Okej, nu blir det allt ett inlägg :)

Ja, jag vet inte hur många jag redan har gjort idag. Men i mitt huvud känns det rörigt när det blir för många. Mår bättre när jag gör högst två per dag typ. Från början var det ju meningen att jag bara skulle skriva kvällsinlägg. Ett i slutet av varje dag... Men det har expanderat lite. Från och med nu, ska jag iallafall försöka hålla det enkelt, för min egen skull ;)

Just nu, är jag återigen inne i en period av prestationsångest. Ja, som sagt så kommer den och går, lite hur den vill. Inget som jag känner att jag orkar ta kontroll över för tillfället. Idag har inte orken funnits ALLS. Men nu har jag iallafall än en gång kommit fram till att jag måste börja slappna av mer. Allt BEHÖVER inte vara perfekt! Och just när det gäller bloggandet, så är det ju såå onödigt. Då jag faktiskt gör det för min EGEN skull. Men det är svårt att komma ihåg och inse det ibland. När känslorna tar över och man känner sig otillräcklig...

Men nu ska jag verkligen FÖRSÖKA! Jag ska intala mig själv att jag bloggar för min EGEN skull. För attjag själv ska kunna minnas tillbaka och läsa. För att, det GÖR jag ju! Och då är ju meningen att jag SKA skriva tråkigt eller fattigt, när dagen har VARIT sådan. Vart ligger sanningen ANNARS i det jag skriver?

Men dagen idag har inte BARA varit prestationsångest! Utan också en hel del ändlöst stirrande in i dataskärmen. Jag har bara suttit och stirrat. Typ väntat ut söndagen bara. Önskat att den kunde gå fortare... Att Måndagen kunde komma.

Jag har känt mig... Ja, jag minns inte. Men har typ velat bort. Sväva ovan jord och bara vila. Vila från livet och allt vad det innebär. Jag har bara för en stund, gett upp allt. Men bara... Ja, jag vet inte hur man ska förklara. Jag har väl KÄNT för att ge upp och dö... Men samtidigt vetat om att det inte skulle hända. Jag har tittat framför mig, utan att se. Världen har känts grå och tung som bly...

Jag tog en liten promenad mitt på dagen.. Eller ja. Innan middagen precis. Den var inte alls härlig. Och det var då som jag bara längtade mig bort. Bort från allt. Jag gick där på grusvägen. Stirrade rakt ut och sjöng tankspritt...

Ja. Annars. Dagen idag. Jag har suttit här vid datorn och kollat blocket... Ja, lite halvhjärtat sådär. Jag har läst min bloggväns blogg. Åow.. Min kära bloggvän. På något konstigt vis, känns det som om hon är den enda jag har, just nu... Men jag har ju fler... Känner mig bara så ensam. Att hon känns nära, är ju för att vi tillsammans kämpar mot ett bättre liv. Hennes kamp är min kamp och min kamp är hennes kamp... Ja-a. Underbara T (Jag har länkat henne i tidigare inlägg. Så är ni intresserade, kan ni kolla där)...

Ja. Annars har jag läst bloggar. L... Tänkte skriva lyssnat på musik. Men det tror jag inte. Inte idag. Däremot har jag pratat i telefon med min Xsambo. Jag saknade våran första tid tillsammans så mycket, när jag tittade ut på den soliga naturen. Minnen ni vet. Härliga minnen. Gjorde mig ledsen. Eller vad ska man säga? Jag fick ont i bröstet.

Så jag ringde honom och pratade av mig lite grann. Men när samtalet började bli trögt, la vi på. Inte så mycket mer med det :)

Annars vet jag inte. Lite Bejeweled. Ja och så en del bloggning, som ni märkt. En del ängslan... ångest. Största delen av dagen, instängd på mitt rum. Ingen lust till social kontakt. Jag har sett fram emot... längtat till Måndagen. Då jag kommer en dag närmre mitt intyg... Och nu på kvällen, såg vi på en film. Pappa, mamma... Ja hon sov väl mest :P... 19åringen och 13åringen.

Ja. God natt med er <3

Ja-a. Känslor är ju känslor. Men jag tar nya tag imorgon :)

För att idag orkar jag inte.

(Orkar inte skriva att vi hörs ikväll... För att så har det ju inte blivit)

Såhär såg mitt allra första inlägg ut. Lite kul att se vart jag har tagit mig =) Då var det att få hem journalkopiorna för att kunna lämna det förflutna bakom mig, som var min viktigaste kamp. Nu är det att få en praktikplats som är det viktigaste ;)

Ja, för trettiofjärde gången =P Vi hörs ikväll <3

Nu är det dags att slappna av och släppa på allt för en stund ;) Jag måste återigen glömma alla inre krav och min ständigt återkommande perfektionism. Denna bloggen är min vardag. Och så måste det förbli. Kort och enkelt. Tråkigt och roligt. Bra och dåligt :) Mer än så, behöver den inte vara ;)

Slappna av käraste D =) Här kommer lite avslappnande bilder på mina växter. Än lever de! =P

Vi hörs ikväll <3

Blev en rätt så rörig bild detta. Men här har vi iallafall veckan 15:s "veckans". Den handlar om vänskap. Jag har kommit en annan bloggerska väldigt nära. Och den senaste veckan, har även hennes kamp blivit min kamp. Jag har varit ungefär där hon befinner sig nu. Och därför kan jag även relatera väldigt mycket till henne.

Så nu känns hennes kamp som en stor del av mitt liv. Hoppas på att hon lyckas, precis lika mycket som jag hoppas på att jag lyckas ;)

Här är hon. Stötta henne gärna ;) Alla behöver vi kärlek <3

Vi hörs ikväll <3