det vore onödigt dumt och helt ofattbart om jag valde att flytta tillbaka hit. Flytta ihop med Xsambon igen och försöka en gång till, med någonting som har fått mitt liv att krascha gång på gång...

Jag vet mycket väl vilka jag sviker. Vilka människors hjärtan jag oroar... Jag vet att vilken resonlig människa som helst, skulle avråda mig från att försöka och råda mig till att istället hålla mig i närheten av mina föräldrar... där jag är trygg. Och borta från Xsambon och det liv jag så många gånger testat...

Men vad vill JAG? Om jag fick välja fritt. Utan några bekymmer i världen. Om jag skulle klara allt... Vad vill jag då? ...

Ja, jag vet ju inte riktigt. För att trots att jag känner för att flytta tillbaka hit och ge mig och Xsambon en andra chans, så vet ju även JAG att det aldrig har fungerat förut. Att jag bara har låsts in gång på gång, på psyket... Just för att det inte gick. Inte fungerade. För att jag mådde skit...

Men samtidigt ser saker annorlunda ut nu... Jag är starkare. Har lärt mig att lugna ner mig själv någorlunda... Xsambon har jobb. Jag har inkomst... Och vi har ingen hund som låser oss till denna lilla byhåla av pensionärer och missbrukare...

Nej, vi har chansen att leva livet och att få ordning på våra liv tillsammans. Uppleva, Upptäcka och uppnå... Vi har en andra chans att utvecklas tillsammans. Och även om ingen annan skulle lita på att vi klarar det, så vill JAG gärna göra det...

... Det svåraste blir att berätta för mamma... Att jag återigen flyttar 35mil bort. Bort till H*vetets stad...

Men till dagen.

Förutom alla dessa funderingar, har jag...

Ja, imorse när jag vaknade, tog jag INTE med mig kudden och täcket. Min lilla bruna ryggsäck, till nedervåningen. Utan jag låg kvar. Stirrade rakt ut. Funderade fram och tillbaka. Försökte komma till svars på mina förvirrade, kluvna tankar...

Jag drog duschhandduken runt mig och tassade ner på nedervåningen för att hämta upp lite frukost. Svarade på A-K:s mail, och åt sedan lite godis. Men jag klev inte upp. Klädde inte ens på mig kläder. Utan jag låg kvar i sängen och somnade så småningom, om en stund...

När Brorsan kom och frågade ifall jag vill gå med honom och Vovven, ut på en promenad, tackade jag bara nej, och låg kvar i sängen...

Först när klockan blev ett på eftermiddagen, klev jag upp. Tog med mig min kudde ner på nedervåningen. Och satte mig i soffan och bara stirrade rakt ut...

Så jag bestämde mig för att ta en promenad istället. Jag hade nämligen ingen lust att prata med någon. Lyssna på någon. Eller BRY mig om någonting.

Mötte Brorsan med Vovven, på vägen. Sa hej, och gick vidare.

Promenerade långsamt i mina egna tankar, i ca två och en halv timme. In på en ny väg. Ville se vart den ledde. Det var långt, men jag ville inte vända om. Jag ville gå runt och inte fram och tillbaka.

Till slut kom jag iallafall fram till ett ställe som jag kände igen, och gick då min väg hemåt igen...

Tog ut pengar till Brorsan. För middagarna de senaste två veckorna. Och gick sedan upp på övervåningen och la mig på sängen igen.

Jag har legat mycket på sängen idag. Men jag har även suttit korta stunder i soffan på nedervåningen... Annars har jag inte gjort så mycket... Jag pratade med Xsambon i telefon i lite drygt en timme, idag. Och jag har kollat Blocket, nu på kvällen...

Annars vet jag inte...

Nu säger jag god natt. Imorgon klockan 07.40 sitter jag på bussen hem till hemstaden... Önskar jag kunde slippa. Men biljetten är ju förköpt. Så vill jag inte slänga över 400 spänn i sjön, måste jag åka...

God natt med er <3

Natti natti nu... Det här är en dag som jag bokstavligt talat, bara lidit mig igenom. Jag gick och la mig stressad igår kväll.. Och jag vaknade lika stressad idag morse...

Xsambon var som vanligt svårväckt och svår att få liv i imorse. Jag gick ju som vanligt ner på nedervåningen med både kudde och täcke.. Ja, och min lilla bruna ryggsäck. Min trogna följeslagare :P

Bäddade ner mig i soffan... Nej, det gjorde jag inte. Jag satte mig bara i högen av täcke och lutade mig mot kudden.. Sedan när Brorsan kom upp, började jag försöka jaga liv i Xsambon. Tjata. Tjata, tjata och tjata. Stressen lurade inombords, och Xsambon var seg. Vi behövde hinna äta någonting innan vi skulle börja röja i kartonger här på övervåningen för att hitta alla MINA saker... som enligt honom, redan skulle vara sorterade... Men ledsen att behöva säga det... Han säger ofta vad han vet att man VILL höra, men han ljuger av ren lathet... Han är för trött. För lat... och för fäst vid sitt dataspel... för att ta sig tid till någonting annat...

