Ja, nu kastar jag mig in i bloggvärlden igen =P

Jag kan väl säga som så att jag inte riktigt vet vad som händer just nu. Jag har liksom hamnat i någon slags ond cirkel eller något. Jag har liksom fått såå svårt att skriva. Och anledningen är att jag blir stressad. Jag blir stressad för att jag känner att jag har för dåligt minne för att kunna skriva av mig vad jag har gjort under dagen. Att jag är medveten om hur SEG min hjärna är för tillfället. Att jag inte får fram något ord och inte vet hur jag ska formulera mig eller skriva. ALLT detta gör att jag känner mig stressad! Och samtidigt vet jag också MED mig att det är just stressen som gör att hjärnan stannar!

Så det blir som en ond cirkel. Och jag vet att jag sa att jag mådde såå mycket BÄTTRE, igår. Och det GJORDE jag säkert. För tillfället. Just då... Men precis efter att jag skrivit klart mitt inlägg, låste jag åter in mig i min grumliga, varma och täta bubbla. Kunde inte slappna av. Och den tunga ångesten fick mig att bara vilja lägga mig ner på golvet. Kunde inte komma lågt nog.

Ja, jag minns när jag låg inne och ångesten var som värst. Allt jag ville var att åka därifrån. Jag var arg på alla och vägrade prata med någon. Och pratade jag, så sa jag endast EN mening... "Nej, jag ska åka hem" eller "Jag vill BARA åka härifrån"...

Ja, men den tiden, var ångesten iallafall såpass stark och ohanterlig, att jag bara ville sitta på golvet i hörnet. Helst av allt, hade jag bara velat gömma mig. Men jag satte mig på golvet och så satt jag där i flera timmar i sträck. Stirrade in i väggen eller ner i golvet... Ja, de bokstavligt talat LYFTE upp mig i sängen gång på gång. För att "på golvet får man inte sitta". Men oftast så tilläts det ändå. Jag trivdes ju bäst där.

Jo, men igår natt var iallafall en sådan natt. Ångesten var stark, och jag kände mig otillräcklig... Nej, jag MINNS faktiskt inte så noga vad jag kände! Jag minns bara att jag konstaterade att mitt liv just nu, är en ren berg-och dalbana! Jag vet liksom inte VAD jag ska tro om hur jag mår! ...

Men egentligen. Varför ska jag bry mig? Det tjänar ju ingenting till. Jag får ju helt enkelt stanna på tåget och låta det följa rälset. Något annat går ju inte att göra. Jag tänker ju inte hoppa av! DET är ju inte ens ett alternativ i dagen läge!

Ja, man kan ju säga mycket om mitt minne. Om min sega och osamarbetsvilliga hjärna... Men nöjd är jag då inte. Men det är väl lite mitt fel också. Jag KAN ju liksom ta kontakt med vården och få stöd därifrån. Men jag väljer att klara detta själv. Så... Ja, då får jag klara mig själv också ;) Fajtas mot ångesten :) Men visst ska jag klara detta! Jag har ju kommit såå långt ;)

Jo. Kanske borde ta dagen idag. Nu innan inlägget blir SPÖKlikt långt =P

Trots att natten slutade som den slutade och jag kände att jag gärna kunde ta mig några tabletter och slippa detta livet. Inte för att jag ville dö. Utan för att jag kände att det kvittar om jag lever och kämpar. Eller dör och vilar... Ja, efter den natten, blev dagen såå mycket bättre! Låg kvar och segade i sängen lääänge. Men när jag väl kom upp och hade ätit frukost, började jag föra in all besökstatistik i sina diagram. Vilket tog såå lång tid! Kommer ALDRIG orka gå igenom något sådant VARJE dag! Så får se hur jag löser det.

Jag minns inte så jättemycket om dagen. Men jag har faktiskt kollat hundar på blocket idag. Jag har sökt lite lägenheter och stöttat mina växter. Och så har jag läst lite bloggar...

Ja-a. Minnet. Men jag gick iallafall ut på en promenad idag. Eller gick. Jag RUSADE =D Jag fick bara ett sådant lyckorus! Och efter att i säkert nästan en vecka, spenderat min tid i en obehaglig oinbjudande bubbla, var det såå välkommet :P

När jag kom ut, visste jag knappt vart jag skulle ta vägen. Solen sken. Det var varmt och vårkänslorna sprudlade. Jag det pirrade i både kropp och själ, till den grad att jag närapå DANSADE där jag gick på vår grusväg med solen i ansiktet! LYCKA.

Jag satte musik i ena örat och lyssnade till naturen med det andra. Jag var på topp! Och när väl lyckoruset la sig, vände jag om och gick hem :)

Hemma har jag sedan sett på tv med mamma och på film med mamma och pappa. Bara vi hemma ikväll. Kan vara skönt, det också. Lugn och ro ;) ...

Ja, det var nog min dag. Så väl jag kan minnas iallafall :P Så man vet ju aldrig =P

God natt med er <3

Det är jättefint väder. Jag måste uuut! Säger jag med glad och tjoande. Lite lätt stressad röst. Hoppas jag hinner innan solen bestämmer sig för att gömma sig =P

Tänkte bara visa er min kära växt som har dött. Eller ja, typ. Den ser lite ledsen ut, kan man ju milt säga :P Men nu har jag lyckats få den att stå upp själv igen. Hoppas att den orkar stå tills den blivit starkare nu ;)

Nu ska jag rusa ut och hoppas på att solen vill komma fram igen. Den har redan gömt sig =P

Ha det bra, alla kära <3