Vet inte vart jag ska börja. Hur jag ska formulera mig. Jag känner mig bara så tom. Men så underbart glad. Jag känner mig stark, men så konstigt vilsen... Det känns som om livet tar en ny början... Samtidigt som jag fortfarande sitter fast och inte tycks ta mig loss... Jag känner mig så läskad. Så viktig... Så betydelsefull. Jag känner mig som en helt ny människa. En människa som står på egna ben och som ingen vill slå på eller trycka ner. En människa värd respekt...

Ja, det är en sådan konstig känsla. Vem är jag? Är det sant att efter allt helvete man har utstått. Efter alla inläggningar, bältesläggningar och tvångsmedicineringar. Efter att ha tvingats vandra inom dessa murar som sjukhuset så fint utgjorde... Är det sant att mitt liv nu kan ta en ny början? Att jag nu är en stark person, värd att lita på? Att jag hädanefter ska kunna vandra genom livet med ett leende på läpparna och huvudet högt?

Ja, det finns en tjej som ger mig hopp. På något konstigt vis, får hon mig att känna mig starkare. Hon kämpar och jag kämpar. Och bara genom att finnas där för henne, känner jag mig mer värd som person. Jag har funnit en bra vän. En bloggvän för livet. Vi ska ta oss igenom det här tillsammans. Följa varandra genom våra elektroniska skärmar, och hålla våra tummar för varandras resor... Tack för att du la den första kommentaren. Annars hade vi aldrig "träffats" och kunnat stötta varandra =) Genom våra skärmar, kan vi lära känna varandras person och historia. Kom ihåg att du är värd mycket =)

Ja. Nog om det. Konstig känsla, helt enkelt. För övrigt, känner jag mig enbart tom. I en egentlig brist på hopp, släpar jag mig genom vardagen. Jag lever men ändå inte. Gör egentligen ingenting värt att minnas. Och går runt och väntar på att tiden, dagarna ska gå. Väntar på en praktik. På en lägenhet... På ett värdigt liv. Och det går segt... Men fastän det, fortsätter jag kämpa. Håller ut och bara låter dagarna föra mig alltnärmre mitt mål. Första delmålet. Arbetsförmedlingen på Torsdag. Hoppas, hoppas, hoppas det går bra! Hoppas, hoppas, hoppas att de är villiga att lita på mig. Ge mig en chans till en praktikplats. För att det behöver jag :)

Och medans jag väntar, sitter jag vid min dataskärm. Vår tv-skärm... Och ägnar mig åt vad jag gör bäst... Skriver. Skriver och skriver. Idag gjorde jag dessutom en ny ritning till en hundsele. Jag försöker göra en ritning på en sele som ska växa med valpen. Men inte lätt att konstruera när man inte har varken stor hund eller valp i närheten :P Det är ju nog så svårt att få alla bitarna på plats, så att det blir ergonomiskt riktigt, ÄNDÅ!

Idag har jag även... Ja, vad har jag gjort? Jag har kollat mina växter. Vattnat dem ett antal gånger! Jag har tagit en kort och kall promenad. Inga kommentarer :P Och så har mamma, pappa, 13åringen, 17åringen och jag, sett på några fler avsnitt av "Polisen och pyromanen". Ja, vi såg klart hela idag. Så nästa gång blir det någon annan "Polisen".

Ja. Jag har kollat hundar på blocket, också. Annars vet jag inte. Kanske inte var så mycket mer :)

God natt med er <3

Och kära bloggvän. Jag hoppas att jag inte kommer att skrämma dig med min historia med tiden =)

Det som har betytt mest för mig denna veckan, är vikten av vänskap och gemenskap. Vikten av att ha någon att dela sina tankar och känslor med. Att känna att någon bryr sig. Så det som har betytt mest för mig denna veckan och som gjort mig starkare, är att ha kommenterat fram och tillbaka med min nya bloggvän <3 lev i nuet. Det blir denna veckans "veckans" =)

Jag har ingenting att göra nu. Så jag slänger ihop ett inlägg redan nu.

Inte för att jag vet vad jag ska skriva. Dagen känns ganska tom och händelselös idag. Och inte har jag varit utanför dörren, heller. Känner mig för oavslappnad... Hmmm... Spänd för det.

