Jag är jättemätt, och trött på dagen. Känner att någonting är fel... Och såhär vill jag bara inte känna. Rent fysiskt. Men också psykiskt och känslomässigt. Då jag har känt mig uttråkad och stressad. Tankspridd och lite smått orolig. Trög i huvudet... Lite smått. Hela dagen...

Men allt hänger nog ihop på ett eller annat sätt.

Jag känner bara inte för en dag till, imorgon. Jag vill inte kliva upp till en stressig dag med träning, mellanmål, dusch... kanske städ och hämtning av paket. Vill inte vara medveten om att jag även har saker att göra dagarna efter det. För att det gör mig stressad...

Jag vill helt enkelt inte ha ett liv där det händer något. Där jag bryr mig om saker... Jag orkar inte. Och kommer nog få svårt att vänja mig vid det och känna mig lugn med den tillvaron...

Men annars. Dagen idag.

Jag har tråkat, tråkat... och tråkat. Gått upp och ner för trappan till övervåningen. Satt mig vid datorn, för att sedan gå ner på nedervåningen igen...

Jag har funderat fram och tillbaka. Känt mig osäker och haft ångest. Inte vågat. Inte kunnat bestämma mig för ditt och datt. Känt mig skyldig om jag skulle göra det, det eller det...

Ja, jag vill inte ens tala om vad det handlar om... Får se om jag skriver det till mig själv i dagboken eller något istället. Bara så att jag har även den infon nedskriven...

Men jag har väl kollat min mail. Läst lite bloggar. Varit inne och tittat på lägenheterna som jag står i kö till.

Jag har legat och halvsovit på sängen. Känt mina ögon, gång på gång, falla ihop. Medans musiken lugnar mig ännu mer. Och jag försöker hålla mig vaken för att kunna se den fina rymden i HDkvalitet, som fyller min dataskärm...

Förutom det, så har jag kollat blocket, efter hundar. Jag har suttit i vardagsrumssoffan och bara glott. Känt mig orolig, osäker... Ja, då mamma var så stressad och lättirriterad tidigare idag. Visste inte riktigt hur jag skulle hantera det... Satte mig med ryggen till, och stirrade ut genom fönstret. Tyst.

Ja. Så kom mellanmålstid. Det var dags för en proteinshake.

Den gick ner. Och jag kände mig helt okej, till en början. Men sedan blev jag såå mätt. Jag kände liksom i hela magen, hur mätt jag var. Men det kom sakta, sakta. Och inte sådär pang bom.

Och lite senare blev det middag. Varmkorv med bröd. Då jag redan var mätt, "beställde" jag bara EN korv... Åt den och lite sallad. Ett halvt glas mjölk och ett halvt med läsk.

Mättnadskänslan har sedan stannat hos mig hela kvällen. Den gör mig orolig och får mig att känna mig... Ja, proppad. För det första, är jag inte särskilt bra kompis med herr Mättnad. Trivs bättre med hungern. Och för det andra, så har jag ju ingen ANING om ifall jag äter för MYCKET, när jag blir så mätt! Eller om det bara är nu i början när jag inte ännu vant mig. ...

Jag tog iallafall åt mig ett par småkakor till kaffet. Men något annat kände jag inte behov av. Trots att jag har naturgodis kvar i kylskåpet, och pappa, mamma och 13åringen satt i sofforna bredvid och åt ett helt rör Pringles-chips!

Men DET är ju bra! Det stortrivs jag med! Att nu känna av när jag inte längre behöver äta. När jag har fått tillräckligt. För att DET känns tryggt ;) ...

Men det som INTE känns tryggt, är ju att inte veta ifall proteinshaken är för mycket för mig de dagar jag inte tränar. Då pappa säger att just denna kan man ta även de dagar man INTE tränar, som mellanmål... Men så känner jag mig bara äckligt mätt. Så hur ska man veta? Men samtidigt vill jag HA dessa mellanmål! En bars(när den har kommit) och en shake. Enkelt och bra. Slipper tänka...

Men men. Jag ger det fler chanser. Idag har jag ju inte rört mig typ ALLS. Då kanske man BLIR lite proppad... För att det var ju ändå bara 80kalorier i shaken som jag drog i mig... Kanske beror det inte ens på den(?)... Vet inte. Men det ordnar sig nog :) ...

Annars så struntar jag bara i allt vad träning och mellanmål heter. Bara frukost, lunch och middag, helt enkelt. För att mellanmål varannan dag, eller olika mellanmål varje dag... Nej, det gör jag inte.

Nu till kvällen, såg vi iallafall på två filmer, pappa, mamma, 13åringen och jag. Först var det "Gremlings" eller vad den nu hette. Såå söta figurer! Så fula och läskiga. Både rolig och äcklig... Ja, helt klart sevärd!

Sedan blev det första avsnittet, första säsongen av "Tru blood"... Eller heter den "true blood"? ...

Och nu blir det sängen. Hoppas på en bättre känsla inombords och mindre stress, oro och ångest, än vad jag befarar, imorgon :) För att vakna... Det kommer jag ju att göra.

... Nej, det är inte så illa som det känns just nu... Jag LEVER ju nu!

God natt med er <3

(Och om jag nu äter MINDRE till resten av måltiderna, efter den här shaken, så HJÄLPER det kanske inte med dessa mellanmål för att gå upp i vikt och bygga muskler när jag tränar? Shaken innehåller ju trots allt bara 80kcal+45kcal för mjölken... Men ska ju börja med Bars också... Men då kanske jag äter ÄNNU mindre till resten av måltiderna! ... Jaja. Tiden får utvisa.) 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...