Så idag skulle vi gå igenom det tillsammans. Då det kan hända att mamma och pappa kör hit med mig så att jag får hämta hem resten av mina saker, någon vecka framöver.. Och då måste ju allt vara i sin ordning...

Xsambon skulle iallafall sitta på bussen, vid 16.20 Och i den här takten skulle vi inte hinna någonting...

Till slut fick jag upp honom, trots allt, och vi åt lite frukost. Jag skickade ut Brorsan med hans stackars hund som endast får promenad och aktivitet när Brorsan själv orkar eller har lust... Och så släpade jag med mig Xsambon upp på övervåningen...

Det gick bra till en början. Jag var på någorlunda humör... trots tvivlet som så plötsligt uppstått angående hela gårdagens härliga vändning.

Jag orkade dock inte själv röja i några kartonger. Utan satt mer med som ett stöd, och hjälpte till med vad som var vad, och vad som kunde slängas...

Men ju mer saker som kom fram... Ju fler kartonger som fyllde vårt golv... Ju mer "skräp" som lades på hög... Ja, desto rörigare och tyngre blev jag inombords. Jag kände mig tung och deppig. Mer stressad... och lättirriterad än på länge... Xsambon var trött, hade ont i ryggen, och var lättirriterad även han.. Och jag mådde bara ännu sämre av att tjafsa med honom och känna mig bortknuffad och oönskad. Jag visste såväl att han ljög för mig. Ljög för att ha en anledning att göra annat än att umgås med mig. Jag insåg alla hans tidigare lögner på en och samma gång. Och hans aggressivitet och onaturliga trötthet, gav mig ett hjärta tyngre än bly...

... Men det som gjorde mig allra mest less och kluven. Som fick mig att känna mig som mest vilsen och borttappad, var det faktum att jag så väl VET att det inte kommer att funka heller DENNA gången, här i H*vetets stad tillsammans med Xsambon... Nej, vi kan inte bli sambos igen. Xsambon är inte mer intresserad av mig än av NÅNGONTING annat runtomkring honom... Och jag själv kände redan idag, att jag helst av allt, ville ha en dödlig injektion.. Bara efter två dagar med honom!

Men jag vill. Jag vill. Jag vill!

Vi mådde nog dåligt båda två idag. Det kändes iallafall som det... och det borde inte vara värt det... KAN jag verkligen chansa på det här livet en gång till? ÄR det som Xsambon försöker intala mig? Att allt är annorlunda nu? Att det faktum att vi har pengar, han har jobb, och vi inte har någon hund, ska göra att vi får ett bättre liv tillsammans än innan? Kan jag lita på hans ord, när han säger att han ska umgås mer med mig denna gången, och inte få mig att känna mig ensam och oviktig... där jag gräver ner mig i soffan och gnager på mina egna känslor? ...

Nej, jag vet inte. Dagen har varit skit.. Men jag fortsätter.

Efter en del tjafs.. Ja, och ångest och stressätande från min sida, försonades vi iallafall och gick ner på nedervåningen för att försöka pressa i oss den sista tårtbiten. Trots att det tog emot för mig, att behöva inse att vi inte blir klara med allt jobb med kartongerna denna gången. Nej, det får vänta tills nästa sommar... :(

Det illaluktande måendet(kom inte på något bättre :P) fortsatte iallafall resten av dagen också. Brorsan och jag, följde Xsambon till bussen. Kramade honom hejdå... Ja, jag iallafall... och sedan var jag bråttom hem för att få gå och lägga mig i min ensamhet här på övervåningen...

Jag bloggade på min andra blogg. Någonting som mitt tunga hjärta, tjatat om hela dagen. Men som inte kommit till tillfälle... Sedan knarkade jag mig full på chips och godis. Vilket inte ens var gott.. Men det stillar alltid ångesten och hjälper mot deppet, lite grann iallafall. Efter det, la jag mig i fosterställning på sängen och bara låg. Gjorde ingenting. Grubblade inte något nämnvärt. Kände mig bara ensam och förvirrad. Vilsen i en svart värld utan möjligheter... Ja, detta var den värsta dagen på länge. En dag som påminde såå mycket om det förflutna! ...

Ner på nedervåningen en stund. Ligga och dega i soffan... Bli rastlös av ångesten... Upp till sängen igen. Somna till... Ner till soffan... och upp igen. För att nu blogga och sedan sova...

Jag har ätit för mycket och jag mår skit av det.. Men jag skiter i vilket. Just idag, spelar inte ens jordens undergång, någon större roll!

Vill inte åka hem... Vill inte vara här. Vill varken bo åt det ena eller andra hållet. Allt är fel, och jag vet inte vem jag är...

Detta är min dag... Mer kan jag inte säga om det.

Nu blir det iallafall sängen... God natt med er <3 Imorgon är min sista dag här... I H*vetets stad..