Nätterna känns så konstiga nuför tiden. För det första, har jag JÄTTESVÅRT att somna om nätterna. Ett levande exempel på att, aktiverar man sig inte på dagarna, blir det svårt att få ro om kvällarna. För att när Xsambon var här, sov jag som en stock, mindre än tio minuter efter jag lagt mig. FASTÄN jag la mig samma tid som jag gör nu!

Och för det andra, sover jag oroligt och drömmer konstigt. Vrider och vänder mig hela natten, och vaknar trött och seg. Vill inte kliva upp när jag vaknar, och känner mig själsligt tung... Ja... Men det blir nog bättre med det, när jag får börja praktisera ;)

När jag klev upp idag, var det iallafall strömavbrott. Hade varit det i typ sju timmar. Ja, när den då äntligen kom tillbaka. Strömavbrott är mysigt, men det gör mig samtidigt stressad. Inget vatten tillgängligt. Inga lampor möjliga att tända, om det skulle behövas. Kylskåpen fungerar inte. Likaså frysar och spisar... Ja-a... Man blir rätt så låst. Kan inte heller köra tvättmaskinen, om det skulle vara nödvändigt.

Men det mysiga med strömavbrott... Åtminstone i den här famljen! Är att man UMGÅS. Med alla dessa elektroniska prylar, händer det lätt att man sätter sig framför en skärm. Har för mycket annat att fästa blicken på. Eller att kommunicera med. Men så går strömmen. Det blir mörkt och mysigt (vintertid). Man tänder lite värmeljus eller andra stearinljus. Och så sätter man sig och pratar eller spelar spel. Ja, det är mysigt <3 DÅ mår man bra!

Men efter sju timmar, kom iallafall strömmen tillbaka, och som vanligt (i denna tekniska tid vi lever), tjoar alla i högan röst och applåderar till detta under. "Strömmen är tillbaka!"...

Annars. Jag har inte gjort mycket alls idag. Jag har "pratat" lite med min nyfunna vän "lev-i-nuet" här på bloggplatsen. En underbart trevlig tjej, som jag älskar att prata med. Som jag känner mig trygg med och har mycket gemensamt med. Gillar att läsa hennes texter. Då jag känner igen mig såå i vad hon skriver. Känns som om jag har hittat någon att klara det här tillsammans med :)

Jag har även vattnat mina växter. Fotat mina växter... Försökt RÄDDA en av mina växter :P Och så har jag tänkt bädda rent sängen. Vilket inte blev av, då strömmen envisades med att stängas av igen, PRECIS när jag rotat fram sängkläder :P Och det blev kolsvart i hela huset =P

Jag har suttit en del vid datorn. Men inte mycket. Jag har kollat blocket, efter hundar och lägenheter. Gett mig på mina besökardiagram igen. Men då det blivit så mycket siffror som har samlats på hög, känns det tufft att orka med. Men jag ska nöta på ;) Jag känner att jag vill ha alla diagram i sin ordning. Innan det blir ÄNNU fler att räkna ut och föra in! Och nu känns det som om det REDAN är lite mycket besökarsiffror och sidvisningar. Har blivit mycket kommentarer... Ja, bara positivt. Men bra att ta tag i det, innan det blir för mycket för att orka med :P

Jag har läst en del bloggar. Tagit bort en del bloggar som jag inte längre känner mig intresserad av...

Ja-a... Minnet.

Men mamma, pappa och jag, har iallafall sett på en film. Vi har börjat följa en serie filmer som heter "Polisen". Idag började vi med "Polisen och pyromanen". Tydligen är det i slutet av serien. Men det gör ju ingenting :) Det är iallafall en serie med många kända personer. Och guud vad spännande det är att se alla dessa skådisar som man såväl känner igen idag, som unga! Jag ÄLSKAR det!

