Jag börjar bli såå trött av dessa dagar i "rymden". Denna svävande ovetskap om vem jag är...  Om vad jag klarar av... Det känns bara som om jag svävar i rymden, utan stopp. Jag mår bra. Är glad och framåt... men tar mig ingenstans. Jag känner mig starkare än någonsin, men mitt innerliga krig, gör mig förvirrad och kluven... Och kontrasten mellan den person jag föddes till att vara och sedan lärde känna, och den person jag nu lärt mig att utvecklas till att vara, får mig att känna mig mer vilsen än någonsin... Där jag vandrar på en okänd, nu så mycket ljusare väg...

Ja, som ni er, har detta varit en dag... som så många andra. Då jag inte riktigt kan få tag om mina känslor. Jag vet inte vem jag är eller vem jag VILL vara. Jag vet inte vart jag är påväg eller ifall jag kämpar åt rätt håll... Vilket håll jag VILL kämpa åt! Ja, jag vet egentligen ingenting idag. Och begäret att få flytta till eget, för att finna mig själv och lära känna vem jag är, har idag känts... Ja, lika stort som det allt som oftast känns :P

Men det är den där känslan av att vara glad och må bra. Den kontrasten, som lägger alla frågetecken till min själ... Men det är ju en positiv sak... Att må bra, menar jag. Så släpp på dina bekymmer, kära D. Du dör inte av att inte kunna förstå =)

Oj, nu blev detta långt. Så vi tar dagen idag.

... Om jag nu kan minnas den =P

Jo, just det. Klockan ringde ju aldrig imorse. Då jag stängde av den igår när jag hade det som jobbigast. Men jag vaknade typ hundra miljoner gånger, innan klockan halv tio, ändå. Antar att min egen inombordsliga väckarklocka satte in, när jag stängde av den andra.

Men jag klev iallafall upp, efter mycket velande fram och tillbaka, vid kvart i tio imorse. Jag kände inom mig, att detta matschema har fått ett STARKT grepp om mitt sinne. Ja, jag tycks äntligen ha lyckats! Ja, antagligen inte helt, med tanke på dagens kluvenhet och förvirring. Men tycks ändå ha lyckats ta kontrollen över min hjärna någorlunda. Till den grad att även DEN nu tycker att det är en bra idé att ÄTA regelbundet ;D Heja mig!

Så jag klev upp och åt frukost. Gjorde iordning efter mig, och gick sedan upp på övervåningen igen. I STARK vetskap om att jag egentligen borde ta en dusch! Skitig i håret, som jag var, visste jag att jag VERKLIGEN behövde duscha(för typ tre dagar sedan). Men inte heller idag, hittade jag orken och lusten... meningen till att hoppa in i duschen...

Jag gick istället och la mig igen. För första gången på BRAAA länge, bäddade jag ner mig i sängen igen, efter att ha klivit upp! Ville helt enkelt inte vara uppe, på grund av kriget in ombords...

Klev upp igen vid kvart i tolv. Åt lunch tillsammans med pappa och mamma... Och sedan åkte de iväg på middag hos mammas morbror och kusiner. Jag ville inte följa med. Inte så mycket för middagar... Och allra helst inte nu...

Men annars har jag suttit här vid datorn. Gjort några inlägg på denna bloggen. Spelat Bejeweled. Kollat blocket. Läst bloggar... Och jag har... J-a. Vad har jag mer gjort? ...

Jag har iallafall sett på tv... en BRA stund! ... Och så har jag pratat med 17åringn. Eller ja, HON har pratat! Jag har mest lyssnat och försökt svara. Men grejen är den att, osocial som jag är... otrygg i mig själv, som jag känner mig, tycker jag att det är rätt så jobbigt att prata med folk. Sitter helst tyst för mig själv och dagdrömmer. Om jag inte sitter med någon som gärna också sitter tyst en stund. Som jag inte behöver känna mig tvungen till att prata med och lyssna på. Där jag kan umgås utan press...

Men det går bra. Jag gör det gärna för syrrans skull ;) För att. Alla är ju inte som jag. Vissa behöver prata... Och hon pratar MYCKET och ofta! Jag gör bara så gott jag kan, och pustar ut när jag har klarat mig igenom det ;)

Ja-a... Det kanske var min dag. Även om det känns som om jag har glömt något... Jo, jag tog en dusch också! Precis innan lunchen :)

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...