Nu har jag och min Xsambo nyss kommit hem från min mammas kusin. Där vi var hundvakter ikväll. Och jag kan väl säga som så... T-R-Ö-T-T. Ja, det är bara förnamnet :P Den där lilla ättriga och överenergiskt envisa vovven, körde slut på min lilla hjärna. Men han är underbar annars. Han tycker bara om att retas och testa gränser, som hundar gör i den åldern. Jag minns våran hund hade sin värsta trotsålder vid just 7 månader. Men våran var å andra sidan lååångt ifrån lika svårlärd. Lärde honom "vacker tass" och "loss" tillexempel, efter bara tre försök. Tre tillsägelser. Denna hunden har ännu inte fattat vad han ska göra :P

Denna lilla Jack Russel, är expert på att spela ål. Han är verkligen ishal, då han springer ifrån en och retas när man vill få tag i honom. Han drar åt alla håll i illfart under promenaderna och jagar löv som om de vore råttor :P Men han lyssnar iallafall ibland och man märker att han KAN... Ja, när han vill ;)

Så idag känner jag mig bara utpumpad av att försöka lära denna lilla vovve på ett lugnt, vänligt, men bestämt sätt. Och det gav ju resultat. Om än för långsamt för att det ska ge någonting i längden för den korta stund som vi idag har träffat honom. Men samtidigt som denna lilla hund får mig att känna mig en gnutta nervös och orolig, är han för mig väldigt viktig. För att han ger mig det jag behöver. Någon att ta hand om och älska. En utmaning att uppnå framgång med... och någon att finnas där för... Han ger mig den kärlek och stolthet som bara en hund kan ge <3 Och när han sov där tätt intill mig och gav mig sin värme och lugna andning, kände jag mig såå lugn och harmonisk <3 Jag trivdes i hans sällskap. Denna oskyldiga lilla varelse, som lever för att älska <3

Ja, så. Idag har jag känt mig både pressad och lugn. Både rastlös och tillfreds med tillvaron. Jag har känt mig både glad och orolig. Både stolt och lite lätt uppgiven. Men i det stora hela, är jag nog nöjd med vad jag har åstadkommit idag. Jag och min Xsambo har lagat Chili Con Carne till familjen idag. Blivit lite halvt stressad för att jag glömt hur vi brukade göra den, min dåvarande sambo och jag. Men i slutänden nöjd för att den trots allt blev god.

Annars har vi haft en vilodag idag. Kollat runt lite på våra mobiler, kollat datorn. Lite hundar och lägenheter på blocket. Vi har lyssnat på musik och upptäckt att min vattenmelonplanta äntligen kommit upp...

... Ja-a. Det kanske var det. Stressen i huvudet, som var då när jag pressade mig själv som mest idag, har gjort att jag typ glömt halva dagen. Har bara kvar minnet av vovven typ :P

Men god natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...