Annars har jag bara tråkat idag. Har typ inte gjort NÅGONTING. Funderat en del. Segat och bara väntat på måndagen... Men ingenting annat. Vad jag minns! Så jag kanske ljuger :P

God natt med er <3

Nu sitter man här och bara stirrar på datorn... Som såå många gånger tidigare idag. Ja. Jag har väl inte så mycket annat att göra. Datorn inte så mycket att ge, den heller. När man har kollat mailen, kollat blocket efter hundar och lägenheter. När man har läst alla bloggar och forskat för mycket i hundselen och koppel... Ja, då finns det inte längre så mycket kvar att göra. Så då sitter man och stirrar. Hoppas att det snart ska ploppa upp något intressant på denna elektroniska lysande skärm framför min näsa :P Men det gör det ju såklart inte :P

Nej. Jag kunde inte se fram emot MER, att mitt liv kunde börja gå framåt nu. Att saker börjar hända, och att det äntligen blir kul och meningsfullt att leva. Kunde inte vänta länge nog på att jag kan börja MÄRKA att jag går. Att jag KÄNNER att jag kommer ett steg närmre mina drömmar...

Jag ser såå fram emot att få den där lägenheten som jag väntar på. Få tvätta min egen tvätt, laga min egen mat, diska min egen disk(ja, det gör jag ju redan :P), och ja-a... Sköta mitt eget hem. Längtar såå till jag får börja praktisera, tills folk börjar lita på mig och ser att jag KAN. Ser såå fram emot när jag själv kan se att jag klarar det. Tills jag kan börja ängna mig åt alla de saker som jag tycker om... ... Tills livet är ett liv.

För att jag är redo nu. Såå redo. Men det tar så mycket längre tid än vad mitt tålamod tillåter. Men jag får stå ut. Snart har jag mitt liv mitt framför näsan och det är bara att gå fram och greppa det. Snart är det slut på dessa tråkiga, meningslösa dagar. Dagarna av luft... Jag vill ta mig framåt... och jag VET att jag kan. ALLA kan. Det är bara en fråga hur hårt man är beredd att kämpa ;) Hur stark vilja man har :)

Ja. Dagen idag då. Idag lika suddig som igår. Minns inte mycket. Börjar jag bli gammal, kanske :D

Jag har iallafall som vanligt, suttit vid datorn och kollat alla dessa saker, om och om igen :P Jag har vattnat mina växter och betraktat dess skönhet. Dagdrömt om hundar... Ja-a. Längtan är stor.

Jag har även... Ja, det var lite kul :D Eller tråkigt, kanske. Jag gick in på klart.se och kollade vädret. Upptäcke då att just den tiden jag kollade, var den timmen som det skulle vara som allra varmast. Upp ur stolen, studsar jag, med ett stort leende på läpparna och väldigt förväntansfull. "Här ska cyklas!". Jo, jag hade bara en sådan HIMLA lust att cykla denna långa runda som jag annars brukar gå. Se hur lång tid den tar, liksom. Och det verkade som en sådan HIMLA chans att göra det nu när det var som varmast. Eftersom att vinterkylan kommer snart. Sista chansen, liksom.

Så jag tar på mig skinnjackan och min limegröna cykelhjälm. Går ut till garaget och börjar rota ut min cykel. Rena hinderbanan bland allt bråte! Och när jag väl får ut den där cykeln, så märker jag att den är fallfärdig! Näst intill. Den ville jag ju inte cykla på. Så in gick jag igen. Inombordsligt upprörd. Men inte utåt sätt. Rusar upp på övervåningen och slänger av mig både hjälm och jacka... Ja. Sätter mig vid datorn igen, och skriver av mig skiten :)

Så var det med den cykelturen och den stora chansen. Lugnade mig själv med att det snart blir sommar. Så då blir det nya chanser =)

Annars har jag suttit vid tv:n lite grann, också. Nu på kvällen, såg mamma, pappa och jag på "Snabba Cash". Och tidigare idag, var det "Hem till gården" och kälkhockey... eller vad det nu hette.

Men jag tog en promenad ändå. Efter att ha lugnat ner mig och peppat mig själv genom att läsa min skrivbordsbakgrund, slängde jag på mig jackan och gick ut i det nu lite kallare vädret. Ingen sådan där jättehärlig känsla. Men jag mådde bra. Humöret var bra och vädret var helt okej. Jag gick i min egna lilla värld. Nynnade på en sång som fastnat i huvudet, och dagdrömde. Ingen ångest och jag kände mig inte deppig. Kunde gå hur länge som helst, kändes det som.

På hemvägen blev blåsten kall och öronen värkte lite lätt. Det blåste rätt så rejält i motvind. Inte särskilt skönt. Och när jag kom hem, var jag trött och nöjd. Började plocka ur diskamaskinen...

