Det finns nog en sanning i det som kvinnan på ätstörningsenheten sa. Man mår bra av att svälta. För att jag saknar det varje gång som jag börjar äta. Jag trivs i svälten. Trivs med hungerkänslan. "Smärtan"... Det är NÅGONTING jag saknar när jag inte svälter.. Eller är det kanske bara en trygghet? Mår man dåligt, så är man trygg(?)...

Jag vet inte. Men...

Ja, jag tror vi lämnar det, där :)

Idag har varit en bra dag. En dag fylld av tankar och funderingar. Jag har drömt. Fantiserat och föreställt mig. Jag har längtat och sett framåt... Men jag har också känt saknad, och fått kämpa för att hitta denna saknad i min skalle. VAD det var jag saknade... För att det var inte så klart. Huvudet segt som gummi. Vars trådar knöt sig i varandra. Näst intill omöjligt att reda ut.

Och så skriver man texter på texter. Punkter efter punkter... Planeringar, önskemål och drömmar. Tror att jag har uppåt hundra sådana där "kort" nu! Och de bli bara fler.

Och idag i denna sega förvirring och med en hjärna som inte ville hjälpa mig få klarhet, samlade jag ihop alla dessa kort i en enda stor bild och satte som bakgrund på datorns skrivbord...

Så nu behöver jag bara titta där ;D

Okej. Annars. Dagen idag.

Jag klev upp vid halv nio imorse. Japp. Idag var en ätandets dag. Jag FICK äta. Det var TILLÅTET =)

Så upp ur sängen och ner för att äta frukost. Jag bestämde mig för att äta lite MER än vad jag brukar. Men bara lite mer... För att annars visste jag att jag riskerar att känna mig tvungen att svälta igen. Att få lust att aldrig äta igen... Om mättnadskänslan blir för stor..

Så. En lite större skål med yoghurt.. och så den normala mängden müsli till det. Ett glas apelsinjuice...

Ja, och det fungerade bra. Iallafall vad jag minns nu. Jag kände mig lite mätt. Men inte sädär "ångestmätt" :)

Sedan tänkte jag klippa gräset. För att jag hade tråkigt, men kände inga planer på att åka iväg till stan eller gå på promenad. Men klippa gräset, hade jag superlust med! Och nu var gräset tillräckligt högt för att jag skulle klara av att klippa det.

MEN. Däremot var det inte tillräckligt torrt. Alltså. Det var fuktigt i gräset. TROTS att jag stod ut med tråkigheten av att bara sitta och glo. Vänta på att solen skulle hinna torka upp lite... Ja, trots det, var det fortfarande för fuktigt när jag började klippa det!

Vissa områden på tomten, gick bra. Gräsklipparen körde utan större problem. Jag njöt av "arbetet", och kände att jag fick ut den fysiska aktiviteten som jag hade längtat efter.

Och nu efter att ha stått och samlat pinnar i ca en halvtimme, från gräsmattan, för gräsklipparens skull, fick jag äntligen börja! ...

MEN så blir gräsklipparen tyngre att skjuta på, och gräset klumpar sig under klipparen... Och så stannar den. Och efter att ha försökt få igång den en stund, utan framgång, märker vi att bensinen är slut(Så antagligen berodde det inte på fuktigheten, trots allt). Fyller på den, fullt. Men får inte igång gräsklipparen!

Irriterad och frustrerad. Stressad jag. Försöker några gånger. Ältar det faktum att jag MÅSTE klippa gräset klart imorgon eller idag. För att jag gillar inte att sluta mitti en uppgift. Då det är så svårt att fortsätta på samma ställe. Svårt att komma in på nytt i vad man tidigare påbörjat...

Allra helst när det gäller att klippa gräsmattan. Då gräset växer hela tiden, och jag har såå svårt att se skillnad på saker, om de inte är STOR skillnad på dem! Varav jag väntar tills gräset är LÅNGT, för att kunna se vart jag redan klippt, vartefter jag klipper!

Men hinner gräset bli halvlångt och långt, så vet jag inte om jag skulle orka försöka få struktur på klippandet! ...

Jaja. Vidare.

Jag accepterade iallafall vad som hänt, och gick tillbaka in för att äta ett mellanmål. Fick bli en liten banan och ja, ungefär en halv deciliter yoghurt. Ett glas apelsinjuice.

Kändes okej. Men lite protest inombords. Något som jag inte brydde mig så mycket om. Jag SKA ju äta nu!

Efter det, en dusch. Skulle ju hinna det, innan vi ska åka iväg för att kolla på hus. Mamma, pappa och jag.

Middag. Och sedan bilen till ett litet område ca 30 minuter härifrån.

Huset var NEDGÅNGET och väldigt dåligt strukturerat. Små "fiffiga" lösningar på de problem som uppkommit. Konstiga saker på fel ställen, och VÄLDIGT små rum! ... Trädgården HELT nedgången(!), och området runt omkring, ett rent verkstadsområde! ... Vilken fullträff :P

Nej det var ingenting för oss.

Hem igen. Fika med mamma, pappa och 13åringen... Vid det HÄR laget började jag känna på riktigt att jag hade dragit i mig för mycket idag! Jag har liksom känt hela dagen, att jag har lyckats hålla näringsintaget på en lagom nivå. Jag har blivit mätt, men inte överdrivit. Precis som det ska vara. Jag som har så svårt att hålla balansen...

Men nu kände jag inte att jag hade ÄTIT för mycket... Jag hade DRUCKIT för mycket! Jag var medveten om att jag hade druckit både mjölk och juice, som är 45kcal var, per dl. Två glas juice och två glas mjölk. Och i min skalle, kändes bara DET, för mycket.

Men jag visste också med mig att jag skulle sluta tänka så. Jag tänker för mycket, helt enkelt. Jag måste börja slappna av, och lita på att min kropp klarar det här själv. Utan för mycket invikande(är det ett ord?) från mig. Jag behöver äta. Jag behöver motionera hälsosamt. Och jag behöver göra saker som gör mig lycklig. Sedan borde min kropp kunna ta hand om resten :) Så länge som jag inte börjar BOBBA i mig mat!

Sötsakerna jag tillät mig själv "idag också", störde mig lite grann. Men även där... Jag DÖR inte av att bli fet... om det nu skulle hända ;)

Med det säger jag god natt. Långt inlägg detta :P

God natt med er <3

Jo. Jag la ut en annons idag, också. Funderar på att bli hundvakt igen. Saknar ju hundar, och tror att dessa kan ge mig lite livsglädje och den nära kärlek som jag saknar =)