Och den inre konflikten fortsätter!

... Japp. Det känns helt klart som om jag har låst mig i mig själv ordentligt. Inte en endaste liten smula får jag i mig, förutom middagen. Idag hade jag till och med problem att köpa en dricka, när jag satt och väntade på bussen. Hade varken ätit eller druckit någonting, och klockan var närmare halv tre på eftermiddagen. Men efter mycket velande fram och tillbaka, klarade jag iallafall av att köpa mig den där drickan. Och GOTT var det! Fort som självaste f*n gick den ner ;P

Det känns inte som om det spelar någon ROLL hur mycket jag diskuterar med mig själv, hur mycket jag funderar på anledningen till detta beteende, eller hur mycket jag försöker övertala mig själv att börja äta "För att jag vill ju inte dö, inte hamna på sjukhus... inte bli smalare... Så varför inte äta? ...".

Men nu till kvällen, frågade jag mig själv(ÄN en gång) vad jag egentligen håller på med. Jag ÄLSKAR mat! Ser fram emot att börja laga mat, göra eget godis och baka... Och jag känner att jag VILL äta, lite rätt som det är. Önskar att jag kunde göra det... Önskar att den ANDRA starkare delen av mig, hade kunnat tillåta mig det. Och då jag inte ens hittar anledningen till min svält, och faktiskt NJUTER av naturen om dagarna, borde jag ju egentligen bara kunna trotsa min andra hälft och göra denna svagare del, starkare.

Kom igen nu, D! Livet är underbart! Och vad du än är rädd för, kommer du att klara detta ;) Varför göra det svårare än vad det redan är?

Så från och med imorgon(hoppas jag), ska jag börja äta TRE mål om dagen! Ja, det har jag inte gjort på ÅR! Men SKA jag nu börja trotsa mig själv, så ska jag väl göra det ORDENTLIGT!!! ... Ja, just det ja. Det som fick mig att bestämma mig för att vinna mot mig själv i detta hjärnans underliga spel, var att jag nu kämpar mig mot en praktik... En praktik som jag inte kommer att orka ta mig till, om jag fortsätter rasa i vikt. Har gått ner ca två kilo, den här veckan!

Så. Jag ska försöka. Vågar inte säga att jag från och med imorgon, kommer att börja äta ordentligt igen. Men jag kan säga att jag ska ge mig själv en chans ;) Annars får jag nog lite sådär motvilligt, prata med någon om det...

Ja. Dagen idag. Jag åkte som vanligt, tidigt iväg imorse. Smet från frukosten/ lunchen... Gick med nästan ingen energi, och satte mig utanför någon kyrka. Skrev lite dagbok och försökte övertala mig själv om ett och annat. Diskuterade, "brottades"... funderade.

Då det gör ont att sitta på hårda träbänkar, nu de senaste dagarna, gick jag vidare. Gick ner till hamnen och satte mig i en trädgård av något slag. Längre än så, kom jag inte. Då jag inte orkade gå. HELT slut på energi!

Där satt jag och bara var. Jag gjorde ingenting. Bara tittade omkring mig och lät tankarna flöda...

Tills jag till slut fick nog, och gick till busstationen istället... När jag satt där, efter sådär en halvtimme, kommer en liten mörk kille, kanske nio år gammal, fram och ställer sig i samma bås som jag sitter i. Frågar mig om jag glor på honom. Varpå jag inte reagerar, eftersom att jag tittar åt ett HELT annat håll! Så han frågar igen. Varpå jag tittar på honom och säger "va?". När han då frågar igen, svarar jag bara "Nej. Glor du på mig?". Lite sådär i ett trevligt tonläge. "Stirra inte på mig", säger han. Och jag svarar "Nej, tittar inte du på mig, så tittar inte jag på dig". Efter det, så börjar den här lilla pojken göra ALLT för att få mig att reagera och titta på honom! Börjar fråga mig frågor, sjunga högt och klappa händera och slå. Han börjar tjata på mig. "Tar du min buss, ska jag slå dig", och allt vad han säger. En liten nioåring! Men jag ignorerade honom. Ingen idé att bry sig :)

Hemma kollade jag sedan posten. Och igen. Men så kom 13åringen hem med den, efter ett tag... Och gissa vad... INGET INTYG! Nej. Hon skickade det med A-post i torsdags eftermiddag, och det har inte kommit ÄN! Ja, jag vet inte vad. Men det känns inte som om jag kommer att få det där intyget från försäkringskassan. Så jag mailade henne och sa "Det kanske helt enkelt inte går att skicka post från er till mig"... Och så mailade jag personligt ombud, så att hon får hjälpa mig att ta kontakt med psykiatrin... DE kommer ju iallafall att skicka mig det där förb*nnade intyget!

Annars. Mormor är här idag. Inte mer med det. Har inte så bra relation till henne.

Jag har spelat Bejeweled. Kollat hundar på blocket. Vattnat mina växter. Jag har läst bloggar... Och så har jag sett på tv :)

God natt med er <3