Ja, sedan har det nog bara varit datorn, typ. SOM jag har sett fram emot och längtat efter mitt liv efter detta! Det bättre livet. Det fyller min hjärna, dagarna långa, just nu. "Kom igen D! Du klarar det här! "På torsdag är det möte på arbetsförmedlingen. Du är närmre en lägenhet på kölistan. Det är BARA att hålla ut ;)". LE. Le stort =D Livet leker :D

Ja. Det var nog allt från mig. God natt med er <3

Lika bra jag skriver inlägget direkt också, när jag ändå är igång ;)

Men jag kan väl säga som så, att dagen idag, är suddig. Vet typ inte vad jag har gjort. Vad jag har tänkt och känt. Vet knappt ens ifall jag har LEVT den här dagen =P

Jag minns iallafall att jag skrev ett inlägg på min andra blogg tidigare idag. Att jag åt två portioner mannagrynsgröt till frukost, för att jag vägrade göra en portion i dessa JÄTTEtallrikar som vi har! Det kändes helt enkelt inte bra att göra en pytteportion mannagrynsgröt i en tallrik som gröten bara kommer att knappt fylla botten på! Så det fick bli två portioner. Så kändes det bättre ;)

Jag vet också att jag tog mig en promenad idag. Att jag slet bort skynket framför mina ögon och sandsäcken från mitt hjärta. Tvingade mig själv att se världen med klarare ögon... Hihi :P Ja, det lät bättre när jag sa det till mig själv tidigare idag. Då hade jag en glasklar liknelse framför mig :P Men men...

Promenaden var långt ifrån härlig denna gången. Men det kan ju inte vara underbart harmoniskt VARJE gång :) Jag gick långsamt som en säck potatis. Tittade ner i marken och undvek att "råka" möta någons blickar. Hoppades att ingen skulle se mig. Säga hej, eller börja prata med mig. Kände ångesten i mitt bröst. Men bara lite lätt. Jag kände mig mer nere...

Men jag gick en bit ändå. Gick där jag och min vovve brukade gå. Där jag inte gått sedan jag sist gick där med honom. En lång lina på elva meter. En liten tibbe i sin röda sele. Han trippar lugnt i sin egen lilla värld. Man ser bara hans byxor (pälsen där bak brukar kallas det), springa några meter fram. Men tog jag fram en godis och la den på kluriga platser, var han gärna nära. Hämtade godisen, och trippade sedan i sin egen lilla värld igen.

Jag saknar min lilla vovve. Vovven som mamma och pappa sålde när jag hade flyttat ifrån dem. Saknar att lära honom nya saker. Att prata med honom på promenaderna. Att ha honom trippandes efter sig uppför trappan till mitt rum och ner igen. Att ha honom sovandes i fotänden av min säng varje natt. Jag saknar honom mer än någonsin NU, när jag tar mina ensamma promenader <3 <3 <3

Härhemma vet jag inte vad jag har gjort. Minns inte riktigt. Men jag har iallafall betraktat mina växter. Kollat mailen. Kommenterat lite grann med "Lev i nuet". Men inte så mycket. Och så har jag även idag, kollat lite selar på nätet. Gjort lite fler ritningar till sele. Och så har jag funderat VÄLDIGT mycket kring... Ja, jag har sett bilder framför mig, hur det kan se ut när jag går ut med en hund. Kära E eller någon annan.

Jag har även läst bloggar. Kollat lite infå om botadstillägg, och sökt lite lägenheter...

... Jag försöker komma på om det var något mer... Men jag minns inte...

Jaja, det får vara :) God natt med er <3

*Min största önskan är att komma framåt*

Ibland snurrar saker i huvudet. Saker svåra att sluta tänka på. Saker som gör en nervös och orolig. Som gör att man känner sig lite smått stressad...

Då gör man en lista på vad man tänker på. Och detta är vad jag har känt av och känner av idag :)

Skrev nyss av mig lite "skit", på min andra blogg. Tänkte jag skulle dela med mig av det. Av känslan av att... Ja, jag vet inte. Men läs texten. Så vet ni :)

Jag rullar hundar i mitt huvud. Kan inte låta bli. Jag har bara fastnat. Vilket jag ofta gör när någonting kommer mig nära. Jag saknar att ha hund, såå mycket. Att få umgås och spendera tid med kära E (mammas kusins vovve), fick mig att minnas känslan av att ha någon. Att känna kärlek och gemenskap. Jag påmindes om hur mycket det egentligen GER att ha hund. Att känna av utmaningen i att anpassa dessa varelser till livet. Att få ge så mycket kärlek som bara en hund kan ta emot. Att själv få suga in såpass mycket av denna varma kärlek och trofasthet som bara hundarna är kapabla att ge.

