Oj. Nu ser jag fram emot att sova. Kvällen har varit fylld av stress, frustration... Ångest och uppgivenhet. Dagen använd väl. Skönt att få bädda ner sig och koppla av en stund. Tills dagen börjar imorgon igen.

Imorse vaknade jag klockan nio. Såg solen skina in genom mitt fönster, och kände mig med ens mer glad och positiv. Så jag klev upp och började klä på mig. Åt frukost tillsammans med Xsambon och pappa. Sedan gick vi upp på mitt rum, Xsambon och jag, för att sitta och ta det lugnt en stund framför datorn, innan vi skulle ta bussen in till stan. Vattnade mina kära växter, lyssnade på lite musik, och sjöng rakt ut. Ja, jag älskar att sjunga. Det gör mig glad :) Allra helst höga toner, då man verkligen får ta i från magen, tycker jag om. Då njuter jag ordentligt ;) Känner mig lugn och... Ja, jag vet inte :) Glömmer allt runt omkring mig...

När vi klev på bussen, såg jag att chauffören tänkte ta betalt tio kronor mer än vad som vi EGENTLIGEN skulle betala. Men jag sa inget. Nej, jag kände mig osäker i mig själv och vågade inte säga ifrån. Inte kontrontera honom. Så jag lät honom ta betalt för mer än vad resan var värd. Men under resans gång, samlde jag mod till mig. Ville konfrontera honom. Så att han åtminstone visste OM sitt misstag. Så det gjorde jag. Jag gick fram till chauffören, vid resans slut, och sa att han borde bli noggrannare när det gäller vart man kliver på och vart man kliver av. Så att man får betala rätt pris. Han ursäktade sig. Erkände sitt misstag och tog på sig skulden. Trots tio kronor fattigare, kände jag mig tillfreds över mig själv. Men tänk vad rädslan kan kosta... Jag KAN ju! Och jag VÅGAR ju! Så låt inte onödig rädsla stoppa dig, sålänge som inte risken att du dör, finns ;)

Väl i stan, gick vi och satte oss på en bänk i gallerian. Ingen av oss, särskilt intresserade av att gå i affärer denna dag. Vi satt där och pratade en stund, och sedan bestämde vi oss för att gå och handla lunch, innan vi skulle gå vidare till arbetsförmedlingen.

Vi plockade ihop våran egen sallad. En varsin. Vilket man tydligen kan göra på vissa matbutiker. Det var typ som en buffé som man betalade för i hektopris. Visste inte att det fanns. Men det var såå behändigt! Man fick PRECIS vad man tyckte om, och hur mycket man ville! Tio kronor hektot. Inte särskilt dyrt, heller ;)

Sedan gick vi tillbaka till gallerian och åt vår sallad. Gick vidare till arbetsförmedlingen, med nervositeten i hela kroppen. Mådde inte särskilt bra av det... Väl där, fick jag med ens prata med en arbetsförmedlare. Skrevs in och har nu fått en tid till min nya handläggare. Vilken jag ska prata vidare med, om vad jag förväntar mig av dem, eller vad jag behöver för stöd. Jag menar. Jag går ju på aktivitetsersättning och kommer att göra så i typ två år till. Det jag är ute efter, är ju i nuläget inte något arbete. Utan en praktik. Att få komma ut och GÖRA någonting om dagarna. Att få se vad jag klarar av och vem jag egentligen är. Då jag förvirrat och lurat mig själv, under såpass lång tid, fram tills nyligen...

Efter arbetsförmedlingen, gick vi till bussen. Jag nöjd över mig själv och min insats. Mitt mod att ta tag i saker som legat djupt begravda. Och förväntansfull över vad som komma skall.

Väl hemma, sätter vi oss och lyssnar på musik en stund. Xsambon letar fram en massa låtar som han tycker att är bra och jag känner harmoni i luften när jag återupptäcker låtar som jag tidigare älskat, men numer glömt att fanns...

Ja-a... Vad har vi mer gjort? Minnet, minnet... Minnet...

Vi har sett på film tillsammans med mamma och pappa. "Monkey king". Tror jag att den hette. Med Jet Lee och Jackie Chan. Och så har vi bråkat med min mobil. Jag har blivit nervös och frustrerad på mobilen som jag inte förstått mig på. Behövt förklaringar som han inte kunnat ge. Blivit stressad för att jag inte får svar. Känt mig varm och överanstränd i huvudet. Hittat en lösning. Ett svar. Lugnat ner sig och sett på en film tillsammans med Xsambon. "Johny English".

Och så har jag pratat med mammas kusin, som kommer och hämtar Xsambon och mig klockan fem imorgon kväll. För att själv åka på kalas medans vi är hundvakter...

Nu sova. God natt med er <3