Man kan ju säga EN sak om Vovven, iallafall... Hon är kaxig! Idag... Ja, precis nu innan jag gick till datorn, högg hon mot mig när jag sa till henne att gå ner från soffan. Hon låg som vanligt och sov på täcket som jag skulle ta med mig upp på övervåningen. Det var ingen direkt aggressivitet i "hugget". Utan mer kaxigt. Som ett test typ. Ett nafs kanske man kan kalla det.

Så jag knuffade ner henne ändå. Och lämnade rummet.

Hmmm. Dagen idag..

En lat dag. Där jag har legat nerbäddad i soffan och haft jättetråkigt, typ hela dagen. Vovven har sovit typ hela dagen.. Syrran har jobbat, och Brorsan har suttit vid datorn. Yes! Vilket roligt liv :D

Så jag gick upp hit en stund. Kollade för första gången sedan jag kom hit, det gamla vanliga på datorn. Såsom Blocket. Lägenheter. Mailen...

Ja-a...

Jag har "drömt" lite om hundar. Blickat framåt om hur det hade varit om jag hade haft fullt ansvar för en hund. Eller ja. Kanske inte på heltid. Utan bara några timmar om dagen. Men ändå samma hund VARJE dag. Helst en hund som behöver hjälp på något vis. Så att jag har någonting att jobba med. Men som... Där jag ändå har obegränsat med tid... Bara kan ta det så lugnt som jag känner att jag behöver. "Träna" i min egen takt... Ja, det hade varit perfekt. Eller?

Visst tycker jag om Vovven. Men hon är bara lite för osocial för min smak. För självständig, liksom. Och så vill jag inte lägga mig i henne för mycket. Då det känns som om jag "snor" henne då... Inte snällt mot Brorsan som REDAN känner att han förlorar sin hunds uppmärksamhet åt såå många håll...

Ja, och så bor vi ju sådär 35mil ifrån varandra :P Ingen bra kombo(kan man säga så?) precis =P

Ja. Men tillbaka till dagen.

Tv. Soffa. Tv, tv, tv...

Och så tog jag en dusch. Då jag antagligen ska träffa A-K imorgon. Kära A-K =) Känns lite spänt och nervöst. Länge sedan vi sågs... Och vad ska man säga? Hon var ju socialsekreteraren som körde mig till psykakuten och fick mig inlagd på tvång, typ tre eller fyra gånger i rad. Kvinnan som stöttade mig och hälsade på på sjukhuset. Som hade sin mobil tillgänglig att svara i... som läste sin mail dygnet runt för min skull(Ja, det var så det kändes iallafall)... Men vad säger man när man träffas igen och allt är förändrat? ... Hej?

Ja-a... Ångest som lätt tryckte på, med ojämna mellanrum, hela dagen... En hund som kaxar... En husse som degar framför datorn... En tyst "matte"... Och så jag, ensam med mina tankar...

Det var min dag. Inte så mycket mer att säga.

Lugnare... En GNUTTA bättre självförtroende... Men fortfarande tvivlandes på mig själv... Det är mitt "tillstånd".

God natt med er <3