Ja, jag ÄLSKAR hundar. Och lilla underbara, busiga, varma och kärleksfulla E, tog mig tillbaka till hundlivet. Och jag vill ha honom. Jag vill ta till mig uppgiften att lära honom rätt och fel. Att ge honom en trygg hand genom livet... och att skydda honom genom vått och torrt. Jag vill "prata" med honom och återigen påminnas om hur smarta dessa djur är. Det är så kul att kommunicera med hundar. För att de förstår. De lyssnar och tar in... Och de VILL vara till lags. Underbara varelser <3

Idag har jag iallafall forskat lite mer i det här med hundselen. Luskat i hur dessa borde se ut för att hunden ska må som bäst och störas som minst i den. Och jag har funderat lite över vad för sele och koppel jag ska köpa till E. Ja. Jag har även gjort en ny ritning på en sele. Blir säkert ingen av dem, i slutänden :P Men kul att luska lite i det. Och så har jag sökt lite efter tyger. Jag vill att det ska vara slittåligt, kanske lite stretchigt... Luftigt, men ändå vatteavvisande. Ja-a. Svårt det där. Allra helt när man inte kan NÅGONTING om tyg!

Jo. Min dag idag. Dagen började tråkigt. Solen sken och himmelen var underbart ljusblå. Men jag mådde inte så bra. Jag kände mig vilsen i mig själv. Kände att någonting felades. Fastän osäkerheten fanns att det kanske inte alls felades något. Kanske har jag det mitt framför näsan på mig, men att jag bara inte vet hur jag ska få tag i det(?). Eller tar jag kanske redan del av det(?).

Ja-a. Jag var förvirrad. Hade inte ro i sinnet till att göra någonting. Men jag mådde inte särskilt dåligt egentligen. Jag var på gott humör. Visste bara inte HUR jag skulle ta mig ut. Kände mig låst.

Men jag tog mig en promenad iallafall. Jag skrev av mig skiten. Slet mig från min hjärnas fasta grepp och gjorde vad jag visste att var bäst för mig. Jag BEHÖVER ett liv. Vädret var fint, och då finns ju alla möjligheter till ett gott mående ;) Så kom igen nu kära D.

Direkt jag kom ut, drog jag på mungiporna. Andades in den HÄRLIGA luften. Riktade ansiktet mot solen och betraktade den ljusblå klara himmelen. Jag tog fram min mobil och gick in på Youtube. Satte igång min spellista och gjorde något av det BÄSTA med att bo på landet. Jag sjäng. Högt och ludligt. Utan en enda tanke på att grannarna skulle höra. Jag sjäng med i texterna. De höga tonerna kan nog ha sträckt sig långa vägar över det öppna landskapet.

Jag mådde BÄST. Jag var på topp. Och jag BRYDDE mig inte ens när jag gick förbi den gamla gubben med gåstavar. Jag sjöng på, och vinkade till honom när vi gick om varandra på den smala grusvägen. Duktiga blyga jag ;) 14 grader ute och en lätt lätt vind som fläktade lite lagom <3

Mitt i promenaden, stördes min lugna och harmoniska känsla. Jag fick ångest av ett bekymmer som uppstod. Tänker inte gå in närmare på det. Men jag ältade en stund, och lyckades sedan vända på det igen. Tänkte inte låta ett egentligen obetydligt bekymmer, förstöra det underbara som naturen bjuder på.

Så började jag må bra. En liten obehaglig känsla inombords, men ett STORT leende på läpparna, följde mig hemåt :D

Ja. Börjar bli långt, detta inlägg. Men annars har jag skött mina blommor. Jag har gluttat igenom bloggarna. Kommenterat lite fram och tillbaka med en underbar och trevlig tjej... Och så har vi sett på en film, pappa, mamma, 19åringen, 13åringen och jag. "Riddick"(stavning) hette den. Helt okej. Störtälskade hunden <3 Ni borde se den :)

God natt med er <3